Carolina Grinne tar det adagio - Göteborgs Symfoniker

100 sidor spännande läsning! 

Konsertmästare: 

Per Enoksson 

Lennart hörde 

Symfonikerna 

redan på 1920-talet 

Portabello och madeira 

när restaurangchefen 

själv får välja 

Carolina Grinne 

tar det adagio

Sköt dina 

bankärenden 

när du vill. 

Var du vill. 

Välkommen in på närmaste SEB-kontor, ring oss 

på 0771-365 365 eller besök oss på seb.se. 

Måns Pär Fogelberg, Magdalena Nilsson, Michael Larsson, Maria Stjernros och Stefan Nävermyr. 

ansvarig utgivare 

Urban Ward 

redaktör 

Stefan Nävermyr 

skribenter 

John Adams, Lennart Dehn, 

Rolf Haglund, Ingemar von Heijne, 

Anders Hultqvist, Stig Jacobsson, 

Stefan Nävermyr, Gunilla Petersén, 

Lovisa Pihl, Tan Dun & Erik Wallrup 

formgivning 

Magdalena Nilsson 

trYCkeri 

Billes Tryckeri AB 

prenumeration 

Säsongens fyra nummer160 kr. 

Kontakta biljettkontoret. 

Prenumeration ingår för 

konsertabonnenter. 

kontakt 

podiet@gso.se 

031-726 53 45 

hemsida 

www.gso.se 

adress 

Göteborgs Konserthus 

Götaplatsen 

412 56 Göteborg 

Premiär för ditt nya 

konsertmagasin! 

Varmt välkomna till vårt nya konsertmagasin 

Podiet som med fyra nummer per säsong 

kommer att spegla det mesta som händer 

i Göteborgs Konserthus. Vi har gjort detta 

magasin speciellt för alla trogna abonnenter 

som kommer och lyssnar på Göteborgs Symfonikers 

konserter under hela säsongen, år 

efter år. Var så goda! Vi hoppas förstås också 

att alla lösbiljettköpare och musikintresserade 

ska tycka det är värt 40 kr att få läsa exklusiva 

intervjuer, aktuella reportage och nyheter från 

musikens underbara värld. 

Detta är vårt första nummer så vi är mycket 

spända på vad ni tycker. Mejla, ring eller skriv 

och tala om vad ni uppskattar och vad ni 

saknar. Vi lyssnar. 

Det är vi som gjort Podiet. Men en viktig 

person saknas på bilden: fotografen. Är du 

där, Anna Hult? 

- Javisst, och det är 

fantastiskt roligt att samarbeta 

med Podiet. Jag har 

tagit bilder på Göteborgs 

Symfoniker i mer än 10 år, i 

Göteborg och på internationella 

turnéer, och tycker det är lika spännande 

varje gång. 

Tack för det, Anna. 

Men dessa ord överlämnar vi Podiet till dig 

för en stunds stimulerande läsning. Vi ses 

igen till nästa nummer i oktober/november. 

omslag 


Foto Anna Hult 

2 3

Vi står för olerna. 

STOLT SPONSOR AV GÖTEBORGS SYMFONIKER. 

På parkett 

6 Snart 25 år som konsertmästare – Per Enoksson berättar 

12 Popical: enmansorkestern Harriet Olsson gör entré 

14 Carolina Grinne drar en lans för oboen 

18 Den nye Gustavo Dudamel 

22 Exotiskt men jordnära – Tan Duns konsert för keramikinstrument 

24 74-årige Charlie Haden brinner fortfarande för människan och musiken 

På podiet 

Dirigenter, artister och verkkommentarer. Allt om periodens konserter på sid 27-69. 

I foajén 

6 12 14 18 22 24 

30 30 34 38 42 46 50 57 60 69 

Fråga Stefan 70 Ny bas i köket 72 En riktig veteran 74 Nya skivor med Symfonikerna 76 

Musik på nätet 78 Citatbubblor 80 GSOPULS 82 Anneli Stark om regionens orkester 84 

Göteborgs Symfoniker på turné 86 Krönika av Helena Wessman 88 Biljettsläpp 90 

6 frågor 93 Symfonikrysset 93 En ny inspiration 94 Året var 1985 96 Nytt & blandat 97 

72 74 76 82 84 86 

88 

4 5

per enoksson 

i blickfånget 

Per Enoksson trivs med tillvaron. Han kan inte tänka sig 

något mer intressant och utmanande än att arbeta som 

konsertmästare i Göteborgs Symfoniker. 

Men när konserterna är över och mörkret lagt sig tar han 

fram guldet, hammaren och kniven. 

TEXT STEfan nävErmyr foTo SuSannE brunSTröm & STEfan nävErmyr 

6 7

1987 sig vara avgörande: han 

tog Per Enoksson ett steg 

som senare skulle visa 

provspelade för och fick tjänsten som förste konsertmästare 

i Göteborgs Symfoniker. 

– Jag tänkte att jag skulle prova några år och 

sedan bestämma mig för framtiden. Men det blev 

längre än så. 

Åren före tillsättningen hade han efter studier 

i Köpenhamn och New York (Juilliard) utvecklats 

till en skicklig violinist och placerat sig i den 

prestigefyllda Sibeliustävlingen (femte plats) och 

hamnat på prispallen i Carl Nielsentävlingen 

(andra plats). Förutsättningarna för en solistkarriär 

fanns där och Per Enoksson uteslöt inte den 

banan. 

Positionen som förste konsertmästare var 

perfekt för att vidga vyerna och få rejäl erfarenhet 

av orkesterarbete, men tjänsten innebar också en 

personlig utmaning. Per Enoksson ville förbättra 

sin förmåga att spela från bladet. 

– Jag var inte särskilt snabb på att lära noter 

och hade mina funderingar på hur det skulle gå 

att läsa in ny musik varje vecka. Det var tungt 

i början när det mesta var nytt men det blev 

bättre efter några år när verken började komma 

tillbaka. Jag fann min teknik och har stor hjälp av 

ljudminnet vid inövningen. 

Redan när han studerade för Milan Vitek på 

Det Kongelige danske Musikkonservatorium i 

Köpenhamn fick han som assistent undervisa 

elever och det har han fortsatt med. Det innebär 

Per Enoksson spelar för Isaac Stern på Juilliard 

School of Music i New York. Flera år senare spelade 

Per Enoksson Bernsteins Serenad – som tillägnades 

och skrevs för den amerikanske violinisten - när 

Isaac Stern tog emot det stora Sonningpriset i 

Köpenhamn. 

att Per Enoksson varit violinpedagog längre 

än han varit konsertmästare, i över 30 år. Han 

har haft en lång rad elever som i sin tur blivit 

konsertmästare hos ledande orkestrar i Norden. 

Efter flera år som lektor vid Musikhögskolan 

i Göteborg där han 2005 utsågs till professor 

har han de tre senaste åren varit professor vid 

Edsbergs musikinstitut utanför Stockholm. Där 

har han tolv elever som han regelbundet träffar 

och coachar. Edsberg är en relativt liten men högt 

aktad musikinstitution där lärare och elever kan 

arbeta tätt tillsammans på en hög nivå – hit 

kommer bara de mest begåvade eleverna. 

Symfonikernas förre konsertmästare Christer 

Thorvaldsson studerade där för Endre Wolf som 

var konsertmästare i Göteborg på 1930- och 

1940-talen. Nu är det Per Enoksson som tagit 

över facklan. 

När jag träffar honom har han och Edsbergseleverna 

just kommit tillbaka efter en studieresa 

till Wien där de fick se Pierre Boulez och Nikolaus 

Harnoncourt dirigera i Musikverein. 

– En fantastisk och lärorik upplevelse, säger han 

och visar hur Boulez slår väldigt tydligt och inte 

hugger i luften i onödan. Sådant uppskattar en 

orkestermusiker. 

Han kunde också konstatera att Göteborgs 

Symfoniker står sig väl i den internationella konkurrensen, 

till exempel orkesterns träblåsare. 

– De spelar mjukt och i samklang med den övriga 

orkestern, nästan kammarmusikaliskt, vilket inte 

alltid är fallet i europeiska orkestrar. 

Det har att göra med Göteborgs Symfonikers 

sound. 

– Vi i stråket försöker spela på ett speciellt sätt 

med rätt kontaktyta och rätt stråkhastighet för att 

få en homogen klang. Vi går mot ett mörkt och 

fylligt sound vilket många dirigenter och recensenter 

uppmärksammat. 

Nästa år firar Per Enoksson 25-årsjubileum 

som konsertmästare för Göteborgs Symfoniker. 

Att arbeta som musiker i en symfoniorkester på 

hög internationell nivå är krävande, både yrkesmässigt 

och på det psykiska planet, och kraven på 

en konsertmästare är ännu högre. Att varje vecka 

prestera hundra procent och tackla nya svårigheter 

kan vara mycket påfrestande. Arbetsglädje 

och motivation är nödvändiga förutsättningar. 

– Min motivation kommer i stor utsträckning 

från kollegerna i orkestern. Vi drar alla mot 

samma mål och då kämpar man på även om man 

själv har en dålig dag. Jag kan inte nog understryka 

hur viktig denna gemensamma strävan är. 

Kollegerna är inte bara skickliga musiker utan 

också begåvningar på flera områden, i matematik, 

litteratur och andra ämnen, och det är 

inspirerande. 

Men det har funnits tillfällen när han känt sig 

lockad att söka sin lycka på annat håll. 

– Flera gånger. Jag har till och med sagt upp 

mig en gång. Jag kände att orkestern ställdes 

inför orimliga och orättmätiga krav och valde 

då att säga ifrån. Det blev en rejäl konflikt med 

dåvarande chefdirigenten Neeme Järvi. Känslorna 

lade sig så småningom och vi redde ut allt under 

en lång kväll som slutade i gott samförstånd. Till 

slut är det alltid den goda stämningen och ambi- 

tionen i orkestern som gjort att jag inte vill arbeta 

någon annanstans. 

Det är ofrånkomligt att det slår gnistor om en 

konstnärlig verksamhet som inte accepterar 

begränsande kompromisser. Vetenskapliga 

undersökningar har visat att få yrkesgrupper är så 

intensivt koncentrerade under så lång tid – flera 

timmar – som orkestermusiker. Kirurger och 

operationspersonal hör också dit. Det gäller att 

hushålla med sin energi. Per Enoksson har funnit 

en metod som fungerar: han ser varje konsertvecka 

som ett eget projekt. När säsongen är lagd 

går han igenom veckorna med sina konsertmästarkolleger 

Sara Trobäck Hesselink och Vlad 

Stanculeasa. De fördelar arbetet utifrån kalendern 

och produktionerna, där repertoar, dirigent 

och solister kan bli vägledande. Sedan tar han en 

vecka i taget. Det blir 50-60 konserter om året. 

– Som konsertmästare måste jag veta var de svåra 

partierna finns och hur vi klarar dem. Första 

repdagen observerar jag dirigenten och hur han 

tänkt sig tolkningen. Efter det kan jag anpassa 

arbetet så att vi når ett så bra resultat som möjligt. 

Det gäller att koncentrera sig på de kritiska ställena 

och lita på att vår yrkesskicklighet tar hand 

om det övriga. 

En konsertmästare är den förmedlande länken 

mellan dirigent och orkester. Per Enoksson är 

sällsynt avslappad men ändå tydlig i sin spelstil. 

– En konsertmästare måste synas väl annars kan 

man inte följa, därför håller jag inte igen i stråkföringen, 

förklarar han. 

Att låta tankarna vila från musiken då och då 

är viktigt. Per Enoksson har två stora intressen 

vid sidan av musicerandet. På 1980-talet när han 

8 9

var frilansare lärde han sig grunderna i guldsmidets 

konst av guldsmeden David Butler i Malmö. 

Han har alla nödvändiga verktyg och maskiner i 

ett av rummen och kan göra gjutformar när det 

behövs, men just nu vilar smidet till förmån för 

en annan hobby: renovering av violiner. När jag 

hälsar på honom i lägenheten i det gamla renoverade 

huset i Haga med sin idylliska innergård 

visar han entusiastiskt knivar och hyvlar, lim och 

lack, mallar och formar. Arbetsbänken är full. 

Hans senaste projekt är en Francois Lupot från 

1780-talet som han tagit isär och försett med nya 

fodringar där träet skadats. Locket är i gran och 

väger praktiskt taget ingenting, eller 75 gram för 

att vara exakt. 

– Fiolbyggarna var sin tids ljudtekniker. Det 

handlade helt enkelt om att förstärka ljudet på 

bästa sätt. Botten och lock ska vara så exakta 

som möjligt i tjocklek för resonansens skull men 

måste också klara trycket från strängar och stall. 

Därför fick de välvda ytor. 

Det är en speciell känsla att hålla de här flera 

hundra år gamla instrumentdelarna som förmodligen 

vibrerat av sydeuropeisk folkmusik, Mozart, 

Beethoven och kanske Debussy under åren. Per 

Enoksson har ytterligare några fodringar att göra 

– ett precisionsarbete som kräver koncentration 

och en stadig hand! – innan han kan foga samman 

lock, botten, sarg och hals till en fullständig 

violin. 

– Man använder hudlim som är starkt men sam- 

tidigt ger med sig om påfrestningarna i varierande 

väderlek och temperatur skulle bli för stora. 

Limningen ska gå först annars spricker träet. 

När jag frågar hur många fioler han har tvekar 

han först men säger sedan med ett snett leende: 

– Tolv-tretton stycken. 

Ett av renoveringsobjekten är en halv fiol 

byggd 1670 av Amati, Stradivarius lärare. Per 

Enoksson har via en kontakt ett lock på gång i 

New York. Skulle locket passa har han en mycket 

fin och värdefull violin inom räckhåll. Den är 

dock så pass känslig och exklusiv att en professionell 

instrumentmakare får ta hand om renoveringen. 

Fiolsamlingen är ett fritidsintresse men också 

en tillgång i lärarverksamheten. Han lånar 

generöst ut instrument till sina elever så att de 

kan förfina sin teknik på kvalitetsinstrument och 

därmed bättre utnyttja sin potential. Hans yngsta 

elev heter Johan Dalene och är tio år gammal. 

– Han bara spelar. En riktig naturbegåvning. 

Det kan man lugnt hålla med om. Slå hans 

namn på YouTube så hittar ni en video där han 

spelar Sarasates Zigeunerweisen i Norrköping på 

Per Enokssons italienska trekvartsfiol. 

Att förmedla kunskap och se elevernas individuella 

färdigheter utvecklas ser han som en 

naturlig och viktig del i en musikers liv. 

– Det är vår uppgift att dela med sig av det vi fått. 

Bara så kan traditionen leva vidare. 

solist per enoksson 

1990 Rosenberg Violinkonsert nr 2 

Michel Tabachnik dirigent 

1990 Mozart Violinkonsert nr 5 

Göran W Nilson dirigent 

1991 Nielsen Violinkonsert 

Michael Schönwandt dirigent 

1993 Brahms Dubbelkonsert med Truls Mörk, cello 

Neeme Järvi dirigent 

1993 Lou Harrison Koncherto Por La Violino Kun Perkuta Orkestro 

Roger Carlsson dirigent 

1994 Mozart Haffnerserenad 

Hans Graf dirigent 

1996 Bruch Skotsk fantasi 

Sixten Ehrling dirigent (även Sverigeturné) 

1997 Börtz Violinkonsert nr 2 ”Sånger och skuggor” 

Jesús López-Cobos dirigent 

1998 Börtz Violinkonsert nr 2 ”Sånger och skuggor” 

Hans Graf dirigent 

2005 Schoeck Violinkonsert 

Mario Venzago dirigent 

Samtliga konserter ovan med Göteborgs Symfoniker. Per Enoksson har även framträtt som solist med 

andra orkestrar. Han har bland annat spelat Sibelius violinkonsert med Oslo filharmoniker och Tallinns 

symfoniorkester, Mozarts tredje violinkonsert med Danska Radions symfoniorkester, Prokofjevs 

första violinkonsert och Lalos Symphonie espagnole med Malmö symfoniorkester samt Nielsens violinkonsert 

med Sveriges Radios symfoniorkester och Esa-Pekka Salonen i Stockholm och Köpenhamn. 

10 11

Oh harry 

TEXT LovISa PIHL foTo anna HaLLbErg 

"Att spela på konserthuset med symfonikerna är som att bli bjuden 

på en stor godispåse och kunna välja de bästa bitarna och skapa 

spännande blandningar." 

Musik har alltid varit en viktig del i 

Harriet Ohlssons liv. Från tjejband 

via punkband, klezmerband och 

mjuk hårdrock tog hon för två år sen steget ut 

till soloprojektet Oh Harry. Harriet Ohlsson ville 

göra en helt egen skiva och hon samlade in ljud 

och spelade in med en gammal synt som hon 

köpt på loppis. Resultatet blev skivan Arena Rock 

som släpptes i augusti 2010. All musik på skivan 

är skriven av Harriet Ohlsson förutom en cover. 

Hon sjunger, spelar piano och syntar, dragspel, 

melodica, saxofon, slagverk, gitarr och ukulele 

och hon har spelat in skivan med det enkla 

musikprogrammet Garageband. När låtarna 

från skivan framförs live blir det en helt annan 

upplevelse. 

– Att spela på konserthuset med symfonikerna 

är som att bli bjuden på en stor godispåse och 

kunna välja de bästa bitarna och skapa 

spännande blandningar. Jag har dessutom 

med mig fyra musiker: Gustav 

Svedung, Kristofer Göransson, 

David Byström och en hemlig 

gäst. 

Som barn gick Harriet 

Ohlsson på Waldorfskola 

och där var 

musik en självklar del i 

undervisningen. Först ut 

bland instrumenten hon 

prövade var nybörjarklassikern 

blockflöjt innan 

hon gick över till oboe 

(Harriet Ohlsson är en 

av de få som spelat oboe 

i ett punkband) och 

senare saxofon. Hemma 

lyssnade föräldrarna 

mycket på klassisk musik men att själv spela och 

sjunga blev hennes helt egna värld. Som tonåring 

kände Harriet Ohlsson att hon ville berätta sina 

historier. Hon prövade olika vägar som teater och 

musik. Hon startade olika band och turnerade 

i flera år med klezmerbandet Chutzpah, hon 

gick på visskola, spelade jazz och hamnade till 

slut på musikhögskolan där hon fördjupade sig 

i balkanmusik. Sakta blev sången mer och mer 

Harriet Ohlssons sätt att berätta. 2004-2009 var 

hon sångerska i bandet Hellsongs (som hon har 

gjort en Popicalkonsert med tidigare!). 

Harriet Ohlsson tror att anledningen till att det 

finns så få kvinnor på den göteborgska musikscenen 

är att det inte finns så många platser för 

tjejer att spela på. Under hennes uppväxt var 

replokalerna på fritidsgårdarna ofta upptagna av 

killar och tjejerna tittade på eller dansade, men få 

spelade själva. 

– Jag är uppvuxen i Majorna och spelade i ett 

”tjejband” i Partille, och det var långt att åka bara 

för att få spela. Men jag har alltid sökt upp det jag 

vill göra eller själv startat ett band. 

Popmusiken ligger Harriet Ohlsson allra närmast 

om hjärtat men hon har också skrivit och 

medverkar i Jag är här, en musikteaterföreställning 

för mellanstadiet. Låtarna på Popicalkonserten 

kommer framförallt från skivan Arena Rock 

och den beskriver Harriet Ohlsson så här: 

– Jag har skrivit, framfört, spelat in och producerat 

allting och detta är hur jag säger det. Det är 

sånger som kommit till i köket, på en cykel, mitt i 

gråten, mitt i maten, mellan Berlin och Göteborg 

och med hjälp av vänner. Det är berättelser på liv 

och död och direkt från hjärtat. 

stenhammarsalen 30 september kl 21 

12 13

Premiär med oboisten 


TEXT STEfan nävErmyr foTo anna HuLT 

Grattis, du blev i våras ny alternerande stämledare i 

Göteborgs Symfoniker. 

– Tack! Jag trivs otroligt bra här. 

Blir du göteborgare nu? 

- Just nu går mitt liv ut på att pendla. Jag bor i Göteborg 

och har hus i Norrköping men jag och min man planerar 

att hyra ut huset som ligger ute på landet och i stället 

skaffa en lägenhet i centrala Norrköping. Då blir det 

enklare att pendla. Göteborg blir basen och sedan kan jag 

pendla till Norrköping och andra ställen. Ibland får jag 

möjlighet att spela med andra orkestrar vilket är jättenyttigt. 

Man behöver variation och få en inblick i hur de 

arbetar på andra ställen. 

Hur känns det att uruppföra ett verk? 

– Det ska bli väldigt spännande. När jag blev tillfrågad 

funderade jag över vad för slags musik det skulle kunna 

bli, och om det skulle bli svårt att spela, men jag tackade 

ja. 

Och vad väntar vid uruppförandet av Anders Hultqvists 

Melancholia den 6 & 7 oktober? 

– Jag träffade Anders Hultqvist som hade med sig 

noterna och visade hur det var upplagt. Det utgår från 

Albinonis berömda Adagio och såg vid första anblicken 

intressant ut. Ingenting som verkar omöjligt att spela, 

som tur är. Det ska också bli roligt att spela med gitarristen 

Stefan Östersjö som har den andra solostämman. 

Han spelar på tre olika gitarrer med olika effekter. 

Något speciellt att säga om oboestämman? 

– Anders Hultqvist använder ornament på flera ställen 

som påminner om arabisk musik, det är utsmyckningar 

som passar oboen väldigt bra, tror jag. 

Vad har du för instrument? 

– Det är tillverkat av en instrumentmakare i Luxemburg. 

Jag är väldigt nöjd med det. En del musiker gillar att testa 

nya instrument för att se om de hittar något bättre men 

om jag funnit en oboe som känns bra så håller jag mig 

till den. Andra instrument kanske har egenskaper som 

tilltalar vid ett första prov men visar sig i längden inte 

kunna tävla med mitt ordinarie instrument. 

Hör du till de träblåsare som täljer sina egna rör? 

– Jag täljer mina rör. Jag har verktyg jag tar hjälp av, två 

eller tre hyvlar, men mycket görs för hand också. Den 

sista finjusteringen gör man ju med kniv. Ett rör kan ta 

slut på en dag, eller vecka. Ibland händer det att man 

sparar ett bra rör flera veckor, ett ”guldrör” för speciella 

tillfällen. 

Du blev fast anställd efter provspelning och provår. 

Vad är ditt intryck av orkestern? 

– Det är något speciellt med Göteborgs Symfoniker, 

stämningen är skön och alla strävar mot samma mål. 

Orkestern är också större än Norrköpings symfoniorkester 

där jag arbetade tidigare vilket innebär att vi spelar en 

delvis annan repertoar. Jag uppskattar att få spela de stora 

verken där det är fyra oboer i stämman. Som Mahler, det 

är väldigt kul, eller originalet till Eldfågeln som vi gjorde 

med Gustavo Dudamel. Det var fantastiskt, en riktig 

höjdare. 

Hur är det att jobba med stämledaren Mårten Larsson? 

– Väldigt inspirerande. Tyvärr spelar vi inte så ofta ihop 

eftersom vi delar upp veckorna där antingen han eller jag 

är stämledare. Men det är lika kul varje gång jag får spela 

tillsammans med Mårten, han är en fantastisk musiker. 

14 15

Vad ser du fram emot i höst förutom soloframträdandet 

i Anders Hultqvists Melancholia? 

– Tjajkovskij är otroligt kul. Eventuellt spelar jag 

andrastämman i hans Pathétique som vi ska turnera 

med i Oslo och Reykjavik. Och Brahms etta är ju en liten 

karamell för oboister. 

Du har spelat på Kungliga operan och din syster spelar 

kontrabas på Göteborgsoperan. Vad tycker du om 

opera? 

– Det är häftigt. Totalupplevelsen är helt fantastisk. När 

allt stämmer på en opera med dirigent och solister och 

orkestern är taggad då är det oslagbart. Göteborgsoperan 

ger Tosca i höst och den ska jag definitivt gå på. 

Det var din syster som lockade in dig på musikens 

bana? 

– Ja, hon spelade cello på kommunala musikskolan så det 

blev ganska naturligt för mig att börja spela. 

Var inte oboen ett svårt nybörjarinstrument? 

– Jag ville i första hand spela flöjt, alla ville spela flöjt 

eftersom det är så vackert och silverglänsande, men jag 

lyckades inte få fram något ljud. Min mamma tyckte 

oboen var vacker och jag fick ton direkt. I dag är jag 

mycket glad över att det blev oboe. 

boka bord i 

konserthusets 

restaurang! 

À la carte-meny efter säsong. 

Öppnar två timmar före konsertstart. 

Boka i biljettkontoret, via telefon eller genom 

webbformuläret på vår hemsida. 

www.gso.se 

16 

Vad ägnar du dig åt spellediga dagar? 

– Träffar vänner och sportar lite. Inredning är ett stort 

intresse. Om jag går in i ett rum så analyserar jag det: 

hur skulle man kunna möblera det här? ”Ta bort den där 

gardinen, byt ut den där kudden…” Om mina vänner vill 

ha stylingtips så hjälper jag till. Jag kollar ofta in möbler 

på auktionssajter. 

Blir det några bud? 

– Ja. Är det något som verkligen lockar kan jag inte låta 

bli, då slår jag till. Det kan bli dyrt. Jag köpte en gustaviansk 

byrå som kostade en del och sedan tillkom frakten 

från Helsingör så det blev en massa pengar. Men jag är 

jättenöjd med köpet – det är en väldigt vacker byrå som 

jag ofta betraktar. 

Skönheten tilltalar? 

– Jag kan hitta saker på Blocket eller på auktion och 

tänka ”det där måste jag ha”. Jag är inne på Bukowskis 

hela tiden och letar efter fynd. Det är min hobby, kan 

man säga. 

Senaste köpet? 

– En liten skänk, som jag inte har någon användning för. 

Den är som ett litet skåp som man kan ha ett handfat på. 

Jag tänkte att om man någon gång skulle behöva det så… 

stora salen 6 kl 19.30 & 7 oktober 18.00 

Oh Harry 30/9 

Rebecka Törnqvist och Sara Isaksson 17/2 

Daniel Lemma 16/3 

Me And My Army 18/11 

I Popical förenas de hetaste pop- och rockartisterna med musiker ur Göteborgs Symfoniker. Under säsongen 

kan vi se fram emot Oh Harry med sångerskan Harriet Ohlsson och hennes akustiska och elektriska instrument, 

Andreas Klerups nya projekt Me And My Army som spelar coutryrock med synthinslag, skrivande och sjungande 

profilerna Rebecka Tornqvist och Sara Isaksson samt Göteborgs egen Daniel Lemma, mannen som har en egen 

veritabel låtskatt att ösa ur. 

