Djungeltrumman 81

intervju
text: Amanda Båmstedt
foto: Andreea Rubin
Michaela Åberg solodebuterar
Michaela Åberg solodebuterar med EP:n Merry Crisis som kombinerar ett
mörkt och melodiskt sound med sårbara och ärliga texter.
Du har en bakgrund i bandet Skuldpadda, hur
kommer det sig att du valde att köra solo?
– Det var inget medvetet val. Jag skrev låtarna under
en period på två-tre veckor när jag inte kunde sova,
mest för att inte bli galen. Det var inte förrän jag
skrivit klart som jag började tänka på att visa för
någon annan. Men eftersom jag suttit helt själv med
allt hade jag ingen aning om vad jag hade gjort.
Jag ringde mina kompisar Johan och Hedvig och
frågade; ”Är det här ens musik? Är det bra? Kan jag
släppa det? Kan ni hjälpa mig?” De svarade ja på allt.
Vad skulle du säga är den största skillnaden
mellan att spela i band och att ha sitt egna
soloprojekt?
– Att alla musikaliska val är upp till mig, vilket känns
sjukt när man är van att dela beslutsfattandet med
fem andra. Man lär sig så mycket om sin egen syn på
vad som är bra musik, men också om mer musiktekniska
grejer. Med det sagt så älskar jag att jobba i
band och tog nog med mig den mentaliteten i inspelningen
av EP:n också. Jag tycker att det är väldigt
viktigt att musikerna man jobbar med får utrymme att
prova sig fram och improvisera som grupp, även om
det är min låt.
Jag tycker att du har lyckats kombinera det
mörka, sårbara och melodiska på ett fint sätt. Berätta
om hur ditt sound har växt fram.
– Tack! Den mörka ljudbilden är nog bara ett resultat
av min musiksmak. Jag har varit besatt av psykrock,
kraut och annan källarmusik sedan tonåren och det
lyser nog igenom. Tror inte att jag kunde gjort det
på något annat sätt. Sångsoundet blev nog som
40 djungeltrumman.se