Mjölk, bu eller bä? - Agneta Borgström Journalistik
Mjölk, bu eller bä? - Agneta Borgström Journalistik
Mjölk, bu eller bä? - Agneta Borgström Journalistik
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
artikelserie Hjärta och kärl<br />
Råttgiftet blev läkemedel<br />
Historien om hur ett gift som var bra på att ta död på råttor utvecklades till<br />
ett klassiskt läkemedel vilket räddat mängder med människoliv har många<br />
aktörer. Men den börjar med döda kor och bekymrade lantbrukare.<br />
text Tord Ajanki<br />
det var under 1920talets första år och de<br />
tidigare oförklarliga dödsfall som ibland<br />
drabbade nötkreatur ökade dramatiskt,<br />
framför allt vintertid. Djuren dog utan<br />
synbara yttre tecken på att något var fel.<br />
När bönderna själva <strong>eller</strong> veterinärer<br />
undersökte kadavren fann de rikliga invärtes<br />
blödningar från flera organ. Ingen hade någon<br />
bra förklaring till vad det var som hände.<br />
Två bönder beslöt att ta tillvara blodet<br />
från de döda djuren. De förvarade det i en<br />
tiolitershink och blodet reagerade inte som<br />
blod ska göra. Det levrade sig inte, inte ens<br />
efter flera veckor.<br />
Bönderna tog lastbilen och körde till<br />
Jordbruksverket i Wisconsin. Med<br />
sig hade de hinken som de<br />
ställde på skrivbordet hos<br />
en överraskad tjänsteman.<br />
De krävde att någon<br />
måste göra något åt<br />
den märkliga sjuka som<br />
dödade deras boskap och<br />
meddelade att de hade<br />
all rätt att ställa krav<br />
eftersom det var bönderna<br />
själva som betalade verket<br />
och tjänstemannen.<br />
Efter noggranna analyser<br />
hittade forskarna svaret på gåtan. Den<br />
karaktäristiska lukten av nyslaget hö kommer<br />
till stor del av ämnet kumarin. Och heta<br />
och fuktiga somrar, som under 1920talets<br />
första år, blir kumarinhalten särskilt hög.<br />
Hettan, fukten och trycket inne i de silos<br />
där bönderna lagrade höet åstadkom en<br />
28 | | nummer 3 2012<br />
Vitamin k<br />
numera vet man att vitamin k är<br />
en grupp av substanse r som har<br />
en liknande kemisk uppbyggnad.<br />
de medverkar också i kontrollen<br />
av skelett omsättningen.<br />
kemisk reaktion och av kumarinet bildades<br />
ett nytt okänt ämne. Ett ämne som blockerar<br />
blodets förmåga att levra sig.<br />
Forskarna kunde visa att det var den<br />
höga halten av antikoagulationsämnet<br />
som låg bakom nötkreaturens död och de<br />
var nöjda med sin insats. Så nöjda att de<br />
döpte ämnet döptes till Warfarin efter The<br />
Wisconsin Alumni Research Foundation.<br />
effektivt men riskaBelt<br />
Vem som fick idén att det besvärliga blodgiftet<br />
inte bara var besvärligt utan också kunde<br />
användas till något nyttigt är inte känt men<br />
idén var god. Om det hade så dramatisk effekt<br />
att det dödade stora djur kunde<br />
man strö ut det där det fanns<br />
råttor och andra skadedjur.<br />
Ett enklare och effektivare<br />
sätt att blir av med dem än<br />
att placera ut fällor.<br />
Warfarin blev en kommersiell<br />
framgång och<br />
den aktiva substansen i<br />
många effektiva råttgift.<br />
Självklart infann sig<br />
också tanken att Warfarin<br />
skulle kunna nyttjas som<br />
läkemedel men problemen med att<br />
avgöra dos var för stora, utrymmet mellan för<br />
lite och för mycket var smalt och en överdos<br />
alltid farlig, visade djurförsöken. Projektet<br />
lades ned. Ingen skulle vilja behandla patienter<br />
med Warfarin för att förebygga blodproppar,<br />
hjärt och hjärninfarkter. Det var för<br />
riskabelt. Råttgiftet förblev ett gift och inte<br />
ens i den funktionen var det ofarligt. Andra<br />
än skadedjur kunde få i sig giftet och många<br />
olyckor inträffade med husdjur och boskap.<br />
Det finns till och med fall där människor<br />
som hanterat Warfarinet slarvigt och under<br />
en lägre, tid absorberat så mycket genom<br />
huden att de dött av invärtes blödningar.<br />
Nästa stora och avgörande steg på väg<br />
mot ett läkemedel togs i slutet av 1930talet<br />
i Danmark där forskaren Henrik Dam<br />
kartlade vitamin K och dess roll för blodets<br />
koagulation.<br />
Dam, som experimenterade med kolesterol,<br />
var egentligen inte ute efter att hitta ett<br />
nytt vitamin men han gjorde iakttagelsen<br />
att hans försöksdjur började blöda, i inre<br />
organ, i muskler och i skinnet, när de fick<br />
en alltför kolesterolfattig kost. När Dam<br />
undersökte djurens blod fann han att det<br />
koagulerade mycket långsamt.<br />
Trots att han tillsatte kolesterol i fodret<br />
fortsatte blödningarna, det var alltså något<br />
annat som saknades. Efter ett omfattande experimenterande<br />
med djurens mat fann Dam<br />
att om han gav dem gröna blad <strong>eller</strong> lever så<br />
började blodet koagulera som det skulle igen.<br />
Dam insåg att han hade upptäckt ett