POPICAL 

30/9, 18/11 2011, 17/2 & 16/3 2012 KL 21 

KONSERTHUSET GÖTAPLATSEN. BILJETTER & INFORMATION: TEL 031-726 53 10. VARD 12-18, LÖRD 11-15. WWW.GSO.SE 

Göteborgs Symfoniker –en del av

En mogen man 

TEXT STEfan nävErmyr foTo LuIS CabELo 

Han har skaffat glasögon, fyllt 30 och 

blivit pappa. Gustavo Dudamel är inte 

längre det underbarn eller brådmogna 

geni som branschen utsett honom till, utan snarare 

en etablerad och respekterad dirigent med mer 

än 15 års yrkeserfarenhet. Som av en händelse 

har hans första orkester också bytt namn från 

”ungdomsorkester” till enbart Simón Bolívarorkestern. 

Båda har blivit vuxna. 

Som de flesta karriärmänniskor arbetar Gustavo 

Dudamel jämt och han verkar finna stort 

nöje i det. Men hans liv har definitivt förändrats 

sedan han och hustrun blev föräldrar. Den 1 april 

meddelade han och Eloísa Maturén från Los 

Angeles: 

“Djupt rörda vill vi dela vår lycka över nedkomsten 

av vår son Martin Dudamel Maturén. 

Han föddes kl 9.29, är 53,5 cm lång, väger 3,1 kg 

och är tack och lov välskapt. Hans födelse utgör 

en underbar symbol för vår kärleksförening. Vi 

är glada över att Martin kommer att bli en del 

av detta fina samhälle som en världsmedborgare 

och, framförallt, som en medlem av den fantastiska 

venezuelanska musikgemenskapen.” 

Lyckan lyser om Gustavo Dudamel, i ett slags 

upphöjt lugn. Det har alla märkt som träffat 

honom sedan han blev pappa. Prioriteringarna är 

också andra. När jag vid hans senaste Göteborgsbesök 

frågade vad han skulle göra under sommaren 

svarade han: 

- Jag ska faktiskt ta en veckas semester eller två 

med familjen. Det har jag inte gjort på flera år så 

det ska bli väldigt skönt. 

Men låt er inte luras, Gustavo Dudamel hade 

andra planer för sommaren också. Den 5 juli 

firade Venezuela 200-årsminnet av sin självständighetsförklaring. 

Statschefen Hugo Chávez 

återvände till Caracas efter cancerbehandling på 

Kuba och möttes av stort jubel. En stor militärparad 

genomfördes i centrala Caracas och Gustavo 

Dudamel dirigerade Venezuelas symfoniorkester 

på den nyligen renoverade Plaza Diego Barra. En 

stor dag för Venezuela. 

18 19

Hollywood Bowl i Los Angeles. 

Den 12 juli invigde Gustavo Dudamel Los 

Angeles Philharmonics årliga sommarfestival i 

Hollywood Bowl, den fantastiska amfiteatern som 

sedan 1920-talet lockar upp till 18 000 besökare 

vid varje konsert. Solist var det kinesiska fenomenet 

Lang Lang som spelade Prokofjevs tredje 

pianokonsert. En Mozartkväll med Gil Shaham 

som solist i femte violinkonserten lockade storpublik. 

Festivalen bjöd också på en stor operasatsning: 

Puccinis mästerverk Turandot där den 

firade sopranen Christine Brewer debuterade i 

titelrollen. ”Dudamels mest imponerande prestation 

var att han tog fram det bästa ur alla… Han 

koncentrerade sin entusiasm på att låta solisterna, 

kvällen och operan framstå som något alldeles 

extra.” Enligt Los Angeles Times ryktas det nu 

att Gustavo Dudamel kan bli La Scalas näste 

konstnärlige chef. Finalkonserten i Hollywood 

Bowl blev en höjdare: rapsodier av Enescu och 

Liszt, Straussvalser – Johann d y och Richard – 

samt Bruchs första violinkonsert med Gustavo 

Foto: Los Angeles Philharmonic 

Dudamels gamle vän Pinchas Zukerman. Men 

det är extranumret man minns: Pizzicatopolka 

med Gustavo Dudamel som solist på klockspel. 

Den vill vi gärna uppleva i Göteborg! 

Som om det inte var nog har Gustavo Dudamel 

också lett Simón Bolívar-orkestern på en Europaturné 

som inleddes vid festspelen i Salzburg i 

början av augusti. Huvudnummer på turnén var 

Mahlers andra symfoni med de svenska solisterna 

Miah Persson och Anna Larsson. 

100-årsjubilerande Mahler är också mannen 

för dagen när Göteborgs Symfoniker öppnar säsongen 

8-10 september. Då spelas Symfoni nr 7, 

”Sång om natten”, vid tre konserter. En femsatsig 

klangfest för stor orkester med herdeklockor, 

mandolin och gitarr. En blandning som gjord för 

Gustavo Dudamel. 

VÄLKOMMEN TILL RÖRELSEFRIHETEN. 

Nya Volvo V60 Sportswagon. Nu även med DRIVe. 

NYA VOLVO V60 KOSTAR FRÅN CA 234900:- (T3) - 397000:- (T6 AWD) EXKL LOKAL UTRUSTNING. BRÄNSLEFÖRBRUKNING BLANDAD KÖRNING 4,5 L - 10,2 L/100 KM. 

KOLDIOXIDUTSLÄPP CO2 G/KM 119 G (DRIV-E) - 237G (T6 AWD). MILJÖKLASS EURO5. BILEN PÅ BILDEN ÄR EXTRAUTRUSTAD. NÄR DU KÖPER EN NY VOLVO INGÅR 

Säg farväl till begränsningarna och välkommen till 

rörelsefriheten. Med nya Volvo V60 Sportswagon 

kommer du förmodligen hitta på lite mer, lite oftare. 

20 VALLTID VOLVO ASSISTANS SAMT VAGNSKAE- OCH ROSTSKYDDSGARANTI. WWW.VOLVOCARS.SE 

Volvo. for life 

21

Tan 

Dun 

Jag minns mycket väl när Tan Dun spelades 

första gången av Göteborgs Symfoniker 2001. 

På programmet stod den nya Crouching 

Tiger Concerto med musik från filmsuccén 

Crouching Tiger/Hidden Dragon samt Water 

Concerto från 1998. Dirigent: Tan Dun. Jag var 

tidigt på plats första repdagen för att fånga upp 

Tan Dun innan han ”kidnappades” av musiker, 

producenter och fans. Några orkestermusiker 

värmde upp på det halvtomma podiet och 

vår medarbetare Johan Björkman justerade 

filmduken. Scener ur Crouching Tiger/Hidden 

Dragon skulle visas till musiken. En oansenlig 

man i slacks och jacka knallade ned för trappan 

till podiet men axelväskan avslöjade honom: en 

rymlig modell tillräckligt stor för partitur och 

noter. Här kom en tonsättare. 

Jag hann inte mer än presentera mig och få ett 

artigt svar innan han vände sig om och ropade till 

podiepersonalen: 

– Duken hänger för lågt, den måste upp så att 

slagverkarna syns. 

Han var noggrann in i minsta detalj när det 

gällde presentationen. För Tan Dun är det visuella 

en viktig del av konserten. Han visste precis 

hur han ville ha musikerna placerade och hur ljuset 

skulle sättas. I Water Concerto för ”vattenslagverk” 

och orkester stod solisterna Roger Carlsson 

och Fredrik Björlin på varsin flank och spelade 

i två stora, genomskinliga vattenskålar som var 

upplysta underifrån. Det var en utmaning, minns 

Roger Carlsson: 

– Vi skulle slå med rör plant mot vattenytan 

för att få det rätta ljudet men missade man det 

minsta skvätte det rejält. Vi blev ordentligt blöta 

och publiken fick nog några stänk också. Men det 

var roliga konserter, inte minst Crouching Tiger 

där vi var fem slagverkare som stod uppradade i 

fonden. Det var en mäktig upplevelse. 

Det tyckte publiken också. Det talades om 

konserterna på stan i flera veckor efteråt. Roger 

Carlsson träffade för övrigt Tan Dun som hasti- 

TExT STEFAN NÄVERMYR 

FOTO NAN WATANABE 

gast redan 1987 när han turnerade med Nordic 

Ensemble och den kinesiske stjärngitarristen 

Josef Fung i Kina. Tan Dun var en helt okänd 

tonsättare i början av sin karriär. Han överlämnade 

en kassett till Josef Fung med förhoppningen 

att få sin musik spelad. Ett decennium senare 

kunde han efter hårt och målmedvetet arbete 

skörda frukterna när en hel värld väntade på hans 

senaste verk, han, bondsonen från Kina som förvandlats 

till urban amerikan utan att glömma sin 

härkomst. Tan Dun växte upp i provinsen Hunan 

där han tidigt upplevde shamanistiska ritualer 

och hörde folkmusik framförd på traditionella 

instrument. Kombinationen av den kinesiska 

traditionen och avantgardet i New York har blivit 

hans signum. 

Water Concerto visade sig vara den första 

delen i en triptyk med naturelement som tema. 

2003 kom Paper Concerto och 2009 Earth 

Concerto. Den senare har sitt jordbundna tema 

gemensamt med Gustav Mahlers Das Lied von 

der Erde (”Jordens sång”) som framförs vid 

samma konsert. Detta berättar Tan Dun mer om 

i verkkommentaren på sid 64. För Tan Dun har 

naturen sin egen andlighet som kommer till uttryck 

i mötet med människan, i musikerns möte 

med naturmaterialet. 

I Earth Concerto ingår en stor slagverksarsenal. 

Speciella sten- och keramikskivor – en rad 

uppsättningar i skalans alla tolv toner – skeppas 

från Shanghai, sammanlagt 500-600 kg. En 

kinesisk montör följer med för att hålla ordning 

på det klingande stengodset. De fyra slagverkssolisterna 

tar förstafiolernas plats i konserten, 

violinerna placeras i stället två och två i gångarna 

på parkett. Tan Dun satsar som vanligt på en 

unik och stark helhetsupplevelse. 

Earth Concerto är en stor affär och framförs 

inte varje dag. I oktober är det Göteborgs tur – en 

av säsongens mest emotsedda Sverigepremiärer. 

stora salen 20 oktober kl 19.30 & 

21 oktober kl 18 

"För Tan Dun har naturen sin egen 

andlighet som kommer till uttryck i 

mötet med människan, i musikerns 

möte med naturmaterialet." 

22 23

24 

TExT STEFAN NÄVERMYR 

FOTO STEVEN PERILLOUx 

Att spela kontrabas är en fysisk upplevelse, 

att känna det stora instrumentet vibrera 

mot kroppen. Det har Charlie Haden berättat 

i ett möte med kollegan Flea från rockbandet 

Red Hot Chili Peppers: 

– Det stämmer, det är därför jag står så nära 

instrumentet när jag spelar. Jag lutar huvudet mot 

det. En kväll 1959 spelade jag på jazzklubben The 

Five Spot med Ornette Coleman och jag blundar 

ofta när jag spelar – men jag öppnade ögonen och 

där stod en kille på scenen med örat mot f-hålet 

på basen.”Vem är det?” undrade jag och Ornette 

svarade ”det är Leonard Bernstein”, och jag tänkte 

”okej…” 

Det är svårt att tro att Charlie Haden var med 

"I like to sound 

like a rain forest" 

redan 1959, han ser betydligt yngre ut än sina 

74 år, men det året slog den 22-årige basisten 

igenom med saxofonisten Ornette Colemans 

banbrytande album The Shape of Jazz to Come. 

Övriga musiker i kvartetten var Billy Higgins – 

senare hustrummis på etiketten Blue Note – och 

den likaledes unge Don Cherry, mannen med 

världens minsta trumpet som några år senare 

flyttade till Sverige och för många mest är känd 

som pappa till Titiyo och Eagle-Eye Cherry. The 

Shape of Jazz to Come fick ett stort genomslag och 

titeln kan mycket väl passa som rubrik för Charlie 

Hadens fortsatta karriär. I sökandet efter det nya 

var friheten ett viktigt begrepp. Utforskningarna 

samlades ju senare också under beteckningen 

friformjazz. Men strävan efter frihet sträckte 

sig långt utanför de konstnärliga gränserna. 

Faktum är att konsten är oskiljaktig från samhället 

i Charlie Hadens värld. Med sitt starka 

politiska och sociala engagemang i 1960-talets 

medborgarrättsrörelse och senare protesterna 

mot Vietnamkriget startade han tillsammans 

med Carla Bley Liberation Music Orchestra på 

1970-talet. Ensemblen har återförenats vid flera 

tillfällen, senast 2005 när man på albumet Not in 

Our Name speglade läget i George W Bushs USA. 

Charlie Haden föddes i Shenandoah, Iowa, 

och växte upp i en musikalisk familj som ofta 

sjöng och spelade folksånger och countrymusik i 

radion. Denna musik återvände han till på CDn 

Rambling Boy 2008. Hans känsliga röst, skadad 

efter att han drabbats av polio i 15-årsåldern, är 

fängslande. Det framgår bland annat i ett filmat 

möte med några musikstudenter på Youtube 

(Charlie Haden – Talks About Music) där han 

talar om andlighet, spontanitet, det uråldriga 

arv vi alla bär med oss och hur viktigt det är för 

honom att få träet i basen att sjunga. ”I like to 

sound like a rain forest”, säger han. 

Samarbetet med Keith Jarrett 1967-1976 

är legendariskt. Den trulige pianisten spelar 

helst solo men Charlie Haden hör till hans 

favoritmusiker. De gjorde den prisbelönta 

duoskivan Jasmine tillsammans så sent som förra 

året och det råder ingen tvekan om att basisten 

lockar fram några av Keith Jarretts bästa sidor. 

Denna unika kvalitet har gitarristen Pat Metheny 

vittnat om: Charlie Haden får på något märkligt 

sätt allt att lyfta med sin blotta närvaro. 

Charlie Haden samarbetar gärna med yngre 

artister som Nick Cave och Melody Gardot. Hon 

medverkar på skivan Sophisticated Ladies där 

Charlie Haden möter sångerskor som Norah 

Jones, hustrun Ruth Cameron och sopranen 

Renée Fleming. 

Med sitt humanistiska engagemang är det 

inte underligt att det finns en lyrisk känslighet 

i hans lugna och stabila basgångar. Charlie 

Haden Quartet West kan sitt finlir men är 

också en musikalisk krutdurk, redo att när som 

helst explodera i ett färgsprakande fyrverkeri. 

Pianisten Alan Broadbent och trummisen 

Rodney Green är ett perfekt komplement till 

Charlie Haden och den makalöse saxofonisten 

Ernie Watts. Hans ton och frasering är unika, 

det har han bland annat visat i samarbeten med 

Rolling Stones (turnén 1981), Frank Zappa och 

Lee Ritenour där han skiftar blixtsnabbt från 

komplexa arr till fria improvisationer. 

Charlie Haden Quartet West är en 

sammansvetsad grupp med fyra starka profiler 

som älskar att spela live. Dela upplevelsen med 

dem i Göteborgs Konserthus i höst. 

charlie haden quartet west 

stenhammarsalen 31 oktober kl 19.30 

Introduktion kl 18.30 av Sven-Eric Dahlberg 

25

MUSICAL! 

Från West Side Story till Mamma Mia! 

Konserten med de härligaste musikalnumren från West Side Story till Mamma Mia! Sånger som Tonight, Send 

in the Clowns, Memory och När guldet blev till sand med Hannah Holgersson, Evelyn Jons och Peter Jöback. 

Dirigent: Nick Davies. 

MUSIKALPÄRLOR MED 

GÖTEBORGS SYMFONIKER 

13, 14 & 15 OKTOBER 

KONSERTHUSET GÖTAPLATSEN. BILJETTER & INFORMATION: TEL 031-726 53 10. VARD. 12-18, LÖRD 11-15. WWW.GSO.SE 

Göteborgs Symfoniker – en del av 

programsidorna 

KoNSERTER 

DIRIGENTER, SoLISTER & VERKKoMMENTARER 

kalendarium 

sommarkonsert 1 sept 

säsongsöppning 8, 9 & 10 sept 

14 & 15 sept 

23 sept 

kammarkonsert 25 sept 

29 & 30 sept, 1 okt 

6 & 7 okt 

20 & 21 okt 

26 & 28 okt 

28 

30 

34 

40 

42 

46 

50 

54 

60 

66 

Samtliga konserter på Konserthuset 

Göteborgs Symfoniker & Joana Carneiro 

Göteborgs Symfoniker & Gustavo Dudamel 



Kammarkonsert med Hans Pålsson 

Göteborgs Symfoniker & Leonidas Kavakos 

Göteborgs Symfoniker & Andrew Manze 

Göteborgs Symfoniker & Kristjan Järvi 

Göteborgs Symfoniker & Joachim Gustafsson 

Musical! 13-15 oktober samt kammarkonserten med Gageego! 23 oktober presenteras i separata program. 

Se www.gso.se för dagsaktuellt kalendarium 

27

BILJETTKONTORET 031-7265310 

BOKA PÅ NÄTET: WWW.GSO.SE 

torsdag 1 sept kl 19.30 

SoMMARKoNSERT 

GÖTEBoRGS SYMFoNIKER & JoANA CARNEIRo 

VLAD STANCULEASA violin 


fredag 9 sept kl 18.00 

lördag 10 sept kl 15.00 

SäSoNGSÖPPNING 

GÖTEBoRGS SYMFoNIKER 

& GUSTAVo DUDAMEL 

tisdag 13 sept kl 18.00 

SIxTENS SExA Föreläsning med Sixten Nordström. 

Stenhammarsalen 

onsdag 14 sept kl 19.30 




MARTIN FRÖST klarinett 



söndag 18 sept kl 19.30 

måndag 19 sept kl 19.30 

tisdag 20 sept kl 19.30 

LARS WINNERBäCK 

arr PK Musik & United Artists 




LISA FoRD, DICK GUSTAVSSoN, 

INGRID KoRNFäLT WALLIN & 

KRISTER PETERSSoN horn 

28 



THE CAVERN BEATLES 

arr Bo Stenhammar 


FIKASTRÅKET I GÖTAPLATSFoAJÉN 

Kammarmusik med musiker ur Göteborgs Symfoniker 

i samarbete med Göteborgs Symfonikers Vänner 

söndag 25 sept kl 18.00 

KAMMARKoNSERT Stenhammarsalen 

HANS PÅLSSoN piano 


lördag 1 okt kl 15.00 


& LEoNIDAS KAVAKoS violin 


AFTER WoRK Inklusive mat och dryck efter konserten 


& LEoNIDAS KAVAKoS 



PoPICAL MED oH HARRY 

MUSIKER UR GÖTEBoRGS SYMFoNIKER 

torsdag 6 okt kl 19.30 

fredag 7 okt kl 18.00 

GÖTEBoRGS SYMFoNIKER & ANDREW MANZE 

CARoLINA GRINNE oboe 

STEFAN ÖSTERSJÖ gitarr 




MUSICAL! 

GÖTEBoRGS SYMFoNIKER & NICK DAVIES 

HANNAH HoLGERSSoN , EVELYN JoNS 

& PETER JÖBACK 

måndag 17 okt kl 19.30 


NEFERTITI PÅ KoNSERTHUSET 

ELIANE ELIAS TRIo 

onsdag 19 okt kl 19.30 

SHAKIN' STEVENS 30 YEARS ANNIVERSARY ToUR 

Arr Kulturbolaget 

kalendarium 



GÖTEBoRGS SYMFoNIKER & KRISTJAN JäRVI 

LARS CLEVEMAN tenor 

MoRTEN FRANK LARSEN baryton 

ZHANG MENG kinesiska blåsinstrument 

FREDRIK BJÖRLIN, RoGER CARLSSoN 

KENNETH FRANZÉN slagverk 

I samarbete med Göteborgs Symfonikers Vänner 


FIKASTRÅKET I GÖTAPLATSFoAJÉN 

söndag 23 okt kl 18.00 


KAMMARKoNSERT MED GAGEEGo! 

DIRIGENT KRISTJAN JäRVI 



GÖTEBoRGS SYMFoNIKER, GÖTEBoRGS 

SYMFoNISKA KÖR & JoACHIM GUSTAFSSoN 

ANN-CHRISTINE LARSSoN sopran 

KRISTINA HAMMARSTRÖM mezzosopran 

GUNNAR GUDBJÖRNSSoN tenor 

PETTERI SALoMAA baryton 

torsdag 27 okt 

VäRLDEN I KoNSERTHUSET 

MUHAMMAD REZA SHAJARIAN 

måndag 31 okt kl 19.30 

CHARLIE HADEN QUARTET WEST 

Charlie Haden, Ernie Watts, Alan Broadbent 

& Rodney Green 

onsdag 2 nov kl 19.30 


HAKIM 

torsdag 3 nov kl 19.30 


NATACHA ATLAS 

29

ilJettkontoret BilJettKOntOret 031-7265310 

boka BOKa på PÅ nätet: nÄtet: WWW.gso.se 

WWW.GSO.Se 

Vlad 

StanCuleaSa 

30 

Foto Ettore Causa 

Vlad Stanculeasa föddes 1984 i Craiova, Rumänien. 

Han har vunnit pris i flera internationella tävlingar, 

bland annat schweiziska Renata Molinari International 

Competition och italienska Valsesia Musica International 

Competition. Han utbildades vid Yehudi Menuhin 

International Music Academy i Storbritannien. Han 

har deltagit i mästarklasser med kända violinister och 

professorer som Ana Chumachenco, Thomas Brandis, 

Valery Gradov, Anatoly Resnikovsky, Philippe Graffin, 

Andrew Manze och Herman Krebbers. Vlad Stanculeasa 

är alternerande förste konsertmästare i Göteborgs 

Symfoniker och gästande konsertmästare i Basels 

kammarorkester. Han spelar på en Sanctus Seraphinviolin 

från 1739 som tillhört George Enescu och Lord 

Yehudi Menuhin. 

1 sEpTEmBEr 

JOana 

CarneirO 

Joana Carneiro är en av de mest intressanta unga 

dirigenterna just nu och hennes framträdanden har fått 

stor uppmärksamhet både i USA, Europa och Asien. 

Hon är sedan januari 2009 chefdirigent för Berkeley 

Symphony i Kalifornien samt gästdirigent för Gulbenkianorkestern 

i Portugal. Joana Carneiro kommer från 

Lissabon, Portugal. Hon började studera violin och senare 

orkesterdirigering vid Academia Nacional Superior 

de orquestra i Lissabon, efter det tog hon magisterexamen 

vid Northwestern University och slutligen doktorerade 

hon vid University of Michigan. Som dirigent har 

hon bland annat samarbetat med orkestrar som Sao 

Paulos symfoniorkester, Ensemble orchestral de Paris, 

Los Angeles Philharmonic, Los Angeles Chamber 

orchestra, New World Symphony, Norrköpings symfoniorkester 

och Pekings symfoniorkester. Hon är även 

mycket efterfrågad som operadirigent. Joana Carneiro 

belönades 2010 med Helen M Thompson Award för 

sitt arbete med Berkeley Symphony. 

Foto Franco Tutino 

31




sommarkonsert 

lisZt LES PRÉLUDES 17 min 

ravel TZIGANE 10 min 

de laCerda ALMoURoL 4 min 

mendelssohn SYMFoNI NR 4 

”DEN ITALIENSKA” 28 min 


DIRIGENT JoANA CARNEIRo 

VLAD STANCULEASA violin 

Konsertmästare Sara Trobäck Hesselink 

Konserten ges utan paus 

franZ lisZt (1811-1886) 

LES PRÉLUDES 

Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet 

av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns 

ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg 

som med iver och envishet såg till att Liszts 13 

tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs 

Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin 

den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning 

och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 

1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! 

Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen 

livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg 

minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på 

Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse.” 

Synen på Liszts musik har i mångt och mycket 

förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar 

upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets 

konstmusik (Gidlunds, 2009). 

Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora 

förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den 

symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition 

i fri form och symfonisk stil med 

utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. 

Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också 

som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är 

något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket 

första gången 1848 som preludium till sitt stora 

kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket 

reviderats och första gången spelades i sin nya form 

i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” 

på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske 

lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår 

i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns 

pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad 

annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända 

32 

sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av 

döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. 

Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka 

inte brutits av något oväder, som med sin dödande 

stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande 

blixt splittrat dess altare?” 

Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här 

finns arvet från den preussiska militärmusiken (som 

även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och 

romantikens ljuva klanger i skön förening med den 

typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och 

kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin 

spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för 

Wagner som sedermera blev Liszts svärson. 

Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland 

när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer 

från nazisternas krigståg i Europa. Det kan 

Liszts musik inte lastas för men det säger oss något 

om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som 

sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke 

och historia. 

mauriCe ravel (1875-1937) 

stefan nävermYr 

TZIGANE, KoNSERTRAPSoDI FÖR VIoLIN oCH oRKESTER 

Tzigane kommer från ungerskans cigány, zigenare. 

Ravel går rakt på sak i sin titel: hans stycke med sin 

långsamma, rapsodiska inledning och accelererande 

avslutning där strängarna vibrerar både av skönsång 

och pizzicaton är en egen fri gestaltning av den violinkonst 

som på 1800-talet utvecklades till nya virtuosa 

nivåer av romska violinister i främst Ungern. Zigenarorkestrarna 

blev turnerande stjärnensembler som med 

fart och fläkt erövrade publiken med verbunkosmusik 

och medryckande csardas. Romantikens tonsättare 

som under nationalstaternas profilering i Europas sönderfallande 

kunga- och kejsardömen fängslades av sin 

egen folkmusik fick också upp öronen för zigenarmusiken. 

Franz Liszt var först och störst. Som firad, ungersk 

pianovirtuos var han den självklare fanbäraren med 

sina Ungerska rapsodier för piano och för orkester. En 

annan beundrare var Johannes Brahms som i 20-årsåldern 

lärde sig konsterna av den temperamentsfulle 

violinisten Ede Reményi som han ackompanjerade på 

turnéer i Tyskland. Man kan i många av Brahms verk 

höra de typiskt virtuosa figurerna och stora sprången 

som med största säkerhet inspirerats av Reményis musikaliska 

arv. Brahms Ungerska danser är berömda och 

tinar än idag upp den mest kyliga publik, exempelvis 

som extranummer med Göteborgs Symfoniker. 

Ravel skrev sitt stycke för en av den tidens mer 

framstående violinister, ungerska Jelly d’Aranyi. Att få 

ett verk skrivet av Ravel – efter Debussys död 1918 

den störste då levande franske tonsättaren – var ett 

riktigt kap. Ravel arbetade långsamt och hans produktion 

var knappast stor. Från 1924 och fram till sin död 

1937 komponerade han bara en handfull verk: Bolero, 

de två pianokonserterna, violinsonaten, ett par mindre 

orkesterstycken samt några sånger. 

Första versionen av Tzigane skrevs för violin och 

luthéal, en anordning av den belgiske orgelbyggaren 

Georges Cloetens. Denna järnkonstruktion monterades 

över strängarna på en flygel och kunde med en 

rad olika registreringar bland annat fås att klinga som 

en cembalo och zigenarorkesterns paradinstrument 

cimbalom, det stränginstrument som spelas med klubbor 

och producerar en färggrann och övertonsrik klang. 

(Moderna lyssnare har också gjort jämförelser med 

Fender Rhodes, elpianot!) En del av dessa klangeffekter 

har Ravel överfört i orkestreringen han gjorde 

senare samma år. Harpan vikarierar här och där som 

luthéal förklädd till cimbalom. 

