Digital_VF_5_23 - fri
Välkommen att läsa ett nummer av Vår Fågelvärld! Vill blir medlem i BirdLife Sverige och få tidningen 6 gånger per år, samtidigt som du bidrar till fågelskyddsarbetet? Ordinarie medlem: 365 kr per kalenderår. Familjemedlemskap: 425 kr (alla på samma adress). Ungdomsmedlem (upp till 26 år): 165 kr per kalenderår. Som ungdomsmedlem är du automatiskt medlem i Ungdomsskådarna. Frågor: Kontakta medlem@birdlife.se Bli medlem här: birdlife.se/medlem
Välkommen att läsa ett nummer av Vår Fågelvärld!
Vill blir medlem i BirdLife Sverige och få tidningen 6 gånger per år, samtidigt som du bidrar till fågelskyddsarbetet?
Ordinarie medlem: 365 kr per kalenderår.
Familjemedlemskap: 425 kr (alla på samma adress).
Ungdomsmedlem (upp till 26 år): 165 kr per kalenderår.
Som ungdomsmedlem är du automatiskt medlem i Ungdomsskådarna.
Frågor: Kontakta medlem@birdlife.se
Bli medlem här: birdlife.se/medlem
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
INNEHÅLL Nummer 5. 20<strong>23</strong><br />
4 Ledare. Vilka vill vi vara?<br />
14<br />
26<br />
6 Aktuellt. Domstol lade vikt vid<br />
BirdLife Sveriges habitatmodell.<br />
8 Aktuellt. Minnesord över<br />
Staffan Ulfstrand.<br />
12 Fåglar inpå knuten.<br />
14 Porträtt. Petter Westberg.<br />
18 Sveriges miljömål. Ett hav i<br />
balans.<br />
24 Regionalföreningarna.<br />
Ångermanland.<br />
26 Evolution. Skönhetens<br />
paradigm.<br />
18<br />
44<br />
34 Raritetskommittén. Fältbestämning<br />
av dvärglärkor.<br />
42 Raritetskommittén. Genomgång<br />
av de svenska fynden.<br />
44 Gränslöst. Ratiter.<br />
54 Recensioner. Identification<br />
Guide to European Passerines.<br />
56 Korsord.<br />
58 Fråga Experten. Varför är hönstjuven<br />
så ofta en ung duvhök?<br />
60 Krönika. Björn Olsen.<br />
61 Retro. Försurning av sjöar fortsätter<br />
att hota gjusen.<br />
REDAKTÖREN:<br />
Populär<br />
UNDER DECENNIER VAR Staffan Ulfstrand<br />
medarbetare i Vår Fågelvärld.<br />
Under min tid som redaktör (från<br />
2011) skrev han uppskattade texter<br />
under vinjetten Populärvetenskap<br />
fram till sommaren 2018. Det som<br />
visade sig bli Staffans sista text till Vår<br />
Fågelvärld hade han döpt till <strong>VF</strong> 133<br />
Hjälp. Siffran syftade på vilken text i<br />
ordningen det var, och ordet Hjälp på<br />
vad texten handlade om. I detta fall<br />
handlade texten om det faktum att<br />
fåglar inte är så monogama som man<br />
tidigare trott. Hos många fågelarter är<br />
smyg- eller rent av tvångsparningar<br />
vardagsmat. Ordet Hjälp anspelade på<br />
de australiska blåsmygarna där tidigare<br />
ungar hjälper till att mata föräldrarnas<br />
nya kull för att därigenom stärka sina<br />
aktier att en gång få ärva reviret.<br />
STAFFANS TEXTER VAR alltid intressanta,<br />
spänstiga och uppskattade. För<br />
några veckor sedan kom beskedet att<br />
han har gått bor. Staffan blev 89 år. Ett<br />
minnesord över honom finns på sidan<br />
8. Som en tanke har Gabriella Håkansson<br />
i detta nummer på sidan 26 skrivit<br />
om precis det som Staffans sista text i<br />
Vår Fågelvärld handlade om, nämligen<br />
fåglars fortplantingstrategier. Synen<br />
på detta område har förändrats på<br />
senare år, inte minst genom ornitologen<br />
Richard Prums bok Skönhetens<br />
evolution som kom på svenska 2019,<br />
och som är en viktig utgångspunkt för<br />
Gabriellas artikel.<br />
NIKLAS ARONSSON<br />
REDAKTÖR<br />
vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong> 3
LEDARE<br />
Lotta Berg<br />
Vår<br />
Fågelvärld<br />
ges ut av Sveriges Ornitologiska Förening –<br />
BirdLife Sverige.<br />
Vilka vill vi vara?<br />
FÅGELSKÅDNING ÄR STORT, och har inte heller samma nedlåtande nördstämpel<br />
som tidigare. Tvärtom väcker vårt intresse även andra människors<br />
intresse, vilket är väldigt roligt!<br />
Min erfarenhet är att de allra flesta fågelskådare är välkomnande mot<br />
nybörjare, och ni som inte redan är just vänliga, tålmodiga och inkluderande<br />
– tänk igen! Det finns ingen anledning att ”titta snett” på medskådare<br />
som har en enkel och billig kikare, eller som inte klarar att snabbt artbestämma<br />
en förbiflygande rödbena eller en årsunge av sävsparv. Inte heller<br />
behöver man rutinmässigt utgå från att mannen i övre medelåldern är en<br />
mycket duktigare skådare än den unga kvinnan som råkar stå bredvid.<br />
Samtidigt handlar fågelskådning inte nödvändigtvis om att vara ”bäst”,<br />
se flest arter eller spika rariteterna först, och inte heller nödvändigtvis<br />
om att lägga flest timmar i fält<br />
Samtidigt handlar<br />
fågelskådning inte<br />
nödvändigtvis om att vara<br />
”bäst”, se flest arter eller<br />
spika rariteterna först ...<br />
under strapatsrika förhållanden.<br />
Vi har många medlemmar som är<br />
otroligt kunniga vad gäller fältbestämning,<br />
ekologi och fågelforskning,<br />
och deras kompetens är helt<br />
ovärderlig för föreningens verksamhet.<br />
Kom likväl gärna ihåg att<br />
man inte är en sämre människa<br />
för att man är nybörjare eller gör misstag i artbestämningen (alla gör förresten<br />
misstag, vissa erkänner det bara inte så gärna …).<br />
Alla vill vi ju kunna vara stolta över att kalla oss fågelskådare, oavsett<br />
om vi tittar på fåglar hemma i trädgården eller reser land och rike runt för<br />
att hitta rariteter. Hur ser då andra människor på oss? Kör vi som biltjuvar,<br />
parkerar så att trafikkaos uppstår, klampar runt i växande grödor eller gör<br />
intrång på andras villatomter? Skrämmer<br />
vi sällsynta fåglar som borde få<br />
vara ifred? Eller är vi generösa och<br />
glada människor som visar hänsyn<br />
mot både människor och fåglar, är<br />
kända för vårt natur- och miljöengagemang<br />
och för vårt fantastiska kunnande?<br />
Här har varje fågelskådare ett<br />
inflytande! Och glöm inte BirdLife<br />
Sveriges etiska riktlinjer, ett stöd som<br />
finns på webben.<br />
För övrigt har jag just varit på<br />
Falsterbo Bird Show, en härlig folkoch<br />
fågelfest!<br />
Lotta Berg, ordförande<br />
CHEFREDAKTÖR OCH ANSVARIG UTGIVARE<br />
Niklas Aronsson, niklas.aronsson@birdlife.se<br />
Vår Fågelvärld, Flygfältsgatan 16 A, 4<strong>23</strong> 37 Torslanda<br />
0739-15 60 99<br />
För frågor som rör ditt medlemskap kontakta kansliet på<br />
0485-44 000.<br />
ANNONSER<br />
Niklas Aronsson, niklas.aronsson@birdlife.se<br />
Tel: 0739-15 60 99<br />
TRYCK<br />
Exakta Print AB, Malmö 20<strong>23</strong><br />
ISSN<br />
2002–8717<br />
OMSLAG<br />
Hjälmkasuar (Torgny Nordin)<br />
Nästa nummer av Vår Fågelvärld kommer 4 december.<br />
Sveriges Ornitologiska Förening – BirdLife Sverige är en<br />
obunden och riksomfattande förening för främjande av<br />
fågelintresse, fågelskydd och fågelforskning. Föreningen<br />
är den svenska grenen av BirdLife International som<br />
arbetar med fågelskydd i hela världen. Vår webbadress<br />
är www.birdlife.se. Vi administrerar grupperna Fåglar inpå<br />
knuten och Vår Skådarvärld på Facebook och har även en<br />
egen sida. På Instagram heter vi BirdLife Sverige.<br />
MEDLEMSAVGIFTER<br />
Ordinarie medlemskap: 365 kronor<br />
Ungdomar upp till 25 år: 165 kronor.<br />
Familj: för 60 kronor extra blir alla i familjen medlemmar.<br />
(i medlemskapet ingår Vår Fågelvärld med 6 nr/år).<br />
PLUSGIRO 19 94 99-5 BANKGIRO 311-1994<br />
FÖRENINGSKANSLI<br />
Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106,<br />
386 62 Mörbylånga. Tel: 0485-44 000<br />
medlem@birdlife.se, www.birdlife.se<br />
FÖRENINGSFRÅGOR<br />
info@birdlife.se<br />
FÅGELSKYDDSFRÅGOR<br />
Daniel Bengtsson, daniel.bengtsson@birdlife.se<br />
NATURBUTIKEN<br />
Stenhusa Gård (0485-444 40)<br />
info@naturbutiken.se, www.naturbutiken.se<br />
OTTENBY FÅGELSTATION<br />
Ottenby 401, 386 64 Degerhamn<br />
Tel: 0485-16 09 09, ottenby@ottenby.se, www.ottenby.se<br />
4 vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong>
ATC/STC
AKTUELLT<br />
FÅGELSKYDD<br />
Skogsstyrelsen får bakläxa<br />
En skogsavverkning i Örnsköldsvik har stoppats i högsta instans med hjälp<br />
av BirdLife Sveriges habitatmodell för tretåig hackspett.<br />
– VI SER givetvis mycket positivt på att<br />
Mark- och miljööverdomstolen (MÖD)<br />
tilldömer vår habitatmodell för tretåig<br />
hackspett ett juridiskt bevisvärde, samtidigt<br />
som det nu återigen slås fast i högsta<br />
instans att såväl markägare som Skogsstyrelsen<br />
har en skyldighet att uppfylla<br />
miljöbalkens krav på kunskap om vilka arter<br />
som finns i den skog som ska avverkas,<br />
säger Daniel Bengtsson, fågelskyddsansvarig,<br />
BirdLife Sverige.<br />
Domen i MÖD innebär att målet återförvisas<br />
till Skogsstyrelsen för ytterligare<br />
behandling och utredning. Det finns i närtid<br />
flera liknande domar, men i denna var<br />
MÖD tydligare med att habitatmodellen<br />
för tretåig hackspett, som SLU tagit fram<br />
på begäran av BirdLife Sverige, utgör ett<br />
väsentligt kunskapsunderlag till hjälp för<br />
Skogsstyrelsens arbete med att fatta beslut<br />
om försiktighetsmått vid avverkningsanmälningar.<br />
FOTO: TOMAS LUNDQUIST<br />
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN<br />
konstaterade att vid prövningen måste<br />
en bedömning göras av vilka skyddade<br />
arter som förekommer i området, om<br />
de påverkas av avverkningen och vilka<br />
skyddsåtgärder som måste till för att de<br />
inte ska ta skada. Därför måste det finnas<br />
ett underlag som medger en tillräckligt<br />
säker bedömning av risken för påverkan på<br />
skyddade arter. Genom att domstolen tar<br />
hänsyn till en häckning 2020 som skedde<br />
250 meter från det avverkningsanmälda<br />
området skapar domstolen rättspraxis,<br />
eftersom Skogsstyrelsens metod med automatgranskning<br />
bara sträcker sig 100 meter<br />
utanför ett avverkningsanmält område och<br />
inte heller tar hänsyn till rapporter med<br />
mer än 100 meters noggrannhet för lokalangivelsen.<br />
BirdLife Sverige har sedan<br />
länge uppmärksammat Skogsstyrelsen på<br />
problemen, men utan att nödvändiga korrigeringar<br />
har genomförts.<br />
– I juni fattade MÖD ett liknande<br />
Kanske kan domen i Mark- och miljööverdomstolen innebära ett genombrott för habitatmodellen.<br />
beslut gällande förekomst av fladdermöss<br />
på ett avstånd av 500 meter från en<br />
avverkningsanmälan. Det är uppenbart<br />
att domstolarna inser att automatgranskningssystemets<br />
inställningar medför<br />
att myndighetsutövningen fallerar, när<br />
avverkningar som borde förbjudas eller<br />
anpassas istället godkänns trots att de<br />
innebär att artskyddsbrott begås, säger<br />
Daniel.<br />
Förutom arten tretåig hackspett kom<br />
MÖD fram till att det finns klara indikationer<br />
på att berguv kan förekomma i<br />
området och eventuellt häcka där. Så även<br />
i fallet med berguv återförvisade MÖD<br />
ärendet till Skogsstyrelsen för fortsatt<br />
behandling.<br />
ÄRENDET STARTADE REDAN i mars 2022 då<br />
en markägare anmälde en avverkning som<br />
BirdLife Sverige överklagade till markoch<br />
miljödomstolen. Skogsstyrelsen tillät<br />
markägaren att påbörja sin avverkning.<br />
Under prövningen meddelade Skogsstyrelsen<br />
att ärendet var under handläggning<br />
och i ett beslut från Skogsstyrelsen i maj<br />
2022 förbjöds avverkning inom ett visst<br />
område på fastigheten där det fanns ”skog<br />
med påtagligt stor mängd naturvärdesträd”.<br />
Det domstolen hade att pröva var om<br />
Skogsstyrelsen borde ha förbjudit avverkning<br />
eller ställt krav på försiktighetsmått.<br />
Mark- och miljödomstolen avslog överklagandet<br />
från BirdLife Sverige och menade<br />
att de underlag som legat till grund för bedömningarna<br />
var tillräckliga. De var alltså<br />
detta beslut som överklagades till högsta<br />
instans, MÖD, som gav BirdLife Sverige<br />
rätt.<br />
Niklas Aronsson<br />
6 vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong>
FOTO: META BJÖRK DROTZ<br />
TOPP 5<br />
De arter som räknades i störst antal vid<br />
Nabben under Falsterbo Bird Show<br />
1–3 september.<br />
FOTO: JENS B BRUUN<br />
Weine Drotz inspekterar den nybyggda branten för backsvalor som är 20 meter lång och fyra meter<br />
hög. Till största delen består branten av 150 ton natursand från närbelägna Kolbyttemon, en täkt där<br />
man haft häckning tidigare i samma typ av sand.<br />
FÅGELSKYDD<br />
Backsvalans häckningsmiljö<br />
återskapas med jordhög<br />
På golfbanan i Vesterby, söder om Linköping,<br />
har det skapats en brant där backsvalor<br />
förhoppningsvis ska vilja häcka.<br />
PROJEKTET HAR STARTAT på allra bästa<br />
sätt. På kvällen 21 maj i år observerades<br />
den första backsvalan som flög in i ett<br />
förborrat hål. En månad senare besöktes<br />
ett 15-tal hål, varav tre förborrade, regelbundet<br />
av svalor. Meta Björk Drotz följde<br />
häckningarna på nära håll under hela<br />
sommaren.<br />
– Jag har varit där nästan varje dag. Det<br />
känns helt fantastiskt att det har gått så<br />
bra. Vi tror att det är tolv par som har fått<br />
ut tre-fyra ungar var, säger hon.<br />
BACKSVALAN HAR GÅTT tillbaka i hela<br />
landet under lång tid. Den inventering<br />
av backsvala som gjordes 2020 visade att<br />
antalet häckande par minskat kraftigt. I<br />
Östergötland hade antalet häckande par<br />
gått ner med drygt 60 procent jämfört med<br />
en liknande inventering 1994. Huvudorsaken<br />
är att antalet sand-/grustäkter i landet<br />
minskat. Backsvalornas häckningsmiljöer<br />
har således till stor del försvunnit.<br />
För att gynna häckningsmöjligheter<br />
för backsvalan har flera lokala projekt i<br />
mindre skala startats på olika håll i landet,<br />
bland annat på golfbanan i Vesterby söder<br />
om Linköping.<br />
Projektet är en fint exempel på samarbete<br />
mellan två föreningar och Linköpings<br />
kommun. Till hälften har backsvalebranten<br />
finansierats av Landeryds golfklubb,<br />
delvis genom att fågelföreningen sålt<br />
fågelholkar till golfklubben. Med hjälp av<br />
kommunekolog Anders Jörneskog söktes<br />
LONA-pengar från Linköpings kommuns<br />
projekt ”Backsvala – skapa fler och bättre<br />
häckningsmiljöer”, som bekostade den andra<br />
halvan av kostnaden på 80 000 kronor.<br />
Nu hoppas man kunna bygga på en meter<br />
på branten för att den ska fortsätta att<br />
vara attraktiv även till nästa års häckningssäsong.<br />
Niklas Aronsson<br />
FOTO: WEINE DROTZ<br />
Backsvaleunge i ett av bohålen i den konstgjorda<br />
branten.<br />
Gulärla, 4 060<br />
De gulärlor som häckar i Sverige övervintrar i västra<br />
1<br />
A<strong>fri</strong>ka. Enligt Svensk Ringmärkningsatlas överlever<br />
drygt 30 procent av gulärlorna det första överlevnadsåret.<br />
Därefter är överlevnaden cirka 50 procent.<br />
Bivråk, 2 172<br />
Efter flera år i rad med<br />
2<br />
skrala siffror kom<br />
äntligen ett år med goda.<br />
Antalet bivråkar under de<br />
tre dagar som Falsterbo<br />
Bird Show pågick är högre<br />
än årssiffrorna för både<br />
2020 och 2021.<br />
Sparvhök, 1 <strong>23</strong>8<br />
Få arter har en i tid så<br />
3<br />
utsträckt flyttning<br />
som sparvhöken. Redan i<br />
augusti börjar den söka sig<br />
söderut. Sträcket fortsätter<br />
sedan in i november. Så<br />
länge småfåglar sträcker<br />
finns det mat för hökarna.<br />
Bläsand, 1 020<br />
Trots att bläsand har<br />
4<br />
negativ populationsutveckling<br />
har de senaste 5–6<br />
åren uppvisat de högsta<br />
antalen sträckande fåglar<br />
sedan räkningarna startade<br />
1973, sett till hela året. Över<br />
35 000 de senaste åren.<br />
Ladusvala, 949<br />
Ladusvalans sträcktopp<br />
infaller under<br />
5<br />
september månads första<br />
halva. Flytten går i rakt sydlig<br />
riktning, över Medelhavet<br />
och fortsätter sedan mot<br />
sydost till övervintringsområden<br />
i södra A<strong>fri</strong>ka.<br />
FOTO: JOHN LARSEN FOTO: MIKAEL ARINDER<br />
FOTO: JOHN LARSEN<br />
FOTO: JOHN LARSEN<br />
vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong> 7
AKTUELLT<br />
NOTISER<br />
FOTO: MARTIN ESKILSSON<br />
FOTO: EVA STENVÅNG LINDQVIST<br />
En gökhona interagerar med en sävsångare som<br />
är möjlig värd för göken.<br />
Fördelen med att ha<br />
styrelsemöte utomhus<br />
Martin Eskilsson deltog i ett styrelsemöte<br />
för Falkenbergs Ornitologiska Förening den<br />
siste maj i år utomhus vid Källstorps våtmark.<br />
En gökhanne och en hona var väldigt aktiva i<br />
omgivningarna runt platsen för mötet. Martin<br />
noterade hur honan flera gånger flög till samma<br />
buske och gren och vid ett av dessa tillfällen<br />
lyckades han ta bilden på gökhonan och en sävsångare.<br />
Även om sävsångare blir parasiterade<br />
av gökar till och från hör arten inte till de allra<br />
vanligaste arterna. I norra Europa är ängspiplärka,<br />
järnsparv och rörsångare de arter som oftast<br />
parasiteras av göken, men totalt har över 100<br />
arter noterats som värdar för gökens ägg.<br />
Talgoxar i städer är blekare<br />
än de som lever i skogen<br />
En ny studie visar att urbana talgoxar har<br />
blekare fjäderdräkt än sina artfränder på<br />
landsbygden. Eftersom den gula pigmenteringen<br />
i bröstfjädrarna kommer från maten<br />
talgoxarna äter, tyder de blekare fjädrarna på<br />
att stadsmiljön påverkar hela näringskedjan. En<br />
av forskarna bakom studien är Hannah Watson<br />
vid Lunds universitet.<br />
– Våra resultat tyder på att fåglar i staden<br />
inte får i sig rätt kost. Detta kan hjälpa oss att<br />
förstå hur vi kan skapa stadsmiljöer som gynnar<br />
biologisk mångfald, säger Hannah Watson.<br />
Den gula färgen på bröstfjädrarna hos talgoxar<br />
kommer från karotenoider, som fåglarna<br />
får genom att äta insekter. Insekterna får i sin<br />
tur i sig näringsämnet från växter. Karotenoider<br />
är viktiga antioxidanter som hjälper kroppen<br />
att bekämpa effekterna av föroreningar. Om<br />
stadsfåglar inte kan få i sig tillräckligt med<br />
karotenoider från sin föda blir deras fjäderdräkt<br />
blekare, vilket resulterar i svagare skydd mot de<br />
skadliga hälsoeffekterna av föroreningar.<br />
Mångårige medarbetaren i Vår Fågelvärld, Staffan Ulfstrand har gått bort vid en ålder av 89 år.<br />
En legendar är borta<br />
EN HÄNGIVEN FORSKARE och fågelskådare,<br />
Staffan Ulfstrand, har lämnat oss. Staffans<br />
fågelintresse väcktes tidigt, och som Malmö-påg<br />
hamnade han därför i Falsterbo<br />
med dess flyttfåglar. Detta intresse tog<br />
han med sig till Ekologihuset i Lund som<br />
snart utvecklades till ett ledande centrum<br />
för flyttfågelstudier. Staffans avhandling<br />
handlade om insekter i rinnande vatten,<br />
men fåglar var huvudintresset vilket ledde<br />
till studier av födonischer hos barrskogsmesar,<br />
färgvariation hos vråkar och<br />
fågelfaunans utveckling i Sverige. Redan<br />
då visade han sin populärvetenskapliga<br />
sida genom boken Fågelekologi, som har<br />
inspirerat många fågelskådare.<br />
NÄR STAFFAN ERHÖLL professuren i<br />
zooekologi vid Uppsala universitet gled<br />
forskningen över till flugsnappare. Den<br />
