06.01.2013 Views

Utvalda ApoPlus-varor 10 april – 13 maj 2012 - Agneta Borgström ...

Utvalda ApoPlus-varor 10 april – 13 maj 2012 - Agneta Borgström ...

Utvalda ApoPlus-varor 10 april – 13 maj 2012 - Agneta Borgström ...

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

till sist Stephan Rössner<br />

”Feta individer<br />

jävlas inte<br />

med samhället<br />

utan kämpar<br />

i en oändlig<br />

uppförsbacke<br />

och behöver<br />

stöd, inte<br />

meningslösa råd<br />

som de ändå inte<br />

orkar följa”<br />

stephan rössner<br />

professor emeritus<br />

i hälsoinriktad<br />

beteendeforskning<br />

bor: I gammal trävilla i Bromma.<br />

på fritiden: Numera mer<br />

tid till kultur, teater, bio, museer,<br />

mycket skönlitteratur, matlagning,<br />

trädgård och familjeliv. Medlem i<br />

VVG (=våga vägra golf!)<br />

Vårplaner: skriver på tre<br />

böcker, diverse föreläsningar,<br />

key note speaker på kongress i<br />

Venezuela.<br />

läser just nu: einhorns<br />

siri, Keplers eldvittnet, Timms die<br />

erfindung der Currywurst.<br />

ser framemot: 70-årsfest i<br />

vår men bara med familjen.<br />

inspireras aV: stockholm<br />

som spännande stad.<br />

34 | | nummer 2 <strong>2012</strong><br />

Vi har ett problem: Å ena sidan är fetma en av våra stora folksjukdomar med betydande<br />

hälsokonsekvenser, å andra sidan har allmänna råd till de drabbade att lösa problemet<br />

genom att gå ner i vikt inte fungerat. Man vill men kan inte. omgivningens attityder kan<br />

försvåra snarare än hjälpa. Det visar forskning och det är Stephan Rössners, erfarenhet.<br />

Kränk inte överviktiga!<br />

det är inte lätt att vara<br />

tjock. Diskriminering är<br />

ett välkänt fenomen<br />

när individer med<br />

viktproblem pekas<br />

ut. Det finns omfattande<br />

forskning<br />

i den vetenskapliga<br />

litteraturen om<br />

hur feta trakasseras<br />

och förnedras.<br />

Man har avskedat<br />

feta stewardesser<br />

och poliser, höjt<br />

flygpriset för dem med<br />

övervikt, givit överviktiga<br />

högre försäkringspremier<br />

och sämre lön, placerat feta barn<br />

vid ett särskilt bord i skolan, angivit BMIvärde<br />

på elevkort i skolan och hållit inne<br />

skoldiplom för elever med fetma. Tanken<br />

har naturligtvis varit att dessa hot ska få<br />

individer med viktproblem att tänka om <strong>–</strong><br />

men verkligheten är dessvärre inte sådan.<br />

Att gå ner i vikt och bibehålla en lägre vikt<br />

för framtiden hör till det svåraste man kan<br />

företa sig. I mitt kliniska arbete ser vi tio<br />

procent bestående viktnedgång som ett gott<br />

resultat.<br />

Registrering av kroppsvikt i olika sammanhang<br />

må vara vetenskapligt välgrundad<br />

men innebär i praktiken för många ett<br />

personligt påhopp. Obligatorisk matlagning<br />

eller sommarläger för feta skolungdomar<br />

pekar ut dem som tvingas ta denna extra<br />

utbildning. Tvångsomhändertagande<br />

av feta barn väcker känslor och skapar<br />

löpsedlar, men det kanske är den enda<br />

möjligheten när föräldrarna tvångsmatar<br />

sina telningar. Att förbjuda godis på dagis<br />

när någon har födelse dag och istället hitta<br />

på andra kalorifria belöningsformer låter<br />

vettigt, men innebär faktiskt att kulturella<br />

värden åsidosätts. Familjetraditoner som<br />

upplevs viktiga förbjuds i hälsans namn. Att<br />

ordineras ett antal frukter om dagen (till<br />

exempel ”five a day” i en USA-kampanj) kan<br />

kännas udda för individer som uppfostrats<br />

med helt andra måltidsvanor. Förbud och<br />

tvång utan djupare insikt i problemen<br />

riskerar att endast kränka människor.<br />

Listan nedan sammanfattar<br />

etiska problem som uppstår när<br />

man i välmening vill förebygga<br />

fetma, enligt en analys i tidskriften<br />

Obesity Review,<br />

Effekterna för hälsan har faktiskt<br />

inte utvärderats i alla program.<br />

Programmet kan innebära<br />

negativa effekter för psykosocialt<br />

välbefinnande.<br />

Den information som följer med programmet<br />

är inte alltid rättvisande.<br />

Programmen leder till ojämlik behandling.<br />

Det sociala och kulturella värdet av att äta på ett<br />

visst sätt kan undermineras.<br />

Individernas rätt till självbestämmande ifrågasättas.<br />

Fetmans roll i ett komplicerat psykosocialt spel underskattas.<br />

Valfrihet för barn, vuxna, företagare eller policymakare<br />

kan begränsas.<br />

Bilder på överviktiga och feta i avskräckande syfte är ett<br />

exempel på förlöjligande, som inte gör livet enklare för dem<br />

som drabbats. Att berätta om fetmans risker kan vara positivt<br />

för dem som kan förhindras utveckla övervikt <strong>–</strong> men är<br />

faktiskt skrämmande för dem som redan har viktproblem<br />

och förgäves har kämpat för att gå ner.<br />

Vi kan inte längre säga att ”tjockisar får skylla sig själva”<br />

<strong>–</strong> det finns ingen som önskar sig fetma. Feta individer jävlas<br />

inte med samhället utan kämpar i en oändlig uppförsbacke<br />

och behöver stöd, inte meningslösa råd som de ändå inte<br />

orkar följa.<br />

Det är få som sett flera feta människor i sitt arbete än jag,<br />

och jag har ännu aldrig träffat på någon, som vill vara fet.<br />

Många skulle vara villiga att offra år av sitt liv, eller en arm<br />

<strong>–</strong> om man bara kunde få makt över vikten. De feta förtjänar<br />

vår respekt, inte vårt hån.<br />

foto: Johan Bergmark

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!