När Jelly d’Aranyi spelade Tzigane i Paris 1924 tyckte 

en recensent att Cloetens uppfinning mest påminde 

om ”en skramlande speldosa”. Men orkesterversionen 

togs emot väl vid premiären den 30 november och 

konsertrapsodin utgör än idag en lockelse för violinister 

utan nerver. 

franCisCo de laCerda (1869-1934) 

ALMoURoL 


Den här framgångsrike portugisiske tonsättarens 

fullständiga namn var egentligen Francisco Inácio da 

Silveira de Sousa Pereira Fojaz de Lacerda! även om 

hans musik, åtminstone under våra dagar, sällan letat 

sig utanför hemlandets gränser var han en produktiv 

tonsättare och flitig dirigent, verksam främst i Portugal 

men under lång tid också i Frankrike och Schweiz. Han 

var kännare av portugisisk folkmusik, professor i dirigering 

och grundare av Lissabons filharmoniska orkester. 

Innan musikintresset helt tog ut sin rätt började De 

Lacerda studera medicin, men som 26-åring kunde 

han med ett stipendium i ryggen fara till fortsatta 

musikstudier i Paris där hans mest namnkunniga 

lärare blev Widor, Guilmant och d’Indy. Han levde sig in 

i Paris musikaliska häxkittel och påverkades även av 

Fauré, Ravel, Debussy och andra. Det var också musik 

från dessa kretsar han helst framförde som dirigent. 

Som tonsättare höll han sig till de mindre formaten. 

1 sEpTEmBEr 

Han skrev scenmusik, orgel-, gitarr- och pianostycken, 

stråkkvartetter och stråktrior. även när han någon gång 

skrev för orkester blev det korta stycken. Hans mest 

kända orkesterverk är Almourol, en symfonisk ögonblicksbild 

som inte är mer än ett drygt fyra minuter lång, 

ett stillsamt och ytterligt finstämt stycke poesi som 

gestaltar den uråldriga atmosfären kring den borg tempelriddarna 

på 1100-talet lät bygga på ön med samma 

namn utanför Portugals kust. Kanske kan man här hitta 

något av samma stämning som i satsen Det gamla 

slottet ur Musorgskij/Ravels Tavlor på en utställning, ett 

verk han gärna dirigerade. 

felix mendelssohn (1809-1847) 

SYMFoNI NR 4 A-DUR oP 90 ”DEN ITALIENSKA” 

Allegro vivace 

Andante con moto 

Con moto moderato 

Saltarello: Presto 

stig JaCobsson 

Mendelssohn kom från en ansedd och välbärgad judisk 

familj (som konverterat till kristendomen) där kulturen 

hade en viktig plats i umgänget. Familjen Mendelssohn 

hade en ständig ström av kulturpersonligheter som 

regelbundna gäster; bland dem författaren Heinrich 

Heine och filosofen Hegel. En annan viktig gäst var 

författaren och kompositören E T A Hoffmann, vars 

subtila, romantiska berättelser med övernaturliga 

drag (bland dem Nötknäpparen som Tjajkovskij skrev 

balettmusik till) fängslade Mendelssohn. Han var ett 

musikaliskt underbarn både som pianist och kompositör 

(och violinist). Vid 14 års ålder hade han redan 

komponerat tolv stråksymfonier i C P E Bachs, Mozarts 

och Haydns efterföljd, piano- och violinkonserter, kammarmusikverk 

samt orgel- och pianostycken. Mendelssohn 

var en klassicistisk romantiker med rötter hos 

Mozart, till skillnad från den tyngre germanska skola 

som gick från Beethoven till Brahms. Där de senare 

kännetecknas av djupt allvar präglas Mendelssohns 

musik mer av självdistans och tyngdlöshet (även om 

en nervös själsvånda kan anas i stråkkvartetterna och i 

mollbetonade orkestersatser). Den fjärde av hans fem 

numrerade symfonier bär onekligen drag av Italien där 

den skissades 1831 (den fullbordades två år senare), 

även om det inte på något vis handlar om nationalromantiska 

arrangemang av lokal folkmusik. Symfonin är 

vital och livfull – med bara ett litet mått melankoli i det 

framtrippande andantet – och sjunger hoppfullt om det 

sköna och goda i livet. Formen är klassiskt ren och orkestersatsen 

klar och porlande som en asti spumante. 

En bättre törstsläckare är svår att finna. 


33

ilJettkontoret 031-7265310 

boka på nätet: WWW.gso.se 

GuStaVO 

dudamel 

en tidSreSa 

Foto Luis Cobelo 

34 

1996 Utnämns till chefdirigent för Amadeus kammarorkester i Caracas, Venezuela. Börjar studera dirigering för 

Rodolfo Saglimbeni. 

1999 Fortsätter dirigeringsstudierna för José Antonio Abreu och utses till chefdirigent för Simón Bolívar- 

orkestern i Venezuela. 

2000 Turnerar i Tyskland med Simón Bolívar-orkestern som bland annat spelar i Berlinfilharmonin. 

8, 9 & 10 sEpTEmBEr 

2004 Vinner den allra första Gustav Mahler-tävlingen i dirigering som arrangeras av Bambergs symfoniker. 

Dirigerar Mahler Chamber orchestra i Caracas. 

2005 Debuterar på BBC Proms med Göteborgs Symfoniker och på Verbierfestivalen i Schweiz med Simón 

Bolívar-orkestern. Debut med Israels filharmoniker, Santa Cecilia-orkestern i Rom och Philharmonia i London. 

Skriver exklusivt skivkontrakt med Deutsche Grammophon. Debuterar med Los Angeles Philharmonic i Hollywood 

Bowl. Turnerar i Tyskland med Simón Bolívar-orkestern. 

2006 Utnämns till chefdirigent för Göteborgs Symfoniker vid en extrainsatt konsert med Mahlers Symfoni nr 5 

den 12 april 2006. Debuterar på La Scala (Mozarts Don Giovanni) samt med Staatskapelle Dresden och Boston 

Symphony. Ger ut första skivan på DG: Beethovens symfonier nr 5 & 7 med Simón Bolívar-orkestern. 

2007 Debut på Berliner Staatsoper (Donizettis Kärleksdrycken) samt med Chicago Symphony. Turnerar med 

Simón Bolívar-orkestern i Italien och Tyskland. Utses till Music Director för Los Angeles Philharmonic. Andra DGskivan 

ges ut: Mahlers Symfoni nr 5 med Simón Bolívar-orkestern. Gör sina första konserter som chefdirigent för 

Göteborgs Symfoniker med Richard Strauss En alpsymfoni och Beethovens Symfoni nr 8. Debut med New York 

Philharmonic och Wiens filharmoniker. 

2008 Debut med Berlins filharmoniker. Tredje CDn på DG: Fiesta med Simón Bolívar-orkestern. Gästspel hos 

Berliner Staatsoper (Puccinis La Bohème). Turné med Göteborgs Symfoniker i Tyskland, Österrike (Musikverein), 

Luxemburg och Spanien. USA-turné med Israels filharmoniker. Turné med Simón Bolívar-orkestern i Asien, USA 

och Europa. Medverkar i två reportage i CBS 60 Minutes: Gustavo The Great och El Sistema. 

2009 Debut och turné med Concertgebouworkestern. Turné i England med Simón Bolívar-orkestern i anslutning 

till fjärde CDn: Tjajkovskijs Symfoni nr 5. Framträdanden med Los Angeles Philharmonic, Chicago Symphony, 

New York Philharmonic, Berlins filharmoniker och Wiens filharmoniker. Gästspel hos Berliner Staatsoper (Mozarts 

Don Giovanni). Ger konsert med Göteborgs Symfoniker i Hammarkullen vilket innebär startskottet för El Sistema 

Hammarkullen. Första konserterna som Music Director för Los Angeles Philharmonic. Utses av Times till en av 

världens 100 mest inflytelserika personer. Turné med Göteborgs Symfoniker till Hamburg, Bonn, Amsterdam och 

Bryssel. 

2010 Turné med Göteborgs Symfoniker till Kanarieöarna. Europaturné med Simón Bolívar-orkestern som får en 

egen festival i Göteborg: The Simón Bolívar Youth orchestra Festival. orkestern ger bland annat Stravinskys 

Våroffer tillsammans med Göteborgs Symfoniker och orkesterns medlemmar medverkar i nationaldagsfirandet 

med Symfonikerna i Slottsskogen samt vid seminarier, workshops och kammarmusikkonserter på flera ställen i 

Västra Götalandsregionen. Festivalen avslutas med Beethovens femte symfoni och Tjajkovskijs fjärde symfoni i 

Göteborgs Konserthus. USA-turné med Los Angeles Philharmonic. Framträdanden med Wiens och Berlins filharmoniker. 

Galakonserter med Los Angeles Philharmonic och tenoren Juan Diego Flórez när säsongen 2010-2011 

startar. Projektet LA Phil LIVE inleds med livesända konserter på 500 biografer i Nordamerika. Gästdirigent hos 

Wiens filharmoniker. Dirigerar Bizets Carmen i Hollywood Bowl och på La Scala. Medverkar i CBS 60 Minutes: 

Gustavo Dudamel’s Musical Mission. Utses till hedersdirigent för Göteborgs Symfoniker från och med 2012. Utses 

till årets göteborgare, en utmärkelse som sedan 1993 delas ut av Göteborg & Co, GT och Sveriges Radio. 

2011 Europaturné med Los Angeles Philharmonic. Turné i Sydamerika och Europa med Simón Bolívar-orkestern. 

Väljs in i Kungliga musikaliska akademin. Medverkar i dokumentären Let the Children Play som visas på 500 

biografer i Nordamerika. Spelar in ett inslag med Elmo i TV-serien Sesame Street för senare sändning. Dirigerar 

Puccinis Turandot med Christine Brewer och Los Angeles Philharmonic i Hollywood Bowl. 

35



36 




säsongsöppning 

mahler SYMFoNI NR 7 ”SÅNG oM NATTEN” 80 min 


DIRIGENT GUSTAVo DUDAMEL 

Konsertmästare Per Enoksson & Sara Trobäck Hesselink 

Konserten ges utan paus 

gustav mahler (1860-1911) 

SYMFoNI NR 7 E-MoLL ”SÅNG oM NATTEN” 

Langsam (Adagio). Allegro con fuoco 

Nachtmusik: Allegro moderato 

Schattenhaft 

Nachtmusik: Andante amoroso 

Rondo Finale: Allegro ordinario 

När vi i dag ser på Mahlers sjunde symfoni kan vi 

inte gärna undgå att tänka på den sene Bartók. Här 

finns också ett slags ”lökform” eller ”broform” med 

ett centrum av mystisk och naturnära nattstämning. 

Instrumenten används på ett sätt som om de minsta 

ljuden i naturen vore uppförstorade och avlyssnade 

som visioner. Liksom Bartók hade klara etiska, en 

smula världsfrälsande avsikter med sin musik i en, som 

han upplevde, tid av humanistiskt förfall, tycks Mahler 

här söka nya överlevnadsmöjligheter i samklang med 

naturens egna innersta krafter sedan han i sjätte symfonin 

målat upp en djupt pessimistisk bild av individens 

förintelse. 

Sjunde symfonin betyder ”ett återvändande till livet 

och tillvaron”. Men jämförelsen med Bartók kan också 

förklara alla de svårigheter Mahler hade med sin symfoni, 

de ständiga omarbetningar han sysslade med och 

bekymren med att få alla som han tyckte ”fyrkantiga” 

dirigenter att fatta hans avsikter. Faktum är att sjunde 

symfonin länge städades undan och var en av hans 

minst spelade och mest missuppfattade. Detta kan ha 

med den starka programkaraktären att göra. Skogsmusiken 

i den första nattmusiken – med ett raffinerat bruk 

av klockspel och herdeklockor i förening med bland 

annat två harpor samt valthorn som ur fjärran utlöser en 

hel fågelkonsert – anknöt kanske inte alls till Beethovens 

eller Wagners naturmåleri. Inslagen av mandolin 

och gitarr i den andra nattmusiken var kanske inte bara 

en anvisning om att en klassisk serenad pågick. om 

vi i stället lyssnar med Bartóks paralleller i öronen kan 

vi hos Mahler kanske höra den skiraste och luftigaste 

impressionism. 

Detta experiment med omvända perspektiv blir ännu 

mera meningsfullt om vi drar parallellerna till hans 

tidigare symfonier i det nya verket: yttersatserna som 

speglar motsvarigheterna i femte symfonin, hornsolot i 

början som tycks vara en parafras på öppningen i trombonerna 

i tredje symfonin, huvudtemat i första satsen 

som är nästan rytmiskt identiskt med motsvarande i 

den sjätte symfonin, den första nattmusiken som kunde 

upplevas som en återgång till de tidiga symfoniernas 

romantiska Wunderhorn-stämningar eller rondofinalens 

omtagning av en nästan identisk sats i femte symfonin. 

Detta med att uppleva sjunde symfonin som ett 

återvändande till livet, som ett experiment med nya livsmöjligheter 

och som en strävan att vända blickarna mot 

framtiden, inte mot det förflutna eller alltför närvarande, 

känns då alltmera meningsfullt. Från Alma Mahlers 

memoarer vet vi ju att sjunde symfonin kom till under 

de mest plågsamma yttre förhållanden sedan parets 

äldsta dotter avlidit i difteri. 

De båda nattmusiksatserna tillkom allra först, år 

1904, sedan han just blivit klar med sjätte symfonin. 

Efter en svår period av idétorka kom yttersatserna 

och vad han själv kallade den skugglika, kanske också 

spöklika och groteska, mittensatsen till inom loppet av 

en månad. Men inför alla dessa paralleller får vi inte 

heller glömma att Mahler när han första gången försökte 

placera symfonin hos en förläggare beskrev den 

som ”övervägande lustig, med humoristiskt innehåll” 

och med rätt ”anspråkslös instrumentation (fyra horn, 

tre trumpeter)”. 

rolf haglund 

TidigarE framförandEn 

adams 

Slonimsky’s Earbox spelas för första gången. 

beethoven 

Pianosonat nr 8 ”Pathetique” har spelats 

en gång, Pianosonat nr 12 en gång, Pianosonat 

nr 27 en gång samt Pianosonat 

nr 31 två gånger. 

Violinkonserten har spelats 110 gånger. 

Bland solisterna: Henri Marteau (1906), 

Fritz Kreisler (1908), Adolf Busch (1917 

& 1921), Bronislaw Gimpel (fyra gånger 

1931-1960), Isaac Stern (1949),Yehudi 

Menuhin (1952 & 1954), David ojstrach (1970), Anne-Sophie 

Mutter (1988), Hilary Hahn (2005), Thomas Zehetmair (2008) 

och Akiko Suwanai (2011). 

Symfoni nr 5 i nyuppsättning av Anders Hultqvist framförs för 

första gången. 

brahms 

Symfoni nr 1 har spelats 105 gånger. 

de laCerda 

Almourol spelas för första gången. 

dvórak 

Rekviet har framförts två gånger (1969). Dirigent: Sergiu 

Comissiona. 

hultqvist 

Melancholia uruppförs härmed. 

lisZt 

Les préludes har spelats 42 gånger. 

Bland dirigenterna: Heinrich Hammer 

(1905), Wilhelm Stenhammar 

(åtta gånger 1908-1926), Rhené- 

Baton (1925), Georg Hoeberg 

(1939) och Sir Charles Mackerras 

(1965). 

mahler 

Symfoni nr 7 har spelats tio gånger. Dirigenter: Dean Dixon 

(1959 & 1972), Sixten Ehrling (fyra gånger 1988), Neeme 

Järvi (två gånger 2000) och Mario Venzago (två gånger 

2007). 

Das Lied von der Erde har framförts 16 gånger, två gånger 

med tenor och baryton som solister: Jorma Silvasti & Karl- 

Magnus Fredriksson (två gånger 2004). 

mendelssohn 

Symfoni nr 3 ”Den skotska” har spelats 43 

gånger. 

Symfoni nr 4 ”Den italienska” har spelats 

47 gånger. Bland dirigenterna: Vaclav Talich 

(1932), Pierino Gamba (1953), Albert Wolff 

(1955), Sir Charles Mackerras (1962), 

Stanislaw Skrowaczewski (1970), Charles 

Dutoit (1977) och Lorin Maazel med 

Cleveland-orkestern (1979). 

moZart 

Klarinettkonserten har spelats 40 gånger. Bland solisterna: 

orkesterns soloklarinettister Theodor Hoofmester (fyra gånger 

1906-1909), Albert Löfgren (1911), Thore Jansson (1948), 

Sten Pettersson (åtta gånger 1951-1968), olle Schill (fem 

gånger 1975-1980) samt Urban Claesson (10 gånger 1991- 

2002 inklusive en Sverigeturné). 2002 var Martin Fröst solist 

vid sju konserter inklusive en turné till forna Jugoslavien. 

ravel 

Tzigane har spelats två gånger. Solister: Leon Spierer (1959) 

och Shmuyle Ashkenazy (1966). 

rehnqvist 

Tiger Touch får härmed sitt uruppförande. 

sChumann 

Konsertstycke för fyra horn och orkester har spelats två 

gånger (1985). Solister: Per Göran, Sören Hermansson, Malcolm 

Page och Erik Rapp. 

stenhammar 

Symfoni nr 1 har spelats 16 gånger. Dirigenter: Tor Mann 

(1931), Sergiu Comissiona (1971) och Neeme Järvi (14 

gånger 1982-2004). 

tan dun 

Earth Concerto framförs för första gången. 

tJaJkovskiJ 

Symfoni nr 6 ”Pathétique” har spelats 

93 gånger. Bland dirigenterna: Issay 

Dobrowen (13 gånger 1937-1951), 

Herbert Blomstedt (1964), Sakari 

oramo (1994) och Neeme Järvi (sju 

gånger 1999-2004). 

37



Klarinettisten Martin Fröst har haft prestigefyllda 

samarbeten med orkestrar som 

NHK-orkestern i Tokyo, Rotterdams filharmoniker, 

Münchens kammarorkester, Wiens symfoniorkester, 

Kungliga Filharmonikerna och New York 

Philharmonic. Martin Fröst är både traditionsbärare 

och trendsättare. Hans ambition att utforska nya aspekter 

av den musikaliska kreativiteten är en stor inspirationskälla 

för samtida kompositörer. Han är eftersökt som Artist 

in Residence och ger konsertserier som presenterar hans 

breda musikaliska spektrum som instrumentalist, dirigent och 

förnyare av konsertformen. I projekt som dirigent och solist samarbetar 

Martin Fröst med orkestrar som oslofilharmonin, Svenska 

kammarorkestern, Zürichs kammarorkester och Tyska kammarfilharmonin 

i Bremen. Martin Fröst är sedan 2010 konstnärlig ledare för den 

internationella kammarmusikfestivalen i Stavanger. 

38 

martin fröst 

Foto Mats Bäcker 


39



40 

onsdag 14 sept kl 19.30 


rehnqvist TIGER ToUCH 9 min 

uruppförande, Göteborgs Symfonikers beställningsverk 

moZart KLARINETTKoNSERT 28 min 

paUs 

tJaJkovskiJ SYMFoNI NR 6 ”PATHÉTIQUE” 45 min 



MARTIN FRÖST bassettklarinett 


Göteborgs Symfoniker och Gustavo Dudamel 

gästspelar i oslo och Reykjavik 16-18 september 

karin rehnqvist (f 1957) 

TIGER ToUCH 

”Till Gustavo Dudamel när han fyller 30 år från Göteborgs 

Symfoniker, komponisten och musikälskare i Sverige” 

En musikalisk födelsedagspresent till någon som reser 

världen runt och ständigt umgås med stora mästerverk. 

Vad skriver man? 

En fanfar kanske? 

Eller något svenskt? Vore det inte roligt om han 

kunde ta med sig några svenska rytmer och tonfall ut i 

världen? 

Något utmanande? Visst måste det vara lite utmanande 

för en person med unik förmåga att kommunicera 

musik både till medmusikanter och åhörare? 

Så gick mina tankar och simsalabim! Det blev allt 

detta i en musikalisk dialog mellan instrument och 

uttryck: 

Pampigt brass möter unisona stråkar i en långsamt 

spunnen melodi. 

Spralligt och glatt tema i träblås möter vilda polskerytmer* 

i stråk. 

Tre bastrummor står utplacerade längst bak på 

scenen. Deras puls är som stora hjärtslag. ofta hörs de 

tillsammans med riktigt låga toner i kontrafagott. 

Material och teman talar med varandra, avbryter 

varandra, genomgår förvandlingar och bråkar runt. 

De försvinner, dyker upp igen, utvecklas, byter skepnad. 

Till sist återstår bara klang, rytm och – ett stort 

tigervrål! 

karin rehnqvist 

*Polska är en traditionell svensk dans i tretakt. Här i 

en variant med ojämna taktslag, 2+4+3. 

När jag var runt 18 år tyckte min lärare Hans Deinzer att 

jag borde spela Mozarts klarinettkonsert på en bassettklarinett. 

Till nästa lektion tog jag med ett instrument som jag 

blev fullständigt förälskad i och vi började omgående arbeta 

med partituret och det som bevarats av originalmanuskriptet. 

Det var en fantastisk resa vi inledde och den pågår 

ännu eftersom jag fortfarande lär mig på vägen. En annan 

viktig faktor är att jag fått möjlighet att spela konserten 

med experter på tidig musik. Att spela Mozart med Frans 

Brüggen, Ton Koopman, Trevor Pinnock och Sir Neville 

Marriner är förstås en lärorik upplevelse för alla musiker. 

Klangen från min bassettklarinett är slankare och mjukare 

än den vanliga klarinetten, vilket passar stilen hos 

Mozart. Tonen är perfekt anpassad till de avsnitt där 

klarinetten tar över basstämman. Den har klangmässigt 

en klassisk anstrykning, närmare de äldre instrumenten, 

även om den har fler klaffar och dessa är av modern typ. 

Jag spelar fortfarande på det instrument jag fick tag i som 

tonåring och det ger mig samma känsla nu som då. 

Wolfgang amadeus moZart (1756-1791) 

KLARINETTKoNSERT A-DUR K 622 

Allegro 

Adagio 

Rondo: Allegro 

Martin Fröst 

Två månader före sin död skriver Mozart ihop ett 

långt brev till hustrun Constanze som var på kur i förorten 

Baden med en syster och den tio veckor gamla 

sonen Franz xaver: 

”Genast efter Din avsegling spelade jag två partier 

biljard med herr von Mozart, han som skrivit operan 

(Trollflöjten) för herr Schikaneders teater. Sedan sålde 

jag min häst för 14 dukater. Så bad jag värdshusvärden 

kalla på Primus, som kom med svart kaffe, så rökte jag 

en härlig pipa. Efter det instrumenterade jag nästan 

hela Stadlers rondo…” 

Anton Stadler hette han. En av Mozarts bästa vänner 

i Wien. Tre år äldre. Tydligen en förstklassig musiker 

som dessutom lät ”förlänga” sin klarinett med några toner 

i basen: totalt fyra oktavers omfång fick han på så 

vis. När konserten trycktes tio år efter Mozarts död fick 

man försöka trolla bort de icke allmängiltiga noterna. 

Det förbättrade inte precis musiken. Vi talar nu om 

Mozarts sista stora fullbordade komposition; han blev ju 

aldrig färdig med sitt Requiem. 

Stadler fanns kvar i Prag dit han rest med Mozart 

för att ”sitta in” i orkestern som skulle spela kröningsoperan 

Titus mildhet. Han hade några svåra partier att 

spela i ett par arior: motstämmor. 16 oktober 1791 gav 

Stadler konsert på teatern i Prag. Man kan misstänka 

att den purfärska musiken hunnit fram redan då. Vi vet 

säkert att han visade fram den några år senare i Riga. 

År 1801 trycktes den alltså. ändå har man bara lyckats 

bekräfta ett fåtal framföranden under de första 50 

åren. Först var den kanske för svår, och rätt som det var 

hade den blivit gammalmodig – att döma av en riktigt 

sur recension i London 1838: ”Perukmusik”. För mycket 

kontrapunkt, kanske? 

Mozarts första tanke var tydligen att skriva för Stadlers 

manipulerade bassetthorn i stället; en halvfärdig 

första sats i G-dur finns bevarad. Mot slutet byter den 

plötsligt till A-dur. Herrarna måste ha talat med varandra 

där i Prag… 

Av det långa brevet till Constanze (7-9 oktober) förstår 

man att Mozart var vid gott mod. Två betalda operor 

hade han som gjorde lycka: Titus i Prag, Trollflöjten i 

Wien. Han sålde hästen – men lånade ut pengar till 

vännen Stadler: 500 floriner läser man i bouppteckningen. 

Dem har Stadler fått fan för. Eftervärlden har 

brukat anta att Mozart var omgiven av skamliga personer 

– från hustrun och nedåt. 

Eftervärlden är ingen bra domare men har i alla fall – 

på sikt – haft vett att ta till sig Stadlers konsert. 

pJotr tJaJkovskiJ (1840-1893) 

SYMFoNI NR 6 H-MoLL oP 74 ”PATHÉTIQUE” 

Adagio. Allegro ma non troppo 

Allegro con grazia 

Allegro molto vivace 

Finale: Adagio lamentoso 

ingemar von heiJne 

Jag tror att Pjotr Tjajkovskij var lycklig när han stod på 

dirigentpulten i konsertsalen i S:t Petersburg den 28 

oktober 1893. Han hade flera gånger under komponerandet 

av den sjätte symfonin skrivit till sina vänner och 

14 & 15 sEpTEmBEr 

släktingar om hur nöjd han var med verket och hur stolt 

han var att han hade kunnat skriva något så bra. 

Visserligen hade orkestermusikerna haft synpunkter 

på form och innehåll – vilken symfoni slutade med en 

så plågsamt allvarlig och långsam sats med en galet 

uppsluppen marsch dessförinnan och en andra sats 

i ett slags haltande 5/4-delsvals? och med en första 

sats som också andas ängslan och hot i sin inledning? 

Visserligen hade publiken inte applåderat så entusiastiskt 

som han önskat. Den verkade snarare konfunderad. 

och ändå tagen. Men jag tror att Tjajkovskij var 

lycklig. För i dag när vi hör hans sjätte symfoni med 

tidens facit i hand så kan vi uppleva ett slags komprimering 

av tonsättarens livsverk i musiken. Här finns 

hans dramatiska, ömsinta och lustiga musik i Svansjön 

och andra baletter, hans storslagna sorge- och kärleksmusik 

i Eugen onegin och andra operor, hans ryska 

vemod i första pianokonserten och andra konserter, 

symfonier, sonater och sånger. I nya toner och melodier, 

men med samma känslor. 

Då kan man kanske förstå varför han berättade för 

sin nära vän, den unge systersonen Vladimir Davidov, 

att den här symfonin verkligen innehöll ett program, 

men att han aldrig, aldrig ville avslöja det. Det var för 

personligt. Men han berättade att han gråtit mycket när 

han skrev den. 