avdelning han tog över var liten och<br />
sömnig, men med stor entusiasm och<br />
kloka medarbetare lyckades Staffan snabbt<br />
etablera Uppsala som en ledande internationell<br />
aktör inom evolutionär ekologi.<br />
Han insåg tidigt att hans roll nu var att<br />
stödja doktorander och yngre forskare.<br />
Staffans berömda rödpenna har räddat<br />
många alster av medioker kvalitet, och via<br />
en unik känsla för språk och konstruktivt<br />
kritiskt tänkande har alla vi som gått<br />
genom zooekologen kunnat utvecklas till<br />
nivåer vi inte kunnat drömma om. Även<br />
om han inte syns i många vetenskapliga<br />
alster var hans indirekta påverkan enorm.<br />
Efter pensionen följde en lång rad mycket<br />
uppskattade populärvetenskapliga böcker<br />
och artiklar, till exempel i Vår Fågelvärld.<br />
STAFFANS STORA PASSION var dock A<strong>fri</strong>ka,<br />
och redan som mycket ung fick han nys på<br />
att British Museum sökte en assistent för<br />
insamling av fåglar i Östa<strong>fri</strong>ka. Han fick<br />
jobbet och ett antal veckors insamlande<br />
följde. Detta väckte ett än större intresse<br />
för den a<strong>fri</strong>kanska fågelfaunan, ett intresse<br />
som inte mattades med åren. Vi som haft<br />
förmånen att följa Staffan på några resor<br />
till A<strong>fri</strong>ka kunde inte ha haft en bättre<br />
guide som med lika stor kunnighet som<br />
entusiasm lotsade oss igenom den a<strong>fri</strong>kanska<br />
faunan.<br />
Vi är många som har honom att tacka<br />
för mycket.<br />
Mats Björklund<br />
8 vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong>
Skal<strong>fri</strong>a solroskärnor – vår bästsäljare!<br />
• Inget skräp på marken<br />
• Mycket populär och räcker länge<br />
• Utan skal – dubbelt så mycket mat<br />
Istället för att frakta skal i onödan (halva vikten)<br />
ser vi till att skalet blir biobränsle!<br />
Grönfnk (Chloris chloris) · Foto Magnus Bergvall<br />
Handla med hjärtat<br />
Ge fåglarna mat som är eko<br />
I vår webbshop får du tillgång till Sveriges största utbud av ekologisk fågelmat.<br />
Att beställa är enkelt och du har dina varor inom 2-3 dagar. Beställ på slattergubben.se<br />
eller slå en signal på 0738-32 25 59 om du hellre vill det. Slipp tunga lyft – välj hemleverans<br />
med inbärningshjälp.<br />
Omtanken för fåglarna uppmuntrar oss att välja produkter som gör gott för jordbruk och<br />
djurliv. Genom att handla hos oss bidrar du till den biologiska mångfalden som fåglarna<br />
behöver för att leva och må bra.<br />
Snabb<br />
leverans<br />
Hjälp med<br />
inbärning<br />
2-3 dgr som tillval<br />
Beställ enkelt på<br />
slattergubben.se<br />
• Sveriges största utbud<br />
• Leverans 2–3 dagar<br />
• Fri frakt från 65 kg<br />
• Inbärningshjälp som tillval.<br />
Slåttergubben stödjer<br />
Birdlife Sverige.<br />
Slåttergubbens ekologiska fågelmat: 0738-32 25 59<br />
slattergubben.se
AKTUELLT<br />
FALSTERBO BIRD SHOW 20<strong>23</strong><br />
Rekordmånga utställare och<br />
bästa bivråksdagen på tio år<br />
Det var folkligt, festligt och bivråkigt.<br />
Årets Falsterbo Bird Show blev en efterlängtad<br />
uppvisning av inte bara bivråkar,<br />
utan även av ett rekordstort antal utställare,<br />
drygt 40 till antalet.<br />
SEDAN ETT PAR år är Falsterbo Bird Show<br />
tillbaka på Ljungen där evenemanget startade<br />
under namnet Bivråkens dag 1992.<br />
Det hela har genom åren utvecklats till<br />
en modern fågelfestival av internationellt<br />
snitt med utställare, föredrag, exkursioner<br />
och aktiviteter för barn, för att nämna<br />
en del av innehållet. Till det kommer<br />
tidpunkten som är vald för att överensstämma<br />
med bivråkens sträcktopp under<br />
hösten.<br />
FOTO: KAJSA GREBÄCK<br />
VECKAN FÖRE ÅRETS festival hade lågtryck<br />
med regn fått vråkarna att stanna upp på<br />
sin väg söderut, och när sedan gynnsamma<br />
vindar från väst präglade helgen resulterade<br />
detta i ett koncentrerat och kraftigt<br />
sträck under framför allt lördagen. Den<br />
standardiserade räkningen vid Nabben<br />
noterade 1 819 bivråkar denna dag, vilket<br />
är den bästa siffran på tio år. Även sparvhök<br />
hade en fin dag med 747 sträckande<br />
individer. Bland tättingar var det framför<br />
allt gulärla som sträckte i stora antal.<br />
Jens Mattsson (BirdLife Sverige), Hasse Bergquist (Kowa), Olle Edlund (Årets fågelskådare), Monica<br />
Pedersen (Årets silvertärna), Eva Mattsson (BirdLife Sverige).<br />
FOTO: BERTIL BREIFE<br />
FOTO: NIKLAS ARONSSON<br />
BESÖKSMÄSSIGT VAR RUNT 4 000 personer<br />
på plats under de tre dagarna. Det är inte<br />
ett rekordstort antal, men definitivt en<br />
bra siffra. Dessa fick bland annat se Olle<br />
Edlund ta emot den ena av BirdLifes<br />
två utmärkelser, Årets fågelskådare, och<br />
Monica Pedersen den andra som Årets<br />
silvertärna. Monica fick priset för sitt<br />
engagemang inom fågelintresse, och för<br />
sitt strävsamma arbete som volontär. I<br />
Olles fall var priset ett resultat av hans<br />
stora intresse för fåglar sedan barnsben,<br />
inte minst vad gäller sträckräkning. Båda<br />
är mycket väl värda sina utmärkelser. En<br />
annan populär programpunkt var Henriks<br />
soffa där Henrik Ekman intervjuade bland<br />
annat Mia Ericsson och Daniel Bengtsson<br />
från BirdLife Sverige. Niklas Aronsson<br />
Olle Edlund startade sin bana som sträckskådare<br />
redan i unga år. Han tilldelades i år utmärkelsen<br />
Årets fågelskådare.<br />
FOTO: NIKLAS ARONSSON<br />
En av de drygt 1 800 bivråkar som sträckte ut<br />
från landet under lördagen 2 september.<br />
Rekordmånga utställare fanns på plats under<br />
årets Falsterbo Bird Show.<br />
10 vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong>
BOKA DIN RESA NU!<br />
BOKA DIN DRÖMRESA NU!<br />
SKÅNE & HALLAND<br />
KUWAIT<br />
SRI LANKA<br />
COSTA RICA<br />
ARGENTINA<br />
MAROCKO<br />
NORRA ECUADOR<br />
NAMIBIA & BOTSWANA<br />
VÄSTSAHARA<br />
NYA ZEELAND<br />
VALENCIA SKÅDA MED KAMERA 3–9 FEBRUARI<br />
KERALA, SÖDRA INDIEN<br />
KUBA<br />
NYA ZEELAND<br />
LANGUEDOC MED MURKRYPARE<br />
COLOMBIA<br />
ISRAEL<br />
PORTUGAL<br />
SIKKIM<br />
COLORADO<br />
20<strong>23</strong><br />
2024<br />
19–22 OKTOBER<br />
1PLATSKVAR!<br />
16–24 NOVEMBER<br />
PRISSÄNKT!<br />
25 NOVEMBER–8 DECEMBER<br />
PRISSÄNKT!<br />
1–12 DECEMBER<br />
PRISSÄNKT!<br />
1–17 DECEMBER<br />
6–13 JANUARI<br />
7–25 JANUARI<br />
8–20 JANUARI<br />
14–19 JANUARI<br />
2PLATSERKVAR!<br />
31 JANUARI–16 FEBRUARI<br />
9–<strong>23</strong> FEBRUARI<br />
19–29 FEBRUARI<br />
2PLATSERKVAR!<br />
19 FEBRUARI–6 MARS<br />
4–9 MARS<br />
8–20 MARS<br />
15–<strong>23</strong> MARS<br />
20–27 MARS<br />
4–18 APRIL<br />
12–24 APRIL<br />
KUNSKAPSRESOR!<br />
Lär dig mer om fåglar och bli en bättre fågelskådare<br />
på en av våra kunskapsresor!<br />
Läs mer om resorna och boka på avifauna.se<br />
HÖRVIK, BLEKINGE<br />
19–21 APRIL<br />
MALLORCA<br />
22–26 APRIL<br />
ÖLAND FORTSÄTTNINGSRESA 10–12 MAJ<br />
ÖLAND NYBÖRJARE<br />
7–9 JUNI<br />
ÖLAND FORTSÄTTNINGSRESA 13–15 SEPTEMBER<br />
LANDSKAPSRESOR!<br />
Följ med till Sveriges fågellandskap 2024 – vi har de<br />
vassaste guiderna och visar dig de bästa lokalerna!<br />
Läs mer och boka på avifauna.se<br />
100 ARTER, SKÅNE & HALLAND 2–7 JANUARI<br />
NORRA DALARNA<br />
22–26 MARS<br />
DALSLAND<br />
29 APRIL–2 MAJ<br />
SMÅLAND<br />
9–12 MAJ<br />
SKÅNE & SALTHOLM<br />
3–11 JUNI<br />
STORA KARLSÖ & SÖDRA GOTLAND 6–10 JUNI<br />
HÄRJEDALEN<br />
13–20 JUNI<br />
Se hela reseprogrammet och läs mer om<br />
våra resor på AVIFAUNA.SE<br />
0706 – 10 44 45 | ADMIN@AVIFAUNA.SE | WWW.AVIFAUNA.SE
FACEBOOK<br />
Fåglar inpå knuten<br />
Över 181 000 medlemmar.<br />
FOTO: KJELL ELIASSON<br />
Gråtrut<br />
En äldre gråtrut med sin ljusgrå ovansida lyfter från det spegelblanka vattnet. Gråtrutens näbb är kraftig och byggd för att kunna äta<br />
många olika saker. Inget för en specialist men perfekt för allätaren.<br />
FOTO: JOAKIM NORDLUND<br />
Kust- och havsfåglar<br />
Sensommaren och hösten innebär att miljoner fåglar<br />
flyttar bort från landet för att ha större chans att överleva<br />
vintern. Av de runt 250 arter som häckar i Sverige flyttar<br />
cirka 80 procent. Dessutom berörs vi av flyttande arter<br />
som häckar längre norrut och övervintrar längre söderut,<br />
till exempel vadarna kustsnäppa och spovsnäppa som kan<br />
ses på detta uppslag. Migrationen är ett mäktigt skådespel<br />
som bjuder på både skönhet och fart. Men mitt bland alla<br />
dessa flyttande arter finns också våra stannfåglar, som<br />
gråtruten. Uppslaget med bilder hämtade från Fåglar inpå<br />
knuten är denna gång ägnat kust och hav. Det är vadarnas,<br />
trutarnas och skarvarnas hemmaplan. En närmare titt på<br />
näbbarna avslöjar deras födovanor: fisk, smådjur eller lite<br />
vad som helst.<br />
Niklas Aronsson<br />
Spovsnäppa<br />
Häckar längs Sibiriens ishavskust, och övervintrar framför<br />
allt i A<strong>fri</strong>ka. En långflyttare som plockar ryggradslösa djur<br />
med sin näbb som liknar en pincett.<br />
12 vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong>
FOTO: ANNALENA HELLSTRÖM<br />
FOTO: EVA KRONVALL<br />
Kustsnäppa och<br />
svartsnäppa<br />
Under häckningstid finns kustsnäppan<br />
och svartsnäppan på<br />
olika platser. Kustsnäppan längs<br />
arktiska kuster och svartsnäppan<br />
i gles barrskog intill myrar eller<br />
tundra. Den senare häckar i nordligaste<br />
Sverige. Under flyttning<br />
och övervintring kan de träffa på<br />
varandra när de födosöker.<br />
FOTO: LASSE EISELE<br />
Gluttsnäppa<br />
Storskarv<br />
Det ljusa bröstet berättar<br />
att storskarven är en<br />
ungfågel. Kroken längst<br />
fram på näbben är en<br />
anpassning till en diet<br />
bestående av i första<br />
hand fisk.<br />
En balansakt av en av våra mer talrika vadarfåglar<br />
– gluttsnäppan. Lever av det som finns i<br />
vattnet nära land, ryggradslösa djur, fiskyngel<br />
och annat.<br />
FOTO: MICKE PERSSON<br />
FOTO: KENNETH DERZON<br />
Storspov och myrspov<br />
Fyra olika spovarter häckar i Sverige, två av dem är tämligen allmänna: storspov och<br />
småspov, medan de andra två är ovanliga häckfåglar: myrspov och rödspov. En stor del<br />
av de passerande spovarna på hösten hör till andra populationer än de som häckar i<br />
landet. Storspov har nedåtböjd näbb, medan den hos myrspoven är svagt uppåtböjd.<br />
Toppskarv<br />
Under de senaste åren har flera arter tillkommit<br />
som häckfåglar i landet. Toppskarven är en sådan.<br />
Den häckar numera i fler än 1 000 par i framför allt<br />
Bohuslän, och med ett mindre antal par i Skåne.<br />
vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong> 13
PORTRÄTT<br />
Petter Westberg<br />
14 vår fågelvärld | 4.20<strong>23</strong>
Upptäckare<br />
Petter Westberg är skådaren som i rekordfart gick<br />
från att vara nybörjare till både fågelkunnig och en<br />
sjusärdeles upptäckare.<br />
text och foto Eva Stenvång Lindqvist<br />
Septembersolen strålar och på Skanörs<br />
ljung står Petter och spanar efter<br />
rovfåglar.<br />
– Det har varit massor med bivråkar<br />
här i dag. Jag hade väldigt lite erfarenhet<br />
av arten tidigare, så det har varit<br />
lärorikt, säger Petter och tillägger att han haft fina<br />
obsar på bland annat bruna glador och en ung<br />
stäpphök också.<br />
Anledningen till att han rest hit från Halmstad<br />
just nu är Falsterbo Bird Show, BirdLife Sveriges<br />
årliga fågelskådarmässa. Innanför skranket bakom<br />
oss hålls det föredrag, körs soffprat<br />
och fågelbingo, fikas och görs affärer.<br />
Det pratas, skrattas, skojas och<br />
kramas, för många känner varandra<br />
och det var kanske ett tag sedan man<br />
sågs sist.<br />
– Det är kul med så många skådare<br />
på samma plats och alla olika<br />
föreläsare, säger Petter.<br />
Det var dock nära att besöket inte blev av på<br />
grund av tågstrul. När han väl kom fram var klockan<br />
ett på natten.<br />
– Vid halv två var tältet uppsatt. Nej, det blev<br />
inte mycket sömn.<br />
FÖRE VÅREN 2020 visste Petter inte mycket om<br />
fåglar, även om han tittat på tranor vid Hornborgasjön<br />
– utan kikare, för han hade ingen. Men när ett<br />
sådant hjälpmedel väl köpts in tog skådningen rejäl<br />
fart. Att han senare under året blev säsongsledig<br />
från sitt trädgårdsmästarjobb gav mycket extra tid<br />
att lära känna fågellivet i hemkommunen Värmdö,<br />
och Petter granskade varje fågel som kom i hans<br />
väg.<br />
Jag är genuint<br />
nyfiken<br />
som person<br />
och vill lära mig.<br />
I januari 2021 vann han Värmdö Fågelklubbs<br />
årliga artrally, tillsammans med lagkamraten Åsa<br />
Samuelsson. Lag Duvungarna sopade då bokstavligt<br />
talat mattan med de gamla uvarna i klubben, där<br />
knappt någon ens visste vilka de var.<br />
– Det var roligt att vinna, säger Petter. Jag hade<br />
väl inte väntat mig det. Det var också kul att göra<br />
upp en egen plan för hur vi skulle skåda under<br />
dagen.<br />
Strax därpå vann Petter även Februariracet,<br />
där det tävlas om att se så många arter som möjligt<br />
under denna fågelfattiga månad. Sista tävlingsdagen<br />
drämde han dessutom till med<br />
två tjädertuppar, en verklig bedrift<br />
då sådana sällan ses på Värmdö.<br />
Februariracet 2022 vann han för<br />
övrigt också, men det blev en delad<br />
förstaplats då en av de ovannämnda<br />
uvarna fick eld i baken.<br />
– JAG BÖRJADE SKÅDA ihop med Åsa, utan henne<br />
hade det förmodligen inte blivit någon skådare av<br />
mig, säger Petter och fortsätter:<br />
– Spänningen i att aldrig veta vad som kan dyka<br />
upp, och ibland inte heller vad det är man ser eller<br />
hör, motiverade mig. Upptäckarglädjen är viktig.<br />
Nu när jag kan mer om fåglar saknar jag den där<br />
nybörjarglädjen och spänningen.<br />
– Jag är genuint nyfiken som person och vill lära<br />
mig, fortsätter han. Det är det som är drivkraften.<br />
Går jag in för något så gör jag det fullt ut, det går<br />
inte att göra det halvhjärtat. Det har väl med barndomen<br />
att göra, kanske försöker jag bevisa något …<br />
Det var inte alltid man kände sig duktig.<br />
Han delade generöst med sig av sina upptäckter<br />
via BAND. En övervintrande järnsparv i ett buskage.<br />
PETTER WESTBERG<br />
Ålder: 36 år.<br />
Familj: Föräldrar, en syster<br />
och två syskonbarn.<br />
Bor: I en hyresrätt i Halmstad,<br />
”mitt i stan”.<br />
Gör: Studerar naturvård<br />
och artmångfald vid Högskolan<br />
i Halmstad.<br />
Det visste du inte: ”Att<br />
spela <strong>fri</strong>sbeegolf är en av<br />
mina största passioner och<br />
jag tävlar också. Men i år<br />
har det inte blivit några tävlingar<br />
eftersom skådningen<br />
tagit mest plats. Jag får försöka<br />
satsa lite längre fram.<br />
Och så har jag börjat klättra<br />
på ett klättercentrum, det<br />
är kul.”<br />
vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong> 15
PORTRÄTT<br />
Petter Westberg<br />
MINA FAVORITER<br />
◗ Fåglar: ”Nattskärran. Den är som ett väsen. Man kan komma den väldigt nära, så nära<br />
att man känner nyfikenheten. Morkullan hör också till favoriterna.”<br />
◗ Fågellokal: ”Farstatippen i Gustavsberg på Värmdö. Det har att göra med att jag gillar<br />
ruderatmarker. Där har jag sett vinterhämpling och dvärgbeckasin, till exempel. Och<br />
växterna där är också kul.”<br />
◗ Skådning: ”Jag tycker bäst om att gå runt och skrota själv och upptäcka saker. Antingen<br />
på spännande lokaler eller oupptäckta. Eller i skogen.”<br />
Jag<br />
tittar<br />
nog mindre på<br />
detaljer i<br />
fjäderdräkten.<br />
Petter vann Februariracet 2021.<br />
På grund av pandemin fick han<br />
ta emot vandringspriset – en<br />
strandskata – vid en liten ceremoni<br />
utomhus.<br />
En sävsparv innanför grindarna till ett båtvarv.<br />
Blytunga arter i Värmdö i februari.<br />
– Hm … jag kanske inte skulle ha gått där …<br />
Men ska man upptäcka fåglar så måste man gå på<br />
konstiga ställen.<br />
Inte oväntat är hamnutfyllnaden i Halmstad en<br />
plats han gillar och som i viss mån ersätter Farstatippen<br />
i Gustavsberg där han ofta skådat.<br />
I november 2021 small det till ordentligt när Petter<br />
upptäckte en lappuggla i en av Värmdös skogar,<br />
en sällsynt art på dessa breddgrader.<br />
– Jag skulle leta efter järpe den morgonen. Och<br />
sparvuggla. Så såg jag något flyga upp som jag först<br />
trodde var en ormvråk. Men det var ju en lappuggla!<br />
Min första. Den satte sig trettio meter bort. Vilken<br />
overklighetskänsla det var.<br />
MAN VILL FÖRSTÅS veta hur Petter gått till väga för<br />
att bli så duktig så snabbt.<br />
– Jag är för det första ute väldigt mycket. Sedan<br />
har jag utvecklat blicken för olika biotoper, även om<br />
den nog fanns med från början. Jag har också svårt<br />
att släppa en fågel som jag upptäckt om jag inte är<br />
säker på vad det är. Det kan vara något intressant,<br />
så jag utgår alltid ifrån att det är en raritet jag har<br />
framför mig. Jag har också haft många att fråga och<br />
fått mycket hjälp från erfarna skådare på Värmdö.<br />
– Beteenden är ju något som skiljer fåglarna åt<br />
väldigt mycket, fortsätter han. Om man stöter en<br />
liten piplärka, till exempel, eller en beckasin. Likaså<br />
lätena. Jag har lärt mig väldigt många, men använder<br />
inte ID-appar. Hör jag något spelar jag in lätet<br />
och försöker komma fram till arten. Ofta har man ju<br />
ett hum om vad det kan vara. Jag tittar nog mindre<br />
på fjäderdräkten.<br />
I somras inventerade han i fjällen åt Svensk Fågeltaxering.<br />
Hela elva rutter, dels kring Kiruna och<br />
Gällivare, dels kring Sarek och Stora Sjöfallet.<br />
– Det var tufft, men jag ville gå så många rutter<br />
som möjligt. Det var lärorikt och jag gör gärna om<br />
det.<br />
Nej, Petter gör verkligen ingenting halvdant.<br />
SEDAN ETT ÅR tillbaka bor han i Halmstad, där han<br />
studerar naturvård och artmångfald vid högskolan.<br />
Ännu ett kliv i ett yrkesliv som präglats av stor<br />
diversitet.<br />
– Jag är utbildad kock och jobbade på flera<br />
restauranger i Stockholm och i Norge. Men sen fick<br />
jag problem med ryggen. Jag brann nog inte heller<br />
så mycket för det jobbet som man behöver göra och<br />
gillade inte stressen och jargongen i köket.<br />
I stället började han arbeta som resursperson i<br />
en skola. Sedan reste han runt i Europa i ett år då<br />
han bland annat jobbade som volontär i Spanien<br />
med exotiska djur, som makaker och lejon.<br />
– När jag blivit skådare undrade jag hur jag<br />
kunde klara mig där utan kikare. Men en alpkaja såg<br />
jag i alla fall, den hade jag i handen.<br />
Efter hemresan blev det PostNord, praktik på ett<br />
hunddagis och sedan utbildade han sig till trädgårdsmästare.<br />
– Då öppnades synen på växter, det var en helt<br />
ny värld. Men jag ville hellre jobba med vilda växter.<br />
Den treåriga utbildning Petter går nu omfattar<br />
såväl växter som fåglar och andra intressanta<br />
artgrupper.<br />
– Men fåglar är roligast. Absolut. Det är mitt<br />
största intresse.<br />
