MEDELTIDA TAKLAG - Svenska kyrkan

80 • BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2011:1
Vy mot öster inifrån tornet . Alla bjälkar är sprättäljda .
Hanbjälkarna sedda från väster . Notera hur de divergerar horisontellt .
tornet är att flera av de vertikala sidorna på framförallt högben och
stödben har hyvlats med ”skave”, även på bindbjälkarna . Dessutom
överlappar inte bladningarna från hanbjälkar och stödben hela
högbenet . Vankant finns på några stödben, vilket även gäller några
av högbenen över tornet . Stödbenen i takstol nr 10, 13 och 20 har
inhuggna märken på kant . Genomgående divergerar hanbjälkarna
något horisontalt . Ett antal av mötena mellan bindbjälke och högben
har förstärkts i sen tid .
Gavelröstena i väster och öster utgörs av furuplank (höjd 30–40
cm, bredd 3 cm) med och utan sprättäljning, det östra stabiliseras
av fem stolpar som är bladade i den östligaste takstolen . Undertaket
består av äldre bilade plank av furu . En större lagning har i
sen tid gjorts i övergången mot tornet . Tre stycken vippor av trä
för nedsänkning av takkronorna är bevarade . Vindsutrymmet över
långhuset präglas till stor del av de installationer som gjorts för att
medelst sprinkler brandsäkra kyrkan och underlätta underhållet
av systemet . Detta yttrar sig i rördragningar och en landgång som
monterats strax under hanbjälkarna . Lysrörslampor har monterats
på plankor fastspikade på högbenen . Innertaket är isolerat med
mineralullsmattor som döljer bind- och styrbjälkar .
Korets taklag
Över koret är ett taklag av romansk typ . Takvinkeln är ca 60 grader
. Taklaget består av sju takstolar, vars olika delar är av furu med
fyrkantig profil . Hopfogningarna är gjorda som raka bladningar
med fästning i form av två smidda spikar . Varje takstol består av
bindbjälke med urtagningar för hammarband, två högben och två
stödben . Stödbenen är tydligt sprättäljda och sedan hyvlade med
skave på de vertikala sidorna . Alla takstolar lutar påtagligt åt öster .