Nio dagar efter uruppförandet var Tjajkovskij död, 53 

år gammal, efter några dagars magsjukdom. Troligen 

kolera som gick i staden. Man vet inte säkert. Spekulationernas 

vågor gick höga. Den sjätte symfonin har 

fått utstå det mesta vad gäller varför och hur och därför 

den låter som den låter. Men även om Tjajkovskij var 

deprimerad och rädd att hamna i fängelset för att han 

var homosexuell, inte hade lika lätt för att komponera 

längre eller var trött på att resa runt i världen och ta 

emot hyllningar och längtade till lugnet i Klin utanför 

Moskva, så har den sjätte symfonin gått sina egna vägar 

och är en av de mest älskade och spelade symfonierna 

över huvud taget. 

När brodern Modest kom på namnet Pathétique dagen 

efter första framförandet skrev Tjajkovskij genast 

ner det på partituret. Inte vårt svenska nedsättande 

ord ”patetisk”, utan dess franska och ryska betydelse: 

passionerad, fylld av känslor och lidande. Därför talar 

symfonin till oss alla. och därför tror jag att Tjajkovskij 

var lycklig när han stod där på dirigentpulten omsluten 

av den musik som är den ärligaste och mest smärtsamma 

han skrivit. 

gunilla petersén 

41



42 


krister petersson 

Trumpeten var Krister Peterssons första instrument 

men han bytte till horn när han var nio år. Efter studier 

på Musikhögskolan i Göteborg arbetade han i Gävle 

symfoniorkester innan han blev hornist i Göteborgs 

Symfoniker. Krister Petersson undervisar också i horn 

vid Musikhögskolan i Arvika. 

ingrid kornfält Wallin 

1987 anställdes Ingrid Kornfält Wallin i Göteborgs 

Symfoniker. Hon utbildades på musikhögskolan i 

Malmö där hon bland annat studerade för Thomas Sundén. 

Hon bedrev också studier i London. Ingrid Kornfält 

Wallin har även spelat med regionmusiken i Ystad och i 

Helsingborgs symfoniorkester. 

diCk gustavsson 

lisa ford 

23 sEpTEmBEr 

Efter studier för Thomas Kjelldén vid Malmö musikhögskola 

anställdes Dick Gustavsson som hornist i Göteborgs 

Symfoniker, 20 år gammal. Han har periodvis 

också arbetat på Kungliga operan, vid Det Kongelige 

i Köpenhamn samt i Helsingborgs symfoniorkester. 

Sedan 15 år är Dick Gustavsson adjungerad professor i 

horn vid Kungliga musikhögskolan i Stockholm. 

Sedan 1994 är Lisa Ford stämledare för hornsektionen 

i Göteborgs Symfoniker. Hon tog examen vid Interlochen 

Arts Academy i Michigan och Norges musikhögskola 

och spelade därefter i San Diegos symfoniorkester, vid 

Baltimoreoperan och i Florida West Coast Symphony 

innan hon 1993 började i Göteborgs Symfoniker. Som 

solist har Lisa Ford gästat flera orkestrar. Hon är också 

aktiv som kammarmusiker samt medlem i Göteborgsensemblen 

Gageego! I våras var Lisa Ford gästande 

stämledare i Los Angeles Philharmonic på Gustavo 

Dudamels inbjudan. Lisa Ford undervisar även i horn på 

Högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet. 

Foto M P Fogelberg 

43



fredag 23 september kl 18.00 

adams SLoNIMSKY’S EARBox 14 min 

sChumann KoNSERTSTYCKE FÖR 

FYRA HoRN oCH oRKESTER 18 min 

paUs 

mendelssohn SYMFoNI NR 3 ”DEN SKoTSKA” 38 min 



LISA FoRD, DICK GUSTAVSSoN, 

INGRID KoRNFäLT WALLIN & 

KRISTER PETERSSoN horn 


John adams (f 1947) 

SLoNIMSKY’S EARBox 

Slonimsky’s Earbox komponerades 1995 på beställning 

av Halléorkestern i England och oregons symfoniorkester 

i USA. Stycket är tillägnat dirigenten Kent 

Nagano, en gammal vän och ständig supporter. Kent 

Nagano dirigerade världspremiären i Bridgewater Hall 

i Manchester den 12 september 1996. Den amerikanska 

premiären dirigerades av James De Preist , en annan 

vän och förespråkare som också framförde verket 

året därpå med Bostons symfoniorkester. 

Slonimsky’s Earbox utgjorde en viktig vändpunkt i 

min orkestermusik då det kom efter en period av harmoniska 

och kontrapunktiska experiment som inleddes 

av The Death of Klinghoffer och vidareutvecklades i 

kammarsymfonin och violinkonserten. Det nya stycket 

tycks nu i efterhand ha pekat mot en lyckad förening 

av den äldre minimalisttekniken (upprepade motiv, 

stadiga bakgrundspulser och stabila harmoniska block) 

och det mer komplexa och aktiva stämarbetet i styckena 

efter Klinghoffer. Modellen för detta stycke var den 

explosiva inledningen av Stravinskys tondikt Näktergalens 

sång; det sätt på vilket Stravinskys orkester briserar 

i en lysande eruption av färger, former och klanger. 

Jag tilltalades också av Stravinskys användande av 

modala skalor, en praxis som säkerligen kom från hans 

ryska rötter men som han kort därefter övergav. Jag 

har länge ansett att ryssarna – inte bara Stravinsky 

utan tonsättare som Skrjabin och Tjerepnin – påbörjade 

något viktigt när de använde modala skalor och 

harmonier, en riktning som dessvärre trängdes åt sidan 

av mer inflytelserika skolor som neoklassicismen och 

serialismen. 

En annan ryss, Nicholas Slonimsky, som i USA mest 

var känd som den slagfärdige författaren bakom flertalet 

böcker om musik, hade 1947 samlat ett omfattande 

44 

kompendium av skalor och melodimönster i boken The 

Thesaurus of Scales and Melodic Patterns. Slonimsky 

var en man med häpnadsväckande förmågor. Han hade 

ett fullständigt fotografiskt minne och kunde återge 

något han läst för 40 år sedan in i minsta detalj. Han 

blev över 100 år gammal och hans livstid omfattade 

tsartidens S:t Petersburg där han gick i skolan som 

barn och 1990-talets Santa Monica i Kalifornien där 

han bodde och där jag lärde känna honom. Hans 

memoarer Perfect Pitch (”Absolut gehör”) är vid sidan 

av Berlioz memoarer en av de få genuina litterära framställningarna 

om musik. 

”Slonimsky” i min titel hugfäster inte bara minnet av 

hans slagfärdighet och översvallande aktivitet utan också 

min tacksamhetsskuld till hans uppslagsverk vars 

skalor och harmonier har haft en enastående inverkan 

på min musik sedan kammarsymfonin 1992. Earbox är 

ett ord som måhända är värdigt Slonimsky själv, en man 

som aldrig tröttnade på att mynta egna uttryck. 

John adams 

robert sChumann (1810-1856) 

KoNSERTSTYCKE FÖR FYRA HoRN oCH oRKESTER 

Lebhaft 

Romanze: Ziemlich langsam, doch nicht schleppend 

Finale: Sehr lebhaft 

(satserna spelas i en följd) 

Revolutionsåret 1849 skulle Schumann tala om som 

sitt mest fruktbara. Han var relativt fri från sjukdomstecken 

och komponerade ett 30-tal stycken, däribland 

den omfattande musiken till Manfred (utom uvertyren 

som gjordes klar året före). ändå måste vi betrakta 

detta år som en vändpunkt. Nästan alla verk tillkomna 

efter detta år skuggas på ett eller annat sätt av en melankolisk 

grundstämning och säkert inte bara beroende 

på sjukdomen. Den felslagna borgerliga revolutionen 

spelade säkert in. För alltid var drömmen om den fria, 

liberala, republikanska världen, oavhängig av de feodala 

krafterna och kyrkan, slagen i spillror. Med fog kan man 

anklaga den sene Schumann för kraftlös täthet, frihet 

från humor och marsch på stället, omväxlande med 

ständig cirkelgång. 

Samtidigt betyder hans sena verk en häpnadsväckande 

öppning till framtidens musik, ett föregripande 

av nästan allt det som kommit att kallas sekelskiftesstämningar. 

om en sådan värdering någonsin kommer 

att göras bör Konsertstycket för fyra horn och orkester 

bli föremål för ett intresse som det så sällan spelade 

stycket hittills ofta förmenats. 

Själv värderade Schumann det högt. Han erbjöd 

förläggaren Simrock stycket med några ord om att det, 

så vitt han visste, inte hade några tidigare paralleller. 

I ett brev till vännen och tonsättaren Ferdinand Hiller 

(1811-1885) beskrev han det som något av det bästa 

han komponerat. Stycket är skrivet för det moderna 

kromatiska ventilförsedda hornet, medan den stora 

orkestern bakom solisterna bland annat innefattar 

piccolo, två ”hand”-horn och tre tromboner. Sannolikt 

var det hornvirtuosen Lewy i Dresdens hovkapell som 

inspirerade Schumann till stycket. Samma år tillkom 

Adagio och allegro för horn och piano samt en samling 

sånger för mansröster och fyra horn. 

Länge betraktades konsertstycket som praktiskt 

taget ospelbart på grund av att förstastämman gick så 

högt och var så halsbrytande svår. Det förekom till och 

med förslag om att ersätta stämman med trumpet. 

I en av de stora Schumannbiografierna – den av Walter 

Dahms från 1916 – står det rentav: ”Att vilja rädda 

hornkonsertstycket för levande musikutövande vore 

förlorad kärleksmöda. Det har utgjort Schumanns 

försök att fylla den gamla concerto grosso-formen med 

nytt innehåll. Men verket lider av alla svårigheter som 

måste bemästras. Det höga läget för första hornet gör 

varje återgivande till ett nästan omöjligt hasardspel.” 

Konsertstycket är i själva verket en fullvärdig hornkonsert 

i tre satser, spelade utan paus. De rörliga yttersatserna 

med fanfaraktiga, jaktsignalbetonade teman 

omväxlande med lyriska partier omramar andra satsens 

romans med bred, sensuell melodik, vilken tas upp i 

tematisk omarbetning i finalen. Uruppförandet skedde 

den 25 februari 1850 i Leipzig, nästan jämnt ett år efter 

att stycket skrivits. 

felix mendelssohn (1809–1847) 

SYMFoNI NR 3 A-MoLL oP 56 ”DEN SKoTSKA” 

Andante con moto. Allegro un poco agitato 

Vivace non troppo 

Adagio 

Allegro vivacissimo. Allegro maestoso assai 

(satserna spelas i en följd) 

rolf haglund 

Med tillkomsten av Mendelssohns skotska symfoni är 

det möjligt att följa hur den romantiska kreativiteten 

arbetade. Det poetiska elementet låg i centrum, men 

var alls inte knutet till språket, utan kunde röra sig 

mellan musik, landskap, litteratur och poesi. Därför har 

symfonin sammankopplats med alltifrån den dåtida 

landskapskonsten till Walter Scotts romaner. Här ska vi 

följa spåren av landskap – och historia. 

23 sEpTEmBEr 

Redan 1829 fick Mendelssohn de första klangidéerna 

till symfonin. Det var de stämningsmättade inledningstakterna 

som dök upp när han under en turistresa 

befann sig i klosterruinerna intill Maria Stuarts slott 

Holyrood Palace i Skottland. Det var inte första gången 

ett skotskt stämningsläge attraherat Mendelssohn: året 

innan hade han i Berlin arbetat på en skotsk sonat för 

piano, och det var det första verk som bar spår av det 

som kommit att kallas Mendelssohns ossianska stil 

(efter de berömda dikterna ossians sånger). Men nu 

var han alltså på plats, i Skottland. 

om startpunkten för symfonin kom som en ingivelse 

skulle slutförandet visa sig vara svårare. Ett par år 

senare befann sig tonsättaren i Rom och hade då med 

sig symfoniskisserna i bagaget, men endast under den 

tidiga vårvintern gick det bra att komponera, för när 

våren drog fram över landet blev det omöjligt för honom 

att fortsätta. Som han skrev i ett brev: ”Från 15 april 

till 15 maj råder den bästa årstiden i Italien. Vem kan 

då förebrå mig att jag inte åter kan försätta mig i de 

skotska dimstämningarna?” 

Vad finns det då för skotska spår i symfonin? 

Mendelssohn-biografen R Larry Todd pekar på att 

inledningstakterna frambesvärjer stämningsläget i 

ruinen medan huvudsatsens gungande 6/8-takt har 

likheter med en ballad. Prov på Mendelssohns öra för 

den skotska folkmusiken får lyssnaren i scherzot som 

förmodligen återspeglar det han fick höra i Edinburgh 

under sin resa. Kan det sedan vara så att Maria Stuarts 

tragiska öde sätter sin karaktär på adagiots inledning 

som sedan vänder in i ett slags bön? Den fjärde satsen 

ger i denna skotska läsning ett prov på den krigiska 

och konfliktfulla historia som varit skottarnas (inte 

för inte talade Mendelssohn om Allegro guerriero, ett 

krigiskt allegro) medan slutliga Allegro maestoso assai 

åter anknyter till den skotska musikens särdrag (där 

den ”normala” skalans sju toner inskränker sig till fem, 

pentatonik). 

Den här beskrivningen ska inte förleda någon till att 

tro att symfonin låter som en musikalisk reseguide, 

med utrymme för turistattraktioner, landskap, historia 

och kultur. Nej, det symfonin gör är att intonera ett tonfall, 

poetiskt, ofta melankoliskt, ibland stridbart. Skotskt 

eller inte förstår man ändå att Mendelssohn inte kunde 

frammana tonfallet när han satt i Italien, med solen 

stekande från himlen. 

erik Wallrup, musikkritiker svd 

45



Pianisten Hans Pålsson föddes 1949 i Helsingborg. Han studerade i Köpenhamn och oslo för Robert 

Riefling samt vid Musikhögskolan i Hannover för Hans Leygraf. Idag turnerar han över hela världen som 

pianosolist. Han har spelat tillsammans med dirigenter som Rafael Frühbeck de Burgos, Esa-Pekka Salonen, 

okko Kamu, Neeme Järvi, Jukka-Pekka Saraste och Mario Venzago. Hans Pålsson är sedan 1979 huvudlärare 

i piano vid Musikhögskolan i Malmö och sedan 1987 professor vid Lunds Universitet. Han är även 

internationellt verksam som gästprofessor vid mästarklasser, bland annat vid musikhögskolorna i Hamburg, 

Frankfurt, Bremen, Stockholm, Göteborg, Helsingfors (Sibeliusakademien), Riga, Århus, London (Royal College 

of Music och Guildhall) och Hanoi. Hans Pålsson är också jurymedlem i internationella pianisttävlingar. 

Han har givit ut ett stort antal skivor och medverkat i flera TV-program, inte mins den populära serien I döda 

mästares sällskap. 2002 utkom hans prisbelönta bok Tankar om musik. Hans Pålsson är ledamot av Kungliga 

musikaliska akademin. 

46 

hanS 

PÅlSSOn Foto 

25 sEpTEmBEr 

Andreas Pålsson 

47



48 

söndag 25 september kl 18.00 

kammarkonsert Stenhammarsalen 

ludWig van beethoven (1770-1827) 

PIANoSoNAT NR 12 ASS-DUR oP 26 

Andante con variazioni 

Scherzo: allegro molto 

Marcia funèbre 

Allegro 

19 min 

PIANoSoNAT NR 8 C-MoLL oP 13 ”PATHÉTIQUE” 

Grave. Allegro di molto e con brio 

Adagio cantabile 

Rondo: allegro 

17 min 

paUs 

PIANoSoNAT NR 27 E-MoLL oP 90 

Mit Lebhaftigkeit und durchaus mit Empfindung und Ausdruck 

Nicht zu geschwind und sehr singbar vorgetragen 

14 min 


Moderato cantabile 

Allegro molto 

Adagio ma non troppo 

18 min 

HANS PÅLSSoN piano 


1802 komponerade han Pianosonat nr 12. Liksom 

den kända tredje symfonin, ”Eroican”, innehåller den 

såväl variationsform som hjältedyrkan och en framträdande 

sorgmarsch, vilket i sonatsammanhang är 

något så ovanligt att sonaten ofta kallats ”Sonaten med 

sorgmarschen”. Just den satsen kallas ibland ”Marcia 

funèbre sulla morte d’un Eroe” – sorgmarsch över en 

hjältes död. 

Samma år skrev Beethoven också de storslagna 15 

pianovariationer som kallas Eroica-variationerna och 

kanske är det Napoleons politiska framgångar som 

bidragit med inspiration till alla dessa verk. Men det är 

också nu Beethovens svåra depression når sin kulmen 

med "Heiligenstadttestamentet", det brev i vilket han 

tar avsked från livet men där han också inser sin plikt 

att skänka mänskligheten den konst han bär inom sig. 

är det han själv som är den döde hjälte han hyllar i sin 

sorgmarsch? Ett är säkert, Ass-dursonaten op 26 är 

den första i en förnämlig serie som snabbt följdes av 

op 27 (med Månskenssonaten) och op 28. 

ännu några originella drag dyker upp i sonaten: den 

inleds med en variationssats där det djupsinniga temat 

förändrar både gestalt och karaktär i fem variationer. 

Därpå följer scherzo, sorgmarsch och ett musikantiskt 

rondo. Det här är alltså en sonat utan en enda sats i 

sonatform! 

PIANoSoNAT NR 8 C-MoLL oP 13 ”PATHÉTIQUE” 

Ludwig van Beethoven komponerade 32 pianosonater 

mellan åren 1794 och 1823 och åtskilliga av dem hör 

till standardrepertoaren än i dag. Till de mest kända 

hör den åttonde sonaten, skriven 1796, den som kallas 

”Pathétique”. För en gångs skull härstammar namnet 

från tonsättaren själv, till och med i denna franska 

stavning: Grande Sonate Pathétique – ”stor lidelsefull 

sonat” – tillägnad furst Carl von Lichnowsky. 

Beethoven gjorde sig i Wien först känd som en 

skicklig pianist med en oöverträffad förmåga att impro- 

visera. Han lade tidigt grunden till en ny estetik, vilken 

han just vid denna tid formulerade i ett brev: ”Visst är 

det så att pianospelet är det minst utvecklade av alla 

instrument. ofta tror man sig höra en harpa … Jag 

hoppas att den dagen kommer då harpan och pianot 

betraktas som två helt skilda instrument.” 

Beethoven skulle med sin egen pianomusik se till 

att denna utveckling påskyndades. Han lämnade den 

eleganta klassicismen till förmån för en kraftfull musik 

som utnyttjar pianots speciella egenskaper. Pathétiquesonaten 

kan kanske sägas utgöra själva vägskälet. Formellt 

har den mycket kvar av det gamla men innehåll 

och uttryck hör till en ny tid. En bakgrund till detta är 

att Beethoven nu, åren 1798-1799, insåg att dövheten 

förvärrades och därmed orsakade skräck och förtvivlan. 

Känslorna började göra sig gällande i musiken, vi är på 

väg in i romantiken. 

PIANoSoNAT NR 27 E-MoLL oP 90 

Med sina pianosonater förändrade Beethoven den 

övergripande synen på musik, och man kan i dem följa 

hans utveckling steg för steg. När han komponerat 

sonaterna op 78, 79 och 81 gjorde han en paus på fyra 

år. Det var en period av politisk oro då Napoleonkrigen 

rasade i Europa. Napoleons trupper stod även i Wien, 

men man avdelade en särskild vakt som skyddade 

Beethoven! 

Det är under detta skede Beethoven 1814 fullbordade 

sin korta e-mollsonat op 90. Den tillägnades 

greve Moritz von Lichnowsky, bror till ovan nämnde 

Carl som strax innan avlidit. Sonaten blev tvåsatsig och 

intim, med lyriska och personliga uttryck på ett sätt som 

Beethoven gärna ägnade sig åt under denna period. 

Att föredragsbeteckningarna är på tyska avslöjar den 

oroliga tidens nationella strömningar. 

Beethoven experimenterade gärna och sökte nya 

konstnärliga vägar. Han sprängde klassicismens ramar 

för att hitta nya mönster. När greven sade sig ha svårt 

att förstå uppbyggnaden, förklarade Beethoven att 

25 sEpTEmBEr 

sonaten var en programmusikalisk beskrivning av 

grevens kärlekshistoria. Han stod just i begrepp att 

gifta sig. Första satsen symboliserade ”kampen mellan 

huvud och hjärta”, andra satsen var en ”konversation 

med den älskade”. Men man kan också uttrycka saken 

mer musikaliskt: första satsen är hållen i en personlig 

sonatform och är en stolt pianosats, men ändå ingen 

kamp på liv och död. Andra satsen är snarast ett rondo, 

vars innerliga melodiska skönhet löper i ett slags evighetsrörelse, 

tills den motvilligt dör bort i pianissimo. 


Sonaten nr 31 i Ass-dur op 110 är den näst sista Beethoven 

skrev. Den komponerades 1821 och trycktes 

året därpå. Den store, bistre tonsättaren var inne i sin 

sista skaparperiod, en period då han döv och avskuren 

från omvärlden gärna grävde ner sig i sitt eget musikaliska 

grubbleri och hörde en framtidsmusik som ingen 

annan kunde ana. Han lät sig inte längre påverkas av 

andra tonsättares framsteg och brydde sig inte om ifall 

han ställde krav som varken musiker eller publik kunde 

uppfylla. Många gånger reagerade konsertpubliken negativt 

på hans sena verk, men man skakade på huvudet 

och tänkte att Beethoven ju själv inte hörde hur tokigt 

det blev. 

Men man bör nog vända på resonemanget. Genom 

att helt koncentrera sig på sitt musikaliska material 

utan andras inflytande kunde han gå längre än någon 

annan gjort, och därmed utforska världar som ingen 

annan besökt. På sätt och vis blev han den förste modernisten 

– och det är det som gör att hans sena musik 

än idag känns ny, frisk och fräsch. Den trettioförsta 

sonaten är ett utmärkt exempel på den sene Beethovens 

kompositionsstil. Han skulle ännu ha haft många 

år på sig att utveckla pianosonaten som form, men han 

skrev alltså bara ytterligare en sonat. Kanske kände 

han på sig att han inte kunde komma längre än att bli 

en samtida med oss, 2000-talets lyssnare! 


49

leonidas 

Kavakos 

Leonidas Kavakos blev internationellt uppmärksammad redan som tonåring när 

han vann Sibeliustävlingen 1985. Den senaste tiden har han bland annat framträtt 

som solist med Berlins filharmoniker, Los Angeles Philharmonic och New York 

Philharmonic. Leonidas Kavakos är också en uppskattad dirigent. 2007-2009 var 

han konstnärlig ledare för Camerata Salzburg. Han har också dirigerat orkestrar 

som La Scalas filharmoniker och St Louis Symphony och har utsetts till Artist 

in Residence vid South Bank Centre i London, hos Wigmore Hall, Rotterdams 

filharmoniker och Tonhalle i Zürich. Leonidas Kavakos har gjort ett stort antal 

skivinspelningar. Tillsammans med Camerata Salzburg har han bland annat spelat 

in Mozarts fem violinkonserter och Mendelssohns violinkonsert för Sony Classical. 

Han har vunnit en Gramophone Award för premiärinspelningen av den ursprungliga 

versionen av Sibelius violinkonsert på BIS. Leonidas Kavakos spelar på en 

Stradivarius från 1724 som går under namnet Abergavenny. 

29, 30 sEpT & 1 oKT 

Foto Yannis Bournias 

50 51



52 



beethoven VIoLINKoNSERT 35 min 

paUs 

brahms SYMFoNI NR 1 46 min 


DIRIGENT och solist 

LEoNIDAS KAVAKoS violin 


Introduktion 29 september kl 18.30 av Karin Knutson 


after Work Inklusive mat och dryck efter konserten 

brahms SYMFoNI NR 1 


DIRIGENT LEoNIDAS KAVAKoS 



VIoLINKoNSERT D-DUR oP 61 

Allegro ma non troppo 

Larghetto 

Rondo: Allegro 

(satserna två och tre spelas i en följd) 

Beethovens violinkonsert uruppfördes i Theater an der 

Wien den 23 december 1806 vid ”Eine grosse musikalische 

Akademie”, det vill säga vid en offentlig konsert 

given av en orkester som för tillfället satts samman av 

tillgängliga hov-, militär-, kyrko- och stadsmusiker. Det 

var alltid svårt att hitta lediga musiker, och att kunna 

pricka in dem till ett antal repetitioner var nästan omöjligt. 

ofta hölls den enda repetitionen samma dag som 

konserten, och resultatet blev förmodligen därefter. 

Beethoven hade fått beställning på en violinkonsert 

av den tidens stora fiolunderbarn, Franz Clement, som 

nu redan hade hunnit bli 26 år gammal och ansedd 

konsertmästare vid just denna teater i Wien. Vid den 

här julkonserten spelades även musik av Méhul, Mozart, 

Händel, Cherubini och av solisten själv – en sonat som 

han spelade på en sträng och med fiolen uppochnedvänd. 

Det var alltså, åtminstone hörd med våra sentida 

öron, en både splittrad och märklig tillställning, något 

som säkert bidrog till att även kritiken av violinkonserten 

blev tämligen negativ. Legenden om att Clement 

dessutom skulle ha spelat Beethovens konsert utan 

några föregående repetitioner är sannolikt inte alls 

sann. Beethoven var själv ingen bra violinist så han 

samarbetade mycket nära med Clement under hela 

komponerandet. Solisten var alltså sedan länge väl 

insatt i verket. 

Det blev ändå en ovanlig violinkonsert. Beethoven 

lät solostämman vara lyrisk och invävd i orkestern. 

Att på detta sätt låta formen vara konsertant, men 

utformningen symfonisk, var en helt ny syn på konsertformen. 

Tidigare hade man ju gjort allt för att lyfta 

fram solisten och visa upp hans virtuositet till enklast 

tänkbara orkesterackompanjemang. Den här gången är 

orkestern jämbördig. Beethoven lägger här med andra 

ord grunden för kommande romantiska konserter av 

Brahms, Dvorák, Tjajkovskij… 

Första satsen är hållen i traditionell sonatform och 

börjar med ett motiv i pukorna. Blåsarna presenterar 

det lyriska huvudtemat, som bearbetas i en lång orkesterintroduktion 

innan fiolen växer fram ur kollektivet 

först i takt 89. Det betyder att solisten får stå overksam 

i tre minuter. Alltsammans är mycket lyriskt, liksom andra 

satsens tre variationer. Den satsen hör till det mest 

poetiska Beethoven komponerat. En passage leder 

över till slutrondot, vilket är konsertens enda verkligt 

virtuosa sats med ett härligt växelspel mellan solist och 

orkester. Musiken är hållen i vad man skulle kunna kalla 

”jaktstil”, något som var på modet i den tidens Wien. 

Trots att stora violinister som Tomasini sedan spelade 

konserten 1812, Baillot 1828 och Vieuxtemps 1838, 

kom den inte att stanna på standardrepertoaren förrän 

den 13-årige Joseph Joachim spelade den på sin historiska 

konsert i London i maj 1844. Man hade ansett 

konserten otacksam; det fanns konserter som var lättare 

att spela, men som ändå klingade mer briljant. Idag 

faller vi inte lika lätt för det ytligt glansfulla. Beethovens 

djupsinniga tonspråk passar oss bättre. 