– Jag har fått väldigt många nya kryss sen jag<br />
flyttade till Halland, fortsätter han. Det finns ju lite<br />
mer fåglar där än på Värmdö, inte minst vadare. Det<br />
är också väldigt många fler som skådar i Halmstad,<br />
kan man säga.<br />
Vid flytten från Värmdö hade han sett 270<br />
fågelarter i Sverige. Nu är han uppe i 307, med en<br />
sumpvipa på Getterön i maj som nummer 300.<br />
Och naturligtvis tillhörde Petter vinnarlaget i det<br />
årliga januarirallyt i Halmstad.<br />
16 vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong>
FOKUS<br />
Sveriges miljömål<br />
ETT HAV<br />
I BALANS<br />
På slak lina. Vi fortsätter<br />
vår serie artiklar om Sveriges<br />
miljö mål med Hav i balans<br />
samt levande kust och skärgård,<br />
också det ett miljömål<br />
som inte nås. Hur påverkar<br />
hav i obalans våra fåglar? Fanny<br />
Jönsson har gått till botten<br />
med frågan.<br />
text Fanny Jönsson<br />
En häger inne vid stadskajen. En<br />
mås utanför McDonalds. Kustfåglarna<br />
har blivit en naturlig del av<br />
stadskulissen. Men varför? Lättillgänglig<br />
mat är naturligtvis en<br />
orsak, men kan det även vara så<br />
att havet har slut på mat? Eller att<br />
vattnet vid de svenska kusterna är<br />
för syrefattigt, giftigt, ja kanske rent av i obalans?<br />
Det är svårt att säga. Enligt Sveriges miljömål<br />
måste havens hälsa värnas, för i dag är den inte<br />
tillräckligt god. Därför är ett av Sveriges 16 miljömål<br />
”Hav i balans samt levande kust och skärgård”. Av<br />
de 16 miljömålen är 15 ännu inte uppnådda – detta<br />
är ett av dem.<br />
Men för Jonas Hentati Sundberg, forskare på<br />
SLU, är ordet balans något som får honom att rygga<br />
till.<br />
– Ett ekosystem är föränderligt. Att allting skulle<br />
vara på en stabil nivå är väldigt osannolikt. Men går<br />
allt neråt så är det inte så bra, såklart. Vi måste inse<br />
att ekosystem också förändras med tiden.<br />
Det hela handlar ju snarare om hur havens hälsa<br />
får människan att kunna leva ett liv i balans. Året<br />
20<strong>23</strong> är det en utmaning. Även om förekomsten av<br />
kemikalierna DDT och PCB minskat avsevärt sedan<br />
70-talet så är övergödningen i våra hav fortfarande<br />
18 vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong><br />
FOTO: NIKLAS ARONSSON
Storskarvar vid ett<br />
stormigt hav.<br />
vår fågelvärld | 1.2016 <strong>23</strong>
FOKUS<br />
Sveriges miljömål<br />
för stor. I synnerhet i Östersjön. Därför handlar hav<br />
i balans om att få ett hav med god vattenkvalitet,<br />
lägre förekomst av miljögifter, marint skräp (typ<br />
fiskenät) och näringsämnen. Men gärna med ett<br />
myller av arter.<br />
Tack vare minskade miljögifter har bland annat<br />
havsörnen återhämtat sig till en nivå som många<br />
trodde var omöjlig för 50 år sedan. Och enligt<br />
Svensk Fågeltaxering (2022) har förekomsten av<br />
havsfåglar faktiskt ökat sedan 90-talet. Men det<br />
finns några arter som det dock inte går lika bra för,<br />
som ejder, alfågel och brunand.<br />
Mia Ericsson, projektavdelningsansvarig på<br />
BirdLife Sverige, tror det beror på att de är mer<br />
låsta vid sina habitat än andra fåglar.<br />
– I dag har vi ju silltrutar som häckar på taken<br />
i centrala Stockholm. De kan flytta runt vart som<br />
helst om deras mat flyttar på sig. Det kan ju inte<br />
ejdern.<br />
Att ejdern minskar i antal kan bero på att den<br />
inte får i sig tillräckligt med tiamin, B1. Men det kan<br />
också bero på att ejderns favoritföda – blåmusslan<br />
– minskar i storlek i Östersjön, vilket påverkar både<br />
födotillgång och vattenkvalitén. Även predation på<br />
ägg och ungar kan vara en bidragande faktor.<br />
– Vi kan inte peka ut en enskild orsak, utan<br />
sannolikt är det en cocktail av flera faktorer, säger<br />
Ericsson.<br />
Jonas Hentati Sundberg håller med, men han<br />
tror även att människans närvaro kan spela in.<br />
Hentati Sundberg har studerat sillgrisslor på<br />
Stora Karlsö i flera decennier, och under pandemin<br />
upptäckte han något intressant.<br />
– Då försvann turisterna på Stora Karlsö och det<br />
gjorde att fler havsörnar kom dit, berättar han.<br />
SILLGRISSLOR LÄGGER SINA ägg på branta klipphyllor,<br />
och för att hålla koll på fåglarna har forskarna<br />
sedan innan pandemin använt övervakningskameror<br />
som de kan övervaka fåglarna med. Och då,<br />
år 2020, såg de att havsörnarna började attackera<br />
grisslorna med följden att grisslornas ägg föll ner<br />
från klipphyllorna.<br />
Under flera decennier hade sillgrisslepopulationen<br />
ökat, tack vare lyckad miljöpolitik såsom<br />
minskade bifångster i laxfiske, minskade oljeutsläpp<br />
och minskade halter av PCB och DDT. Så blev det<br />
pandemi och forskarna upptäckte ett hack i kurvan,<br />
sillgrisslorna födde inte lika många ungar. Men så<br />
fort turisterna kom tillbaka flyttade havsörnarna till<br />
andra sidan ön. Sillgrisslorna lämnades i fred och<br />
populationen fortsatte öka. Igen.<br />
– Vi har en tendens att enbart se människans<br />
närvaro i naturen som något dåligt, men under<br />
pandemin såg vi något annat. På Stora Karlsö kan<br />
vi också se att ejdern mår relativt bra – kanske tack<br />
Ejder är en art som gått<br />
kräftgång under de senaste<br />
decennierna, sannolikt<br />
finns det flera förklaringar<br />
bakom tillbakagången.<br />
FOTO: KAJSA GREBÄCK<br />
Niclas Lignell är fågelskyddssamordnare<br />
i<br />
BirdLife Sverige.<br />
vare att det är turister på ön, säger Hentati Sundberg.<br />
Han drar en parallell till Bengtskär i Finska<br />
viken, där stora mängder besökande turister tycks<br />
förklara varför ejdrarna finns kvar på stadiga nivåer.<br />
En avgörande del för att livet i haven ska frodas är<br />
alltså inte att de skyddas från människan. Snarare<br />
från destruktiva mänskliga aktiviteter, som överfiske,<br />
utsläpp och buller. Många fiskar och valar,<br />
exempelvis tumlaren, navigerar med hjälp av ljud.<br />
Det är uppenbart att bullret från ett kryssningsfartygs<br />
motorer stör en sådan navigering. Därför är<br />
havsreservat en lösning som både Sveriges miljömål<br />
och forskare omfamnar. Upprättar man starka<br />
reservat kan man skydda vissa delar av våra kuster<br />
från buller, fiske och gifter.<br />
MIA ERIKSSON BETONAR att när det gäller att avsätta<br />
havsområden för fåglar måste man ta hela fågelns<br />
liv i beaktning, inte bara var den häckar.<br />
– Vi har satt satellitsändare på skräntärnor och<br />
20 vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong>
FOTO: ARON HEJDSTRÖM<br />
Jonas Hentati Sundberg är<br />
forskare på SLU.<br />
FOTO: ARON HEJDSTRÖM<br />
FOTO: LENA NORBERG<br />
FOTO: JOHN LARSEN<br />
då har vi sett att de flyger upp till tio mil för att<br />
fiska. Vid skydd av hav behöver man alltså se över<br />
skräntärnans fiskeområden och inte bara deras<br />
häckningsöar säger Ericsson.<br />
För fåglar finns av BirdLife utpekade viktiga<br />
områden som kallas IBA, Important Bird and biodiversity<br />
Areas. Ett sådant område kan vara viktigt<br />
för både häcknings-, rast- och födoplatser. Niclas<br />
Lignell, fågelskyddssamordnare på BirdLife Sverige,<br />
jobbar med att identifiera fler IBA.<br />
– BirdLifes IBA-områden är ett internationellt<br />
system som utifrån specifika kriterier gör att<br />
vissa miljöer ses som skyddsvärda. De kriterierna<br />
överensstämmer till stor del med de som finns för<br />
Natura 2000-områden. Det gör att när vi identifierar<br />
ett IBA-område har vi samtidigt identifierat ett<br />
Natura 2000-område.<br />
BirdLifes arbete med identifiering av IBA har<br />
gjort att Sverige behövt avsätta fler områden som<br />
Natura 2000.<br />
– Redan för ett och ett halvt år sedan såg<br />
Silltrut är numera en karaktärsart i Stockholm.<br />
EU-kommissionen att Sverige hade färre Natura<br />
2000-områden i marin kustmiljö än vad vi identifierat<br />
som IBA-områden. Då fick regeringen frågan<br />
om varför de inte inkluderat dessa skyddsområden,<br />
säger Niclas Lignell.<br />
Sedan 2022 ligger nu 29 nya områden som väntar<br />
på att omvandlas till skyddade områden. Dessutom<br />
finns sex befintliga som till och med bör blir<br />
större. Men det finns ett problem. Ibland är skyddet<br />
genom Natura 2000 inte tillräckligt. Exempelvis<br />
bedrivs fiske i dag i flera Natura 2000-områden.<br />
– Men det finns ett lagförslag för att stoppa det,<br />
och det ligger faktiskt ute på remiss just nu. Vår<br />
förhoppning är att dessa områden i framtiden kommer<br />
skyddas från storskaligt industriellt fiske.<br />
DEN SVENSKA STATEN är förbunden att skydda 30<br />
procent av ekosystemet till 2030, i enlighet med det<br />
internationella avtal som kallas Aichimålen. Det är<br />
för att skydda den biologiska mångfalden. Men Sverige<br />
ligger efter. I förra budgeten minskade anslagen<br />
FOTO: PRIVAT<br />
Mia Ericsson är projektavdelningsansvarig<br />
på<br />
BirdLife Sverige.<br />
vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong> 21
FOKUS<br />
Sveriges miljömål<br />
FOTO: EMIL LUNDAHL<br />
Blåfenad tonfisk är en art<br />
som gjort comeback på<br />
Västkusten de senaste<br />
åren. Inte minst har den<br />
kunnat ses i Öresund. Den<br />
försvann på 1940-talet<br />
efter att ha fiskats ut.<br />
Har<br />
man<br />
börjat göra ett<br />
arbete för en<br />
hotad art så<br />
kan man inte<br />
pausa det<br />
arbetet för att<br />
en ny regering<br />
kommer.<br />
Mia Ericsson<br />
till skyddsvärd natur med 20 procent. I år har<br />
regeringen aviserat att de ska höja dem till ungefär<br />
samma nivå som före regeringsskiftet.<br />
När statliga pengar försvinner blir BirdLifes<br />
arbete extra viktigt, säger Lignell.<br />
– I den här situationen ser vi hur mycket vi som<br />
ideell miljöorganisation behövs för att bevaka och<br />
se till att till exempel Natura 2000-områden stiftas.<br />
Det är viktigare nu än någonsin.<br />
Mia Eriksson håller med. Men hon tror också att<br />
politiska svängningar kan bli vanskliga, eftersom<br />
arbetet med att värna naturen behöver vara kontinuerligt<br />
och långsiktigt.<br />
– Har man börjat göra ett arbete för en hotad<br />
art så kan man inte pausa det arbetet för att en ny<br />
regering kommer.<br />
Ericsson poängterar det faktum att land och<br />
hav hänger ihop. Löser vi ett miljömål, kan det bli<br />
lättare att lösa andra.<br />
– Det är positivt om vi till exempel kan restaurera<br />
våtmarkerna på land. De läcker i dag ut en<br />
mängd näringsämnen till haven, som sedan bidrar<br />
till övergödning där. Allt hänger ihop.<br />
DET FINNS ÄVEN en svårhanterlig aspekt av miljömålet,<br />
och det är det förändrade klimatet. För ju<br />
varmare havet blir, desto svårare får det att behålla<br />
syre. Det gör inte bara att flera arter får svårt att<br />
överleva, det gör också att algblomningar ökar. På<br />
sikt är detta något som har enorm inverkan på djurlivet<br />
under och över ytan.<br />
Men ser man till att minska den mänskliga miljöpåverkan<br />
blir havet mer motståndskraftigt och kan<br />
stå emot den globala uppvärmningen bättre. Hentati<br />
Sundberg tycker att vi ska göra vårt yttersta för att<br />
värna den biologiska mångfalden och minska både<br />
utsläpp och gifter. Samtidigt tycker han att vi inte<br />
får vara för rädda för de nya arter som letar sig hit.<br />
– Bara på västkusten finns det nu kummel och<br />
bläckfisk. Om vi gör det bästa av dagens situation,<br />
ser till att få ett bra naturskydd, ett hållbart fiske<br />
och minskar miljögifterna, så kan det nog bli bra<br />
utifrån förutsättningarna.<br />
Men, menar han, vi måste inse att havens balans<br />
inte kommer att vara densamma som den var för tio<br />
år sedan.<br />
HUR MILJÖBUDGETEN KOMMER se ut är i skrivande<br />
stund oklart, men för att nå miljömålet till år 2030<br />
kommer det krävas enorma insatser, finansiella som<br />
politiska. Går det vägen kanske vi 2030 har silltrutar<br />
som föredrar kusten i stället för papperskorgen<br />
utanför McDonalds. Och har vi tur finns det kanske<br />
ejdrar där också.<br />
22 vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong>
MITT I<br />
VERKLIGHETEN<br />
Vi lever som vi lär, inte ett<br />
varumärke på avstånd utan mitt i<br />
verkligheten. Med rötter i Småland<br />
är vi en familj där alla är välkomna.<br />
Allt vi gör är på riktigt, vi och<br />
användarna är samma. Varje söm<br />
i varje plagg är designad med<br />
erfarenhet, kunskap och omtanke,<br />
i Värnamo. Vår inspiration kommer<br />
från hur människor gör, inte hur vi<br />
vill att de ska göra.<br />
Vi drivs av sunt förnuft, envishet,<br />
nyfikenhet och småländsk<br />
finurlighet. Stolta över att vara<br />
lokala - i Småland, Sverige.<br />
Gemenskap är en styrka. Pinewood<br />
är resultatet av envist lagarbete.<br />
Vi kan det här. Vi älskar det här.<br />
FURUDAL TRACKING JACKA HERR/DAM 5996/3996<br />
FURUDAL TRACKING BYXA HERR/DAM 5997/3997
REGIONALFÖRENINGARNA<br />
Ångermanland<br />
Vilken: Ångermanlands Ornitologiska Förening<br />
I korthet: Arbetar framgångsrikt med fågelskydd<br />
på flera nivåer. Arrangerar exkursioner<br />
och driver egen ringmärkning, framför allt i<br />
kustbandet.<br />
Regionala föreningar. Det finns<br />
totalt 25 regional föreningar i landet.<br />
Ångermanlands Ornitologiska Förening<br />
bildades 1971 och har idag runt 300<br />
medlemmar.<br />
Stark röst för fåglarna i norr<br />
Det började någon gång under<br />
slutet av 1960-talet, alltså prat<br />
om att på något vis organisera<br />
sig i föreningsform. Den förnämliga<br />
fågelsjön Öfjärden i<br />
närheten av Örnsköldsvik var på väg att bli<br />
fågelskyddsområde, och ett antal hugade<br />
fågelskådande pionjärer var myndigheterna<br />
behjälpliga i gränsdragningen. Här<br />
föddes också idén om att bilda en förening<br />
som skulle samla alla fågelintresserade<br />
i landskapet. Nåväl, i maj 1971 bildades<br />
således Ångermanlands Ornitologiska<br />
Förening (ÅOF) vid ett möte i natursköna<br />
Nordingrå, närmare bestämt vid Kiörningsgården.<br />
50 år senare genomfördes<br />
det jubilerande årsmötet för föreningen på<br />
samma plats och samma datum, dessutom<br />
med en av grundarna som mötesordförande.<br />
Så här två år senare ser vi fortfarande<br />
en livskraftig och för fåglarna stark röst<br />
leva kvar i ÅOF. Välkommen till Ångermanland!<br />
LANDSKAPET ÄR VARIERANDE med allt från<br />
dramatiskt branta kuster via odlingslandskapet<br />
i kustbandet till inlandets skogar<br />
och sjöar. Skogarna delas av bergskammar<br />
och i dess dalgångar rinner älvar, inte<br />
sällan med nipor och meandringar. I det<br />
landskapet finns naturligtvis andra intressenter<br />
än fåglarna. Föreningen arbetar<br />
aktivt i dialog och med skrivelser till olika<br />
exploatörer som vill använda naturens<br />
rum på olika sätt. Framför allt handlar det<br />
om vindkraftsetableringar (Ångermanland<br />
är ett av de vindkraftstätaste landskapen),<br />
ledningsdragningar, täkter, skyddsjakter<br />
och avverkningar. Vi får inte alltid genomslag<br />
för våra argument, och flera gånger<br />
har vi överklagat beslut till domstolar och<br />
överdomstolar, och där oftast fått gehör.<br />
TRE ARTER SOM föreningen särskilt uppmärksammar<br />
är kungsörn, berguv och<br />
vitryggig hackspett. Kungsörnen har en<br />
god och tät stam i landskapet med cirka<br />
70 revir. Deras bon ligger inte sällan i<br />
närheten av vindkraftsområden, och föreningen<br />
inventerar flitigt för att hitta bon<br />
och avleda exploatörer från de områden<br />
där örnarna rör sig mest. Samverkan är<br />
inte en rakt igenom enkel ekvation att lösa<br />
då örnarnas livsutrymme och vindkraftens<br />
bästa ställen ofta sammanfaller med<br />
varandra.<br />
Fågelskyddsarbetet i föreningen<br />
har alltid varit starkt. Under 1980-talet<br />
lyckades vi får stopp på användandet av<br />
kloralos i Sverige. Våra båda jaktvårdsför-<br />
FOTO: THOMAS BIRKÖ<br />
Delar av föreningens medlemmar på Järnäs udde. En bra lokal för att se sträckande fåglar, särskilt om<br />
hösten.<br />
eningar i Västernorrland och Västerbotten<br />
använde det för bekämpning av kråkor<br />
och vitfåglar vid minkfarmar samt längs<br />
kusten. Men det krävdes flera polisanmälningar<br />
och uppmärksamhet i media för att<br />
få Naturvårdsverket att förbjuda denna<br />
verksamhet. Likaså lyckades vi under<br />
80-talet skydda en fin fågelmyr, Stensjöflon,<br />
som var planerad för torvbrytning.<br />
Detta genom att göra inventeringar samt<br />
utforma ett temanummer om myren i vår<br />
tidskrift Gråspetten. Den tidningen sändes<br />
till alla politiker i regionen som skulle<br />
fatta beslut om torvbrytningen. Det blev<br />
ett nej! Under 1990-talet hade föreningen<br />
ett konstruktivt samarbete med Banverket<br />
och Botniabanan där anpassningar och<br />
nya konstruktioner utformades för att<br />
fågelsäkra ledningsnätet så att eldöd för<br />
ugglor och stora rovfåglar byggdes bort.<br />
24 vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong>
Föreningen arbetar fortsatt för att elledningarna<br />
ska vara fågelsäkra. Berguvar och<br />
andra större fåglar ska kunna landa på den<br />
utsiktsplats som elstolpen utgör utan att få<br />
ström genom sig. ”Huven Uven”, isolerade<br />
ledningar, samt fågelavvisare som gör<br />
fåglarna uppmärksamma på ledningarna<br />
är bra åtgärder. Vi är även med i inledningsfasen<br />
när alternativa sträckningar för<br />
längre ledningsdragningar analyseras.<br />
Ett varierat landskap leder med stor<br />
sannolikhet till större biologisk mångfald.<br />
I och med det senaste decenniets invasionsvågor<br />
från öster av vitryggig hackspett<br />
har incitamenten för att bevara större<br />
lövskogsområden ökat. Under de senaste<br />
åren har flera revir hittats, och dessutom<br />
har häckning konstaterats, därtill även ett<br />
antal troliga häckningar på olika platser i<br />
landskapet. Under vinterhalvåret underhåller<br />
föreningen ett antal matplatser<br />
med späck runt om i landskapets lämpliga<br />
biotoper för att om möjligt hitta och gynna<br />
fler vitryggar.<br />
UTÖVER DET SOM går under epitet fågelskyddsarbete<br />
arrangerar föreningen<br />
exkursioner, fågelvandringar, föredrag, fågelkvällar,<br />
nattsångarlyssningar och ringmärkning,<br />
för att nämna några aktiviteter.<br />
Dessa besöks av såväl unga som gamla i<br />
olika omfattning. Vi märker att fågelintresset<br />
hos stora likväl som små är stort, och<br />
att det har ökat. Visst finns det utrymme<br />
för föreningen att utöka sin medlemsskara<br />
från de nu knappt 300 bland landskapets<br />
invånare!<br />
GRÅSPETTEN, FÅGELN SOM kikar ut ur<br />
bohålet på vår logga, är Ångermanlands<br />
landskapsfågel och namngivare till vår<br />
tidskrift. Fyra nummer ges ut per år,<br />
med varierande innehåll, varav ett är en<br />
sammanfattning av de mest intressanta<br />
observationerna under året. Den så kallade<br />
fågelrapporten har hängt med i många år.<br />
Från att rapporten var helt ”analog” då<br />
