Sveriges fåglar 2020

Under några årtionden på 1900-talet fanns upp till 5000 fiskmåspar på Tylön. Foto: P-G Bentz/sturnus.se
Tylön i Halland
ett exempel på stora förändringar i fågelfaunan
Även om Sverige har en mycket lång kuststräcka, och
skillnaderna är stora när det gäller fågelfaunan, kan
den 14 hektar stora Tylön tjäna som exempel på att
bety dande förändringar skett. Ön är den enda av betydelse
längs den södra halvan av Hallandskusten.
Den ligger också så långt från land att den normalt är
oåtkomlig för andra fyrfotadjur än mink. Detta innebär
att den länge varit viktig för fågellivet, och värdet har
snarare ökat än minskat i takt med att kusten i övrigt
tagits i anspråk av friluftsliv. Tylön är också en av de
svenska fågelöar där fågellivet är bäst dokumenterat.
De häckande fåglarna har inventerats på samma vis
vid många tillfällen under en nära 100 år lång period.
Tack vare detta vet vi idag att öns fågelliv har haft en
minst sagt dramatisk och omvälvande historia (Tabell 3).
Tärnornas tid
Vid förra sekelskiftet och i början av 1900-talet var det
fisktärnorna som dominerade öns fågelliv. Det fanns
då ett par stora kolonier med totalt minst 100 par. En
annan art som var talrik var tobisgrisslan. Denna lilla
alkfågel häckade i håligheter i klippskrevor, men den
kom senare att näst intill utrotas när minkar, som rymt
från minkfarmer, etablerade sig längs kusten. Även
tärnorna försvann nästan helt, men av andra orsaker.
Fiskmåsarnas tid
Under en period runt sekelskiftet 1800/1900 var den
naturintresserade fyrmästaren Axel Lindberg stationerad
på Tylön. Enligt de noteringar han lämnade efter
sig fanns det endast mindre mängder fiskmåsar på
Tylön fram till 1890-talet. Därefter började fiskmåsen
expandera och under flera årtionden i mitten av 1900-
talet hyste ön Sveriges största fiskmåskoloni med som
mest runt 5000 par. Orsakerna till denna expansion
känner vi inte till, men sannolikt spelade såväl minskad
jakt som förbättrade näringsförhållanden in. Runt förra
sekelskiftet förändrades nämligen det halländska jordbruket
från att ha varit lågavkastande till motsatsen.
Men under en lite drygt tio år lång period från 1970
utraderades hela fiskmåskolonin. Den mest troliga orsaken
var gråtrutens expansion. Trutarna, som bland
annat gynnades av soptippar och trålfiske, tog mer än
gärna både vuxna fiskmåsar och deras ägg och ungar.
Ejdrarnas tid
Från slutet av 1800-talet fram till mitten av 1900-talet
häckade endast mindre mängder ejdrar på Tylön. Men
därefter växte beståndet kraftigt för att nå en topp i
mitten av 1970-talet med fler än 1000 häckande honor!
En teori är att det var övergödningen av kustvatten,
och med den en kraftig tillväxt av blåmusslor, som
gynnade ejdern så markant. Just blåmussla är nämligen
ejderns särklassigt viktigaste föda. Från slutet av
1990-talet har ejderpopulationen rasat och 2018 hade
endast 88 honor bon på ön. Ejderns tillbakagång är
omfattande i hela Östersjöområdet, och det har presenterats
flera olika teorier. Förutom försämrad födo­
16