Johannes brahms (1833–1897) 

SYMFoNI NR 1 C-MoLL oP 68 

Un poco sostenuto. Allegro 

Andante sostenuto 

Un poco allegretto e grazioso 

Adagio. Più andante. Allegro non troppo, ma con brio 

Med sin första symfoni visste Johannes Brahms att det 

gällde att komma upp till bevis. Robert Schumann hade 

långt tidigare, innan Brahms ens skrivit något enda 

verk för orkester, pekat ut honom som den som skulle 

föra in musiken på nya banor. Brahms egna ord om 

hur förfärligt det är att höra stegen från jätten Beethoven 

bakom sig är berömda. Samtidigt gjorde han inte 

situationen ett dugg lättare genom att underteckna en 

stridsskrift mot Wagner och den nytyska skolan 1860. 

Det var startpunkten på striden mellan wagnerianer 

och brahmsianer. 

Här blev striden om det man symboliskt skulle kunna 

kalla "Beethoven-bysten" avgörande. Wagner hade 

nämligen hävdat att hans allkonstverk var den logiska 

fortsättningen på den utveckling som nått sin tidigare 

höjdpunkt med Beethovens nionde symfoni. Wagners 

musikdrama var helt enkelt framtiden. Att Brahms vände 

sig tillbaka direkt till Beethovens symfonier – dels till 

femte, dels till nionde symfonin – har ibland uppfattats 

som ett konservativt drag, men det är riktigare att se 

det som ett sätt att vrida just Beethoven ur händerna 

på Wagner. 

Femmans inflytande över Brahms första symfoni 

ligger i den närmast arketypiska formen för hur en 

afTEr worK 

i KonsErThUsET 

Ni vet vad man vill ha på en After Work: något gott att äta och 

dricka, schysst mingel, en mysig miljö och bra priser. Allt detta 

kan många trevliga etablissemang på Avenyn erbjuda men 

det är bara Konserthuset som har Göteborgs Symfoniker. 

Gör som så många andra: gå på en timmes konsert och njut 

av den sköna stämningen vid våra After Work-kvällar. 

Konsert, mat och dryck för endast 300 kr. 

Konserten startar kl 18 med efterföljande mat och mingel 

ca kl 19. 

kommande after Work-kvällar: 

30 september & 11 november 2011 

10 februari & 2 mars 2012 

29, 30 sEpT & 1 oKT 

mollsymfoni går från mörker till ljus, från c-moll till 

C-dur. Nian fick bidra med mer: brospannet som löper 

från de stort upplagda yttersatserna, där finalen har en 

långsam introduktion som går från tragedi till jubelsång 

– en jubelsång som dessutom lånar drag ifrån föregångaren. 

Just här ligger det moment som gör att man 

kan säga att Brahms försöker visa sin arvsrätt: i stället 

för att som Beethoven låta jubelsången inkludera den 

mänskliga rösten (An die Freude) vill han utföra samma 

förvandlingsnummer inom den instrumentala musikens 

ramar. Den konservative visar sig i sin konservatism 

vara progressiv. 

På ett mer personligt plan låter Brahms också förhållandet 

till paret Schumann ingå i väven. Analytiskt 

har det visats att ett motiv Robert Schumann i sina 

kompositioner knutit till sin hustru Clara återfinns i 

en rad av symfonins motiv (första gången man hör det 

är i de djupa stråkarnas motstämma till huvudtemat 

i första satsens allegro). Det skulle göra symfonin till 

Brahms ”Clara-symfoni”, vilket kanske är att ta i, men 

helt säkert är att horntemat som bryter av dunklet i 

finalens inledning hade tecknats ner på ett vykort 

Johannes skickade till Clara 1868. Han skulle ha 

hört det i Alperna, spelat på alphorn, och skickade 

det nu som gratulation på hennes 49-årsdag. 1876, 

åtta år senare, fanns det med i den nu fullbordade 

symfonin. Den hade han börjat få i tankarna i mitten 

av 1850-talet då han av Schumann korats till den som 

skulle stå för musikens framtid. 

erik Wallrup, musikkritiker svd 

53

BILJETTKONTORET bilJettkontoret 031-7265310 031-7265310 

BOKA boka PÅ på NÄTET: nätet: WWW.GSO.SE 

WWW.gso.se 

Varför ser vår tolkningstradition ut som den gör inom 

konstmusiken? och vem, eller vad, är det som sätter 

gränserna för det som anses möjligt i en musikalisk 

interpretation? Vad är det som gör att man till exempel 

inom teatern kan ha ett betydligt vidare tolkningsbegrepp 

än det vi har inom musiken när man tänker sig 

nya iscensättningar av den klassiska repertoaren? En 

teaterregissör kan ändra, eller helt ta bort, en mening, 

eller i vissa fall till och med en hel scen, som framstår 

som gammaldags för dagens publik och därigenom 

kanske försvårar för pjäsens centrala budskap att nå 

fram. Jag ser idag ingen anledning till varför detta inte 

skulle kunna gälla även för musikaliska berättelser 

i form av partitur. Så kallad absolut musik är också 

byggd kring en narrativ idé som utvecklar sig runt 

några centrala musikaliska idéer. Form och innehåll är 

givetvis nära förbundna med varandra, men det behöver 

inte betyda att det skulle finnas en, och bara en, 

lösning på hur dessa centrala musikaliska temata kan 

realiseras och iscensättas. 

Genom att presentera nyuppsättningar av Beethovens 

femte symfoni och Albinonis Adagio vill jag 

belysa några av dessa frågeställningar. Båda verken 

är ju mycket allmänt kända och på lite olika grunder 

upptagna i vår gemensamma kulturkanon. Beethovens 

femma som själva den klassiska musikens symbol. Ett 

verk som återupprepas gång på gång och då inte så 

sällan i sin egenskap av signalvärde för hela den klassiska 

traditionen. ”Albinonis” adagio bär en lite annan 

kulturell roll. Adagiots melankoliska musik har blivit till 

både hög- som lågkulturellt allmängods och därigenom 

mycket spridd. Musiken finns i en rad versioner på olika 

samlingsskivor, allt från barocksamlingar till konceptskivor 

som Lugna stunder etcetera. Vi hör den i hissar 

och på varuhus, i konserthus och i olika populärmusikaliska 

sammanhang. Den ingår helt enkelt i den 

ljudtapet som omger oss. 

54 

BeethOVen OCh 

Genom att här presentera två olika tolkningsstrategier 

under ett och samma konserttillfälle så får ni i 

publiken en möjlighet att reflektera kring frågan om 

musikalisk tolkning i en vidare mening. Genom att 

orkestrar världen över hela tiden återupprepar vår klassiska 

musikaliska kanon så finns det enligt min mening 

ett stort behov av nya interpretatoriska strategier. Detta 

är givetvis inget mål i sig utan ett sätt att musikaliskt 

förnya och aktualisera repertoaren. 

originalverken försvinner ju inte i och med detta 

utan kan då istället bilda en aktiv relief mot vilken olika 

tolkningar värderas. Nu kanske någon vill hävda att det 

redan presenteras olika tolkningar av olika dirigenter. 

och det stämmer ju, men det är inom en väldigt 

smal tolkningsram uttolkaren vanligtvis kan röra sig. 

Den ramen bör vidgas så att musiken inte riskerar att 

förstelnas av virtuositet och sökandet efter det perfekta 

framförandet. 

I Beethovenuppsättningen har ett av målen varit att 

få musiken att klinga på nytt. Att få den att i en viss 

mening uppfattas som den gjorde för en publik vid uruppförandet 

då ingen riktigt visste hur musiken skulle 

utveckla sig. Den nya versionen tonar också ner lite av 

den heroiska ansatsen i originalet och för fram mer av 

de klangliga och sökande dragen i musiken. Det blir 

till en något mer tvekande, och kanske nutida, historia 

runt jagets frigörelse och position än den Beethoven 

föresatte sig att berätta. 

Nyuppsättningen av ”Albinonis” Adagio har resulterat 

i ett verk med titeln Melancholia, skrivet för orkester, 

oboe och gitarr. Jag har utgått från de Albinonifragment 

som den italienske musikforskaren Remo 

Giazotto hittade efter andra världskriget, och låtit dem 

ta en lite annan väg än de gjorde när han själv fullföljde 

Albinonis anteckningar. Fragmentet bestod enligt 

Giazotto av en baslinje med ackordhänvisningar, så 

kallad generalbas eller besiffrad bas, samt sex takter 

kalendarium 

6 & 7 oKToBEr 

albinoni i nYtt lJus 

av melodin. Dessa skisser hänförde han i sin tur till vad 

som skulle ha blivit en sats i en triosonat av Tomaso 

Albinoni (1671-1751). Titeln Melancholia inspirerades 

bland annat av ett avsnitt i Karin Johannissons bok 

Melankoliska rum. I kapitlet Senmodern melankoli (vit) 

skriver hon: 

”När Freud definierar skillnaden mellan sorg och melankoli 

utspelar sig denna skillnad just kring tomheten. 

”Vid sorgen är det världen som blivit fattig och tom, vid 

melankolin är det jaget självt.” (Sigmund Freud, Sorg 

och melankoli) Konsumtionssamhället kan leva högt 

på detta klassiska melankolitema: ändlös längtan att 

tillfredsställa och ändlös tomhet att fylla med substitut. 

En avskalad vit färg läggs över verkligheten, ett blankt 

ljus utan skuggor.” 

”Det bräckliga jaget i en bräcklig värld är nuets mest 

repeterade tema (och det är bara motvilligt som jag 

återrepeterar det här). De stora berättelserna om Gud, 

världsfreden, framsteget och folkhemmet är slut och 

ingen ny kan överbrygga upptrappade konflikter och 

ökade skillnader. Marknadssamhället sluter sig om 

jaget som en bur. Det kulturkritiska samtalet kretsar 

kring depressionens uttryck: fantasier om våld, död och 

flykt, vitböcker om sorg, sjukdom och självskadebeteende, 

nostalgi och virtuella världar som flyktrum.” 

Inom teatern har nyuppsättningarna av klassiska 

verk fått en bredare tolkningsram under de senaste 50 

åren och det är nu tid att också vidga horisonten inom 

konstmusiken. Vår vördnad inför den musikaliska texten 

har fram till nu utgjort ett hinder för möjligheten att föreställa 

oss genuint alternativa tolkningar av partituret. 

Det är alltså dags att bryta upp idén om att partituret 

är den enda autentiska versionen av de ingående 

musikaliska idéerna. På så vis kan vi höja temperaturen 

i den alltjämt pågående dialogen mellan partituret 

och interpreten, och erkänna det faktum att den allra 

största delen av musiken skapas i den översättningsakt 

som utgörs av det musikaliska framförandet. 

TExT ANDERS HULTQVIST 

Tonsättaren Anders Hultqvist skriver om sina nya 

projekt för Göteborgs Symfoniker. 

55



Carolina grinne 

oboisten Carolina Grinne är sedan mars alternerande 

stämledare i Göteborgs Symfoniker som hon spelade 

första gången med 2009. Hon utbildades i musikklass 

och musikgymnasium i hemstaden Norrköping samt 

vid Musikhögskolan i Göteborg och Kungliga musikhögskolan 

i Stockholm. Hon var tio år när hon började 

spela oboe för Bo Öjebo som hon senare blev kollega 

med i Norrköpings symfoniorkester. Carolina Grinne 

har också arbetat på Kungliga operan och spelar gärna 

kammarmusik när tillfälle ges. 

56 

stefan östersJö 

Gitarristen Stefan Östersjö är en av Sveriges mest 

framstående solister inom den nya konstmusiken. 

Sedan sin första solo-CD som erhöll en svensk Grammis 

1997 har han kontinuerligt spelat in soloalbum 

och kammarmusik samt turnerat i Europa, USA och 

Asien. Han har arbetat som solist med dirigenter som 

Lothar Zagrosek, Peter Eötvös, Pierre-André Valade, 

Mario Venzago, Franck ollu och Tuomas ollila. Under 

de senaste tio åren har Stefan Östersjö arbetat för 

att få fram ny repertoar och nya användningsätt för 

stränginstrument från olika kulturer och världsdelar. 

Han bedriver sedan 2002 konstnärlig forskning vid 

Musikhögskolan i Malmö och sedan 2009 också vid 

orpheusinstitutet i Gent. Han har publicerat artiklar i 

många olika sammanhang och föreläst och lett mästarklasser 

i USA, Asien och Europa. 

andreW manZe 

Under senare 

år har Andrew 

Manze trätt fram 

som en av de mest 

inspirerande och 

spännande dirigenterna 

i sin generation. 

Han vurmar för 

musik från barocken 

till våra dagar och hans 

stora repertoarkännedom 

kombinerad med en 

skicklighet att förmedla sina idéer 

har gjort honom populär hos såväl 

orkestermusiker som publik. 

Andrew Manze började spela fiol 

som 10-åring. Han utvecklade en 

förkärlek för barockmusik och 

spelade under studietiden i en barockensemble. 

Under 1990-talet 

började Andrew Manze ägna mer 

tid åt dirigering. Han har varit biträdande konstnärlig 

ledare för The Academy of Ancient Music och 

konstnärlig ledare för The English Concert 2003- 

2007. Sedan 2006 är han chefdirigent för Helsingborgs 

symfoniorkester. Andrew Manze är ofta 

anlitad som gästdirigent för orkestrar och ensembler 

runt om i världen, bland dem Deutsches Symphonie- 

Orchester Berlin, Münchens filharmoniker, Kungliga 

filharmonikerna, Mahler Chamber Orchestra och 

Seattle Symphony. Han är även musikskribent samt 

6 & 7 oKToBEr 

har spelat in ett flertal 

uppmärksammade skivor med Helsingborgs symfoniorkester, 

bland dem Beethovens Eroica-symfoni 

(Harmonia Mundi) och Stenhammars pianokonserter 

med pianisten Seta Tanyel (Hyperion). Brahms fyra 

symfonier är klara för utgivning på CPO. Tidigare i år 

erhöll Andrew Manze det prestigefyllda Rolf Schockpriset 

på 500 000 kr i Stockholm. 

Foto Sven Lorenz 

57





beethoven SYMFoNI NR 5 i nyuppsättning 

av Anders Hultqvist 20 min 

hultqvist MELANCHoLIA uruppförande, 

Göteborgs Symfonikers beställningsverk 21 min 

paUs 

stenhammar SYMFoNI NR 1 53 min 


DIRIGENT ANDREW MANZE 

CARoLINA GRINNE oboe 

STEFAN ÖSTERSJÖ gitarr 

Konsertmästare Per Enoksson 


SYMFoNI NR 5 C-MoLL oP 67, ”ÖDESSYMFoNIN” 

Anders Hultqvist har gjort en bearbetning av Beethovens 

c-mollsymfoni som han själv beskriver på sid 54. 

Som relief kan det vara intressant att läsa hur man såg 

på Beethovens symfoni i början av 1900-talet, för 100 

år sedan, när den första gången framfördes av landets 

unga symfoniorkestrar i Stockholm och Göteborg. Så 

här skrev en anonym skribent: 

”De första konceptionerna av femte symfonien – 

detta verk som av Romain Rolland liknats vid en ”klassisk 

tragedi” – inföll vid en tid då Beethoven drabbades 

av det svåra slaget att småningom förlora sin hörsel. 

”Din Beethoven”, skriver mästaren till sin vän Amenda, 

”lever mycket olycklig, i kamp med natur och skapare. 

Vet, att mitt ädlaste sinne hörseln, mycket försämrats.” 

Ur ett djupt och stort lidande framväxte och mognade 

långsamt detta verk; med en personlighets hela 

etiska viljekraft att övervinna det mörka, tragiska ödet 

och i en konstens idealvärld skapa skönhet och glädje, 

formades dess överväldigande stegring mot ljus och 

seger. Men symfonien är icke en individuell bekännelse, 

den återger icke något subjektivt ”program”: den blir 

till en mäktig symbol för Beethovens högsta livsåskådning. 

De egna livserfarenheterna omsätts i en högre, 

allmänmänsklig tanke.” 

Här tolkas Beethoven utifrån en romantisk idealism 

som jag tror är precis vad Anders Hultqvist vill befria 

musiken från. Det är typiskt att en samtida kulturpersonlighet 

som författaren Romain Rolland nämns, 

han var aktuell med den stora romansviten Jean- 

Christophe som byggde på Beethovens liv och gav 

honom Nobelpriset 1915. Romain Rolland var för övrigt 

lärare i musikhistoria vid Sorbonne och organiserade 

den första internationella kongressen för musikhistoria 

i Paris år 1900. Som akademisk lärare var han med 

58 

andra ord kollega till Anders Hultqvist och funderade 

uppenbarligen mycket över hur Beethoven rätt skulle 

uppfattas och tolkas. 

anders hultqvist (f 1955) 

MELANCHoLIA FÖR oBoE, GITARR oCH oRKESTER 

Anders Hultqvist har haft flera framgångar som tonsättare. 

1989 prisbelönades orkesterverket Time and the 

Bell vid den Nordiska kompositionstävlingen i Göteborg 

och 1995 erhöll Anders Hultqvist lilla Christ Johnsonpriset 

för samma stycke. Verket har spelats av orkestrar 

över hela världen. Under åren 1996 till 2004 skrev han 

en svit om sex verk med olika besättningar, från soloinstrument 

till orkester, som tar sin utgångspunkt i den 

danska poeten Inger Christensens diktsamling Alfabet. 

orkesterverket Stone After Stone som ingår i sviten 

uruppfördes av Göteborgs Symfoniker 2004 under 

ledning av Krysztof Penderecki. Anders Hultqvist var 

2003-2005 Composer in Residence vid den svenska 

organisationen Contemporary Music and Artists, 

CoMA. Kompositionerna på CDn Traces (ruins…) är ett 

konstnärligt resultat från denna period. 

Anders Hultqvist är en av initiativtagarna till den 

konstnärligt genreöverskridande GAS-festivalen, Göteborg 

Art Sounds, och var också dess chef 1998-2004. 

Parallellt med sitt konstnärliga arbete är han verksam 

som utbildningsledare och lärare vid Högskolan för 

scen och musik vid Göteborgs universitet. Han är också 

involverad i de konstnärliga forskningsprojekten In i 

bruset – Musikaliska och arkitektoniska undersökningar 

av det offentliga ljudrummet, samt Mot ett konstmusikens 

utvidgade fält som behandlar frågor kring det 

musikaliska verkbegreppet och tolkningens gränser. 

Kvällens konsert ingår som en del i detta projekt. 

Melancholia är komponerat för orkester och oboe 

samt tre gitarrer: elgitarr, preparerad sexsträngad 

klassisk gitarr samt elvasträngad bandlös gitarr (glissentar). 

I verket har Anders Hultqvist utgått från temat i 

Albinonis Adagio som han bland annat varierar med en 

syriansk taqsim, en arabisk improvisationsform. 

Wilhelm stenhammar (1871-1927) 

SYMFoNI NR 1 F-DUR 

Tempo molto tranquillo. Allegro 

Andante con moto 

Allegro amabile 

Allegro non tanto, ma con fuoco. Tranquillo 


Hur ska man ställa sig till Stenhammars F-dursymfoni? 

Tonsättaren drog ju in sitt verk för omarbetning trots 

att uruppförandet mottogs väl. Några menar till och 

med att han refuserat symfonin. Bland förespråkarna 

för F-dursymfonin finns internationellt kända dirigenter 

som Neeme Järvi och Andrew Manze samt i det förflutna 

Vaclav Talich, Tor Mann och Sergiu Comissiona. 

orkestermusiker framhåller också symfonins många 

skönhetsvärden; publiken tycks betagen. Många kända 

verk i musikhistorien är förvisso inte guld som glimmar 

– och skimret kan av skilda lyssnare uppfattas olika. I 

den svenska symfonilitteraturen glimmar Stenhammars 

stort anlagda F-dursymfoni särdeles starkt. Detta verk 

har vi inte råd att inte spela. 

Tonsättaren, pianisten och dirigenten Wilhelm 

Stenhammar hade vid förra sekelskiftet hunnit bli en 

av Skandinaviens främsta musikpersonligheter. År 

1898 hade han emellertid råkat i en personlig kris 

som tonsättare. Han upplevde sig alltför beroende av 

germanska förebilder men ställde sig också tveksam 

och avvaktande inför de nya tendenser som övergivit 

klassicismens former. I stället koncentrerade han sin 

tid på konsertlivet och blev dirigent för Filharmoniska 

sällskapet i Stockholm. Under säsongen 1900-1901 

var Stenhammar verksam som kapellmästare vid 

Stockholmsoperan men avstod sedan från en fast 

dirigenttjänst tills han 1907 övertalades att bli konstnärlig 

ledare för symfoniorkestern i Göteborg. Här kom 

han under 15 år att sätta sin direkta prägel på stadens 

musikliv. 

Hösten 1902 återupptog Stenhammar komponerandet 

på allvar. Det första av hans nya större verk började 

ta form: symfonin i F-dur. Arbetet påbörjades i Saltsjöbaden 

utanför Stockholm och orkestreringen fullbordades 

under sommaren året därpå i en lägenhet inte 

långt från den plats där han snart skulle komma att ha 

sin huvudverksamhet förlagd: Konserthuset på Heden i 

Göteborg. Stenhammars gode vän Tor Aulin svarade för 

ett väl förberett uruppförande i Stockholms konsertförening 

den 16 december 1903 och ett partitur gjordes i 

ordning åt den berömde dirigenten Hans Richter med 

Stenhammars förhoppning om att verket skulle bli uppfört 

av den förnämliga Halléorkestern i Manchester. 

Stenhammar blev plötsligt tveksam: efter uruppförandet 

drog han in symfonin för omarbetning, något som 

han aldrig helhjärtat fick tid till. Hösten 1903 hade han 

nämligen hört Sibelius nya symfoni, den andra, och blivit 

fullständigt överväldigad. Intrycken av Sibelius musik 

förde Stenhammars tankar i en ny riktning. De kommande 

åren skissade och fullbordade han en rad stora 

verk medan symfonin förblev liggande obearbetad, så 

när som på några små ändringar. En tid umgicks han 

med planer på att ge ut andra satsen separat under 

6 & 7 oKToBEr 

titeln Nenia (begravningsgudinna i romersk mytologi). 

Under en vistelse 1907 i Italien började han i stället 

på en orkesterserenad i F-dur och 1915 låg den kända 

g-mollsymfonin färdig. Denna kallade Stenhammar 

endast ”Symfoni op 34” – alltså ingen notering om 

att den skulle vara ”Symfoni nr 2” eller att det skulle 

finnas någon ”nr 1”. Arbetet som konstnärlig ledare 

för orkestern i Göteborg gav honom nya erfarenheter 

– Stenhammar introducerade bland annat nya verk av 

Mahler och Reger – och dirigentbefattningen begränsade 

utrymmet för kompositionsarbete. F-dursymfonin 

kom därför att förbli ospelad till efter Stenhammars 

död. Vaclav Talich framförde den på nyåret 1931 i 

Stockholm och tog då fasta på några ändrade orkestreringsdetaljer 

som Stenhammar hade noterat. Tor Mann 

dirigerade Göteborgspremiären på Lorensbergsteatern 

den 4 mars 1931. Sergiu Comissiona hedrade 100-årsminnet 

av Stenhammars födelse med ett framförande 

1971. När Neeme Järvi 1982 tillträdde som chefdirigent 

för Göteborgs Symfoniker stod ett framförande 

av F-dursymfonin på önskelistan och han har sedan 

dess dirigerat symfonin sammanlagt 14 gånger med 

Göteborgs Symfoniker, senast 2004, men även med 

orkestrar som Chicago Symphony. 

Med ett historiskt perspektiv på Stenhammars 

utveckling som tonsättare kan vi idag lättare acceptera 

det klara inflytande av Wagner, Brahms och Bruckner 

som den starkt självkritiske Stenhammar ännu inte 

gjort sig fri ifrån när han komponerade symfonin. 

Hornen spelar genomgående en viktig roll och har 

ursprungligen dominerat verket. Den första satsens 

långsamma inledning är en romansartad hornsextett 

som presenterar ett senare ofta återkommande motiv, 

följt av ett stråklegato som också återkommer i finalens 

coda. Satsen är byggd i sonatform och har en tyngd 

och energi som påminner om Brahms. Andra satsen är 

ett sorgmodigt andante med en hymnliknande oboemelodi 

som huvudtema. Tredje satsen är ett charmfullt 

intermezzo med en avskiljande triodel där en ljuvligt 

drömsk klarinettrio hör till symfonins vackraste partier. 

Den omfångsrika finalen är en kraftfull sats med ett 

stundtals stormigt förlopp, i synnerhet i sonatformens 

genomföringsdel. Efter reprispartiet återkommer i slutet 

av satsen symfonins lugna inledningsatmosfär varefter 

en kort stegring till fortissimo avslutar. 

lennart dehn 

59



60 

20, 21 & 23 oKToBEr 

KriStJan JÄrVi 

Dirigenten Kristjan Järvis fantasifulla och nyskapande konsertprogram består av allt 

från klassiskt och jazz till världsmusik. Hans engagemang i olika genrer har återspeglats 

i samarbeten med Arvo Pärt, Tan Dun, John Adams, Esa-Pekka Salonen, Renée 

Fleming, Benny Andersson och många fler. Hans karisma och skicklighet har hyllats 

i bland annat New York Times som kallat honom ”en pånyttfödd Leonard Bernstein”. 

Kristjan Järvi är en mycket eftertraktad gästdirigent och han framträder regelbundet 

med orkestrar som London Symphony, Staatskapelle Dresden, Bayerska Radions 

symfoniorkester och radioorkestrarna i Hamburg och Frankfurt. Han har spelat in 

över 30 skivor varav flera har nominerats och vunnit priser. Kristjan Järvi studerade 

piano vid Manhattan School of Music och dirigering och piano vid University of Michigan. 

Han började sin karriär med att assistera Esa-Pekka Salonen. Kristjan Järvi har 

också varit chefdirigent vid Norrlandsoperan. 

Foto Peter Rigaud 

61



62 

lars Cleveman 

Lars Cleveman utexaminerades från operahögskolan 

i Stockholm 1988 och har de senaste åren blivit en av 

Sveriges och Europas mest efterfrågade tenorer. I somras 

debuterade han i Wagners Ringen i Bayreuth. Utöver hans 

många engagemang som operasångare världen över och 

som anställd vid Kungliga operan i Stockholm framträder 

Lars Cleveman också i verk som Beethovens Symfoni nr 9 

samt Verdis Requiem. 

Han har spelat in en skiva med arior och medverkar på 

Beethovens Symfoni nr 9 (Simax) och Verdis Don Carlos 

med Hillevi Martinpelto och Peter Mattei (Naxos). 

morten frank larsen 

Morten Frank Larsen debuterade på Århus sommaropera 

och framträder på Det Kongelige Teater och Den Jyske 

opera i Århus där han senast medverkade i Beethovens 

Fidelio. Frank Larsens operarepertoar är mycket varierad 

och rymmer fler än 40 roller från Mozart till nutida musik. 