all data bearbetades för hand till idag då<br />
Artportalen hjälper till att skaffa överblick<br />
och underlättar bearbetningen för<br />
redaktören.<br />
Fågeln gråspett har sitt kärnområde i<br />
och kring landskapet, och kan höras överallt<br />
under lämplig tid och i lämplig biotop.<br />
Den är också en glädjens gäst på många<br />
fågelbord under vintern där talg erbjuds.<br />
Flera gråspettar än vi trott rör sig ute på uddar i havet. Ringmärkning fascinerar även unga.<br />
FÖRENINGEN BEDRIVER RINGMÄRKNING i<br />
framför allt kustbandet. Den huvudsakliga<br />
verksamheten sker under hösten vid Skags<br />
udde, strax utanför Örnsköldsvik. Att få se<br />
en fågel på så nära håll som i handen kan<br />
vara en inkörsport till ett livslångt intresse.<br />
Det är inte bara i de yngsta ungdomarnas<br />
ögon det lyser vid åsynen av en kungsfågel<br />
i handen. Det äldre gardet visar även de<br />
en lyster i ögonen när fåglarna kommer<br />
nära. Och alla imponeras över den lilla<br />
lövsångaren som varit till A<strong>fri</strong>ka tur och<br />
retur – kanske inte bara en gång!<br />
En del mönster har trätt fram ur data<br />
från ringmärkningen. Vi vet en del om hur<br />
”våra” örnar rör sig, att fler hackspettsindivider<br />
än vi trott (tretåig och gråspett) rör<br />
på sig ute på uddar om hösten och det blir<br />
tydligt när olika arter tättingar vi ringmärker<br />
lämnar landskapet under hösten.<br />
FÖRENINGEN KOMMER OFÖRTRUTET att<br />
fortsätta sitt arbete med att sprida naturintresse<br />
i allmänhet och fågelintresse<br />
i synnerhet. Självklart finns vi också där<br />
FOTO: ANDERS LINDSTRÖM<br />
FOTO: THOMAS BIRKÖ<br />
God uppslutning vid en av föreningens ringmärkningsmorgnar.<br />
Kungsfågeln i centrum.<br />
fåglarna behöver oss, det vill säga i dialog<br />
(och kamp när det behövs) med olika<br />
exploaterande intressen. Vi ser även fram<br />
emot när föreningen fyller 100 år, för att<br />
då återigen mötas vid Kiörningsgården en<br />
morgon i maj! För att blicka tillbaka och<br />
åter skåda framtiden i vitögat. Väl mött i<br />
de ångermanländska markerna!<br />
Mikael Nordendahl, ordförande<br />
vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong> 25
EVOLUTION<br />
Om sexuell autonomi<br />
Skönhetens<br />
paradigm<br />
En explosion av nya studier om fåglars<br />
parningsstrategier utmanar den etablerade<br />
föreställningen om evolutionär utveckling.<br />
Begäret efter skönhet och honors sexuella<br />
autonomi är kanske lika viktiga drivkrafter i<br />
evolutionen som det naturliga urvalet.<br />
text Gabriella Håkansson<br />
Knölsvanen har allt sedan industrialismens<br />
framväxt på 1800-talet<br />
stått som symbol för det vackra,<br />
sanna och eviga. När Darwin år<br />
1859 publicerade Om arternas uppkomst<br />
och chockerade Europa med sin evolutionsteori<br />
fick svanen ännu större laddning.<br />
Inte endast kom den att stå för den<br />
Titelsidan till originalutgåvan av Om arternas<br />
uppkomst av Charles Darwin.<br />
gamla världens skönhet mot den nya sekulära<br />
världens dekadens och smuts, utan<br />
den kom även att gestalta Darwins idéer<br />
om de bäst utrustade rasernas bestånd i<br />
kampen för tillvaron som undertiteln lyder.<br />
I varenda stadsdamm kunde folk se att<br />
svanhannen är det aktiva, starkare könet<br />
som med fara för sitt liv aggressivt motar<br />
bort konkurrenter, medan honan passivt<br />
ruvar äggen. Tillsammans tar de hand om<br />
avkomman och lever i ett livslångt, monogamt<br />
”äktenskap”.<br />
Tydligare kunde varken dåtidens<br />
föreställning om lojal kärlek eller Darwins<br />
teori om det naturliga urvalet visas. Genom<br />
kamp mellan dominanta hannar inom<br />
en art selekteras den starkaste fram och<br />
får med parningen föra sina gener vidare.<br />
Med denna syn blir evolutionen förnuftig<br />
och syftar till att driva arterna mot<br />
allt större komplexitet och förfining. Att<br />
dovhjorthannen har stora horn är således<br />
för att hans förfäder har vunnit strider om<br />
honor och fört generna för de stora hornen<br />
vidare till avkomman, som med tiden evolverar<br />
ännu större horn och blir ännu mer<br />
framgångsrik i striden om honorna.<br />
Men såväl Darwin som hans uttolkare<br />
var färgade av sin tids normer för vad<br />
som var bra och naturligt. Fördomar och<br />
Knölsvanen har under långa tider<br />
varit den ultimata symbolen för det<br />
vackra och sanna, och inte minst<br />
för monogami.<br />
felaktiga föreställningar om könsroller,<br />
fortplantning och sexuellt urval gjorde att<br />
teorin blev så androcentrisk och ensidigt<br />
vinklad efter manliga och maskulina<br />
perspektiv att den missade målet. Knölsvanens<br />
monogami och påstådda könsrollsuppdelning<br />
kom att snedvrida vårt<br />
tänkande och lägga hämsko på forskningen<br />
i nästan hundra år. Idag utmanas<br />
knölsvansparadigmet av en lång rad<br />
studier av fåglars parningsstrategier som<br />
visar på en häpnadsväckande sexuell och<br />
social komplexitet som inte alltid går att<br />
separera. Låt oss titta på några exempel.<br />
IDAG KAN MAN slå upp vilken fågelbok som<br />
helst och läsa att 95 procent av världens<br />
10 000 fågelarter är monogama. Men<br />
stämmer det verkligen? Njae. Inte riktigt.<br />
Studier visar att den livslånga sexuella och<br />
sociala exklusivitet som vi lägger i ordet<br />
monogami snarare är undantag än regel<br />
i fågelvärlden. Vi finner den hos några<br />
fåtal arter, bland annat stora långflyt-<br />
26 vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong>
FOTO: NIKLAS ARONSSON<br />
Ringduvor är som regel monogama under häckningssäongen<br />
men byter partner till nästkommande<br />
säsong.<br />
tare som svanar, gäss, örnar och ugglor.<br />
Förklaringen till att dessa har adapterat<br />
strikt monogami som parningsstrategi tror<br />
man beror på att de gör av med extremt<br />
mycket energi under migrationen. Många<br />
får bara en unge per säsong och det tar<br />
ofta längre tid för dem att få avkomman<br />
på vingar än för andra fåglar. Har man<br />
bildat par redan före flytten behöver man<br />
inte ödsla kraft på ett leta efter en partner<br />
vid ankomst utan kan påbörja häckningen<br />
direkt, med större chans att lyckas såklart.<br />
En krävande häckning gör dessutom att<br />
förvärvad erfarenhet hos båda parter ökar<br />
chansen att få en unge på vingar. Att praktisera<br />
monogami och återvända till samma<br />
häckningsplats år efter år ger onekligen<br />
vissa arter väldigt stora fördelar, men hur<br />
gör alla de andra?<br />
Det är sant att majoriteten av våra<br />
fågelarter är monogama om man med<br />
monogam menar socialt monogam och<br />
endast syftar på varje enskild häckning. De<br />
allra flesta arter bildar par som håller ihop,<br />
FOTO: NIKLAS ARONSSON<br />
bygger bo och föder upp ungarna tillsammans,<br />
kruxet är bara att samma fåglar<br />
sedan byter partner under nästa häckning.<br />
För tättingar som svart rödstjärt, som kan<br />
få upp till tre kullar per säsong, händer det<br />
att honan byter partner såväl inför andra<br />
som tredje säsongshäckningen. Samma<br />
fenomen har noterats hos många av våra<br />
vanliga finkar, mesar, sångare och svalor<br />
och kan även ske hos duvor, trastar och<br />
skator som får två kullar årligen. Idag när<br />
det blivit lätt och billigt att ta gentester<br />
kan vi testa de häckande paren och jämföra<br />
deras genetiska avtryck med avkommans<br />
för att ta reda på hur det förhåller<br />
sig med parets sexuella vanor. I takt med<br />
att allt fler resultat väller in klarnar bilden.<br />
Det verkar inte alls som om social monogami<br />
går hand i hand med en monogam<br />
sexuell praktik.<br />
FÅGLAR TYCKS PRAKTISERA polygama<br />
varianter i långt högre grad än vi trott och<br />
ett av skälen skulle kunna vara att den evolutionära<br />
utveckling som Darwin och hans<br />
samtida trodde drevs framåt genom strid<br />
mellan hannar snarare tycks drivas fram<br />
av kamp mellan könen. Målet för bägge<br />
parterna är att vinna sexuell autonomi, det<br />
vill säga rätten att bestämma över avkommans<br />
gener. Alla variationer finns och det<br />
kan lika ofta handla om hannars kamp att<br />
få exklusiv rätt att befrukta, som honans<br />
strid för att slippa denna exklusivitet.<br />
Sällan har väl uttrycket ”i krig och kärlek<br />
är allt tillåtet” varit mer passande. Så kan<br />
vi till exempel se att socialt monogama<br />
honor hos tofsmesar har en tendens att<br />
försvinna i väg under häckningsperioden<br />
och smygpara sig med andra hannar än<br />
den valda partnern, antagligen för att<br />
utöka genbanken hos avkomman. När en<br />
hona får avkomma med fler än en hanne<br />
kallas det för polyandri, för vilket bjärt<br />
färgade simsnäppehonan som uppvaktar<br />
de brunare hannarna är det vanligaste<br />
exemplet. Polyandri i smyg tycks vara en<br />
smart parningsstrategi för många honor<br />
samtidigt som den är dråplig och oönskad<br />
hos de hannar som sliter för att föda upp<br />
andra hannars avkomma.<br />
Hannar inom många arter har därför<br />
kontrat evolutionärt med motstrategier<br />
som ökar chansen till exklusiv avkomma.<br />
En sådan strategi kan vara att vakta honan<br />
dygnet runt under häckningstiden så att<br />
hon helt enkelt inte kan smita i väg och<br />
nypa till sig fler gener, samtidigt som alla<br />
vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong> 27
EVOLUTION<br />
Om sexuell autonomi<br />
Evolutionen har<br />
under årmiljonernas<br />
lopp nämligen avvecklat<br />
penis hos upp till<br />
97 procent av alla fågelarter<br />
...<br />
hannar som kommer lite för nära brutalt<br />
motas bort.<br />
En annan intressant strategi är att föra<br />
spermakrig mot andra hannar. Så länge<br />
honan är parningsvillig kopulerar paret så<br />
ofta och mycket som hannens spermaproduktion<br />
klarar av för att skapa en kvantitativ<br />
spermafördel för den valda hannen.<br />
Skulle en främling lyckas komma till så är<br />
hans genetiska bidrag ändå så litet att det<br />
blir försumbart. En annan hanlig strategi<br />
för att få egen avkomma är tvångsparning<br />
och här är simänderna det mest uppmärksammade<br />
exemplet. Våra egna gräsänder<br />
försöker ofta såväl enskilt som i grupp<br />
tvångspara sig med honor med förödande<br />
konsekvenser. Honorna kämpar emot<br />
så hårt att en del, till följd av skadorna,<br />
misslyckas med häckningen eller dör. I en<br />
studie dog upp till tio procent av honorna<br />
i populationen genom drunkning eller<br />
av de skador de får av hannarnas brutala<br />
behandling.<br />
Ett av skälen till att en gräsandshanne<br />
kan tvångspara sig så pass brutalt<br />
är dels att hans penis har utvecklat en<br />
korkskruvs liknande form som krokar fast<br />
inuti honan så hon inte kommer loss, dels<br />
att flera andarters penis under häckningsperioden<br />
växer till med flera hundra<br />
procent (för att sedan krympa ihop igen). I<br />
gengäld har honorna utvecklat en komplex<br />
vagina som är fylld av lönnfack och fickor<br />
att gå vilse och förhoppningsvis ejakulera<br />
i. När sperman inte hamnar där den ska är<br />
faran för stunden över. Andra arters honor<br />
har utvecklat ett sätt att spara på sperma<br />
från den valda partnern och spä ut om hon<br />
råkar ut för tvångsparning.<br />
Den biologiskt betingade motviljan mot<br />
att påtvingas gener från hannar som de<br />
eller andra har ratat tycks vara en otroligt<br />
stark evolutionär drivkraft och den mest<br />
framgångsrika honliga motstrategin mot<br />
tvångsparning är således också radikal.<br />
Evolutionen har under årmiljonernas<br />
lopp nämligen avvecklat penis hos upp till<br />
97 procent av alla fågelarter så att fåglar<br />
i stället parar sig genom att trycka sina<br />
kloaker mot varandra, och det är rimligt<br />
att tänka sig att det är det honliga valet av<br />
hannar med liten penis som är drivkraften<br />
bakom den här drastiska avvecklingen.<br />
Syftet skulle då vara att en liten eller ingen<br />
penis minskar honans risk att påtvingas<br />
oönskade gener. Stämmer det? Teorin är<br />
ny så vi vet inte riktigt, men om vi tittar på<br />
kajorna som länge ansett vara en av fågelvärldens<br />
mest monogama så visar studier<br />
FOTO: PETER OLSSON<br />
Hos änder och en del andra fågelarter, se till exempel artikeln om ratiter längre fram i detta nummer,<br />
har hannarna en yttre penis. I krickans fall är den korkskruvsformad.<br />
att de mycket riktigt är extremt sociala<br />
och umgås tätt, samtidigt som ingen har<br />
vetat hur den sexuella praktiken ser ut<br />
eftersom kajor parar sig inne i bohålan.<br />
Ett tyskt team beslutade sig 2018 för att<br />
gå till botten med saken och installerade<br />
kameror i bohål. Trots att kajhannar ägnar<br />
sig åt minutiös övervakning och skydd av<br />
sina honor så visade det sig att andra hannar<br />
gjorde förvånansvärt många försök till<br />
tvångsparning. Den trånga bohålan tillät<br />
dock inte inkräktaren att ta ut svängarna<br />
och tester på avkomman visade också att<br />
endast en bråkdels procent av generna<br />
kom från utomstående hannar, samtidigt<br />
som så mycket som var tredje kopulation<br />
ibland skedde med tvång. Här verkar såväl<br />
boets konstruktion som den evolutionärt<br />
avvecklade penisen vara lyckade honliga<br />
motstrategier för att minimera risken att<br />
befruktas av hannar hon har ratat. En<br />
penisbe<strong>fri</strong>ad hanne lyckas helt enkelt inte<br />
med sitt uppsåt när honan är samarbetsovillig.<br />
MEN HANNARS PARNINGSSTRATEGIER<br />
innehåller naturligtvis inte bara våld och<br />
övervakning, utan även vackra dräkter,<br />
spektakulär lek och raffinerad lurighet,<br />
vilket brushanarna är ett praktexempel på.<br />
Brushanar är vad man kallar för polygyna,<br />
det vill säga de tillämpar en parningstrategi<br />
där en hanne får avkomma med fler<br />
än en hona. Och de gör mer än så. Ett<br />
nederländskt team kom 2006 (Vår Fågelvärld<br />
nr 3/2007) fram till att denna art inte<br />
tillämpar en utan tre olika parningsstrategier<br />
genom att uppvisa tre olika sorters<br />
hannar med tre skilda morfologier. Vi har<br />
dels den stiliga oberoende hannen som<br />
man ofta ser på bild och vars praktdräkt<br />
under leken består av en mörk krage och<br />
huvudtofsar i granna färger. De oberoende<br />
hannarna utgör ungefär 90 procent av<br />
flockens hannar och det är dessa som på<br />
spelplatsen ägnar timme ut och timme in<br />
åt att tävla med varandra om att få etablera<br />
och hävda revir. Men i flocken finns även<br />
den lite mindre satellithannen som utgör<br />
nio procent av hannarna. Han har också<br />
praktdräkt men en ljus och mindre prålig<br />
sådan än den oberoendes. Satelliterna är<br />
inte revirhävdande och kan därför röra<br />
sig <strong>fri</strong>tt på spelplatsen utan att motas bort<br />
samtidigt som de oberoende hannarna har<br />
28 vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong>
koll på vad deras underställda bröder gör<br />
och ser till att de inte kommer i närheten<br />
av honorna. Men ingen fågel kan ha koll<br />
hela tiden. När de oberoende blir distraherade<br />
av sin lek så passar satelliterna på<br />
att para sig. Det är oklart om det rör sig<br />
om tvångsparning eller om honor kan acceptera<br />
och välja även satelliter, kanske för<br />
att som tofsmesarna utöka genbanken hos<br />
avkomman.<br />
Upptäckten som det holländska teamet<br />
gjorde var dock att brushanar även har en<br />
tredje parningsstrategi, en intermediär<br />
hanne eller faederer, som utgör en procent<br />
av hannarna och som till morfologin ser ut<br />
precis som en hona. När man studerade en<br />
lekande brushaneflock i bur såg man att<br />
oberoende hannar frekvent kopulerar med<br />
satellithannar, samt att både oberoende<br />
hannar och satelliter i sin tur besteg den<br />
honfärgade intermediären. Intermediären<br />
betedde sig däremot som en hona och<br />
besteg inga hannar alls. Vad ska detta vara<br />
bra för? Det verkar som om intermediären<br />
genom att passera som hona kan smyga<br />
runt osedd på spelplatsen och när tillfälle<br />
ges blixtsnabbt hoppa upp på en hona och<br />
stjäla till sig en parning. Att intermediärens<br />
testiklar vid dissektion visade sig vara<br />
2,5 gånger så stora som de andra hannarnas<br />
stärker teorin. Intermediären får som<br />
vi sett en klar fördel i spermiekriget när<br />
han vid ett fåtal kopulationer ändå kan<br />
leverera en större kvantitet.<br />
För sju år sedan gjorde ett svenskt<br />
forskarteam (Vår Fågelvärld 4/2016) en<br />
revolutionerande upptäckt som visade<br />
hur dessa tre olika strategier genetiskt<br />
har ärvts hos brushanar och att de går<br />
tillbaka till tiden före Homo sapiens. Att<br />
ha flera parningsstrategier inom arten är<br />
alltså ingen sentida evolutionär nyck utan<br />
en del av en äldre, framgångsrik strategi<br />
i fågelvärlden som öppnar upp för att det<br />
kan finnas ytterligare hanliga morfer hos<br />
brushanar som vi inte upptäckt än, och att<br />
liknande luriga parningsstrategier även<br />
kan förekomma hos andra arter.<br />
DARWINS TEORIER OM det naturliga urvalet<br />
genom hannars kamp om dominans utmanas<br />
således allt oftare av de studier som<br />
visar att den evolutionära kampen snarare<br />
utspelas mellan honor och hannar som<br />
utvecklar olika sexuella strategier om vem<br />
som ska ha kontroll över befruktningen.<br />
FOTO: TOMAS LUNDQUIST<br />
Kajan har ansetts vara en av få fågelarter som är strikt monogam, men forskning har nu visat att parningar<br />
mellan honor och utomstående hannar sker regelbundet i bohålan.<br />
Förenklade begrepp som monogami – eller<br />
ålderdomliga uttryck som ”äktenskap”,<br />
”otrohet”, ”promiskuitet” och ”harem”<br />
som fortfarande används i gymnasieböcker<br />
– stämmer helt enkelt inte överens<br />
med verkligheten. Vi behöver både en ny<br />
förståelse för fåglars fortplantning och ett<br />
nytt språkbruk för det. Kanske räcker det<br />
att skilja på social och sexuell monogami?<br />
Men inte heller det är så enkelt som man<br />
tror. I Anders Brodins fina bok Fångad<br />
av fåglar handlar flera kapitel om de<br />
hamstrande talltitorna. Titor tycks har valt<br />
en reproduktionsstrategi som bygger på<br />
att ett alfa-par och ett beta-par bildar en<br />
grupp som häckar tillsammans i flera säsonger<br />
och som bildar par redan på hösten<br />
före häckningssäsongen. Utmaningen för<br />
de små titorna är att överleva den bistra<br />
vintern om de inte ska stå utan partner till<br />
våren. Brodin föreslår att orsaken till den<br />
sällsamma fyrklöverstrategin kan vara att<br />
det erfarna alfaparet som håller reviret<br />
kan behöva en reservpartner om någon av<br />
dem fryser ihjäl. På samma sätt behöver<br />
det unga icke-revirhävdande betaparet<br />
äldre mentorer som kan lära dem den<br />
svåra konsten att hamstra för att klara<br />
vintern.<br />
Titornas livsstrategi verkar smart,<br />
