MEDELTIDA TAKLAG - Svenska kyrkan

Bladning med nacke i Vireda kyrka, hopfogning mellan högben och stödben .
än bindbjälken för att ta upp takkonstruktionens horisontalkrafter .
Lösningen blev förutom den redan bekanta hanbjälken, knäbocken
och saxsparrarna . Knäbocken består av en tass som via ett stödben
bär högbenet . Tassen vilar via urhuggningar på remstycken i både
inner- och ytterliv på muren, vilket därmed låser konstruktionen
horisontellt . Genom dessa lösningar kommer de olika takstolarna
att samverka sinsemellan och med murkrönen . Utvecklingen kom
från Frankrike där konstruktionstypen nådde sin fulländning med
det nya taket till Notre-Dame de Paris 1220 . I de svenska exemplen
förekommer inte längre sprättäljning, istället möter vi den slätbilning
som levt vidare in i vår tid . Det är vanligt att de olika delarnas
hopfogning inte längre har raka bladningar utan att de säkras med
en nacke eller laxning utöver dymlingen . Det är vanligt att alla delar i
konstruktionen märkts upp noggrant inför monteringen, något som
är ovanligt i det romanska materialet . I sin mest utvecklade form
har den gotiska takkonstruktionen en längdförsträvning i form av
en långstol som möjliggör mycket resliga konstruktioner med stor
spännvidd . Här finns också en tydlig hierarki mellan takstolarna,
något som inte finns under romaniken . Långstolskonstruktionen
är vanlig under hela renässansen .
BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2011:1 •
Principritning över knäbockens kontruktion: en
triangel bildad av tass, högben och stödben . Ritning av
Sjömar 1995 ur Linscott (2006) .
Glimmingehus, en sengotisk takkonstruktion med
långstol . Ur Byggnadsarkeologisk undersökning.
13