Han har arbetar regelbundet på Staatsoper Wien, Wiener 

Volksoper och Deutsche oper i Berlin och har även sjungit 

i Salzburg, på Teatro Communale i Bologna och Teatro 

Massimo på Sicilien. Han tilldelades det danska Aksel 

Schiøtz-priset 2003 och i nya hemstaden Wien har han 

mottagit Eberhard Wächter-medaljen, uppkallad efter den 

välkände österrikiske barytonsångaren. 

Zhang meng 

Den kinesiske musikern Zhang Meng är en av sitt lands 

främsta solister på de traditionella kinesiska instrumenten 

sheng och xun (blåsinstrument). Han fick redan som liten 

lära sig spela sheng av sina föräldrar och har sedan dess 

varit en hängiven uttolkare av den kinesiska traditionella 

musiken. Zhang Meng studerade sheng och xun för 

mästaren Weng Zhen Fa vid konservatoriet i Shanghai 

och har efter avslutade studier vunnit en rad priser och 

utmärkelser, bland annat guldmedaljen vid kinesisk TV:s 

nationella tävling 2004. År 2009 valde Tan Dun ut honom 

som solist på horn, sheng och xun vid uruppförandet av 

Earth Concerto vid Grafeneggfestivalen i Österrike. Han 

har sedan dess turnerat med Tan Dun till Peking, Taipei 

och Shanghai. 

kenneth franZén 

Kenneth Franzén började spela trummor när han var tolv 

år och inledde sina slagverksstudier vid Ljungskile folkhögskola. 

Han fortsatte vid Musikhögskolan i Göteborg 

där han tog sin mastersexamen 1983. Samma år började 

han i Göteborgs Symfoniker och han var även med att 

starta Gothia slagverksensemble. Vid sidan om Symfonikerna 

spelar han gärna improvisations- och populärmusik. 

Kenneth Franzén framträder i dessa sammanhang regelbundet 

med Curt-Eric Holmquists orkester. 

fredrik bJörlin 

Slagverkaren Fredrik Björlin har arbetat i Göteborgs Symfoniker 

sedan år 2000. Dessförinnan var han vid Kungliga 

operan i sju år. Han har ett Artist Diploma från The 

Cleveland Institute of Music i USA och har även studerat 

vid Musikhögskolan i Stockholm. Under sin tid i Göteborgs 

Symfoniker har han bland annat spelat i ett uppmärksammat 

framförande av ett Takemitsuverk samt i kammarmusikserien 

i Stenhammarsalen. 

roger Carlsson 

På 1970-talet började Roger Carlsson vikariera i Göteborgs 

Symfoniker. Som den förste slagverkaren i Sverige 

tog han solistdiplom 1982 och samma år anställdes han i 

Göteborgs Symfoniker. Han har varit solist på olika nordiska 

festivaler och gästat flera symfoniorkestrar. Roger 

Carlsson är en av de få i Sverige som spelar cimbalom – 

det ungerska stränginstrument som spelas med klubbor 

– och han framträder regelbundet som solist på det 

intrumentet med olika orkestrar i Kodalys orkesterverk 

Háry János. 

20 kalendarium 

& 21 oKToBEr 

63





Festkväll för Göteborgs Symfonikers Vänner 

tan dun EARTH CoNCERTo 32 min 

paUs 

mahler DAS LIED VoN DER ERDE 59 min 


DIRIGENT KRISTJAN JäRVI 

LARS CLEVEMAN tenor 

MoRTEN FRANK LARSEN baryton 

ZHANG MENG kinesiska blåsinstrument 

FREDRIK BJÖRLIN, RoGER CARLSSoN 

KENNETH FRANZÉN slagverk 

Konsertmästare Vlad Stanculeasa 

I samarbete med Göteborgs Symfonikers Vänner 

tan dun (f 1957) 

EARTH CoNCERTo 

of Youth 

The Drinking Song of Earth’s Misery 

The Drunkard in Spring 

Gustav Mahlers Das Lied von der Erde (”Jordens 

sång”) har alltid varit mitt favoritverk. Det har sitt 

ursprung hos den berömda Tang-dynastins vandrings- 

poeter, främst Li Po, och det skrevs med sådan inlevelse 

och skönhet att det varit en ständig inspirationskälla 

för mig. Det som berörde mig starkast i Das Lied 

von der Erde var dryckessången mellan Mahler och Li 

Po, påverkade av saké, där de sörjer ungdomens och 

livets flyktighet och omfamnar den mänskliga tillvarons 

soluppgång och solnedgång. omfattningen av 

deras elände och andliga strävan rör både min själ och 

mitt hjärta och som en åminnelse skapade jag Earth 

Concerto (”Jordens konsert”) i dialog med Das Lied 

von der Erde. Earth Concerto följer som nummer tre 

i naturserien efter Water Concerto och Paper Concerto. 

Min tro är att jorden, liksom alla naturelement, 

förborgar en djup andlighet som talar ett eget språk 

och sjunger och vibrerar nära alla människor. Som 

den äldsta kinesiska visdomen säger: människan och 

naturen är ett. I samklang med denna filosofi använder 

jag ljud från jord- och steninstrument som symboler 

för förbindelsen mellan himmel och jord där orkestern 

representerar människan. Den antifoniska dialogen 

mellan naturens ljud och den mänskliga rösten är, 

enligt min övertygelse, jordens sanna sång. 

Earth Concerto är komponerad för 99 sten- och 

keramikinstrument och stor orkester. Den består av tre 

satser vars titlar har likheter med tre satser i Mahlers 

64 

Das Lied von der Erde, som i sin tur hämtat dem från Li 

Pos dikter. Min första sats of Youth (”om ungdomen”) 

har sin koppling till Mahlers tredje sats Von der Jugend, 

andra satsen The Drinking Song of Earth’s Misery 

(”Dryckesvisa om det världsliga eländet”) motsvarar 

Mahlers första sats Das Trinklied vom Jammer der Erde 

och den sista satsen The Drunkard in Spring (”Drinkaren 

på våren”) korresponderar till Mahlers femte sats 

Der Trunkene im Frühling. 

Tan Dun med ett 

keramikinstrument. 

tan dun 

gustav mahler (1860-1911) 

DAS LIED VoN DER ERDE 

Das Trinklied von Jammer der Erde (Li-Tai-Po) 

Der Einsame im Herbst (Tchang-Tsi) 

Von der Jugend (Li-Tai-Po) 

Von der Schönheit (Li-Tai-Po) 

Der Trunkene im Frühling (Li-Tai-Po) 

Der Abschied (Mong-Kao-Yen, Wang-Wei) 

1907 var ett tungt år för Mahler: hans äldsta dotter 

Maria, kallad Putzi, avled fyra och ett halvt år gammal 

i difteri och scharlakansfeber den 5 juli i Maiernigg. 

Makan Alma tog detta hårt och när hon några dagar 

efter begravningen undersöktes av läkare sade Mahler 

halvt på skämt, halvt på allvar åt doktorn att också undersöka 

honom. Han kunde konstatera att Mahler led 

av ett svårt medfött hjärtfel. Samma år tog tonsättaren 

avsked från Wienoperan, delvis efter påtryckningar från 

antisemitiska krafter. Vid den sista konserten dirigerade 

han sin andra symfoni och vid den sista operaföreställningen 

framfördes Beethovens Fidelio. Mahler avgick 

formellt den 17 mars 1907. 

Följdverkningarna var enorma, både på det fysiska 

och psykiska planet. Han slöt sig inom sig själv och 

komponerade under denna och nästa sommar sitt mest 

personliga och innerliga verk – Das Lied von der Erde 

för två sångsolister och orkester baserad på sex gamla 

kinesiska dikter utgivna i Hans Bethges samling Den 

kinesiska flöjten. 

I sin struktur är det lika mycket en symfoni som 

något annat av hans orkesterverk med vokala inslag. 

Men han var mycket vidskeplig. Beethoven, Bruckner, 

Schubert, Dvorák – alla hade de avlidit efter att ha skrivit 

sin nionde symfoni och Mahler hade nu skrivit åtta. 

För att kringgå sitt öde avstod Mahler från att numrera 

20 & 21 oKToBEr 

verket (en nionde symfoni komponerades trots allt de 

följande somrarna) och gav den undertiteln ”symfoni 

för tenor, alt (eller baryton) och orkester”. Han var väl 

medveten om sin sjukdom och levde under ständig 

dödsångest. Den nionde symfonin skulle också bli hans 

sista fullbordade… 

Vintern 1907-1908 besökte Mahler New York där 

han dirigerade på Metropolitan. Den efterföljande 

sommaren tillbringade han i Toblach i Sydtyrolen, en 

av alla dessa semesterorter där tyska och österrikiska 

tonsättare komponerat sina finaste verk. Den här 

gången kunde han inte ägna sig åt de vanliga stärkande 

promenaderna, simning eller cykelturer – allt sådant 

han älskade. Kompositionsarbetet kom lika mycket att 

bli en inre bearbetning av de egna problemen, och hans 

vänner konstaterade att han i september – när sista 

satsen väl var fullbordad – blivit lugnare och tålmodigare. 

Han hade genom arbetet försonats med sitt öde. 

I synnerhet den sista satsen, Avskedet, är i lika hög 

grad som nionde symfonin en sorts rekviem. De upprepade 

sista orden, ”ewig, ewig”, är en dröm om ett bättre 

liv någon annanstans. 

Mahler fick aldrig höra Das Lied von der Erde. Han 

hade visat partituret för sin favoritelev Bruno Walter, 

vilken blivit djupt gripen – och de diskuterade en del 

detaljer utan att något framförande kom till stånd. Innan 

Mahler hunnit bestämma premiärdatum avled han. 

Sex månader därefter uruppförde Bruno Walter verket 

i München den 20 november 1911 vid en konsert till 

Mahlers minne. 


65

2010 utsågs Christina Hörnell till kormästare för 

Göteborgs Symfoniska Kör. Hon är också kormästare 

vid Kungliga operan i Stockholm sedan 1994. Hon 

utbildades vid Musikhögskolan i Stockholm med Eric 

Ericson och Kjell Ingebretsen som lärare och har varit 

verksam som sångare, bland annat i Eric Ericsons 

Kammarkör. Christina Hörnell arbetar som lärare vid 

dirigent- och kyrkomusikutbildningar i såväl Sverige 

som utomlands och har även dirigentuppdrag hos 

ensembler som Radiokören, Dalasinfoniettan och 

Vadstenaakademin. 1991-2007 var hon dirigent för 

Akademiska kören i Stockholm och 2005 assisterande 

kormästare vid festspelen i Bayreuth. 

Göteborgs Symfoniska Kör grundades 

av kusinerna Elsa och Wilhelm Stenhammar. 

Medlemmarna har en varierande 

bakgrund och åldersspridningen 

är stor. En del körmedlemmar 

har gedigna musikutbildningar 

medan andra tagit privata 

sånglektioner. Samtliga körmedlemmar 

har dock en 

stor körvana. Kören har 

medverkat vid konserter i 

bland annat Royal Albert 

Hall och i Canterbury 

Cathedral i England. 

Tillsammans med 

Symfonikerna har 

kören varit på turné 

till såväl Kanarieöarna 

som Kina. 

Christina hörnell 

oCh göteborgs sYmfoniska kör 


JoaChim gustafsson 

Dirigenten Joachim Gustafsson har efter sin studietid i Wien etablerat sig som en av 

de mest intressanta nordiska dirigenterna. Han delar sin tid mellan konsert- och 

operaengagemang och har ett regelbundet samarbete med Malmöoperan där han 

förra säsongen dirigerade Richard Strauss Rosenkavaljeren och Poulencs Karmelitsystrarna. 

Han har också dirigerat på Göteborgsoperan och Kungliga operan i 

Stockholm. I Tyskland har han bland annat engagerats av operorna i Darmstadt och 

Ulm. Joachim Gustafsson har blivit speciellt uppskattad som dirigent i den tjeckiska 

musiktraditionen där hans framföranden av Dvorák och Janácek rönt stor framgång. 

ann-Christine larsson 

Sopranen Ann-Christine Larsson anses vara en av de främsta skandinaviska 

sångerskorna i sin generation. Hon var mycket tidigt Jenny Lind-pristagare och har 

turnerat både i Sverige och USA. Redan under studieåren på Stockholmsoperan 

engagerades hon av Drottningholms slottsteater. 1997 gjorde Ann-Christine Larsson 

sin tyska debut och engagerades av operan i Bonn där hon arbetade fram till 2002. 

Hon har därefter sjungit på Göteborgsoperan, Kungliga operan i Stockholm och Det 

Kongelige i Köpenhamn. Ann-Christine Larsson har också gjort uppmärksammade 

framträdanden i Mahlers fjärde symfoni med Paavo Järvi och Brahms Ein deutsches 

Requiem med okko Kamu. 

kristina hammarström 

Mezzosopranen Kristina Hammarström framträder regelbundet vid operor som 

Châteletteatern i Paris och Staatsoper Berlin. Hennes repertoar innefattar oratorier 

av Bach, Händel och Mozart samt operaroller som Penelope i Monteverdis II ritorno 

d’Ulisse in patria som hon gjort vid La Monnaie i Bryssel samt Minerva i samma 

opera på Staatsoper Berlin med René Jacobs. Hon har gjort octavian i Richard 

Strauss Rosenkavaljeren på Göteborgsoperan samt Rosina i Rossinis Barberaren 

i Sevilla och Charlotte i Massenets Werther på Kungliga operan i Stockholm. 2009 

gjorde Kristina Hammarström sin debut på La Scala i Händels Alcina som hon också 

gjort på Wiener Staatsoper. 

gunnar gudbJörnsson 

Tenoren Gunnar Gudbjörnsson började sin operakarriär 1988 efter studier i Island 

och Tyskland. Han debuterade med den isländska operan och direkt efter debuten 

erbjöds han ett kontrakt i Wiesbaden där han stannade till 1995. Efter det sjöng han 

flera titelroller på opera National de Lyon. Under de senaste tio åren har han sjungit 

på stora operahus som Wiener Staatsoper, Münchenoperan, Deutsche oper i Berlin 

och Bastiljoperan i Paris. Gunnar Gudbjörnsson har gjort ett stort antal skivinspelningar 

samt flera uppskattade TV- och radioinspelningar för bland annat BBC och 

Radio France. 

petteri salomaa 

Barytonsångaren Petteri Salomaas karriär tog fart när han bara 19 år gammal vann 

Villmanstrands sångtävling 1981. Han debuterade vid Finlands Nationalopera 1983 

som Figaro i Mozarts Figaros bröllop. Han har sjungit ett flertal roller i de stora 

europeiska operahusen och på Finlands Nationalopera. Petteri Salomaa har också 

uppträtt som konsertsolist tillsammans med de främsta orkestrarna i Norden samt 

med flera framstående europeiska och amerikanska orkestrar. Han har medverkat 

på över 30 skivinspelningar varav flera har fått internationella utmärkelser. 

Han var professor i sång vid Sibeliusakademin 2003-2008 och från 2008 är han 

gästprofessor vid Kungliga musikhögskolan i Stockholm. 


67




torsdag 27 okt kl 19.00 vara konserthus 


dvorÁk REQUIEM 1 tim 40 min 


DIRIGENT JoACHIM GUSTAFSSoN 

GÖTEBoRGS SYMFoNISKA KÖR 

ANN-CHRISTINE LARSSoN sopran 

KRISTINA HAMMARSTRÖM mezzosopran 

GUNNAR GUDBJÖRNSSoN tenor 

PETTERI SALoMAA baryton 

Konsertmästare Per Enoksson 

Introduktion 26 oktober kl 18.30 av Erik Risberg 

68 

antonin dvorÁk (1841-1904) 

REQUIEM FÖR SoPRAN, MEZZoSoPRAN, TENoR, 

BAS, KÖR oCH oRKESTER B-MoLL oP 89 

Del 1 

Requiem aeternam (solister och kör) 

Graduale (sopran och kör) 

Dies irae (kör) 

Tuba mirum (solister och kör) 

Quid sum miser (solister och kör) 

Recordare (solister) 

Confutatis (kör) 

Lacrimosa (solister och kör) 

paUs 

Del 2 

offertorium (solister och kör) 

Hostias (solister och kör) 

Sanctus (solister och kör) 

Pie Jesu (solister och kör) 

Agnus Dei (solister och kör) 

För körsångare är Antonin Dvoráks storslagna Requiem 

en härlig utmaning och en mäktig upplevelse. 

Av tretton satser medverkar kören i tolv. Dels sjunger 

den ensam med orkestern i två satser, dels är den ofta 

uppdelad i separata dam- och herrstämmor. Den för 

antingen en dialog med de fyra solisterna eller fyller ut 

orkesterklangen under dem med ett ljuvligt spektrum 

av toner. I en krävande rytmik och med stor variation 

i tonomfång och dynamik har kören en viktig uppgift 

inom Dvoráks speciella kännetecken – hans flödande 

melodirikedom – inspirerad av hemlandet Tjeckoslovakiens 

folkmusik, av opera- och symfonisk musik som 

han älskade och naturligtvis av bland andra Mozarts, 

Cherubinis, Brahms, Berlioz och Verdis rekvier. Hans 

gode vän Johannes Brahms har sagt att ”den mannen 

har fler idéer än alla vi andra. Av allt det han kastar bort 

skulle vem som helst av oss kunna plocka ihop sina 

huvudteman.” 

Särskilt ett tema eller ledmotiv – tonerna F, Gess, 

E, F – dyker upp i original eller i variationer genom 

hela verket. 120 gånger i alla tolv molltonarterna enligt 

musikforskaren Joseph Braunstein. Man hör det i 

alla satserna – särskilt tydligt i stråkarnas inledning i 

första satsen, Requiem aeternam, i trumpetfanfarerna 

i Tuba mirum-satsen, i träblåsarna i Quid sum miser, i 

bleckblåsarna i Lacrymosa och slutligen åter i stråkarna 

i Agnus Dei, i verkets allra sista takter. Det känns som 

en trygghet att cirkeln sluts. 

Under 1880-1890-talen stod Antonin Dvorák på 

höjden av sin karriär. Han bodde i Prag med sin stora 

familj, hustrun Anna och sex av nio barn. Tre hade dött 

i tidig ålder. Han försörjde familjen som tonsättare, 

dirigent, organist och kompositionslärare vid Pragkonservatoriet. 

Han komponerade ständigt och har en 

imponerande verkförteckning inom de flesta klassiska 

musikgenrer. Noggrannhet och känsla för genomtänkt 

formell struktur är grunden i ett varierat och spännande 

tonspråk. I hemlandet var han till en början inte lika 

uppskattad som i Tyskland och Österrike där han fick 

allt fler uppdrag att dirigera egna verk. Men det var 

särskilt engelsmännen som tog honom till sitt hjärta 

efter hans framgångar med Slaviska danser och sitt 

första stora körverk, Stabat mater, som han dirigerade i 

Royal Albert Hall 1884. Han gav konserter med flera av 

sina symfonier och solokonserter och fick beställningar 

på nya verk. För Birminghamfestivalen den dramatiska 

kantaten Spökbruden 1885 och för Leedsfestivalen 

oratoriet Sankta Ludmilla 1886. Han blev hedersdoktor 

vid Cambridge University. 

1888 fick han en förfrågan från Birminghamfestivalen 

om han ville komponera att nytt oratorium, helst 

till en text av kardinalen J H Newman, The Dream of 

Gerontius, som Edward Elgar tonsatte tio år senare. 

Men ämnet passade inte Dvorák. I stället valde han den 

latinska texten till den katolska dödsmässan Missa pro 

defunctis som användes inom liturgin. Han valde tonarten 

b-moll och skrev delar av sitt omfattande Requiem 

under sina konsertresor till bland annat Ryssland, England 

igen och Tyskland. Det var tänkt för en konsertsal 

med omfattande solopartier för sopran, alt, tenor och 

bas, stor blandad kör och orkester och med paus mellan 

satserna Lacrymosa och offertorium. 

Det fanns ingen särskild anledning för Antonin 

Dvorák att komponera en dödsmässa just vid denna 

tid. Stabat mater hade han däremot skrivit efter de tre 


barnens död 1875. Dvorák var en starkt troende katolik, 

kanske kände han att det i dödsmässans omfattande 

latinska text fanns både de dramatiska och de innerliga 

tankar om liv och död som han själv brottades med, 

samtidigt som textens många avsnitt – med tillägget 

Pie Jesu som inte finns i den liturgiska versionen – 

skulle räcka mer än väl till det långa och varierade verk 

för soli, kör och orkester han längtade efter att skriva. 

Den 9 oktober 1891 stod han på dirigentpulten vid 

uruppförandet i Birmingham. Publikmottagandet var 

översvallande. Snart spreds verket till Manchester, 

Liverpool och London, till hemlandet och till USA, först 

New York 1892 och sedan Cincinnati May Festival och 

Boston. Samma år hade han flyttat till New York med 

delar av familjen för att fram till 1895 vara rektor för 

National Conservatory of Music. Här fick han ju bland 

annat inspiration till sin mest spelade symfoni, ”Från 

nya världen”, den nionde. 

När han återkom till Prag hyllades han som hemlandets 

störste tonsättare. På senare år har Dvoráks 

Requiem upplevt en renässans också i Sverige. Men 

det framförs ändå inte så ofta som Verdis, Brahms eller 

Mozarts rekvier. Det kräver mycket av alla medverkande. 

För lyssnaren är det aldrig tråkigt. Det finns så 

mycket av variation och känsla i både det stora och 

lilla formatet att man inte lämnas oberörd. Eller som 

Dvoráks landsman och tonsättarkollega Leos Janácek 

uttryckte det: ”Har du varit med om att någon har kunnat 

säga just det som du har haft på läpparna? Så var 

det alltid i Dvoráks sällskap. Jag kan säga detsamma 

om hans verk som om hans person. Det var så han med 

sina melodier lockade fram vad jag hade på hjärtat.” 

gunilla petersén 

69

Fråga Stefan 

Skicka dina frågor om musik, konserthuset, orkestern och Symfonikernas verksamhet 

i allmänhet till vår redaktör Stefan Nävermyr så letar han fram svaren: stefan@gso.se 

Varför är podiet så högt i Konserthuset? 

Det är svårt att se från parkett. 

Lennart, Göteborg 

Jag bollar över frågan till Konserthusets 

mångårige medarbetare Johan Björkman 

som kan mycket om det mesta när 

det gäller byggnaden. 

– Egentligen är det inte så högt, 108 cm 

för att vara exakt. I andra konserthus 

är det ofta högre. Jag skulle vilja citera 

Nils Einar Eriksson från den bok som 

gavs ut när Konserthuset invigdes den 

4 oktober 1935: ”Den stora salen är for- 

Oftast är satsbeteckningarna på 

italienska, ibland på tyska. Nästan 

aldrig svenska. Är det inte dags att 

översätta dessa nu? 

Kerstin, Göteborg 

Bra fråga. Av tradition används ju 

fortfarande satsbeteckningar och föredragsanvisningar 

med gamla fina 

italienska termer, även av samtida 

tonsättare som exempelvis Daniel 

Börtz. Italienskan har helt enkelt 

blivit ett internationellt språk på detta 

område, ett språk alla musiker förstår. 

Vi spelar Mahlers sjunde symfoni i 

september och där har tredje satsen 

fått beteckningen Schattenhaft. Vad 

betyder det? Skugglik? Förmodligen. 

Men kanske också dimmig. Vet inte 

vilka äventyr Mahler varit ute på. 

Fjärde satsen kallas Nachtmusik: 

mad så, att ljudet från taket och podiets 

sidoväggar reflekteras över åhörarna. 

Den bakre väggen är lutande, så att 

ljud som träffa denna, reflekteras mot 

platserna i fonden och där absorberas.” 

Jag tror att det skulle bli alltför 

mycket direktljud på parkett om podiet 

var lägre, och därmed en försämrad 

återgivning. Nils-Einar Eriksson hade 

inspirerats av Salle Pleyel i Paris, byggd 

1927. Parketten stiger i höjd ju längre 

bak man sitter och där ser man bättre. 

Men det är sant, det är svårt att se 

längst fram. 

Andante amoroso. Tyska och italienska i 

salig blandning. Det skulle på svenska kanske 

bli Kvällsmusik (eller serenad), i gångtakt 

(lugnt, varken snabbt eller långsamt) 

och kärleksfullt. Begriper inte hur musikerna 

omsätter detta i praktiken… Vissa termer 

har ju också blivit bärare av ett innehåll som 

sträcker sig långt utöver den rena betydelsen, 

som adagio. Det betyder ju helt enkelt 

långsamt på italienska men väcker fler associationer 

än så. Tänk på Albinonis Adagio 

som Anders Hultqvist resonerar kring på sid 

54-55 med anledning av sitt nya verk Melancholia 

(”Tungsinthet”, ”Dysterhet”?). Det är 

inte helt lätt att översätta titlar och satsbeteckningar 

– det enklaste är nog att behålla 

dem som de är. Det går alltid att slå upp. Jag 

rekommenderar den utmärkta Musikordboken 

av Gereon Brodin som är oumbärlig i 

mitt arbete. Dyker upp på reorna då och då. 

Roades av Göran Greiders kommentar 

i Opus om varför han föredrar 

att lyssna hemma framför att gå på 

konsert. Inte för att jag håller med, 

men diskuterar ni aldrig frackens 

vara eller icke vara? 

Christina, Västra Frölunda 

Göran Greider, ja, Det är lätt att ha en 

åsikt men svårare att komma med konstruktiva 

förslag. Fracken är orkesterns 

uniform och så har det varit sedan 

1800-talet. Uniformen delar Symfonikerna 

med militärer, poliser, tåg- och 

flygpersonal samt medarbetare på 

McDonalds, sjukhus och spårvagnar. 

Något att se upp till? 

Skulle musikerna klä sig 

som de ville skulle det bli 

väldigt rörigt på podiet, det 

tror jag ingen vill ha. Uniformen 

kan alltid ändras, men till vad? 

Vid konserter på dagtid (före kl 18.00) 

har männen kostym, det fungerar, det 

vet alla som går på vår gröna lördagsserie. 

Andra försök har gjorts, bland 

annat av London Chamber Orchestra 

som på 1990-talet stod upp och spelade 

i skjortärmarna. Det gör de inte längre. 

Kom med klädförslag – den uppmaningen 

ger jag till läsare, musiker och 

förståsigpåare i största allmänhet. 

70 71

Ny bas 

i köket 

TExT STEFAN NÄVERMYR FOTO ANNA HULT 

Många av er har sett honom förut: han har 

arbetat i Konserthusets restaurang i tre år 

och har den senaste tiden varit assistent till 

restaurangchefen Shachar Isak som byggt upp restaurangen 

sedan Konserthuset började driva den i egen regi 

2008. Shachar Isak ska nu ägna mer tid åt familjen och 

blir pappaledig i ett år för att ta hand om barnen. Martin 

Boije välkomnar möjligheten att ta över rodret. 