men reser frågor om vad som är viktigast<br />
i denna parningsstrategi? Är det det sexuella<br />
partnervalet eller det sociala samarbetet<br />
med ett annat par? Precis som hos<br />
brushanarna måste man räkna med att det<br />
finns kromosomer som kodar för socialt<br />
partnerskap med andra individer hos titor,<br />
men vi vet ännu inte om det är hannen<br />
eller honan eller båda som upprättar och<br />
vårdar tvåparsrelationen och inte heller<br />
vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong> 29
EVOLUTION<br />
Om sexuell autonomi<br />
Brushanens parningsdräkt för snarare<br />
tankarna till en maskeradbal i Paris<br />
under rokokons glansdagar, än till en<br />
vadares fjäderdräkt.<br />
vet vi om det är beta-paret som uppvaktar<br />
alfa-paret eller tvärtom. Om titorna följer<br />
samma sexuella strategier som deras nära<br />
släktingar bland mesarna så praktiserar<br />
honan troligtvis sexuell polyandri i smyg,<br />
ja, kanske hela fyrklövern praktiserar polygynandri<br />
öppet eller i smyg. Vi vet inte.<br />
Och varför väljer titorna genetiska främlingar<br />
som beta-par när det kan tyckas mer<br />
logiskt att välja sina egna släktingar, som<br />
till exempel stjärtmesarna gör. När ett par<br />
stjärtmesar misslyckas med häckningen<br />
händer det att de skiljs åt och i stället hjälper<br />
besläktade hannar med deras häckning<br />
vilket kan tyckas lyckat ur ett evolutionärt<br />
perspektiv. Inte heller det vet vi något om<br />
eftersom forskningen är i startgroparna.<br />
VI HAR NU flyttat oss långt bort från<br />
knölsvansparadigmets idé om evig kärlek<br />
och trohet, och således även från Darwins<br />
teori om det naturliga urvalet. Vad som<br />
är naturligt verkar vara svårt att ringa in<br />
och skiftar från art till art, och faktum är<br />
att detta var något Darwin redan visste.<br />
Hans funderingar kring djurs motsägelsefulla<br />
reproduktionsvanor och partnerval<br />
gnagde så mycket i honom att han till<br />
slut mådde illa av att se en fjäder av en<br />
påfågelsstjärt. Hur Darwin än vände och<br />
vred på saken så kunde han nämligen inte<br />
se att påfågelhannens extrema stjärt var<br />
till någon nytta för arten. Teorin han hade<br />
lanserat sade ju att individer med fysiska<br />
fördelar som till exempel stora horn<br />
överlever lättare och vinner strider om<br />
honor, och att dessa fördelar förs vidare<br />
FOTO: DIEGO QUESADA<br />
Rödhättad manakin förekommer från Mexiko i<br />
norr till västra Ecuador i söder. Hannen är känd<br />
för sin dans som påminner om ”Moonwalk”.<br />
till avkomman som med tiden utvecklar<br />
ännu större horn som leder till ännu fler<br />
parningar, och att evolutionen på detta<br />
vis rör sig mot större nytta, komplexitet<br />
och förfining. Men påfågelns stjärtfjädrar<br />
kunde omöjligt vara en fördel för arten.<br />
Det tycktes snarare tvärtom vara så att de<br />
gjorde fågeln till ett lätt rov för predatorer,<br />
vilket motsade hela hans teori. Redan 1871<br />
lanserade Darwin således en annan och<br />
kompletterande teori om sexuellt urval<br />
som han tänkte sig samevolverar med det<br />
naturliga urvalet.<br />
I boken Människans härkomst och<br />
könsurvalet föreslår han att det är honor<br />
som väljer partner och inte tvärtom, och<br />
att detta val i lika hög grad driver evolutionen.<br />
Tesen var så djärv att ingen ville ta<br />
i den med tång. Hans samtida var benhårt<br />
övertygade om att honor hade mindre<br />
hjärnor än hannar och var medfött passiva,<br />
irrationella och saknade förmåga att<br />
göra egna val. Kognitivt och intellektuellt<br />
placerades honor och kvinnor på samma<br />
nivå som juvenila hannar eller tioåriga<br />
pojkar, och den vanliga föreställningen om<br />
kvinnors sexualitet var att den stimulerades<br />
av att dra ut stolen eller öppna dörren.<br />
Att i en sådan tid föreställa sig att honor<br />
strävade efter sexuell autonomi, och hade<br />
en egen drivande sexuell agens och agenda<br />
var otänkbart.<br />
Darwins briljanta teori om det sexuella<br />
urvalet ansågs horribel och tegs ihjäl, och<br />
trots att fältornitologins fader Edmund<br />
Selous trettio tio år senare i sina brushanestudier<br />
(Torgny Nordin, Vår Fågelvärld<br />
4/2018) vetenskapligt kunde slå fast att<br />
Darwin hade rätt, så var världen fortfarande<br />
inte redo för aktiva honor. Selous<br />
forskning nonchalerades av alla utom den<br />
yngre kollegan Eliot Howard som idogt<br />
fortsatte brushanestudierna och år 1920<br />
till samtidens förvåning kunde visa att det<br />
bombastiska spel som brushanarna ägnar<br />
sig åt inte alls handlar om att bli herre på<br />
täppan. En brushane kan visa upp ur hur<br />
mycket ornament och kämpaglöd som<br />
helst men får ingen hona så länge han inte<br />
har ett revir.<br />
Spelet handlade primärt alltså inte om<br />
att vara den starkaste utan om att hävda<br />
revir, och Howard underströk på nytt att<br />
det är brushonorna som gör det aktiva<br />
valet av vilka hannar hon vill para sig med.<br />
Men nej. Det var fortfarande för radikalt.<br />
Howard hyllades för att ha upptäckt<br />
reviret och resten tystades ned. Samma sak<br />
hände med evolutionspsykologen Ronald<br />
Fisher som under 1930-talet på nytt och<br />
lika förgäves lanserade idéen om det sexuella<br />
urvalet. Naturvetenskapen verkade ha<br />
trampat ner sig så djupt i det androcentriska<br />
knölsvansparadigmet att den inte<br />
förmådde lyfta blicken mot horisonten på<br />
ytterligare femtio år.<br />
DET VAR FÖRST på 1970-talet när kvinnor<br />
i större omfattning kom ut på arbetsmarknaden<br />
och började arbeta i fält som<br />
studiefokus förflyttades från hannar till<br />
honor, från idén om strid till idén om val.<br />
Äntligen sköts den seglivade svanen i sank<br />
och under de två senaste decennierna har<br />
studier över och teorier om kampen för<br />
sexuell autonomi och den sexuella selektionen<br />
formligen exploderat.<br />
Idag vet vi att honor gör ett aktivt val av<br />
partner som tycks bygga på väl underbyggda<br />
beslut. Honor har evolutionärt<br />
utvecklat en rad avancerade kognitiva<br />
bedömningsförmågor, medan hannar<br />
30 vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong>
I manakinernas<br />
hangrupp brukar<br />
det alltid finnas en betahanne<br />
som står i kö för att<br />
ta alfahannens plats ...<br />
har anpassat sitt beteende, sina dräkter<br />
och sin fysik efter honornas preferenser<br />
och utvecklat de egenskaper som honor<br />
uppskattar. Varje elaborerat ornament hos<br />
en hanne är det evolutionära resultatet av<br />
en lika elaborerad estetisk urskillningsförmåga<br />
hos honan – även när priset är<br />
orimligt högt för arten som i fallet med<br />
Darwins påfågel.<br />
Enligt knölsvansparadigmet så var hannars<br />
prakt och ornament strikt korrelerade<br />
till individens hälsa, överlevnadsförmåga<br />
och häckningsskicklighet och all form av<br />
skönhet ansågs huvudsakligen bidra med<br />
upplysningar om den potentiella partnerns<br />
kvaliteter. Påfågeln tycktes ju bevisa<br />
motsatsen och den samtida forskare som<br />
byggt vidare på Darwins nonchalerade tes<br />
om det sexuella urvalet är evolutionsbiologen<br />
och fågelskådaren Richard O. Prum. I<br />
den uppmärksammade boken Skönhetens<br />
evolution från 2017 utgår han ifrån den<br />
delvis kontroversiella teorin att hannars<br />
praktdräkter inte har något samband alls<br />
med individens egenskaper utan är en<br />
kvalitet i sig. Hornen hos en hjort eller de<br />
FOTO: TORSTEN GREEN-PETERSEN<br />
granna fjädrarna hos en härfågel behöver<br />
alltså inte säga något alls om hannens förmåga<br />
som parningspartner utan är bara till<br />
för att tilltala honans sexuella smak. Prum<br />
föreslår att extrema detaljer som plymer<br />
och starka färger i fågeldräkter som inte<br />
har något samband med en kvalitet likväl<br />
fortsätter att utvecklas och förfinas evolutionärt<br />
så länge den väljande partnern<br />
tilltalas av den. Resultatet är vad han kallar<br />
för estetisk extremism. En tillsynes helt<br />
meningslös utveckling som ligger bakom<br />
den oändliga färgrikedom och prakt hos<br />
våra 10 000 olika fågelarter. Men finns<br />
det då ingen nytta alls i evolutionen? Nej,<br />
ingen nytta och ingen riktning, säger Prum<br />
– men ibland ser slumpen till att oväntade<br />
saker sker.<br />
Tillsammans med hustrun Ann har<br />
Prum under flera år studerat de tropiska<br />
manakinerna, som är polygyna estetiska<br />
extremister och liksom brushanarna använder<br />
leken på spelplatsen som en viktig<br />
del av parbildningen, eller rättare sagt<br />
parningen. För till skillnad från mesarna<br />
vi tittat på som bildar sociala par men<br />
är sexuellt polygama så är manakinerna<br />
sexuellt polygama utan att vara socialt monogama.<br />
Manakinerna är en tättingfamilj<br />
om cirka sextio arter som har utvecklat<br />
de mest spektakulära häckningsstrategier<br />
vi känner till i djurvärlden och vars<br />
uppvisningar under leken innehåller både<br />
spatiala och vokala inslag med upp till fem<br />
koordinerade hannar samtidigt. Många av<br />
arterna både dansar, sjunger och gör väl<br />
inövade dramatiska luftsprång, danssteg,<br />
knixar, knäppljud och vingslag tillsammans<br />
som i en balett.<br />
Anledningen till denna extremism,<br />
menar Prum, kan vara att manakiner är<br />
fruktätare. Det gör att artens honor kan ta<br />
hand om avkomman helt på egen hand och<br />
inte behöver hannen till annat än befruktning.<br />
När honorna gör sitt partnerval<br />
kan de således helt och hållet rikta in sig<br />
på skönhet. Den avancerade leken har<br />
utvecklats till att bli hannarnas livsmål och<br />
kopulationen en dröm som endast ett litet<br />
antal får uppleva.<br />
När Prum studerade de revirhävdande<br />
Chiroxiphia-manakinerna så började<br />
kampen om att en dag långt fram i livet<br />
få kopulera med en hona redan hos de<br />
nyflygga juvenilerna. De satte omedelbart<br />
i gång med att leta rätt på en annan hannes<br />
spelplats, och slog sedan följe med hans<br />
etablerade grupp under de fyra år det tar<br />
för en manakinhanne att utveckla adult<br />
dräkt. Den unga adulten ägnade i sin tur<br />
ytterligare några år av tillfälligt deltagande<br />
i gruppen innan han slutligen blev (eller<br />
inte blev) godkänd av alfahannen och fick<br />
lov att inleda partnerskap med honom. Det<br />
kan tyckas vara en lång tid för en liten fågel<br />
att vänta på sin tur i kön, och ändå var<br />
det inte förrän nu det verkligt hårda jobbet<br />
att försöka bli den kopulerande hannen<br />
började. I manakinernas hangrupp brukar<br />
det alltid finnas en betahanne som står i kö<br />
för att ta alfahannens plats om och när han<br />
troppar av eller försvinner. För den nyinsläppta<br />
unghannen handlar det nu om att<br />
vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong> 31
EVOLUTION<br />
Sexuell autonomi<br />
i strid med de andra ynglingarna konkurrera<br />
ut den nuvarande betahannen och ta<br />
hans plats. Kanske lyckas han, kanske inte.<br />
Om och när en betahanne i sin tur efter<br />
lika många års hårt slit får status som alfahanne<br />
så är det ändå inte säkert att han får<br />
para sig med en hona. För det är ju först<br />
nu den riktiga tävlingen kan börja. I mellan<br />
tio och tjugo år har alfahannen tillsammans<br />
med sin lojala grupp tränat varje dag<br />
året om på sitt nummer, och under häckningen<br />
ska den hårt kämpande alfahannen<br />
ut och konkurrera om honornas gunst med<br />
alla de andra alfahannarna på spelplatsen.<br />
Skulle hans grupp ha framgång och en<br />
hona ger honom sitt godkännande så följer<br />
alltså Le grand finale. Kopulationen. Den<br />
tar cirka tre sekunder.<br />
Långtidsstudier av manakinavkommans<br />
genetiska avtryck visar att av tjugoen hannar<br />
i en årskull blev endast fem alfahannar<br />
med åren, och av dessa fick bara fyra para<br />
sig. De framgångsrika alfahannarna väljs<br />
i sin tur av flera honor och kopulationsfrekvensen<br />
för en superalfahanne kan vara<br />
50–100 parningar om året. För honom lönade<br />
sig verkligen de femton årens dagliga<br />
slit med att skapa den perfekta baletten<br />
– men för de flesta andra var det fruktlöst.<br />
Åtminstone genetiskt. Manakinerna uppvisar<br />
inte bara bland de mest raffinerade<br />
uppvisningarna vi känner till i djurvärlden<br />
utan också det mest långtgående samarbetet<br />
mellan hannar.<br />
Prum avgränsar sin undersökning till<br />
det sexuella urvalet men hos oss läsare så<br />
väcker hans studier samma frågor om det<br />
sociala urvalet som Brodins talltitor. Om<br />
endast en väldigt liten del av manakinhannarna<br />
någonsin får para sig med en hona<br />
och då bara kommer i kontakt med henne<br />
i tre sekunder per gång, samtidigt som han<br />
lever intimt med andra hannar i tjugo års<br />
tid – då måste man ju fråga sig vad nedärvda<br />
sociala egenskaper spelar för roll i olika<br />
häckningsstrategier. Kan honors sexuella<br />
val också evolvera fram social smidighet,<br />
samarbetsförmåga och empati samtidigt<br />
som de avvecklar aggressivitet och hanlig<br />
dominans? Som vi tidigare konstaterat så<br />
finns ännu inga svar på de frågorna utan vi<br />
får följa forskningen.<br />
ATT EVOLUTIONEN INTE är linjär eller<br />
skapar nytta har chockat många som har<br />
haft svårt att acceptera ett ändamålslöst<br />
Långstjärtad manakin hör till släktet<br />
Chiroxiphia där arterna är kända för en<br />
säregen dans. Den inkluderar bland annat<br />
långsamma vingslag (bilden) som påminner<br />
om hur en fjäril flyger. Det är framför<br />
allt detta släkte som Richard Prum har<br />
studerat. Den långstjärtade manakinen hör<br />
hemma i Mellanamerika.<br />
universum som styrs av en selektion av enskilda<br />
gener. Men i en riktningslös process<br />
tillåts slumpen spela en avgörande roll,<br />
och när Prum studerade fjäderdräkten<br />
hos en art manakiner som uppför en av de<br />
mest extraordinära balettakterna så upptäckte<br />
han något fantastiskt. Just denna<br />
art hade blivit sådana estetiska extremister<br />
att deras fjädrar - för att klara av de<br />
svåra rörelser som honor uppskattar - har<br />
tillbakabildats till ett tidigare evolutionärt<br />
stadium. Prum insåg då att de estetiska<br />
fjäderornament vi ser hos fåglar idag<br />
antagligen har utvecklats betydligt längre<br />
tillbaka i tiden, långt innan fåglar som<br />
grupp uppstod. Paleontologiska data visar<br />
att fjädrarnas evolution har gått från enkla<br />
ihåliga rör, via dun till praktfulla konstverk<br />
långt före både fåglar och flygningens<br />
uppkomst. Den första befjädrade varelsen<br />
var förmodligen en köttätande theropod,<br />
alltså en tvåbent dinosaurie, som under juratiden<br />
hade börjat utveckla små rör som<br />
växte ut genom skinnet. Till exempel hade<br />
redan under sen Jura rören hos den lilla<br />
dinosaurien Anchiornis huxleyi utvecklats<br />
till långa, vinglika fjädrar som satt på<br />
både fram- och bakbenen. Pigmentanalys<br />
av fossiler visar att fjädrarna var vackert<br />
färgade i svart, grått, ockra och vitt. Men<br />
Anchiornis kunde av allt att döma inte<br />
flyga som dagens fåglar, så fjädrarna hade<br />
alltså uppstått av andra skäl. Vilka då?<br />
Ursprungligen kan man tänka sig att<br />
FOTO: JUAN DIEGO VARGAS<br />
rör och dun uppstod för att ge värme<br />
under kyliga perioder, men varför dessa<br />
enkla konstruktioner sedan evolverade<br />
vidare och blev komplexa och plana<br />
fjädrar är mystiskt. Om man inte tänker<br />
på det som ett resultat av sexuella val.<br />
Prum tänker sig att honors estetiska val<br />
selekterade fram allt längre, stiligare och<br />
framför allt bredare fjädrar hos hannarna<br />
därför att plana fjädrar på ett bättre sätt<br />
framhåller färger och mönster. Slutligen<br />
hade fjädrarna fått en sådan fysisk form att<br />
de gick att flyga med.<br />
Begäret efter skönhet fick alltså några<br />
av de befjädrade dinosauriearterna att<br />
börja flyga, och när en komet för sextiosex<br />
miljoner år sedan slog ned på jorden<br />
och utplånade merparten av allt liv kan<br />
flygförmågan ha varit just det som gjorde<br />
att dessa dinosaurier överlevde katastrofen<br />
när alla andra utplånades. Det sexuella<br />
begäret efter skönhet som format vissa<br />
arter är utan nytta, samtidigt som det<br />
driver fram en sällsam evolutionär <strong>fri</strong>het<br />
och kreativitet som gör det möjligt att<br />
oväntade nya former, färger och funktioner<br />
kan utvecklas. Som när slumpen slår<br />
till förvandlas från meningslösa ornament<br />
till högsta överlevnadsnytta. Vi vet att de<br />
befjädrade dinosaurierna som överlevde är<br />
anfäder till alla bevingade arter idag. Utan<br />
dem och utan deras meningslösa skönhet<br />
hade vi överhuvudtaget inte haft några<br />
fåglar.<br />
32 vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong>
DJUPDYKNING<br />
FÄLTBESTÄMNING AV<br />
DVÄRGLÄRKOR<br />
OCH GENOMGÅNG AV DE SVENSKA FYNDEN<br />
Dvärglärka har i Sverige delats upp i tre arter efter ett beslut från<br />
Taxonomikommittén i början av 2022. Här följer en artikel från<br />
Raritetskommittén om hur man skiljer de tre arterna åt utifrån dagens<br />
kunskap. Dessutom görs en genomgång av de fyra svenska fynden.<br />
text Niklas Andersson, för Raritetskommittén<br />
Nya studier har visat att dvärglärka består av minst<br />
tre olika arter (Alström m.fl. 2021). Förutom<br />
genetiska och morfologiska skillnader rör det sig<br />
även om skillnader i form av habitatval, utbredningsområde,<br />
läten och mått. BirdLife Sveriges<br />
Taxonomikommitté (Tk) accepterade de tre<br />
arterna och gav dem namnen medelhavslärka Alaudala rufescens,<br />
turkestanlärka Alaudala heinei och sidenvägslärka Alaudala cheleensis.<br />
De förekommer i sin tur med en rad underarter. Sandlärka<br />
Alaudala raytal kvarstår som art (Jirle m.fl. 2022) men tas inte upp<br />
här eftersom arten rimligen inte är en tänkbar vagrant till Nordeuropa.<br />
Ursprungligen ingick ”dvärg” i artnamnen för att förtydliga<br />
släktskapet, men det har nu tagits bort, vilket kommer att framgå i<br />
nästa rapport från Tk.<br />
BirdLife Sveriges Raritetskommitté (Rk) redogör i den här artikeln<br />
för hur man skiljer de tre arterna åt utifrån dagens kunskap.<br />
Artikeln är baserad på befintlig litteratur, artiklar, egna resor och<br />
en genomgång av det bildmaterial som finns att tillgå i öppna databaser,<br />
till exempel iNaturalist.org och ebird.org. Läten har även<br />
studerats på xeno-canto.org.<br />
Fokus för den här artikeln har varit att studera arterna ur ett<br />
fältbestämningsmässigt perspektiv, utifrån dagens kunskap. Det<br />
ska dock inte stickas under stol med att detta är ett mycket svårt<br />
artkomplex med dräktkaraktärer som inte alltid är lätta att notera<br />
i fält. Artbestämning utanför utbredningsområdet måste göras<br />
med försiktigt iakttagande av flertalet karaktärer. Förhoppningen<br />
är att denna artikel ändå ska inspirera och visa att det är möjligt<br />
att bestämma de tre arterna om förhållandena är goda, med beaktande<br />
av att vissa individer kan vara svårare och i vissa fall bör<br />
lämnas obestämda.<br />
På kommande sidor presenteras och jämförs karaktärer mellan<br />
de tre arterna.<br />
MEDELHAVSLÄRKA ALAUDALA RUFESCENS förekommer med tre underarter,<br />
rufescens (Kanarieöarna), apetzii (södra Iberiska halvön)<br />
och minor (Norda<strong>fri</strong>ka, södra Turkiet ned mot Irak och Sinaihalvön)<br />
enligt Jirle m.fl. (2022). Medelhavslärka känns igen främst<br />
genom sin ringa storlek och mer uttalade streckning såväl ovan<br />
som under, detta skiljer den gentemot de två östligare arterna.<br />
Underarten minor är jämförelsevis mot apetzii och rufescens något<br />
ljusare ovan och mer diskret streckad.<br />
Turkestanlärka Alaudala heinei är den art som är mest trolig<br />
att dyka upp i Nordeuropa och förekommer med tre underarter.<br />
Underarterna är heinei (östra Turkiet, Ukraina, vidare till östra<br />
Kazakstan och södra Mongoliet), aharonii (centrala Turkiet) och<br />
persica (södra Irak, Iran och Afghanistan) enligt Jirle m.fl. (2022).<br />
Turkestanlärka är större än medelhavslärka, har kraftigare näbb<br />
och är mindre streckad. Då persica sannolikt inte är en tänkbar<br />
vagrant i NV Europa, liksom svårigheten att hitta bilder på<br />
underarten på internet, är denna underart inte vidare behandlad<br />
i artikeln. Skillnaderna mellan heinei och aharonii är små, den senare<br />
har dock en något kraftigare näbb med djupare näbbas och är<br />
34 vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong>
BILD: JAVIER TRAIN GARCIA<br />
Medelhavslärka Alaudala rufescens apetzii. Zaragoza, Spanien, 14 april 20<strong>23</strong>.<br />
något ljusare grå ovan med mindre uttalad streckning<br />
(Alström m.fl. 2021).<br />
Sidenvägslärka Alaudala cheleensis förekommer<br />
i fyra underarter – cheleensis (centrala och östra<br />
Mongoliet till norra centrala Kina), tuvinica (nordvästra<br />
Mongoliet och södra Sibirien), leucophaea<br />
(Turkmenistan, Uzbekistan och södra Kazakstan<br />
österut till Ferganadalen) och seebohmi (västra Kina<br />
till Qaidamsänkan och sydvästra Mongoliet) enligt<br />
Jirle m.fl. (2022). Inom arten sidenvägslärka finns<br />
två tydliga klader; cheleensis och tuvinica respektive<br />
leucophaea och seebohmi (Alström m.fl. 2021).<br />
Sidenvägslärka är generellt något ljusare och gråare<br />
än turkestanlärka. Formen leucophaea är rätt dåligt<br />
känd i dagsläget och sannolikt har den minskat<br />
de senaste årtiondena på grund av habitatförlust<br />
(Shirihai & Svensson, 2018). Enbart ett par ”säkra”<br />
individer har hittats i det genomgångna bildmaterialet.<br />
ATT SKILJA DE tre dvärglärkorna från såväl korttålärka<br />
som sånglärka kan för många vara ett nog<br />
Turkestanlärka Alaudala<br />
heinei. Abu Dhabi, Förenade<br />
Arabemiraten, 27 dec 2019.<br />
Lägg här märke till de<br />
närmast svarta stjärtpennorna.<br />
Medelhavs- och<br />
turkestanlärka har i genomsnitt<br />
mörkare stjärt- och<br />
vingpennor än sidenvägslärka<br />
(Alström m.fl. 2021).<br />
Lägg också märke till den<br />
yttersta stjärtpennan, T6<br />
– den svarta teckningen<br />
längs innerfanet är som<br />
oftast dold bakom T5<br />
och är många gånger en<br />
svåranvänd fältkaraktär.<br />
Vidare syns här också tre<br />
tydliga handpennespetsar,<br />
HP5 ligger ungefär mitt<br />
mellan HP4 och HP6, vilket<br />
är typiskt för denna art.<br />
Därtill syns även att topparna<br />
på större täckarna<br />
går i ljusbeige, ett tydligt<br />
ögonbrynsstreck med ljus<br />
tygel och en kraftig näbb.<br />
T5<br />
FOTO: KHALIFA AL DHAHERI<br />
T6<br />
HP4<br />
HP5<br />
HP6<br />
vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong> 35
DJUPDYKNING<br />
så svårt fältbestämningsproblem. Därför tas en<br />
kortfattad genomgång av viktiga karaktärsskillnader<br />
med här.<br />
Korttålärka är ungefär jämnstor med dvärglärkorna.<br />
Generellt uppvisar arten ett ostreckat bröst<br />
och hos många individer en tydlig mörk fläck ovanför<br />
vingknogen. Vidare har arten längre tertialer<br />
och uppvisar i regel ingen handpenneprojektion<br />
(beakta dock slitage och eventuell tappad tertial).<br />
Näbben är generellt längre och inte lika knubbig.<br />
Dessutom har korttålärka en mer kontrastrik huvudteckning,<br />
med ett tydligare ögonbrynsstreck och<br />
därtill ett mörkare ögonstreck bakom ögat.<br />
Sånglärka är en större art, med en längre och<br />
smalare näbb. Generellt är ovansidan mer kontrastrik<br />
och uppvisar ofta en mer intensiv streckning<br />
över bröstsidorna, med bredare streck. Stjärten är<br />
också längre och bakklon likaså. Sånglärka uppvisar<br />
även en ljus vingbakkant som inte finns hos dvärglärkorna,<br />
beakta dock slitage som kan leda till att<br />
en sånglärka kan sakna ljus vingbakkant. Locklätet<br />
är också väl skilt. En bra och djupare genomgång<br />
i detta ämne finns publicerad av Alström, Mild &<br />
Zetterström (1991).<br />
RUGGNINGEN HOS DVÄRGLÄRKORNA sker komplett<br />
en gång per år och är likartad mellan de tre arterna.<br />
Adulta fåglar ruggar sommarkomplett efter avslutad<br />
häckning och juvenila fåglar ruggar komplett<br />
postjuvenilt under sensommar eller tidig höst.<br />
Under hösten lär samtliga fåglar ha genomfört den<br />
kompletta ruggningen och bör därmed vara i fräsch<br />
dräkt (Cramp, 1988). Under försommaren torde de<br />
flesta fåglarna vara ordentligt slitna i fjäderdräkten.<br />
Följaktligen påverkar detta också streckning och<br />
färgsättning, vanligt är också att ryggteckningen blir<br />
mer framträdande hos framför allt medelhavs- och<br />
turkestanlärka.<br />
SOM INITIALT PÅTALAS i denna artikel är detta ett<br />
svårt artkomplex, och individer utanför häckningsområdena<br />
bör därför bestämmas med försiktighet.<br />
Då en viss individuell variation förekommer hos alla<br />
de tre arterna, måste även det beaktas. En sammanvägning<br />
av flertalet karaktärer behöver därför<br />
göras för att med trygghet artbestämma felflugna<br />
individer i nordvästra Europa – även om det med<br />
största sannolikhet är turkestanlärka av underarten<br />
heinei som dyker upp i norra Europa.<br />
De viktigaste fältkaraktärerna att ge akt på är<br />
vingformeln, T6 (den yttersta stjärtpennans teckning)<br />
och locklätet. Andra viktiga karaktärer att<br />
notera är storlek, bröstteckning, ögonbrynsstreck,<br />
näbbform, färgsättning, färgen på större täckarnas<br />
fjädertoppar och när- eller frånvaro av streckning<br />
över örontäckarna och strupsidesstreck.<br />
Sidenvägslärka Alaudala cheleensis. Achit Nuur, Mongoliet, 14 juni 2017. Sidenvägslärka<br />
har en lång femte handpenna (HP5), och upplevs därför vara något mer rundvingad än<br />
turkestan lärka. På sittande fåglar illustreras detta genom att handpennespetsen på HP5<br />
ligger närmare HP4 än HP6.<br />
Korttålärka, Calandrella<br />
brachydactyla. Stornäset,<br />
Medelpad, 3 oktober 2022.<br />
Lägg bland annat märke<br />
till lång näbb, ett mörkt<br />
ögonstreck bakom ögat och<br />
avsaknad av handpenneprojektion.<br />
Sånglärka, Alauda arvensis.<br />
Degernäs, Västerbotten,<br />
25 mars 2021. Sånglärka<br />
har en längre och smalare<br />
näbb. Ovansidan är mer<br />
kontrastrik och bröstsidorna<br />
är intensivt streckade.<br />
HP2<br />
HP3<br />
HP4<br />
HP5<br />
HP6<br />
FOTO: NIKLAS ANDERSSON<br />
T6<br />
T5<br />
FOTO: STEFAN HEIMDAHL<br />
FOTO: LARS GÖRAN BOSTRÖM<br />
36 vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong>
Karaktärer Medelhavslärka Turkestanlärka Sidenvägslärka<br />
Storlek<br />
Längd 13–14,5 cm. Mindre och näpnare än<br />
de två östligare arterna, med kortare näbb,<br />
vinge och stjärt. Underarten minor är generellt<br />
något större än apetzii och rufescens.<br />
Längd 15–17 cm. Större, med kraftigare<br />
näbb, längre vinge och längre stjärt än<br />
medelhavslärka.<br />
Som turkestanlärka, 15–17 cm.<br />
Flyttbeteende<br />
Huvudsakligen stannfågel inom utbredningsområdet.<br />
Underarten minor beskrivs<br />
dock som nomadisk, och verkar kunna göra<br />
vissa rörelser.<br />
Kort- till medeldistansflyttare. Flyttvägar och<br />
övervintringsområden tycks i dagsläget inte<br />
vara helt kända hos de två östligare arterna.<br />
Kladen cheleensis/tuvinica förefaller vara korttill<br />
medeldistansflyttare och kladen leucophaea/seebohmi<br />
stannfågel eller kortflyttare.<br />
Färgsättning<br />
Gråbrun till varmt gråbrun ovan. Underarten<br />
minor är dock ljusare gråbrun till<br />
sandfärgad. Vit under.<br />
Gråbrun till ljust gråbrun ovan. Populationen<br />
just sydväst om Kaspiska havet något<br />
varmare gråbrun. Vit under. Har också<br />
aningen mörkare ving- och stjärtpennor än<br />
sidenvägslärka.<br />
Ljust gråbrun ovan, vit under. Genomgående<br />
ett något ljusare intryck. Underarten leucophaea<br />
ytterligare ett snäpp ljusare. Dessutom<br />
aningen ljusare ving- och stjärtpennor än<br />
medel havs- och turkestanlärka.<br />
Näbb<br />
Generellt kortare och smalare än de två<br />
östligare arterna, vissa individer har dock<br />
en något större och bulligare näbb.<br />
Större och mer långnäbbad än medelhavslärka<br />
och har i genomsnitt kraftigare näbb<br />
än sidenvägslärka. Underarterna aharonii<br />
och persica är mer grovnäbbade än heinei,<br />
med framför allt djupare näbbas hos<br />
aharonii.<br />
Något större och mer långnäbbad än medelhavslärka,<br />
men har jämfört med turkestanlärka<br />
en något kortare och klenare näbb.<br />
Huvudteckning<br />
Underarterna rufescens och apetzii<br />
uppvisar vanligtvis tydligt streckad hjässa<br />
och örontäckare samt ett mer eller mindre<br />
tydligt strupsidesstreck. Underarten minor<br />
mer diskret finstreckad. Örontäckare inte<br />
sällan med rostbrun anstrykning. Ögonbrynsstrecket<br />
oftast ljusbeige, smalare och<br />
mindre uttalat än hos de östligare arterna.<br />
Måttligt finstreckad hjässa på ljusbeige till<br />
gråbrun botten. Tydligt vitaktigt till ljusbeige<br />
ögonbrynsstreck med vit tygel. Örontäckarna<br />
vanligtvis ljusa och otecknade. Obefintligt<br />
eller ibland ett svagt strupsidesstreck.<br />
Måttligt finstreckad hjässa på ljusbeige till<br />
sandfärgad botten. Tydligt vitaktigt till ljusbeige<br />
ögonbrynsstreck med vit tygel. Örontäckarna<br />
vanligtvis ljusa och otecknade. Oftast obefintligt<br />
strupsidesstreck.<br />
Bröstteckning<br />
Underarterna apetzii och rufescens är de<br />
som uppvisar tydligast streckning bland<br />
dvärglärkorna. De är vanligtvis tydligt svartstreckade,<br />
jämnt fördelat över bröstet, på<br />
ljusbrun botten. Underarten minor är mer<br />
diffust finstreckad på ljusbeige botten, med<br />
tydligast streckning över bröstsidorna.<br />
Streckningen är mer sparsam och mer<br />
finstreckad än hos den västliga arten.<br />
Streckningen är ofta tydligast över bröstsidorna<br />
på ljusbeige botten. Skillnaderna<br />
mellan turkestan- och sidenvägslärka är<br />
dock försumbara.<br />
De östliga fåglarna är rätt likartat tecknade<br />
över bröstet, med relativt tydlig, men fin<br />
streckning på ljusbeige botten. Streckningen<br />
är ofta tydligast på bröstsidorna, och kan<br />
särskilt hos underarten cheleensis bilda en väl<br />
synlig ansamling av streck ovanför vingknogen,<br />
vilket ibland också ses hos turkestanlärka.<br />
Streckning ovansida<br />
Rätt grovstreckad ovan hos såväl apetzii<br />
som rufescens. Minor uppvisar en vagare<br />
och finare streckning.<br />
Underarterna heinei och aharonii tydligt<br />
streckade ovan, persica möjligen mer<br />
finstreckad.<br />
Mer eller mindre tydligt finstreckad ovan.<br />
Större täckare,<br />
färgsättning på fjädertopp<br />
Beige till beigevit. Beige till ljust beigevit. Vitaktig till ljust beigevit.<br />
Yttersta stjärtpennans<br />
teckning (T6)<br />
Begränsat med vitt på T6. Den svarta<br />
teckningen parallellt längs innerfanet slutar<br />
just innan fjädertoppen hos såväl rufescens<br />
som apetzii. Underarten minor uppvisar generellt<br />
mer vitt på T6, och det svarta ebbar<br />
ut i styrka en bit från toppen.<br />
Begränsat med vitt på T6. Den svarta teckningen<br />
parallellt längs innerfanet slutar strax<br />
innanför toppen på fjädern. Beakta dock viss<br />
individuell variation.<br />
Mycket vitt på T6. Den svarta teckningen<br />
parallellt längs innerfanet ebbar ut i styrka och<br />
slutar en bra bit från toppen på fjädern.<br />
Vingformel<br />
Upplevs något mer rundvingad än turkestanlärka.<br />
På hopfälld vinge syns handpennespetsarna<br />
med femte handpennan<br />
(HP5) avståndsmässigt mitt mellan HP4<br />
och HP6, men ibland är HP5 lite närmare<br />
HP4 (närmare vingspetsen).<br />
Har något kortare HP5 än siden vägslärkorna.<br />
På hopfälld vinge illustreras<br />
detta genom mer jämna avstånd mellan<br />
HP-spetsarna (HP4–6) än sidenvägslärka.<br />
Heinei och persica har vanligtvis ingen ytterfansinskärning<br />
på HP5.<br />
Har något längre HP5 än medelhavs- och<br />
turkestanlärka, och därför en något rundare<br />
vinge. Handpennespetsarna på hopfälld vinge<br />
är därför vägledande, där HP5 ligger nära HP4.<br />
Lockläten<br />
Apetzii/rufescens lockar vanligtvis med ett<br />
rullande ”drrr-rt”, ”djrrr-rt” eller ”djrrrd-d”.<br />
Lätet är uppdelat i två fraser, ett långt<br />
rullande läte som avslutas med ett kort<br />
rull. Myrsnäppa kan associeras. Underarten<br />
minor har möjligen ett något ”blötare”<br />
lockläte.<br />
Locklätet utgörs av ett torrt rullande läte<br />
”drrrrt”, som har något knastrande ton,<br />
påminnande om backsvala. Lätet är inte<br />
uppdelat och utgörs av ett jämnt rullande<br />
lockläte.<br />
Till skillnad från syskonarterna så är sidenvägslärkans<br />
lockläte mer melodiskt. Lätet<br />
börjar på en högre tonhöjd och avslutas i en<br />
lägre med en viss pladdrande lärk-kvalitet.<br />
Lätet är, liksom hos medelhavslärkan, uppdelat<br />
i två fraser, ett längre nedfallande parti, som<br />
avslutas med ett kort pladder.<br />
vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong> 37
DJUPDYKNING<br />
FOTO: GENNEDI KOLOTIN<br />
FOTO: JAVIER TRAIN GARCIA<br />
HP4<br />
HP6<br />
HP5<br />
HP4<br />
HP5<br />
HP6<br />
Medelhavslärka Alaudala rufescens apetzii. Zaragoza, Spanien, 14 april 20<strong>23</strong>. En<br />
rätt typiskt tecknad individ, så här ser de ofta ut på Iberiska halvön (apetzii) och<br />
på Kanarieöarna (rufescens). Ljusare individer kan dock ibland vara svåra att skilja<br />
från turkestanlärka av underarten heinei. Lägg på bildfågeln märke till det lite näpna<br />
utseendet, vilket förstärks av den relativt korta kroppen, med rätt litet huvud<br />
och därtill den korta näbben och varmt gråbruna ovansidan. Ögonbrynsstrecket är<br />
ofta otydligt och beigefärgat – som här. Fågeln ovan är tydligt svartstreckad över<br />
bröst och vidare uppåt halssidorna, och så även örontäckarna – notera där även<br />
den rostbruna tonen. Även hjässan är tydligt men fint svartstreckad, och ryggen<br />
likaså. Notera också antydan till strupsidesstreck. Vi har inte hittat någon individ<br />
av de östligare två arterna som uppvisar en sådan omfattande streckning. Vidare<br />
kan man se att topparna på de större täckarna tydligt går i beige. Granskar man<br />
fågeln ytterligare, så kan man på bilden skönja tre handpennespetsar som sticker<br />
ut utanför tertialerna. Den yttersta handpennespetsen som syns är HP4, den mittersta<br />
HP5 och den innersta HP6. Notera att HP5 ligger ungefär mitt mellan HP4<br />
och HP5, vilket är typiskt för såväl medelhavs- som turkestanlärka.<br />
FOTO: NIKLAS ANDERSSON<br />
HP4 HP5 HP6<br />
Turkestanlärka Alaudala heinei heinei. Kalmuckien, Ryssland, 5 maj<br />
2019. På bilden syns en något mer sliten individ – så här ser de ofta<br />
ut under senvår och försommar. Fågeln ovan är en typiskt tecknad<br />
heinei. Jämförelsevis mot bilden intill, på medelhavslärka, syns här att<br />
fågeln är kraftigare, mer långsträckt och har längre näbb. Därtill har<br />
den en ljusare gråbrun ovansida. Bröstteckningen framgår inte riktigt<br />
på denna bild, men det går att ana några svarta streck över bröstsidorna.<br />
Örontäckarna är rätt ljusa och otecknade, hjässan är svagt<br />
finstreckad och ryggen likaså. Ögonbrynsstrecket är också relativt<br />
tydligt, och området mellan näbb och öga är ljust. På flanken syns ett<br />
längre mörkt flankstreck, något som kan ses hos alla de tre arterna.<br />
Vidare är topparna på större täckarna i princip helt bortslitna, men det<br />
går att ana en underliggande ljusbeige ton. Längdförhållandena mellan<br />
de tre handpennespetsarna på den främre vingen går här att tyda<br />
relativt enkelt, även om den motsatta vingen ligger något i vägen. Är<br />
man skarpsynt kan man ana ytterligare en handpennespets som ligger<br />
bakom HP4. Lägg här märke till att handpennespetsarna HP4 till HP6<br />
ligger med jämna avstånd till varandra, vilket är typiskt för denna art.<br />
För ovanlighetens skull kan teckningen på T6 tolkas på denna bild,<br />
och man kan här tydligt se att det är begränsat med vitt samt att<br />
den svarta teckningen längs innerfanet är tydlig och slutar precis vid<br />
fjädertoppen. Generellt är teckningen på T6 svår att tolka i fält, då<br />
det ofta krävs mycket bra bilder på en helt utbredd stjärt för att den<br />
svarta teckningen ska kunna ses.<br />
Sidenvägslärka Alaudala cheleensis. Achit Nuur, Mongoliet, 14 juni 2017. Bilden är<br />
tagen i mitten av juni, och slitaget börjar nu göra sitt. Fågeln är rätt blek i dräkten,<br />
och så även bröststreckningen – till följd av slitaget. Överlag syns här en relativt<br />
långsträckt lärka med lång näbb. Den lite näpna uppsynen som ofta kan ses hos<br />
medelhavslärkor syns inte här. Fågeln ger ett ljust helhetsintryck och har inte<br />
samma kontrast mellan ovan- och undersida som många av de västligare fåglarna.<br />
Lägg märke till otecknade örontäckare, avsaknad av strupsidesstreck, ljusvita<br />
toppar på större täckare, ett tydligt och vitt ögonbrynsstreck och ljus tygel. Vidare<br />
är hjässan svagt finstreckad och på ryggen anas svaga, mörka teckningar. Enbart<br />
delar av bröstteckningen syns på denna bild, och man kan här notera en ansamling<br />
med svaga svarta streck ovanför vingknogen, och vidare att streckningen ebbar ut<br />
mot bröstet. Utanför tertialerna sticker tre handpennespetsar ut. Den mittersta,<br />
HP5, ligger betydligt närmare HP4 än HP6 – vilket är typiskt för sidenvägslärkorna.<br />
Därtill är också pennorna generellt betydligt ljusare än hos medelhavs- och<br />
turkestanlärka.<br />
38 vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong>
FOTO: ROGÉRIO RODRIGUES<br />
Medelhavslärka, Alaudala rufescens apetzii. Faro, Portugal,<br />
17 april 2022. Lärkan upplevs här rätt liten och kortstjärtad.<br />
Vidare är bröstet tydligt svartstreckat – lägg här märke till<br />
relativt breda streck, jämnt fördelat över hela bröstet, vilket<br />