– Det har varit väldigt roligt att få vara med på 

den här resan med ”Isak” när verksamheten 

utvecklats och funnit sina former. Vi började 

blygsamt men har nu en stock stamgäster 

som upptäckt att vi har mycket spännande 

att erbjuda. 

Förbeställningarna har blivit en 

succé. Många abonnenter bokar bord 

för hela säsongen så har de konsert 

och middag klara. 

–Vår restaurang har plats för 60 

sittande gäster och mitt tips till 

alla som vill äta i restaurangen 

är att boka några dagar i förväg 

eftersom det brukar vara högt 

tryck på platser samma dag 

som konserten, säger Martin 

Boije. 

Han kommer att arbeta 

vidare med restaurangens 

vinnande koncept. På 

menyn kött och fisk, tre 

olika förrättsvarianter 

inklusive vegetariskt 

och som avslutning 

tre desserter 

där den alltid 

efterfrågade ost- 

tallriken är ett stående inslag. Nu blir det Martins 

jobb att tillsammans med den nye kökschefen 

Patrik Matsson komponera nya menyer. 

–Vi byter meny ungefär fem gånger per säsong. 

Bytet av meny beror på hur tätt orkesterkonserterna 

ligger. Vårt mål är att gäster som besöker 

restaurangen varje gång det är konsert ska ha något 

nytt att välja på. Vi utgår från närheten till havet 

och den lokala produktionen, gärna ekologiskt. 

Självklart lyfter vi fram säsongens råvaror, säger 

han. 

För Martin Boije är det perfekt att arbeta i 

Göteborgs Konserthus, musikens eget hus. Han 

är själv musiker, utbildad vid musikgymnasiet i 

Lerum. Huvudinstrument: bas. Så på dagarna (tja, 

kvällarna) är han bas på jobbet och på fritiden bas i 

åttamannabandet Hagaliden. De spelar Göteborgspop 

av numera klassiskt märke. Deras nya singlar 

finns på Spotify och man kan också se dem live på 

YouTube. 

Vi visste att Martin Boije satt på ett formidabelt 

recept och frågade om han kunde tänka sig att dela 

det med oss, och det gick han med på under förutsättning 

att vi inte sprider det vidare den närmaste 

månaden eftersom han och sambon Camilla tänker 

överraska sina vänner med en middag hemma i 

Gamlestan. Sorry Martin, vi journalister kan inte 

sitta på ett scoop, våra läsare är viktigare. Så bara 

för er kommer här ett läckert och säkert tips för en 

lyckad festmåltid. 

Portabellohattar 

med hasselbackspotatis och madeirasås 

Sätt ugnen på 225 grader. 

Skala potatisen och skär skåror i potatisen nästan 

hela vägen ner, med en halv cm mellanrum. Använd 

gärna en träslev under potatisen för att undvika att du 

skär igenom helt. 

Lägg en klick smör på varje potatis och lägg dem i en 

ugnssäker form. Låt stå i ugnen i 20-25 minuter. Ta 

ut dem efter halva tiden och pensla på smöret som 

runnit av. Stek svamparna på medelvärme tillsammans 

med lök och vitlök och krydda med salt, peppar och 

örtkryddor. När löken fått färg, lägg den i svamparna 

för att undvika att de bränns. 

Ingredienser (4 portioner) 

4 stora portabellosvampar 

örtkryddor 

vitlök 

3 schalottenlökar 

12 potatisar 

ost (gärna lagrad) 

ströbröd 

1 dl vatten 

2 dl matlagningsgrädde 

2 dl crème fraiche 

1 tärning grönsaksbuljong 

2 msk soja 

Redning (mjölk + mjöl/maizena) 

2-3 msk madeiravin 

örtsalt 

svartpeppar 

smör till stekning och pensling 

Ta ut potatisen, pensla ytterligare och strö över ströbröd. 

Låt stå i ugnen i ca 10 minuter till. 

När svamparna blivit genomstekta, lägg dem åt sidan 

på en tallrik. 

Häll i vatten i stekpannan och lös upp buljongen. 

Tillsätt crème fraiche, matlagningsgrädde och soja. 

Låt puttra ett par minuter. Tillsätt sedan redning och 

madeiravin. Smaka av och krydda efter smak. 

Ta ut potatisen och lägg en skiva ost på varje potatis. 

Låt stå i ugnen ytterligare 5-10 minuter. 

Lägg tillbaka svamparna i stekpannan och låt ligga i 

såsen ett par minuter så de blir varma. 

När potatisarna är gyllenbruna och genom”kokta”, ta 

ut dem och servera med svamp, sås och gärna en 

fräsch sallad!

Still going strong 

TExT LOVISA PIHL FOTO ANNA HULT & LOVISA PIHL 

I 

en naturskön del av Kungsbacka, med utsikt över golfbanan och en lummig skogsdunge 

ligger Lennart Hallgrens hus. Det är ett gammalt torp som är utbyggt till 

ett långsmalt enplanshus. Byggnaden avslutas med ett stort luftigt rum med höga 

fönster där ljuset silas in och faller i strimmor över vackra möbler och stiliga tavlor. 

Lennart har bott där sedan 1953. Ännu längre har han varit besökare på konserthuset. 

Han är en av de få som minns det gamla konserthuset på Heden där han varit på konsert 

med Wilhelm Stenhammar som dirigent. 

Efter tandläkarstudier i Stockholm flyttade Lennart på 1940-talet tillbaka till 

Göteborg och besökte allt oftare konserthuset. Han öppnade egen praktik inne 

i staden och gick gärna på konsert när arbetsdagen var över. Han har haft egen 

stol sedan 1971 och vissa år har han inte missat en konsert! 

Musikintresset började i tonåren. Lennarts mamma var inte särskilt förtjust i 

musik och han fick aldrig spela något instrument. 

– Kanske var det lika bra, jag tror aldrig jag skulle bli nöjd, säger Lennart. 

När han i gymnasiet flyttade in i rummet där radion stod började han lyssna 

på kammarmusik efter att läxorna var gjorda. 

– I början tyckte jag det var konstigt och svårt men plötsligt började jag förstå 

och uppskatta musiken och en helt ny värld öppnades för mig. 

Än idag är den utmaning som det innebär att upptäcka ny musik en drivkraft 

hos Lennart. Han lyssnar framförallt på 1900-talsmusik och favoritkompositörerna 

ändras ständigt. Men ska han nämna någon är Arvo Pärt en stående 

favorit. Gustavo Dudamel tycker han är en fantastisk dirigent och en stor inspiratör. 

Lennart köper alla Dudamels skivor och filmer. I april fick de två träffas. 

– Han var väldigt trevlig, positiv och rolig att tala med men jag hade inte ord att beskriva 

hur mycket jag uppskattar vad han gör för den klassiska musiken. 

Det stora rummet på husändan lämpar sig väl för att lyssna på musik och akustiken 

är mycket bra. Lennart sätter på en skiva och stämningen fyller rummet. Här spenderar 

han flera av dagens timmar. Vid sidan av musiken har ridning och golf varit 

stora intressen. Nu tar han det lite lugnare på den fronten men det fina med musikens 

värld är att den bara växer ju äldre han blir. Lennart är född 1916 och i september 

firar han sin 95-årsdag. Den höga åldern märks inte. Han kör fortfarande bil in till 

konserthuset, lagar all mat och sköter sin stora tomt. Han äter inga mediciner och har 

ingen hörapparat. Men det som fascinerar mig mest i mitt möte med Lennart är hans 

positiva inställning. Han är nyfiken, intresserad och har glimten i ögat. Han har humor 

och upprepar flera gånger att han verkligen tycker om att leva. Trots att hans liv också 

inneburit flera svårigheter. Han har förlorat sin hustru och två av sina tre barn, men 

det har inte fått honom att ge upp. Han fortsätter att sköta hemmet och trädgården. 

– Det finns så mycket att uppleva och många saker blir roligare ju äldre man blir. Jag 

har alltid skött mig, ätit bra, motionerat och njutit av livet. När jag tog studentexamen 

sportade jag så mycket att jag inte vill dricka champagne utan firade kvällen med sockerdricka 

och knäckebröd. Men nu var det länge sedan jag slutade med sockerdricka, 

däremot dricker jag ett glas rödvin varje dag. Förutom den självskrivna musiken är 

böcker, matlagning och goda middagar samt dagliga promenader viktiga ingredienser 

för att lyckligt liv. Och ett positivt tänkande. Och så klart vackra konsertupplevelser! 

”Det finns så mycket att uppleva och många 

saker blir roligare ju äldre man blir." 

74 75

vi talar skivcomeback 

FÖR GÖTEBORGS SYMFONIKER 

är den efterlängtad eller… Den första CD-utgåvan med Gustavo Dudamel och 

Göteborgs Symfoniker på Deutsche Grammophon har kommit. och inte nog 

med det: Thord Svedlund har spelat in den tredje CDn med orkestermusik av 

Mieczyslaw Weinberg för Chandos och Katarina Karnéus sjunger Mahler med 

Symfonikerna under Susanna Mälkkis ledning på BIS. Vi talar om en rejäl skivcomeback 

för Göteborgs Symfoniker. 

Ingen orkester i Norden 

har spelat in så många 

skivor som Göteborgs 

Symfoniker. Under 

guldåldern på 

1980-talet när CDn 

slog igenom och 

Neeme Järvi och 

Göteborgs Symfoniker 

blev en internationell 

kraft att räkna med hyllades 

orkesterns Sibeliusprojekt 

av kritiker och fackpress 

världen över. Kontraktet med Deutsche 

Grammophon resulterade i kompletta symfoniutgåvor 

av Berwald, Stenhammar, Rimskij-Korsakov, 

Borodin, Nielsen och Sibelius. Sjostakovitjs 

symfonier nr 11-15 står sig fortfarande väl i 

konkurrensen och Tjajkovskijs sex symfonier på 

BIS har i den samlade nyutgåvan uppmärksammats 

efter förtjänst – Neeme Järvis inkännande 

tolkningar har funnit anklang i flera läger. 

Och nu sätter samarbetet med Deutsche 

Grammophon ny fart med en box om tre CD där 

Gustavo Dudamel dirigerar Göteborgs Symfoniker 

i Bruckners nionde symfoni (CD1), Sibelius 

andra symfoni (CD2) och Nielsens symfonier nr 

5 & 4 (CD3). Det är liveinspelningar gjorda i 

Göteborgs Konserthus med den unika atmosfär 

och laddning som kännetecknade konserterna 

TEXT STEfan nävErmyr 

2008, 2009 och 2010. Producent 

är Lennart Dehn som 

gjort alla Symfonikernas 

inspelningar för DG. 

– Både Gustavo och 

orkestern har varit väl 

förberedda och laddade 

Thord Svedlund inför uppgiften. Vi har 

spelat in genrepen och 

konserterna och sedan 

redigerat där det behövts. Vid 

upprepad lyssning är det inte 

så roligt att höra stamp från podiet 

eller irriterande hostningar så det har vi 

försökt att ta bort. Skräckexemplet var när någon 

i publiken fick en utdragen hostattack i det långa 

klarinettsolot i Nielsens femte symfoni . Den ville 

aldrig ta slut. Som tur var hade vi en alternativtagning 

som vi kunde laborera med. 

Ett tips: hosta i ärmen eller näsduken så dämpas 

hostningen 30-40 decibel och blir mindre 

störande för övriga konsertbesökare, orkester och 

dirigent. 

Vid inspelningarna har det också avlagts tid 

för smärre reparationer i anslutning till konserterna. 

Här har man exempelvis kunna trolla bort 

de bladvändningar som annars hörs på utsatta 

ställen. Ljudteknikern Torbjörn Samuelsson har 

gjort det arbetet. 

– Vi har putsat till där det har behövts men i 

Lennart Dehn och Gustavo Dudamel lyssnar på en tagning. 

princip är det mesta på skivorna 

liveinspelningar från konserterna. 

Det var så här det lät. 

Inspelningsprojektet med 

symfonier och 

orkesterverk av den hemlighetsfulle 

och produktive Mieczyslaw 

Weinberg (1919-1996) på 

Chandos har nu kommit till den tredje volymen. 

Första CDn innehöll fyra fantastiska konserter 

med orkesterns egna musiker som solister: Claes 

Gunnarsson cello, Urban Claesson klarinett 

och Anders Jonhäll flöjt (två verk). Andra CDn 

presenterade symfonierna nr 1 & 7 och på den 

senaste CDn får vi höra den tredje symfonin och 

en svit ur den omväxlande musiken till baletten 

Guldnyckeln. Det är CD-premiär för flera 

av verken av denne skicklige tonsättare som var 

kollega och god vän med Sjostakovitj. Serien har 

fått mycket positivt mottagande av Gramophone 

och volym 1 erhöll den franska tidskriften Diapasons 

finaste utmärkelse Diapason d’Or. BBC 

Music Magazine skrev om samma skiva: ”Claes 

Gunnarsson spelar med enormt schvung… både 

Anders Jonhäll och Urban Claesson är övertygande.” 

Den andra CDn innehåller symfonierna nr 1 

& 7: ”Dirigenten Thord Svedlund och Göteborgs 

Symfoniker levererar exemplariska framföranden 

av båda verken. Understötta av enastående ljud 

kan denna utgåva rekommenderas till alla som 

uppskattade den första Weinberg-CDn.” (Erik 

Levi, BBC Music Magazine). Dirigent är orkes- 

"Ett tips: hosta i 

ärmen eller näsduken 

så dämpas 

hostningen 30-40 

decibel" 

terns violinist Thord Svedlund. 

Han brinner för projektet: 

– Det här är fantastisk musik 

som är okänd för många och jag 

är mycket glad över det positiva 

gensvar inspelningarna fått. På 

den senaste utgåvan gör vi den 

tredje symfonin som aldrig 

tidigare spelats in, det är världspremiär. Det finns 

så många vackra klanger och känslor att det inte 

går att värja sig, man blir väldigt tagen av den här 

symfonin. I augusti spelar vi in cellokonserten 

med orkesterns solocellist Claes Gunnarsson 

samt Symfoni nr 20. 

Mahlerinspelningarna med Katarina Karnéus 

och Susanna Mälkki fick av praktiska skäl spelas 

in under en längre period 2007-2010 men att 

det var mödan värt visar slutresultatet. Katarina 

Karnéus går på djupet i Kindertotenlieder, Rückertsångerna 

och Lieder eines fahrenden Gesellen 

med sin klangfulla röst och känsliga gestaltning. 

Fem i betyg och lovord av Lars Hedblad i Svenska 

Dagbladet: ”Varsam inlevelse i Kindertotenlieder, 

där hennes vackra mezzo spetsas till i den 

avslutande oväderssången. Lysande, finkänsligt 

orkesterspel av Göteborgssymfonikerna under 

ledning av Susanna Mälkki.” Lennart Bromander 

i Aftonbladet är lika imponerad: ”Det är rena magin 

när Katarina Karnéus beskriver sitt främlingskap 

i Ich bin der Welt abhanden gekommen.” 

Samtliga skivor finns att köpa i biljettkontorets 

skivshop. Tag nummerlapp och bilda kö. 

76 77

Ibland sker revolutioner i det tysta. För bara 

några år sedan kunde jag med min tjocka, 

handskrivna anteckningsbok ivrigt vänta på 

CD-utgåvan av någon tidig stereoinspelning med 

Leopold Stokowski eller Artur Rubinstein och 

blev lycklig när den till slut dök upp. Det gällde 

att slå till snabbt (innan den försvann igen), om 

inte i Sverige så från någon postorderfirma i England 

eller 

Australien. 

Jodå, 

därifrån 

köpte jag 

bland annat ett gäng tidiga stereoinspelningar 

från Decca tillsammans med vår skivproducent 

Lennart Dehn som också är en hängiven samlare. 

Idag kan jag utan problem köpa Rubinsteins 

Paganinivariationer med Fritz Reiner och Chicago 

Symphony från 1956 hos www.classicsonline.com 

för åtta dollar, eller 99 cent per variation 

om man föredrar att ta dem en i taget (med 

introduktion och tema sammanlagt 26 spår). Slå 

till, säger jag. 

Den riktiga guldgruvan är dock Spotify. Man 

lockade en hel värld med sin gratistjänst men 

tänker nu börja ta betalt för större användare. 

Inget fel i det, säger jag, artister och skivbolag 

ska ha betalt för sitt arbete. Här kan man hitta 

inspelningar med Göteborgs Symfoniker som 

inte längre finns på CD: Stenhammars symfonier 

och Prokofjevs opera Eldängeln och en del annat. 

Det är bara att koppla upp datorn till stereoanläggningen, 

TVn eller hemmabioanläggningen 

och njuta. Några av dessa utgångna inspelningar 

kan man också köpa på Deutsche Grammophons 

hemsida där man har en praktisk vägledning 

under rubriken How do I download music? DG 

tillhandahåller också filerna i FLAC-format, 

samma upplösning som CDn. 

Vi kan inte bortse från iTunes i detta sammanhang. 

Även om jag själv är skeptisk till Apples 

regelverk och benägenhet att låsa användarna till 

sina system kan man hitta och köpa en mängd 

intressant musik här. Det är bara att anmäla sig 

och logga in för den som vågar. 

Enda smolken i bägaren för min del är att de 

flesta digitala filer är i mp3-format vilket innebär 

att de är komprimerade och saknar en del viktig 

information. Vi talar om begränsningar i upplös- 

digitalt i olika format 

www.spotify.com 

www.classicsonline.com 

www.deutschegrammophon.com 

www.theclassicalshop.net 

www.hdtracks.com 

www.apple.com/se/itunes/ 

www.linnrecords.com 

TEXT STEfan nävErmyr 

ning, övertoner och efterklang som är så 

viktiga i återgivningen av en symfoniorkester. 

Men räddningen finns bland annat hos 

www.theclassicalshop.net där man bland många 

högklassiga inspelningar på olika etiketter också 

kan ladda ner Symfonikernas Weinberginspelningar 

i högupplöst 24-bit/96kHz-format samt 

som femkanaliga surroundfiler. En annan bra 

hemsida är www.linnrecords.com som erbjuder 

flera gratisfiler där man själv kan testa skillnaden 

mellan olika upplösningar. Är man ansluten till 

betalsystemet Paypal går det att köpa högupplöst 

musik på amerikanska HD Tracks som förmodligen 

har det största utbudet av högupplösta filer 

på marknaden. 

Brasklapp: 

att ladda ner filer är väldigt kul, men starkt 

beroendeframkallande. Varning utfärdas. 

Ibland är det bra om det inte hörs 

Läs mer om vårt arbete på 

www.skf.com 

78 79 

Foto: Anna Hult 

Maskindelar ska inte höras. 

Förutom energieffektiva kullager, tätningar och 

smörjsystem har SKF ett stort sortiment av 

instrument för att bland annat upptäcka maskinljud 

och vibrationer. Så idag bidrar våra tusentals 

produkter och tjänster till en bättre miljö, inte bara 

genom bättre hushållning med naturens resurser, 

utan även genom minskat buller. 

Att minska friktion har varit vårt mål ända sedan 

starten 1907. Att det sen i sin tur minskar oljud, 

det bjuder vi på. 

The Power of Knowledge Engineering

Christina Z Jag var på er konsert igår tillsammans med musikskolan från Gnosjö. Ni var helt fantastiska :) 

blogg.gso.se 

Was it just me or was the orchestra having a blast performing Brahms. Brahms’ Hungarian 

Dance with Dudamel and GSo, were there any reports about the snow melting around the 

symphony hall? 

padredemishijos12 kommentar till konsertklippet med Brahms Ungerska dans nr 1. 

”La música puede dar nombre a lo innombrable y comunicar lo desconocido. Leonard 

Bernstein (1918-1990) Compositor estadounidense 

emily Corrales gonzález 

Appropå att Gustavo Dudamel blivit invald i Kungliga Musikaliska Akademin. 

www.twitter.com/gbgsymfoniker 

The slow movements are fine. I have been so used to perfection in harmony myself, whereas 

Nielsen has this habit of random and, perceptively deharmonised insertion of instruments that 

makes me cringe. I think it is the Inextinguishable that i first heard that made it difficult, the first 

movement of the 4th is easier to deal with i noticed after a careful listen. Well i will have to work 

my way through them with an open mind, originality is everything after all. 

@jgesselberty om videoklippet med Dudamel och Nielsens fjärde symfoni. 

”En turné är ett äventyr, och då hotar faran ibland. Som ett alltför lågt stämt piano (tre-fyra herz skillnad kan bli 

plågsam för ett känsligt öra men vår pianist Erik Risberg kämpade tappert) eller bomben utanför skattehuset i 

Visby…” 

stefan nävermyr Bloggat under Sverigeturnén i mars 2011. 

Tack för att ni ville komma och spela på vår picnic i år igen! :) Lika bra som vanligt! 

Jörgen trabjerg martinsson efter Nationaldagskonserten 6 juni. 

vd-blogg varje vecka. turnédokumentation vid turnéer. 

Know we know what Santa Claus does on his spare time. 

swedishtrekkie Leif Segerstam dirigerarAlla Marcia. 

Det var inte bara nära extas, det var extatiskt! Tack allihop i huset för en oförglömlig 

födelsedagskväll för min del! och jag håller med Susanna - maken till Brahms har 

man aldrig hört. Men så är det med Dudamels tolkningar, de är HELA TIDEN nya - 

som om musiken vore komponerad i spelögonblicket! 

ulrika nielsen efter Brahms första symfoni i april 2011. 

www.facebook.com/gothenburgsymphony 

"...med musik i kroppen blir jag en humla. Jag flyger fast vingarna egentligen inte bär." 

Helena Wessman 

Cassandra rosenqvist 

”Har någon ett bra förslag på vad man ska satsa på till hösten? En riktigt bra pianokonsert hade inte 

varit fel... I och för sig finns det väl inget dåligt på konserthuset =).” 

Jerker nilsson ”As much as possible. With GSo everything is on the level of a very high standard!” 

Now, whenever I hear the saying ”Madness Is Genius”, I’ll picture Dudamel at 7:19. 

Sheer. Fucking. Genius. 

villaking1978 om Dudamel i Beethovens femma. 

manuel lópez gómez ersätter Gustavo som tagit pappaledigt, mars 2011. 

Standing ovation the first concert with the Gothenburg Symphony. I’m very happy and 

satisfied, they are beautiful people and great musicians. 

www.youtube.com/nationalorkestern 

80 81

SVeriGeS natiOnalOrKeSter FÖr Barn OCh unGa 

Göteborgs Symfoniker har sedan 25 år på ett drivande och nyskapande sätt producerat 

konserter för barn och ungdom. Här har den yngre publiken fått en speciell 

introduktion till konserthuset, symfoniorkestern och musiken. Att möta ett barn som 

kanske kommer till konserthuset för allra första gången är en lockande utmaning 

- vi vill ju ge så mycket. Men var ska man börja? Det gäller att hitta en bra kombination 

av konst och pedagogik, upplevelse och bildning, musik och andra uttrycksformer, 

gammalt och nytt. 

För att ta uppdraget för barn och unga ytterligare ett steg inrättar Göteborgs 

Symfoniker 2011 två konstnärliga residens. Under två år knyts tonsättaren Paula af 

Malmborg Ward och regissören Svante Grogarn till orkestern för att stimulera och 

utveckla verksamheten tillsammans med Petra Kloo Vik som är producent för barn- 

och ungdomsverksamheten. Denna satsning får en egen plattform: 

GSoPULS, Sveriges Nationalorkester för barn och unga. 

Vi ser det som en dubbelt viktig uppgift att välkomna barn- 

och ungdomspubliken till oss. Det är en spännande, nyfiken 

och uppriktig publik som kan bli framtidens konsertbesökare 

- och kanske framtidens musiker. 

Under kommande spelår arbetar GSoPULS bland 

mycket annat med två uruppföranden av konserter 

för den unga publiken. Himmel och jord i november 

och Den musikaliska kroppen i maj. Klasser 

från Göteborgs skolor kommer att bjudas in till 

ett utforskande medskapande och elevernas uttryck 

kommer att bidra som inspiration eller som 

framfört material på de två produktionerna. 

familJekonserter under säsongen 

lördagar kl 13.00 & 15.00 

19/11 HIMMEL oCH JoRD 

21/1 GÖTEBoRGS SYMFoNIKER 

MÖTER UNGA MUSIKER FRÅN 

GÖTEBoRGS KULTURSKoLoR 

10/3 DRILLAR oCH DRAKÖRoN 

5/5 DEN MUSIKALISKA KRoPPEN 

82 83

anneli stark om 

västra götalands 

symfoniker 

Anneli Stark, kulturnämndens ordförande i Västra Götaland. 

TExT & foTo STEfaN NävErmyr 

I 

våras fick Västra Götalandsregionen en ny 

politisk sammansättning men kulturnämndens 

ordförande Anneli Stark (s) tror inte 

att detta innebär några större kulturpolitiska 

förändringar. 

- Det som är viktigt är att försöka hitta breda 

lösningar och överenskommelser. Kultursidan är 

väl inte det område som skapar starka polariseringar. 

Jag känner att personerna som partierna 

valt till kulturnämnden är besjälade av kulturen. 

Det finns många gemensamma plattformar så jag 

ser positivt på utvecklingen de kommande tre 

åren. 

Anneli Stark har efterträtt Lars Nordström 

(fp) som efter valet är andre vice ordförande i 

kulturnämnden. Under flera tidigare mandatperioder 

hade socialdemokraterna, folkpartiet och 

centern tillsammans majoritet i Västra Götalandsregionen 

men vid valet i våras blev det ett 

systemskifte där socialdemokraterna, miljöpartiet 

och vänsterpartiet bildar minoritetsstyre, med 

Sverigedemokraterna i en vågmästarroll. 

Under 2011 får Göteborgs Symfoniker AB 

omkring 95 miljoner kronor från Västra Götalandsregionen 

(bolagets totala omsättning är 

kring 172 miljoner kronor). Kulturnämnden 

har en budget på 900 miljoner kronor, en liten 

del i regionens budget på 40 miljarder kronor 

där sjukvården utgör den tunga posten. Bland 

kulturverksamheterna finns Göteborgs Symfoniker 

och Göteborgsoperan, två bolag som ägs 

av Västra Götalandsregionen. I kulturnämndens 

uppdrag ligger också att fördela de pengar från 

Statens kulturråd som tilldelats regionen, den så 

kallade ”koffertmodellen”. Göteborgs Symfoniker 

får cirka 30 miljoner kronor från kulturrådet. 

Kulturen är en viktig del i Västra Götalandsregionens 

satsning på ”Det goda livet”. 

–Vårt uppdrag är att verka för utvecklingen 

av kulturen i Västra Götaland och att se till att 

kulturen är ett starkt varumärke för regionen. 

Kulturen är en sammanhållande faktor, ett kitt, i 

förverkligandet av ”Det goda livet”. Det innebär 

att kulturen måste vara tillgänglig inte bara i 

Göteborgsområdet eller i en eller flera kommuner, 

utan i hela Västra Götaland. Och Göteborgs 

Symfoniker är en av våra motorer på musiksidan 

med ett stort uppdrag och ansvar som Sveriges 

Nationalorkester. 

Kulturnämnden diskuterar också det långsiktiga 

förvaltandet av Göteborgs Symfoniker. Kvalitet 

och tillgänglighetär två nyckelord. 

– Göteborgs Symfoniker är Sveriges Nationalorkester 

och ett varumärke för hela regionen med 

stark lyskraft, och utifrån det har vi ett ansvar 

att se till att den höga kvalitén kan upprätthållas. 

Den regionala förankringen är också viktig. 

Det är ju otroligt när Göteborgs Symfoniker 

är i Slottsskogen och en jättepublik möter upp. 

Jag har också varit på konsert i Trollhättan när 

orkestern spelade i slussområdet och det gick 

knappt att ta sig fram. I Vara är det utsålt långt i 

förväg. Så visst har orkestern sitt renommé och 

sin publik, men det krävs också att nya grupper 

kommer in för verksamhetens fortbestånd. 

Här tror Anneli Stark på den digitala satsning 

Göteborgs Symfoniker gör under hösten med 

konsertsändningar på nätet och framöver även på 

biografer. 

– Det är väldigt bra. Statens kulturråd har 

också sett fördelarna och bidragit med pengar. 

Vi håller på att digitalisera ett 20-tal biografer 

i regionen och med den breda digitaliseringen 

kan Göteborgs Symfoniker komma ut på ett helt 

annat sätt. Det är ju enklare att slå på datorn eller 

besöka den lokala bion hemma. Med ökad tillgänglighet 

får nya grupper möjlighet att åtnjuta 

musik på högsta nivå. Det är folkbildning, tycker 

jag. 

Även på sikt kan Göteborgs Symfoniker spela 

en aktiv roll i regionen. 

– Som traditionsrik institution kan Göteborgs 

Symfoniker vara med att utveckla våra framtida 

kulturkonsumenter, det behövs ju naturligtvis 

människor som bär kulturarvet vidare. Här gäller 

det att öppna mer och att inte stelna i en del av de 

gamla formerna. Göteborgs Symfoniker är på rätt 

väg, det visar verksamhetens VD Helena Wessman 

och naturligtvis också dirigenten Gustavo 

Dudamel med El sistema där barn får vara med 

att spela i olika sammanhang. Ett utmärkt exempel 

på att man är ute och tar ett socialt ansvar. 

Anneli Stark ägnar sig också åt kultur på fritiden. 

Hon har sjungit i kör och spelat amatörteater; 

en ”kulturtant” – hennes egen beskrivning 

– som gärna besöker teatern, lyssnar på visor och 

går på konsert med Symfonikerna. Hon har några 

fina minnen från Konserthuset. 

– Jag haft flera fantastiska upplevelser när jag 

liksom försvunnit bortom tid och rum. När man 

kommer ut från en sådan konsert så känner man 

wow! Då har det verkligen gått in… 

84 85

oslo - rEyKjaviK 

göTEBorgs symfoniKEr på TUrné 

mEd gUsTavo dUdamEl & marTin frösT 

Direkt efter säsongsöppningen med Mahlers sjunde symfoni 

åker Göteborgs Symfoniker och Gustavo Dudamel på en 

miniturné till två nordiska huvudstäder: oslo och Reykjavik. 

Stjärnglans sprids av Martin Fröst som är solist i Mozarts 

klarinettkonsert. Vår svenske klarinettvirtuos är trots sin 

musikaliska begåvning en högst mänsklig person, det 

framgick i radioprogrammet Sommar där han bland annat 

avslöjade att han snubblat in i en Gaugintavla och att 

nerverna ibland ansätter honom svårt inför en konsert. Han 

berättade också att han ständigt söker sig till musik som 

balanserar mellan fantasi och verklighet, man och kvinna, 

djävul och gud. Hör Mozarts klarinettkonsert dit? Säkerligen, 

inte minst om den gestaltas av två så skarpa konstnärliga 

profiler som Martin Fröst och Gustavo Dudamel. 

Första anhalten blir oslo Konserthus den 16 september då 

Göteborgs Symfoniker också spelar Karin Rehnqvists helt 

nya Tiger Touch, Göteborgs Symfonikers beställningsverk 

tillägnat Gustavo Dudamel, och Tjajkovskijs”Pathétique”symfoni 

som fängslar nya lyssnare generation efter 

generation. Det är tolfte gången Göteborgs Symfoniker 

gästspelar i oslo sedan det första besöket 1958 då Dean 

Dixon dirigerade Brahms första symfoni. 

Den 17 september tar orkestern flyget till Island och 

Reykjaviks helt nya och spektakulära konserthus Harpa. 

Det är en djärv glaskonstruktion som sticker upp likt ett 

isberg vid kustlinjen och bildar en slående profil mot det 

karga landskapet. Göteborgs Symfoniker är den första 

utländska orkester som spelar i det nya konserthuset - 

en ära och ett privilegium. 

86 87

Mot nya mål 

Semestern är slut och jag återvänder till arbetet 

med förväntan och glädje. Tänk så mycket spännande 

som ska ske - och tänk vilka underbara 

människor jag får samspela med! 

I skrivande stund har musikernas uppspelningsvecka 

just avslutats. På måndag startar 

höstens första inspelningsprojekt och veckan 

därpå framträder vi på Götaplatsen. Ytterligare 

inspelningar, en sponsorkonsert samt ett somrigt 

framträdande senare är vi framme vid säsongsöppningen 

med Gustavo Dudamel. 

Säsongen blir Dudamels sista som Göteborgs 

Symfonikers chefdirigent och vi tänker njuta av 

varje minut. Det blir konserter i Göteborg, gästspel 

i Oslo och Stockholm samt turnéer till Island 

och Spanien. Efter den grandiosa avslutningen 

med Mahlers andra symfoni byter Gustavo titel 

och blir vår hedersdirigent på livstid. ”En så här 

underbar relation kan man inte avsluta”, säger 

han och betonar att Göteborgs Symfoniker alltid 

kommer att ha en plats både i hans hjärta och i 

den tätt bokade kalendern. 

Chefdirigentfrågan har förstås högsta prioritet 

och omgivningen är nyfiken. Vilka är kriterierna, 

hur ser processen ut, när kan vi ge besked? 

Frågorna är svåra att besvara. Förloppet låter sig 

inte så lätt beskrivas och ärendets känsliga natur 

påkallar sekretess. Men så mycket kan jag säga 

som att intressanta samtal förs. 

Annat som är viktigt i höst är planeringen inför 

säsongen 2012/2013, ett arbete som aldrig vilar. 

Om vi ska kunna anlita dirigenter på en nivå som 

verkligen inspirerar och utvecklar våra skickliga 

musiker gäller det att vara ute i god tid. I själva 

verket blickar vi så långt som till 2015/2016, även 

om nästkommande säsong är mest påtaglig. 

På höstens agenda står också en plattform för 

musik av nu levande tonsättare. Vi ska lägga fast 

en strategi för egna beställningsverk och för hur 

vi arbeta in dem och andra nya verk i repertoaren. 

Det är nu vi kan skapa framtidens klassiker. 

Vi fortsätter förstås vår satsning på barn och 

ungdom. Till vår glädje får El Sistema Hammarkullen 

i höst en syster på Hisingen och i vårt eget 

hus finns numera både tonsättare och regissör 

med uppdrag att skapa produktioner för ung 

publik. 

Turnéer och inspelningar är av stor betydelse 

för Symfonikernas konstnärliga utveckling. Vi 

arbetar därför med att etablera långsiktiga samarbeten 

som ska stärka vår internationella profil 

och öppna för återkommande gästspel på de mest 

attraktiva arenorna. 

Vi satsar också på ”digitala utsändningar”, ett 

begrepp som bland annat inbegriper konserter på 

bio och internet. Under hösten ska vi installera 

kamerautrustning. Utsändningarna inleds under 

våren. Målet är frekvent närvaro på internet från 

säsongen 2012/2013. Allt för att underlätta för 

dem som vill lyssna till Göteborgs Symfoniker, 

men inte kan komma till Göteborgs Konserthus. 

Att nå ut till fler är också syftet med det nya 

konsertmagasin du håller i din hand. Här kan vi 

berätta mer utförligt om vår verksamhet. Utöver 

Göteborgs Symfoniker rymmer konserthuset 

våra egna arrangemang inom andra genrer, vår 

pedagogiska verksamhet, uthyrningar till andra 

konsertarrangörer, företagsevent, restaurangen 

och… 

Mångfalden är stor och dess upphov är allas 

vår kärlek till musiken. Grund för vårt arbete 

är kulturpolitiken som betonar tillgänglighet, 

kvalitet och konstnärlig förnyelse, ett levande kulturarv, 

internationellt och interkulturellt utbyte 

samt barns och ungas rätt till kultur. 

I vår vision för Sveriges Nationalorkester 

säger vi att vi ska erbjuda en verksamhet som är 

aktuell, intressant och relevant och som utvecklar 

konstformen symfonisk musik. Vi ska erbjuda 

musikupplevelser av hög kvalitet och sträva efter 

att nå ut med musiken till samhällets alla delar. 

Vi verkar på uppdrag av Västra Götalandsregionen 

och som framgår av intervjun med 

kulturnämndens ordförande Anneli Stark har 

kulturen har en stark position i den regionala 

politiken. Vi är en lyckligt lottad kulturinstitution 

som har en så engagerad ägare. 

Helena Wessman bloggar varje fredag 

http://blogg.gso.se 

Men utan åhörare, ingen musik. Våra excellenta 

och engagerade musiker är oumbärliga för 

vår verksamhet och för att de ska kunna vara 

verksamma krävs tekniskt och administrativt 

stöd. Ändå är ni i publiken vår mest betydelsefulla 

tillgång. Jag vet att ni delar min kärlek till 

musiken och tycker att det är stort att vecka efter 

vecka få möta er i konserthuset. Det är därför 

med värme jag hälsar er välkomna till ännu en 

fantastisk säsong med Göteborgs Symfoniker och 

andra artister i Göteborgs Konserthus. 

Helena Wessman, VD och konstnärlig chef 

88 89

folkfest! 

den 27 augusti släpper vi alla lösbilJetter 

om du fortfarande hinner rekommenderar vi att du bokar lördag förmiddag den 27 augusti. Då 

släpper Konserthuset alla lösbiljetter till säsongen 2011-2012. Vill du ha de bästa platserna till 

konserter som Musical! med Peter Jöback, Hannah Holgersson och Evelyn Jons, JulJubel, 

gästspelet med Wiens filharmoniker samt stjärnor som Chick Corea och Gary Burton, Barbara 

Bonney, Hakim, Yefim Bronfman, Natacha Atlas och Gustavo Dudamel är det säkrast att köa tidigt. 

Vi öppnar dörrarna kl 11 och har utlottning av fina vinster på kölappen. Vi bjuder som vanligt på 

kaffe och visar filmer med Göteborgs Symfoniker på vår stora bildskärm. 

Tips: passa på att boka bord och middag till konserterna du valt och få en riktig helkväll. 

Hjärtligt välkomna! 

Marika, Linda och Carina, Maria och Sandra 

bilJettköp oCh öppettider 

Ring, maila eller besök vårt biljettkontor på Götaplatsen. 

Tel 031-726 53 10, biljett@gso.se 

Öppettider: måndag-fredag 12-18, lördag 11-15. 

Konsertdagar öppet till konsertstart. 

Vid konsert sön- och helgdag öppnar vi tre timmar före konsertstart. HAKIM 

Hakim, även kallad ”Lejonet från Egypten” och ”Shaabimusikens kung”, är en ikon 

inom Nordafrikansk pop. Han har sålt 6,5 miljoner skivor och har en stadigt växande 

publik världen över. Han var först med att förnya den traditionella rytmen shaabi och 

skapade ett nytt storstadssound med moderna rytmer och elektroniska instrument. 

Med turnéer över hela välden, Nobelpriskonserten 2006, utmärkelser både i Afrika 

och Latinamerika samt samarbeten med James Brown, Stevie Wonder och Don 

Omar har han blivit en symbol för musikens gränsöverskridande kraft. 

KONSERTEN INGÅR I PLANETAFESTIVALEN SOM ÄGER RUM 2-6 NOVEMBER 2011. 

2 noveMber Kl 19.30 

90 91 

KONSERTHUSET GÖTAPLATSEN. BILJETTER & INFORMATION: TEL 031-726 53 10. VARD. 12-18, LÖRD 11-15. WWW.GSO.SE 

Göteborgs Symfoniker - en del av

På fotot: Elaine Elia 

17 oktober 

ELIANE ELIAS TRIO 

14 november 

JEANETTE LINDSTRÖM 

12 december 

BUGGE WESSELTOFT 

23 januari 

GORAN KAJFES & SUBTROPIc ARKESTRA 

5 mars 

BRAD MEHLDAU TRIO 

23 april 

PALLE MIKKELBORG med gäster 

NEFERTITI PÅ 

KONSERTHUSET 

6 MÅNDAGAR KL 19.30 

StenhammarSalen 

PriS 1620 kr 

Student 600 kr 

92 

BOka aBOnnemanG PÅ WWW.GSO.Se eller 031-726 53 10. löSBiljetter SläPPS den 29 auGuSti. 

Göteborgs Symfoniker –en del av 

6frågor 

En snabbpresentation av medarbetare på podiet och kontoret som alla 

arbetar för att du ska få en så bra konsertupplevelse som möjligt. 

Där här gången tar vi pulsen på Marika Dybeck, en klippa på biljettkontoret 

som sedan år 2000 tacklat alla kundproblem man kan tänka sig. 

Hemlig last 

Det har jag ingen... (då är den ju inte hemlig längre!) 

Hobby 

Att resa. 

Min oas 

På stranden i en solstol med en bra bok. 

Favoritmusik 

Jag lyssnar på all musik, beroende på min sinnesstämning. 

Mitt livs överraskning 

Varje ny dag är en överraskning. 

Bästa tipset 

Var positiv i ditt tänkande. 

Symfonikrysset 1 

vINN EN HELKväLL på KoNSErTHuSET! 

1. Svamp i ropet. 

2. Kompositör som skrev halvdussinet symfonier, förnamn 

3. Chefdirigent i kräftgång 

4. ”Beethoven och Albinoni i nytt…”’ 

5. Kallas Mendelssohns trea populärt 

6. ”Con…”, lite kärleksfullt 

7. God vän med Per Enoksson 

8. Nytt för barn och unga 

9. Språk, kvinna från detta land samt Felix fyra 

10. Spelar solo med dubbla rör i oktober 

11. Efternamn, tre dirigenter 

Ledtrådar hittar du i detta magasin. 

Skicka in rätt ord (den grå lodräta raden) senast den 7 november till 

podiet@gso.se eller till Podiet, Göteborgs Konserthus, 412 56 Göteborg. 

Vinnaren får två biljetter till en valfri konsert med Göteborgs Symfoniker 

och en trerätters middag för två i restaurangen. 

9 

5 

1 

3 

6 

7 

10 

2 

4 

8 

11 

93

”En ny inspiration” Volvo 

I 

augustinumret av Gramophone berättar 

Gustavo Dudamel i en åtta sidor lång intervju 

om den nya CD-boxen med symfonier av 

Bruckner, Sibelius och Nielsen på DG (se sid 80). 

Intervjuare är Mark Swed som tidigare varit i Göteborg 

och gjort reportage för Los Angeles Times. 

Gustavo Dudamel berättar att hans förväntningar 

vändes över ända när han kom till Göteborg. 

– Det är en kultur väldigt fjärran från min sydamerikanska 

själ, men när jag kom dit uppstod 

magi. 

Man kan kanske tro att Gustavo Dudamel 

stötte på Sibelius och Nielsen för första gången 

i Göteborg, men så var inte fallet. Det var hans 

lärare och mentor José Antonio Abreu, Polarprisvinnare 

tillsammans med Peter Gabriel 2009, 

som fick honom att upptäcka den danske tonsättaren 

Carl Nielsen. 

– En dag bad maestro Abreu att jag skulle komma 

till hans kontor. Han satt där och räckte över ett 

partitur. ”Nu måste du lära dig det här”, sade han. 

Det var Nielsens fjärde symfoni. ”Låt oss följa 

partituret” sade han och satte på en skiva. Jag 

minns inte vilken inspelning det var. Och, vet du, 

det var en helt annan värld. Hur linjerna bryts 

abrupt och hoppar till ett nytt ställe utan kontakt 

med det som skett före. Det var helt annorlunda 

mot Beethoven, Brahms och Mahler som jag växt 

upp med. När de kom till tredje satsen och duellen 

mellan pukorna blev Abreu som förvandlad. 

Han fick något underligt i blicken och började 

högljutt sjunga ”ha-ha-ha”, som ett vansinnigt 

skratt. Hans ögon glimmade som av eld. Den 

bilden kommer jag alltid att ha med mig när jag 

dirigerar Nielsen, säger Gustavo Dudamel till 

Gramophone. 

Sibelius hörde han redan i hemstaden Barquisimeto 

i nordvästra Venezuela. Han hade pluggat 

musik med sina kamrater och när de var på väg 

för att spela Nintendo passerade de en sal där en 

orkesterrepetition pågick. 

– Från foajén hörde jag bleckblåset spela mellandelen 

i första satsen av Sibelius andra symfoni. 

Och wow, soundet var så varmt. Jag visste inte 

vem kompositören var eller något om Sibelius 

över huvud taget. Det dröjde tre-fyra år innan 

jag till sist hörde symfonin. Och det var som en 

explosion i mitt huvud när bleckblåset kom in. 

När han kom till Göteborg fick han höra Sibe- 

lius och andra tonsättare klinga på ett nytt sätt: 

– När det kommer ett fortissimo spelar orkestern 

mörkt och med en väldigt fint nyanserad ton. 

Det är alltid en ädel klang. Och det tror jag är en 

nordisk tradition. Bleckblåsskolan i Skandinavien 

är väldigt gedigen. De har det här slags avrundade 

soundet. Så jag försöker närma mig musiken i 

den traditionen. 

Han respekterar orkesterns historia och hans 

mål är att ”skapa en ny historia” utan att radikalt 

förändra orkesterns eget sound. 

– Att säga att man vill förändra klangen är 

respektlöst. Jag föredrar att säga att man kan 

balansera delarna. Jag har mina förslag men det 

gäller att hitta rätt balans. Och vad man hoppas 

på är, låt oss säga, en ny inspiration. 

TOMORROW’S WORLD 

On land, at sea and in the air, the demands of global commercial 

transportation will continue to challenge both business and society. 

You can be sure one company with a long-term commitment to 

quality, safety and environmental care has the vision to deliver 

– Volvo Group. 

Find out more on www.volvogroup.com 

Trucks 

Renault Trucks 

Mack Trucks 

94 95 

UD Trucks 

Buses 

Construction 

Equipment 

Volvo Penta 

Volvo Aero 

Financial Services

Personerna på bilden ser glada och lättade 

ut, och det kan man förstå. De har i nästan 

två veckor krävt det absolut bästa av sig 

själva vid flera gastkramande tillfällen. Varför 

utsätter man sig för en sådan nervpåfrestning? 

För att mäta sina krafter och testa var gränserna 

ligger. Mannen längst till vänster utstrålar ren 

glädje. Han är 18 år gammal och funderar 

säkert på vad detta ögonblick kan föra med sig 

i framtiden. Han heter Leonidas Kavakos och 

har just vunnit Sibeliustävlingen i Helsingfors 

tillsammans med Ilya Kaler 

(andra från vänster). Leonidas 

Kavakos har på ett ögonblick 

blivit ett affischnamn. En 

som snabbt uppmärksammar 

detta är skivbolagsdirektören 

Robert von Bahr som håller 

på att planera en komplett Sibeliusutgåva. Han 

har en tät kontakt med Sibeliusfamiljen och vet 

att det finns en tidigare aldrig inspelad version 

av violinkonserten som skulle skapa sensation på 

skivmarknaden. Kavakos har just spelat Sibelius 

violinkonsert som ett sista prov i tävlingen, han 

kan konserten. Fem år senare har han också övat 

in originalversionen och spelat in båda på en 

internationellt uppmärksammad BIS- CD. 

De övriga deltagarna gläds med vinnaren, 

möjligen känner de sig också en smula besvikna. 

Mannen längst till höger tycks däremot vara 

mycket nöjd med att få vara med i sällskapet. Det 

är hans första stora tävling och han placerade sig 

femma. Han heter Per Enoksson och utsågs två 

år senare till ny konsertmästare för Göteborgs 

Symfoniker. 1987-1989 spelade han på de sista 

tre-fyra utgåvorna av Sibelius orkestermusik som 

Göteborgs Symfoniker och Neeme Järvi gjorde 

för BIS. Och Sibeliustävlingen följer han fortfarande 

på nära håll: han deltog i juryarbetet 2005 

och 2010. Senaste vinnaren Nikita Boriso-Glebsky 

spelar för övrigt Tjajkovskijs 

violinkonsert i Göteborg 

den 23 & 24 maj 2012. 

Leonidas Kavakos framträder 

med Göteborgs Symfoniker 

som solist och dirigent 29- 

30 september och 1 oktober. 

Per Enoksson kan vi se och höra som orkesterns 

konsertmästare flera gånger under hösten samt 

även som kammarmusiker tillsammans med 

förre chefdirigenten Mario Venzago den 22 

januari 2012. Då leder Per Enoksson stråkarna i 

Milhauds jazzinfluerade La création du monde, 

Stravinskys Ragtime och Brahms första serenad, 

”ett fantastiskt vackert stycke som Brahms 

ursprungligen tänkte sig för en mindre ensemble”, 

säger han förväntansfullt. 

Året var 

1985 

skandal i moskva 

Årets Tjajkovskijtävling i 

Moskva blev en turbulent affär. 

Domarna Vladimir Ashkenazy 

och Feruccio Furlanetto avgick 

i sista stund. Hela tävlingen 

visades live på webben vilket 

fick konsekvenser. Bland annat 

kallade dirigenten Mark 

Gorenstein cellisten Narek 

Dudamels kollega 1 

Den 24-årige franske dirigenten 

Lionel Briguier, som delar 

agent som Gustavo Dudamel 

och Esa-Pekka Salonen, har 

utsetts till ”resident conductor” 

för Los Angeles Philharmonic 

fram till 2013. Han har tidigare 

arbetat som biträdande dirigent 

och stått stand by för Gustavo 

Dudamel. I maj 2010 sträckte 

Gustavo Dudamel en nackmuskel 

när han hoppade på podiet i 

finalen av Dvoráks cellokonsert 

och Lionel Bringuier fick ta 

över Tjajkovskijs ”Pathétique” 

efter paus – med stor framgång. 

NYTT & BLANDAT 

Hakhnazaryan ”en lantis från 

Armenien” och sade till orkestern 

att inte bry sig om hur han 

spelade: ”Jag har sett det förut. 

Vi behöver inte detta. Följ mig, 

tack.” Narek Hakhnazaryan 

vann senare guldmedalj. Klippet 

finns på YouTube. 

Dudamels kollega 2 

El Sistema-dirigenten Diego 

Matheuz som dirigerade Berlioz 

Symphonie fantastique på 

Götaplatsen 2008 har utsetts till 

ny chef för La Fenice-operan i 

Venedig. Han efterträder Eliahu 

Inbal och kontraktet sträcker 

sig över fyra år. Diego Matheuz 

är också förste gästdirigent för 

Claudio Abbados Orchestra 

Mozart i Bologna. 

Kremer 

kompromissar inte 

Violinisten Gidon Kremer drog sig 

ur årets Verbierfestival i Schweiz ”på 

grund av sjukdom”, enligt festivalledningen. 

Men det stämde inte. Gidon 

Kremer skrev i Tout Le Monde att 

han är frisk men reagerat på kolleger 

som ser Verbierfestivalen som en 

språngbräda för den egna karriären 

och offrar sin musikaliska integritet 

för stjärnglansen. Samarbetssvårigheter 

följde. ”Några artister har 

nyligen tagit avstånd från mig…” 

skrev Kremer som i efterdyningarna 

lämnade festivalen. 

Dyr Strad 

Återigen har ett nytt försäljningsrekord 

slagits för Stradivariusvioliner. 

Det är den kända ”Lady Blunt” från 

1721 som sålts av japanska Nipponstiftelsen 

till en anonym köpare för 

107 miljoner kronor. Nipponstiftelsen 

donerade hela köpsumman till 

räddningshjälpen för de som drabbades 

av tsunamin i Japan. 

Legendarisk 

trummis död 

Joe Morello, vem är det? Trummis 

i Dave Brubecks legendariska 

kvartett och mannen som var expert 

på udda taktarter. Lyssningstips: 

trumsolot i Take Five, Blue 

Rondo à 

la Turk 

(9/8 

och 4/4) 

och inte 

minst 

den 15 

min långa Elementals för jazzkvartett 

och orkester där Dave 

Brubecks finstämda koraltema 

genomgår en rad spännande förvandlingar 

innan det kröns av ett 

explosivt trumsolo av Joe Morello. 

96 97

HAN SKReV eN ceLLOKONSeRt OM 

GALNINGeN I PINK FLOyD 

Vi träffar värmlänningen 

Albert Schnelzer 

SåNGeRSKA utAN GRÄNSeR 

Natacha atlas blandar kryddoftande klanger från marocko med electronica. 

BeetHOVeNS SAMtLIGA PIANOKONSeRteR 

Leif ove andsnes inleder säsongens projekt med tredje pianokonserten. 

JAzzeNS DROttNING OcH BOHuSLÄNS BÄStA StORBAND 

Dee Dee Bridgewater på efterlängtat återbesök i Göteborg. 

SyMFONIKeR I BLIcKFåNGet 

En musiker med många strängar på sin lyra… 

VILKeN KOMBINAtION: 

yefim ”fima” Bronfman i Brahms andra pianokonsert med Gustavo Dudamel! 

Och mycket, mycket mer… 

Nästa nummer av Podiet 

kommer i slutet av oktober. 

taCK till alla 

SOm GÖr det mÖJliGt: 

förste huvudsponsor 

huvudsponsorer 

sponsorer 

göteborg energi ab · göteborgs hamn ab · göteborg & Co · Castellum ab · higabgruppen · handelsbanken · elite park avenue hotel 

astraZeneca ab · mannheimer swartling advokatbyrå ab · billes tryckeri ab · eka Chemicals ab · sjätte ap-fonden · andra ap-fonden 

White arkitekter ab · älvstranden utveckling ab · lanark ab · erséus arkitektur ab · ab gullringsbo egendomar · prové ab 

98 99

DEN SOM SER FRAMÅT MÅSTE OCKSÅ BLICKA BAKÅT 

I Västra Götaland har ett gott liv många uttryck. Vår uppgift är både hälso- och sjukvård 

och hållbar regional utveckling. Men också att bygga broar. Idag är Västra Götaland en 

stark tillväxtregion. Vi bygger framtiden både på historiska arv och på nutidens kreativa 

gestaltning. Genom såväl bronsålderns hällristningar som audiovisuell spetskompetens. 

Därför är vi lika stolta över världsarvet i Tanum som världsstjärnorna i Trollhättan. 

Tillsammans bidrar de till det goda livet. 

www.vgregion.se

Carolina Grinne tar det adagio - Göteborgs Symfoniker

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?