är typiskt hos medelhavslärka (bortsett minor). Dessutom<br />
syns här de streckade örontäckarna och ett tydligt strupsidesstreck.<br />
Ögonbrynsstrecket varierar, det vanligaste är<br />
att medelhavslärka har ett rätt otydligt sådant. Här syns<br />
dock en individ som har ett något mer uttalat ögonbrynsstreck,<br />
vilket förekommer hos en del individer. Vingformeln<br />
är något svårbedömd, men det ser ut som att HP5 ligger<br />
ungefär mitt mellan HP4 och HP6. Stjärtteckningen är<br />
också svår att bedöma, då T6 delvis är dold bakom T5. I och<br />
med att stjärten och T5 är genomlyst kan ändå anas att den<br />
svarta teckningen är distinkt på T6 nästan hela vägen ut<br />
mot toppen, vilket också är typiskt för denna art.<br />
FOTO: PAVEL ŠTEPÁNEK<br />
Turkestanlärka, Alaudala heinei aharonii. Konya, Turkiet,<br />
28 juni 2017. Vingen är inte helt i rätt vinkel mot fotografen,<br />
men det går ändå att bedöma vingformeln någorlunda<br />
väl. På den övre vingen syns här hur de tre yttre synliga<br />
handpennorna (HP2–4) är betydligt längre än HP5 (den<br />
fjärde synliga; HP1 är den lilla fjädern vid vingknogen).<br />
Samman taget gör detta att vingen ser litet mer spetsig ut.<br />
Lägg därtill märke till stjärtteckningen, här syns det att det<br />
svarta på T6 nästan går hela vägen ut mot fjädertoppen, vilket<br />
är typiskt för denna art. Vidare ses här det finstreckade<br />
bröstet, otecknade örontäckare, avsaknad av strupsidesstreck<br />
och en kraftig näbb. Lägg också märke till att såväl<br />
ving- som stjärtpennorna upplevs rätt mörka.<br />
FOTO: NIKLAS ANDERSSON<br />
Sidenvägslärka Alaudala cheleensis cheleensis. Bayan Nuur,<br />
Mongoliet, 5 juni 2018. Fågeln är i aktiv sångflykt och då<br />
finns ofta goda möjligheter att studera teckningen på T6 –<br />
vanligtvis är den svarta teckningen på T6 annars dold, på<br />
såväl sittande som flygande fåglar. Här syns det tydligt att<br />
det är rätt mycket vitt på T6, den svarta teckningen ebbar<br />
ut i styrka och slutar en bra bit från toppen. Observera dock<br />
att det går att hitta turkestanlärkor med en teckning som<br />
liknar denna – ingen regel utan undantag! I övrigt syns här<br />
det finstreckade bröstet, otecknade örontäckare, avsaknad<br />
av strupsidesstreck och ett tydligt ögonbrynsstreck. Näbben<br />
är också lång. Vingformeln är inte helt lätt att tyda i och<br />
med vinkeln, men det går ändå att lägga märke till att HP5<br />
är relativt lång i förhållande till HP2–4, vilket gör att vingen<br />
upplevs något rundare. Lägg också märke till att pennorna<br />
överlag är rätt ljusa, även om dräkten vid denna årstid är<br />
relativt urblekt hos samtliga arter dvärglärkor.<br />
vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong> 39
DJUPDYKNING<br />
FOTO: ITAI SHANNI<br />
FOTO: ITAI SHANNI<br />
Medelhavslärka Alaudala rufescens minor. Eilat, Israel, 4 januari 2013. Underarten minor har likt heinei ett rätt stort utbredningsområde. Möjligen har fåglarna<br />
längre västerut en något mer uttalad streckning över bröst, hjässa samt rygg, och därtill möjligen en något mörkare gråbrun ovansida. Längre österut<br />
tycks ovansidan vara mer sandfärgad, och streckningen över bröst, hjässa och ovansida är ofta sparsammare – även om fågeln ovan förefaller vara ovanligt<br />
ljus, vilket kanske kan föra tankarna till turkestanlärka. Notera dock relativt klen näbb och det otydliga ögonbrynsstrecket. Vidare är örontäckarna svagt<br />
streckade, och en rostbrun ton anas – något som sällan ses hos turkestan- eller sidenvägslärka. Se även stjärtteckningen på T6. Mycket vitt, och det svarta<br />
ebbar ut i styrka en bra bit från fjädertoppen – ett utseende som minor delar med sidenvägslärka.<br />
FOTO: VASSILIY FEDORENKO<br />
FOTO: ANDERS NIELSEN<br />
HP4 HP5 HP6<br />
Sidenvägslärka Alaudala cheleensis leucophaea. Sorburak Lake, Kazakstan, 25 oktober 2015.<br />
Underarten leucophaea är i nuläget rätt dåligt känd. En tydlig minskning av populationen<br />
tycks ha skett under de senaste decennierna, möjligen på grund av habitatförlust. Här är en<br />
av få individer vi har hittat bilder på online, och det mesta ser ut att stämma överens med<br />
leucophaea. Underarten leucophaea är mycket ljus ovan och beskrivs av Shirihai & Svensson<br />
(2018) ha en något yvigare fjäderdräkt, likt snösiska kontra gråsiska. Det mycket ljusa helhetsintrycket<br />
går inte att missa, med den vita undersidan och ljusgråa ovansidan. Bröstet,<br />
ryggen och hjässan är enbart svagt finstreckad. Det ljusa helhetsintrycket förstärks också<br />
av mycket vitt på stjärten, vita och breda toppar på täckare samt vita tertialkanter, liksom<br />
ett brett vitt ögonbrynsstreck med ljus tygel och otecknade örontäckare. Underarten<br />
beskrivs ofta ha en något klenare näbb, vilket också illustreras här ovan – även om delar<br />
av näbben är täckt av frön. Vidare så upplevs handpenneprojektionen på denna fågel vara<br />
något kortare än underarterna heinei och cheleensis. När det gäller handpennespetsarna<br />
syns också att HP5 ligger närmare HP4 än HP6. Ett större material skulle dock behövas gås<br />
igenom för att dra några slutsatser kring hur användbar vingformeln är hos leucophaea.<br />
Sidenvägslärka Alaudala cheleensis. Khovd, Mongoliet,<br />
30 september 2022. Fågeln ovan är i fräsch dräkt. Lägg<br />
märke till den förhållandevis klena näbben, outtalad<br />
streckning över bröst, huvud och ovansida, det tydliga och<br />
vitaktiga ögonbrynsstrecket, tydligt avsatta vita toppar på<br />
större täckarna, och inte minst handpennespetsarna – med<br />
HP5 som ligger betydligt närmare HP4 än HP6.<br />
40 vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong>
Sonogram – lockläten. Från vänster till höger: medelhavslärka (XC485631), turkestanlärka (XC813216) och sidenvägslärka (XC765426). Lägg märke till skillnader<br />
i sonogram. Medelhavs- och turkestanlärka har torra rullande lockläten medan sidenvägslärka har ett mer melodiskt lockläte. Både medelhavslärkans<br />
lockläte och sidenvägslärkans lockläte är tydligt uppdelade i två fraser (en lång och en kort). Lätena skiljer sig också i frekvensomfång. Sonogram gjorda i<br />
Raven Lite 2.0.4: Raul Vicente. Text i parentes anger referens till Xeno-Cantos webbsida.<br />
FOTO: OSCAR CAMPBELL<br />
Tack till fotograferna Khalifa Al Dhaheri, Oscar<br />
Campbell, Vassiliy Fedorenko, Martin Alexandersson,<br />
Gennedi Kolotin, Björn Lilja, Anders Nielsen, Tor Olsen,<br />
Rogerio Rodrigues, Itai Shanni, bortgångne Johan<br />
Stenlund, Pavel Štepánek, Lars-Göran Boström, Stefan<br />
Heimdahl och Javier Train Garcia för lån av bilder.<br />
Tack också till Raul Vicente för lätesbeskrivningar och<br />
sonogram.<br />
Turkestanlärka Alaudala heinei. Abu Dhabi, Förenade Arabemiraten, 13 dec 2021. Vingformeln är<br />
ibland svårtolkad. HP5 ser på fågeln ovan ut att vara kortare än normalt och ses här sticka ut vid<br />
tertialspetsen. Om inte pennorna räknades, skulle vingformeln okulärt kunna förväxlas med sidenvägslärka.<br />
Den mycket kraftiga näbben, ljusbeige färg på topparna till de större täckarna och inte<br />
minst den geografiska platsen utesluter också sidenvägslärka.<br />
Referenser<br />
Alström, P, van Linschooten, J., Donald, P.F., Sundev,<br />
G., Mohammadi, Z., Ghorbani, F., Shafaeipour, A.,<br />
van den Berg, A., Robb, M., Aliabadian, M., Wei, C.,<br />
Lei, F., Oxelman, B. och Olsson, U. 2021. Multiple<br />
species delimitation approaches applied to the<br />
avian lark genus Alaudala. Mol. Phylogen. Evol.<br />
154:e106994:1–22.<br />
Alström, P., Mild, K., Zetterström, B. 1991. Bestämning<br />
av dvärglärka. Vår Fågelvärld 1/1991 s. 54–57.<br />
Cramp, S. (red). 1988. The Birds of the Western<br />
Palearctic, Vol. 5.<br />
Jirle, E., Asplund, G., Lagerqvist, M., Tyrberg, T., Fromholtz,<br />
J. 2022. Förändringar i Tk:s lista. Rapport<br />
12 från BirdLife Sveriges Taxonomikommitté. cdn.<br />
birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf<br />
Shirihai, H., Svensson, L. 2018. Handbook of Western<br />
Palearctic Birds, Vol. 1. Passerines: Larks to Warblers<br />
(1st ed.) London: Bloomsbury Publishing.<br />
Peter Boesman, XC813216:<br />
www.xeno-canto.org/813216.<br />
Jordi Calvet, XC485631: www.xeno-canto.org/485631.<br />
Stanislas Wroza, XC765426:<br />
www.xeno-canto.org/765426.<br />
vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong> 41
DJUPDYKNING<br />
Rk:s genomgång av de svenska fynden<br />
FYNDBILDEN I NORDVÄSTRA Europa visar på en<br />
tydlig nordlig/östlig tyngdpunkt, vilket sannolikt<br />
tyder på att det är östliga dvärglärkor som dyker<br />
upp på våra breddgrader, i första hand turkestanlärka<br />
av underarten heinei som närmast häckar i<br />
Ukraina. I västra Europa är fynden mycket få, med<br />
endast ett äldre fynd på brittiska öarna, tre fynd i<br />
Frankrike och ett äldre fynd från Tyskland. Fynd<br />
saknas helt från till exempel Irland, Nederländerna,<br />
Danmark, Tjeckien och Lettland. Den i princip<br />
obefintliga fyndbilden i västra Europa styrker också<br />
att medelhavslärka är mycket obenägen att göra<br />
längre förflyttningar utanför utbredningsområdet.<br />
På Malta och i södra Italien finns däremot ett antal<br />
fynd under 2000-talet, varav minst ett av fynden<br />
sannolikt rör sig om medelhavslärka – avstånden<br />
här är inte långa från underarten minors utbredningsområde<br />
i Norda<strong>fri</strong>ka och det är troligt att flera<br />
av fynden härrör därifrån. Sidenvägslärka är ännu<br />
inte anträffad i Västra Palearktis.<br />
Nabben, Falsterbo, Skåne<br />
27–28 april 1986<br />
FÅGELN SÅGS TILL och från under ett dygn runt golfbanan vid Nabben, Falsterbo,<br />
ned till 50 meters håll och av flertalet erfarna ornitologer. I den inskickade<br />
rapporten till Rk beskrivs bland annat en liten lärka med kort och knubbig näbb,<br />
handpenneprojektion, finstreckat bröst, och därtill hördes även ett lockläte:<br />
”prrrt”, vilket entydigt pekar på dvärglärka. Det hörda lätet, i kombination med<br />
det då rådande varmluftsinbrottet från sydost, talar för att det kan röra sig om<br />
en turkestanlärka. Men då ingen annan dokumentation finns, och det faktum<br />
att övriga två arter inte helt kan uteslutas utifrån beskrivningen, väljer Rk att<br />
publicera fyndet som obestämd medelhavs-/turkestan-/sidenvägslärka.<br />
FOTO: BJÖRN LILJA<br />
TILL OCH MED 20<strong>23</strong> finns fyra publicerade fynd av<br />
dvärglärka Alaudala sp. i Sverige. Här följer Rk:s<br />
genomgång av de svenska fynden – som landar i tre<br />
fynd av turkestanlärka Alaudala heinei och ett fynd<br />
som blir obestämd till art (Alaudala sp.).<br />
KARTBILD: TOR OLSEN<br />
Godkända fynd av dvärglärkor Alaudala sp. i nordvästra Europa.<br />
De gula stjärnorna på kartan avser fynd under perioden<br />
mars–maj, de gröna stjärnorna perioden juni–augusti,<br />
de röda stjärnorna perioden september–november och de<br />
blå stjärnorna perioden december–februari. En klar majoritet<br />
av fynden är gjorda från slutet av april till början av juni,<br />
och i november.<br />
Hoburgen, Gotland<br />
9–10 maj 1991<br />
INLEDNINGSVIS BESTÄMDES fågeln<br />
till korttå lärka med viss tvekan.<br />
Dagen efter kunde den ombestämmas<br />
definitivt till dvärglärka. Fågeln höll<br />
till kring parkeringen och nordvästra<br />
sidan av burgen där den sågs mycket<br />
väl. I fält noterades även att fågeln<br />
skuggsjöng och lockande med ett<br />
torrt ”prrrrt”. Fågeln blev föredömligt<br />
dokumenterad med såväl bilder som<br />
skisser, där bland annat näbbform,<br />
vingformel och bröstteckning framgår<br />
tydligt. Allt stämmer väl överens med<br />
ett förväntat utseende hos turkestanlärka<br />
av underarten heinei. Rk väljer<br />
att publicera fyndet som turkestanlärka,<br />
men utan att närmare slå fast<br />
underart. Detta är därmed det första<br />
fyndet av turkestanlärka för Sverige.<br />
42 vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong>
Sydudden, Utlängan, Blekinge, 10–14 februari 2003<br />
DET FÖRSTA VINTERFYNDET och därtill den första<br />
riktigt dragbara individen behagade att stanna<br />
under fem dagar i februarimörkret. Fågeln blev<br />
väl dokumenterad i form av foto och video. Utifrån<br />
dokumentationen framgår ett typiskt utseende för<br />
turkestanlärka av underarten heinei. Fågeln uppvisar<br />
en ljust gråbrun ovansida, kraftig näbb, ett tydligt<br />
ögonbrynsstreck och fin streckning över bröst, rygg<br />
och hjässa. Utöver detta syns också en ljusbeige färg<br />
över topparna till större täckarna och en kort HP5,<br />
som ligger mellan HP4 och HP6. Rk väljer utifrån<br />
detta att publicera fågeln som turkestanlärka, utan<br />
att närmare slå fast underart.<br />
FOTO: JOHAN STENLUND<br />
FOTO: MARTIN ALEXANDERSSON<br />
Vuollerim, Lule lappmark, 28 november – 2 december 2014<br />
LÄRKAN DÖK UPP vid en fågelmatning i samband med en köldknäpp och stannade<br />
i området ett antal dagar – glädjande nog för tillresta ornitologer. Trots<br />
novembermörker, bitande kyla och att lärkan var skygg, kunde den dokumenteras<br />
relativt väl. Det som framgår av bilderna visar färgsättning och teckning<br />
som tyder på ett östligt ursprung. Näbben är relativt klen, och vingformeln är<br />
dessutom något avvikande. Vad som är avvikande med vingformeln är att HP5<br />
ser ut att vara i det längsta laget för turkestanlärka, vilket osökt för tankarna till<br />
sidenvägslärka. Bilder på en utbredd stjärt vore därför mycket intressant i sammanhanget.<br />
Den enda bild som Rk tagit del av, och som visar delar av stjärten,<br />
är tagen på rätt långt håll och är följaktligen svår att tyda. Av det som syns anas<br />
dock en mörk teckning långt ut mot fjäderspetsen på den yttersta stjärtpennan,<br />
T6, vilket då skulle tala för turkestanlärka. Glädjande nog samlades avföring<br />
in från denna individ. Efter analys utförd av Martin Stervander kunde det<br />
fastställas att fågeln var en turkestanlärka av underarten heinei, och publiceras<br />
följaktligen som en sådan av Rk.<br />
Fynd av dvärglärkor i Sverige<br />
De tidigare fyra godkända svenska fynden av dvärglärka<br />
publicerar Raritetskommittén så här efter den genomgång<br />
som nu redovisats:<br />
Ob. medelhavslärka/turkestanlärka/sidenvägslärka<br />
◗ Alaudala rubecens/heinei/cheleensis<br />
1986: Sk: 1 ex. Nabben, Falsterbo, 27–28.4.<br />
Turkestanlärka Alaudala heinei<br />
◗ Alaudala h. heinei<br />
2014: Lu lpm: 1 ex. Vuollerim, Lule lappmark, 28.11–2.12.<br />
◗ Alaudala h. heinei/aharonii/persica<br />
1991: Gtl: 1 ex. Hoburgen 9–10.5.<br />
2003: Bl: 1 ex. Sydudden, Utlängan, 10–14.2.<br />
vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong> 43
GRÄNSLÖST Ratiter text och foto Torgny Nordin<br />
På spaning<br />
efter ratiter<br />
E<br />
tt dramatiskt jordskred drabbade<br />
för drygt niohundra år sedan<br />
den sicilianska byn Platia,<br />
söder om dagens Piazza Armerina.<br />
Decennierna runt andra<br />
världskriget utgrävdes platsen och under<br />
jordmassorna upptäcktes vidunderliga<br />
mosaikgolv från trehundratalet, de främsta<br />
i romerska världen skulle det visa sig.<br />
När golven <strong>fri</strong>lagts i den väldiga byggnaden,<br />
som idag kallas Villa Romana del<br />
Casale, uppenbarade sig en svunnen värld<br />
vilken också ruvade på åtskilligt av ornitologiskt<br />
värde. I detaljrika jaktscener skjuts,<br />
spetsas och sticks öns djur och fåglar ihjäl<br />
medan andra vittnar om romerska sjöexpeditioner<br />
till A<strong>fri</strong>ka och Indien där bångstyriga<br />
kreatur – elefanter, noshörningar,<br />
tigrar – lastas på fartygen för leverans till<br />
imperiets amfiteatrar och storkök. Även<br />
vettskrämda strutsar tvingas ombord.<br />
Åtminstone två reflektioner minns jag<br />
tydligt från besöket på platsen; dels mosaikernas<br />
otvetydiga skildring av djur och<br />
fåglar som först och främst var ämnade<br />
för slakt – vilket på sätt och vis kommit<br />
att känneteckna såväl europeisk mentalitet<br />
som västerländskt naturumgänge i<br />
stort – dels att strutsen Struthio camelus<br />
inte kan ha förekommit särskilt långt från<br />
Siciliens stränder för två tusen år sedan.<br />
44 vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong><br />
En vanlig uppfattning bland ornitologer<br />
är annars att strutsfåglarna i ordningen<br />
Struthioniformes uteslutande hör hemma<br />
på södra halvklotet. Men så är det alltså<br />
inte, för struts förekom såväl i Norda<strong>fri</strong>ka<br />
som Arabien och femtusenåriga fynd från<br />
Mesopotamien vittnar om en vidare utbredning<br />
längre österut i Centralasien, där<br />
de senaste paleontologiska fynden till och<br />
med antyder ett evolutionärt centrum.<br />
Att det gick som det gick är väl knappast<br />
förvånande. Strutsarna försvann<br />
småningom i norr på grund av mänsklig<br />
rovdrift. Ett talande exempel från tiden för<br />
mosaikgolvens tillkomst är när kejsar Heliogabalus<br />
bjöd på galamiddag tillagad av<br />
bland annat sexhundra strutshjärnor. Inte<br />
undra på att strutsarna var vettskrämda.<br />
DE KALLAS RATITER, de flygoförmögna<br />
fåglarna i ordningen Struthioniformes som<br />
ingår i superordningen Palaeognathae,<br />
paleognata fåglar. Dit räknas numera även<br />
tinamoerna i familjen Tinamidae vilka<br />
förr gick under namnet stubbstjärthöns.<br />
Tinamoerna hör hemma i Sydamerika<br />
och kan till skillnad från de andra flyga,<br />
om än ogärna, rätt dåligt och aldrig långt.<br />
Tillsammans omfattar Struthioniformes<br />
fem existerande familjer med drygt sextio<br />
arter; de nyzeeländska moafåglarna Dinornithidae<br />
och elefantfåglarna Aepyornithidae<br />
på Madagaskar, vilka också anses<br />
ingå i Struthioniformes, är som bekant<br />
utrotade.<br />
Alla fåglar idag ingår endera i den paleognata<br />
eller neognata utvecklingslinjen,<br />
vilket alltså betyder att en överväldigande<br />
majoritet av alla fåglar tillhör den senare<br />
gruppen. Paleognaternas radiering inleddes<br />
tidigt, om inte allra tidigast bland moderna<br />
fåglar, och onekligen har de något<br />
urtidsaktigt över sig och är tveklöst också<br />
minst fågellika av alla fåglar. Det är inte att<br />
undra på att intresset och spekulationerna<br />
om dem varit omfattande, men trots det<br />
– eller snarare just därför – har åsikterna<br />
pendlat rejält om var de hör hemma och<br />
varifrån de kommer. Till råga på allt har<br />
paleontologiska rön och fylogenetiska<br />
studier stundom motsagt varandra.<br />
Mystiska och märkliga och störst bland<br />
nutidens fåglar är Struthioniformes. Tolkningsförsöken<br />
och spekulationerna om deras<br />
ursprung och taxonomiska proveniens<br />
har gått åt olika håll under det senaste<br />
seklet, men i grunden kretsat kring frågan<br />
om huruvida paleognaterna utvecklats<br />
separat och genom konvergent utveckling<br />
i liknande miljöer blivit snarlika, eller om<br />
de helt enkelt delar en gemensam urfader.<br />
Ett annan återkommande spörsmål har<br />
Colosseum nästa! Golvmosaik från 300-talet i<br />
Villa Romana del Casale, Sicilien, Italien.
vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong> 47
GRÄNSLÖST<br />
Ratiter<br />
handlat om huruvida deras historia går<br />
ända tillbaka till förhistoriska kreatur av<br />
typen befjädrade dinosaurier.<br />
Frågorna har varit och är än idag fler<br />
än svaren, men tack vare nya molekylärstudier,<br />
fossilfynd och bättre kalibrering av<br />
de forna superkontinenternas uppsprickande<br />
börjar bilden klarna. Att de kunde<br />
flyga, men förlorade förmågan när den<br />
inte längre tjänade något syfte, är numera<br />
fastslaget och den processen har även<br />
skett hos pingviner samt somliga rallar och<br />
doppingar och ytterligare några. För övrigt<br />
kunde redan urfågeln Archaeopteryx flyga<br />
för etthundrafemtio miljoner år sedan, vilket<br />
betyder att flygförmåga utvecklats före<br />
ratiterna vilka gjorde entré mer än femtio<br />
miljoner år senare.<br />
Dagens uppfattning – stor försiktighet<br />
krävs när den ska uttolkas på grund<br />
av forskningsläget – är att de paleognata<br />
fåglarna är en parafyletisk grupp. Den<br />
representerar olika evolutionära linjer<br />
där några familjer står närmare varandra<br />
än andra, och där strutsarna Struthionidae<br />
är en systergrupp till de övriga fyra<br />
familjerna. Tinamoernas ställning har<br />
varit särskilt svår att fastställa, men de<br />
anses numera vara en systergrupp till de<br />
utdöda moafåglarna. Somliga forskare<br />
menar istället att de utgör en systergrupp<br />
till Rheidae, alltså de sydamerikanska<br />
nanduerna. Att kivierna Apterygidae och<br />
emuerna samt kasuarerna i Casuariidae<br />
står nära varandra i fylogenetiskt avseende<br />
är en vedertagen åsikt – och ytterligare<br />
släktskapsband mellan de fem familjerna<br />
har förslagits.<br />
En utmaning i tolkningen är att många<br />
paleognata fågelfamiljer är utdöda, moa<br />
och elefantfåglar är bara två exempel.<br />
Det gör bilden fragmentarisk och därmed<br />
svåröverskådlig. Samtidigt visar dagens<br />
utbredning entydigt att de hör hemma på<br />
södra halvklotet, vilket pekar på ursprung<br />
i Gondwana. Fossilfynd från Eurasien har<br />
emellertid också visat sig rymma ben från<br />
paleognater varför frågan om gruppens<br />
ursprung inte är entydig. I själva verket<br />
handlar studiet av denna spännande<br />
fågelgrupp i väsentlig utsträckning om<br />
biogeografi med frågeställningar kretsande<br />
kring spridningsbiologi, vikarians och<br />
artutveckling.<br />
I ornitologiska läroböcker undervisas<br />
om Struthioniformes anatomiska särart<br />
Struts Struthio camelus australis. Närmast ovan en adult hona, överst en adult hanne. Syda<strong>fri</strong>ka.<br />
med bröstben utan kam – vilket dock inte<br />
gäller tinamoerna – samt näbbarnas och<br />
tungornas konstruktion, väsentliga detaljer<br />
som indikerar gemensamt ursprung<br />
långt bakåt i djuptiden. Ser vi närmare på<br />
dagens ratiter finns det mer som förenar<br />
dem, exempelvis deras nomadiska leverne<br />
och omkastade könsroller där regeln är<br />
att familjeansvaret ligger hos hannarna.<br />
Åtskilligt mer går att tillägga, men nu är<br />
det dags att lämna mosaikgolven och läroböckerna<br />
och möta ratiterna i fält.<br />
UTE VID SYDAFRIKANSKA Atlantkusten<br />
har jag funnit en vindskyddad vik där ett<br />
gäng kapmåsar Chroicocephalus hartlaubii<br />
46 vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong>
håller igång. De letar strandfynd bland<br />
uppspolad kelp, bastanta brunalger, och<br />
medan de flesta adulta måsarna är mörkögda<br />
noterar jag att några istället har ljusa<br />
iris, som den nära släktingen silvermås C.<br />
novaehollandiae på andra sidan havet.<br />
Längre bort betar några strutsar<br />
Struthio camelus förnöjt och jag vänder<br />
uppmärksamheten mot dem. De är sannerligen<br />
mäktiga och urtida i sin imposanta<br />
hållning, men de har – det kan inte<br />
förnekas – samtidigt något komiskt över<br />
sig och jag kan inte låta bli att respektlöst<br />
tänka på en dråplig scen i Bröderna Marx,<br />
när Harpo rider på en skenande struts.<br />
Även Ogden Nashs hyllning i The Ostrich<br />
tar udden av alla högtravande beskrivningar:<br />
The ostrich roams the great Sahara.<br />
Its mouth is wide, its neck is narra.<br />
It has such long and lofty legs.<br />
I’m glad it sits to lay its eggs.<br />
SOM OM HON var en tankeläsare sträcker<br />
en adult hona på halsen, slutar tugga, och<br />
fokuserar på mig med utstuderad min.<br />
Festligt, hinner jag tänka. Sedan störtar<br />
hon i antilopfart rakt emot mig med lår<br />
som en ardenner och en beslutsamhet som<br />
skulle skrämma vettet ur ett lejon. Lyckligtvis<br />
dundrar hon förbi på några meters<br />
håll och sällar sig till en ståtlig hanne<br />
längre bort, där betandet återupptas som<br />
om ingenting hänt. Förutom hannen finns<br />
inget som antyder orsaken till hennes<br />
plötsliga sprinterlopp.<br />
Lättad över utfallet spanar jag längs<br />
stranden och noterar åtminstone ett tiotal<br />
ungfåglar runtom i terrängen; de är nästan<br />
lika stora som de adulta av vilka hannen är<br />
betydligt större än honan. Förhållandet är<br />
emellertid inte det vanliga inom Struthioniformes.<br />
Störst av könen är de som<br />
försvarar reviret och hos emun, kasuarerna<br />
och tinamoerna är det honorna; de<br />
innehar våldskapitalet i kraft av sin storlek<br />
och ansvarar därmed för säkerhetstjänsten.<br />
Hos de två strutsarterna och de tre<br />
nanduerna är dock hannarna störst och<br />
följaktligen mest stridslystna. Kivierna är<br />
som vanligt ett undantag; de är monogama<br />
och hannen lever livet igenom tillsammans<br />
med sin klart större hona.<br />
Ratiternas familjeliv och sexualsystem<br />
är skolboksaktigt pedagogiskt eftersom<br />
det erbjuder en snudd på heltäckande<br />
Strutsen är världens största fågel. Hannen på bilden väger över hundra kilo och blir nästan tre meter<br />
när den sträcker på sig. Syda<strong>fri</strong>ka.<br />
variationsrikedom. De flesta idkar någon<br />
slags polygami i form av polyandri eller<br />
polygyni, eller för den delen en kombination<br />
av bägge. Hos strutsarna, både<br />
S. camelus och S. molybdophanes, parar sig<br />
hannar och honor med flera partner under<br />
en säsong. Strutshannen håller sig med<br />
ett slags hov runt boet där han visar upp<br />
sig, dansar och frestar honorna att para sig<br />
med honom, en efter en. Därefter lägger<br />
ledarhonan ett tiotal ägg i boet följt av en<br />
parad med andra honor som vanligtvis levererar<br />
ett var, för att sedan lämna scenen<br />
för gott. Slutligen ligger ett tjugotal ägg i<br />
boet som ruvas gemensamt av hannen och<br />
ledarhonan; de fortsätter omvårdnaden av<br />
ungarna åtminstone under första året, och<br />
det var säkert en sådan familjegrupp jag<br />
stötte på nere vid stranden.<br />
En nog så intressant detalj hos samtliga<br />
ratiter – en detalj som för övrigt aldrig berörs<br />
i fälthandböckerna – är att hannarna<br />
är försedda med yttre könsorgan, penis.<br />
Det finns skäl att uppehålla sig en stund<br />
vid den eftersom fenomenet är sällsynt<br />
bland fåglar, till skillnad från reptilerna.<br />
Många, inklusive Charles Darwin, menade<br />
att penisen enbart är ett reproduktivt<br />
verktyg, nödvändigt för sexuell fortplantning<br />
bland vissa arter. Hos strutsarna och<br />
nanduerna spelar den dock större roll än<br />
så eftersom hannarnas dansföreställningar<br />
inför honorna till stor del handlar om att<br />
uppvisa ett så stort organ som möjligt för<br />
vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong> 47
GRÄNSLÖST<br />
Ratiter<br />
att egga dem till parning. Möjligen är det<br />
bakgrunden till att polygama strutsar och<br />
nanduer är ordentligt välutrustade, medan<br />
de monogama eller polyandriska emuerna<br />
får hålla till godo med väsentligt mindre<br />
storlek.<br />
VISSA FÅGLAR INGÅR i vissa landskap på<br />
ett djuplodande vis där beskrivningar<br />
och tankar om det ena rymmer det andra.<br />
Som de patagoniska grässlätterna utmed<br />
Anderna. Att föreställa sig dem innebär,<br />
åtminstone för mig, att samtidigt frammana<br />
bilden av småflockar med högresta<br />
nanduer betande ute på de vindpinade<br />
slättmarkerna, eller vaksamma individer<br />
i högbelägen terräng, ständigt på sin vakt<br />
efter smygande pumor.<br />
Och nu är jag där, i chilenska delen<br />
av Sydpatagonien, och spanar ut över<br />
grässlätter och sydbokskogar nedanför Andernas<br />
snöklädda toppar. Här lever arten<br />
mindre nandu Rhea pennata som i äldre<br />
framställningar kallades Darwin’s Rhea.<br />
Skälet till det var att expeditionskonstnären<br />
Conrad Martens sköt ett exemplar<br />
under Charles Darwins världsomsegling<br />
med fartyget Beagle. Fågeln åts dock upp<br />
av den glupska besättningen, men Darwin<br />
sparade lyckligtvis huvud och fjädrar –<br />
vilka låg till grund för den vetenskapliga<br />
beskrivningen av arten i London 1837.<br />
Mindre nandun är i själva verket en<br />
stor fågel, men ändå ett nummer mindre<br />
än den nordligare större nandun<br />
R. americana. Den senare är vida spridd<br />
i östra Sydamerika och förekommer med<br />
flera underarter. Även den mindre arten<br />
ansågs tidigare rymma flera taxa, men<br />
de är numera utbrutna och ingår i arten<br />
punanandu R. tarapacensis, vilken dock<br />
inte erkänns av alla.<br />
Enstaka individer och småflockar har<br />
passerat förbi min tältplats under hela dagen,<br />
men det är svårt att göra reda för vilka<br />
de är och vart de är på väg. Hannarna är<br />
större än honorna, men skillnaden är inte<br />
särskilt stor och underlättar bara könsbestämningen<br />
i blandade grupper.<br />
I likhet med strutsarna håller sig<br />
nanduerna med harem. Med yviga gester<br />
lockar hannarna honorna till sitt harem –<br />
om det nu inte snarare är så att honorna<br />
går samman och väljer en hanne som de<br />
får att uppträda för att han sedan, om<br />
han anses duglig, ensam får tar hand om<br />
Mindre nandu Rhea pennata trivs bäst i södra Sydamerikas öppna landskap. Patagonien, Chile.<br />
ruvning och skötsel av ungarna under ett<br />
år. Efter att alla honorna parat sig med<br />
hannen lämnar de honom och vandrar<br />
därefter vidare mot nya erövringar. Ofta<br />
beger de sig iväg gemensamt, och jag gissar<br />
att en av de målmedvetna flockarna jag<br />
siktade bestod av just haremsdamer. En<br />
annan grupp, som emellertid befann sig<br />
väldigt långt bort, torde ha bestått av en<br />
hanne med en hel hoper halvvuxna ungar,<br />
storleksskillnaden antydde i alla fall det.<br />
NANDUERNA ÄR DE största fåglarna i<br />
Sydamerika, i A<strong>fri</strong>ka är det strutsarna<br />
och i Australien emun Dromaius novaehollandiae.<br />
Den senare är en rikskändis<br />
vilket bland annat beror på att den är ett<br />
av djuren i riksvapnet, det andra är förstås<br />
kängurun. Emuns heraldiska ställning<br />
återspeglas emellertid inte alltid hos<br />
befolkningen; vissa är med rätta genuint<br />
stolta över den människostora ratiten vars<br />
list och överlevnadsförmåga i mångas<br />
ögon symboliserar nationens särart och<br />
styrka. Andra uppfattar dem nedlåtande<br />
som ett slags dammiga, vandrande ryamattor<br />
vilka skamlöst går bärsärkagång i<br />
odlingar och åkrar.<br />
48 vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong>
Gåtfull och gäcksam är emun Dromaius novaehollandiae. Två närstående arter utrotades i sen tid och nu finns endast en art emu i Australien. Den är vida<br />
spridd, utom på Tasmanien där den utrotades i modern tid. Emun hör hemma på sydkontinentens slätter och förekommer även i riktigt torra områden. Under<br />
kraftiga regn ger den sig ut på långvandring och kan då uppträda i jätteflockar. Längst upp till vänster: Emu Dromaius novaehollandiae, Längst upp till höger:<br />
Vaksamhet på det som var slagfält för Emu-kriget 1932. Western Australia, Längst ned: En familjegrupp rör sig genom uttorkat landskap i South Australia.<br />
I flera avseenden påminner emuns<br />
familjeliv om strutsarnas och nanduernas,<br />
en skillnad är dock att emun i grunden är<br />
monogam eller polyandrisk och att honorna<br />
inte uppträder i harem. Däremot är det<br />
som hos släktingarna, kivierna undantaget,<br />
hannarna som ensamma tar hand om ungarna.<br />
En egenhet hos emun är att den ger<br />
sig ut på säregna säsongsvandringar som<br />
styrs av nederbörden – tropiska cykloner<br />
från norr eller sydliga vinterstormar från<br />
Antarktis – vilket emellanåt kan resultera<br />
i att hundratals eller till och med tusentals<br />
emuer samlas i inlandet och därefter<br />
strövar iväg mot kusterna.<br />
Detta vandringsbeteende eller nomadism<br />
är synnerligen välstuderat i Australien,<br />
vilket emellertid inte beror på att<br />
ornitologin åtnjuter en särskilt priviligierad<br />
ställning i landet, utan förklaras<br />
av att statliga medel släppts till för att<br />
noggrant utreda hoten mot jordbruket.<br />
Särskilt allvarligt anses emuernas fräcka<br />
framfart vara i delstaten Western Australia<br />
vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong> 49
GRÄNSLÖST<br />
Ratiter<br />
Emuns ungar är randiga som hos alla ratiter utom kivierna, South Australia,<br />
Australien.<br />
Storleken till trots är emun skicklig på att gömma sig, South Australia,<br />
Australien.<br />
där huvuddelen av all bördig mark och<br />
ursprunglig natur lagts under plogen och<br />
förvandlats till vetefält.<br />
Att det skulle leda till brutala konflikter<br />
var endast en tidsfråga och 1932<br />
inledde Australien det så kalla emu-kriget<br />
i Western Australia. Bakgrunden var att<br />
bortåt tjugo tusen emuer gått till attack<br />
mot vetefälten, så löd åtminstone de krigiska<br />
rubrikerna och bönderna, vilka var<br />
soldater från första världskriget, begärde<br />
därför eldunderstöd från landets försvarsminister<br />
Pearce. Han skred snabbt till<br />
verket och lät mobilisera Royal Australian<br />
Artillery. Bestyckade med två kulsprutor<br />
av märket Lewis och tiotusen patroner<br />
fattade artilleristerna posto, redo för snabb<br />
och obönhörlig eldgivning när fienden<br />
närmade sig.<br />
Knappt hade militärerna nått sina<br />
eldställningar förrän en trupp om femtio<br />
emuer siktades. Officerarna gav order<br />
om att inleda en kniptångsmanöver och<br />
därigenom leda emuerna in i ett bakhåll.<br />
Men trots infernaliskt skjutande lyckades<br />
militärerna endast fälla ett tiotal emuer.<br />
Krigslisten hade misslyckats. Artilleristerna<br />
omgrupperade och satsade på en<br />
avslutade drabbning i öppen terräng, men<br />
väl på plats hade emuerna smugit iväg i<br />
skydd av mörkret. Stridsmoralen började<br />
svikta hos Royal Australian Artillery och<br />
nödvändigheten av andra strategier blev<br />
akut; taktiskt nytänkande resulterade i<br />
att kulsprutorna monterades på lastbilar,<br />
problemet var bara att emuerna enkelt<br />
sprang ifrån dem och så hade militärerna<br />
överlistats ännu en gång.<br />
Stridigheterna avslutades efter en<br />
vecka när det kunde konstateras att av de<br />
tvåtusen femhundra skott som förbrukats<br />
hade knappt vart tjugofemte haft avsedd<br />
effekt. Militärledningen konstaterade dock<br />
att inga soldater skadats under stridigheterna<br />
och att frågan nu gällde utdelning av<br />
medaljer till de tappraste mannarna. När<br />
frågan nådde parlamentet gick labourpolitikern<br />
Green i svaromål och menade<br />
att samtliga eventuella medaljer borde gå<br />
till emuerna.<br />
Ytterligare en militäroperation genomfördes<br />
mot emuerna senare under året,<br />
men med i stort sett samma resultat. Istället<br />
infördes skottpengar och på det viset<br />
dödades drygt en kvarts miljon emuer under<br />
en femtonårsperiod. Det var en slakt<br />
som får till och med romarnas strutsjakter<br />
att framstå som rätt beskedliga. Populationen<br />
verkar emellertid ha återhämtat<br />
sig och några ambitioner att återuppta<br />
fientligheterna har inte rapporterats.<br />
JAG ÄR PÅ jakt efter en trädgårdsmästare.<br />
Att han eller hon befinner sig i närheten<br />
finns det goda skäl att anta, för runt om<br />
på marken ligger stora, blå frukter från<br />
regnskogsträdet Cerbera floribunda. Av alla<br />
varelser på Nya Guinea och nordligaste<br />
Queensland är det endast trädgårdsmästaren<br />
som förmår äta de giftiga frukterna; de<br />
slukas hela och letar sig småningom ut den<br />
naturliga vägen och blir till nya träd. Det<br />
är emellertid inte så lätt att få syn på trädgårdsmästaren<br />
och varje möte är dessutom<br />
förenat med viss fara, för hjälmkasuaren<br />
Casuarius casuarius är inte bara varje<br />
ratitentusiasts dröm, den är dessutom<br />
världens i särklass farligaste fågel.<br />
När jag kryper runt och fotograferar de<br />
blå frukterna – Cassowary plum, kasuarplommon,<br />
kallas de här i Australien –<br />
tycker jag mig höra ett avlägset åskmuller.<br />
Det måste vara väldigt långt borta och jag<br />
fäster mig inte närmare vid det, i synnerhet<br />
som regnperioden är i antågande. Men<br />
så hörs det igen och det dova ljudet känns<br />
bokstavligen i kroppen. Och nu hörs det<br />
igen och jag inser att trädgårdsmästaren är<br />
på ingång. Så, ut ur grönskan uppenbarar<br />
sig den väldige, tar några steg med sina<br />
grova ben, fixerar mig med blicken, och<br />
fortsätter fram till en liten bäck för att<br />
dricka.<br />
Det är den märkligaste fågeln på jorden<br />
jag har framför mig och jag har ingen<br />
aning om hur länge jag står blickstilla och<br />
50 vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong>
etraktar kasuaren medan den dricker.<br />
Kroppen liknar pälsen på en svartbjörn,<br />
den skimrande blå halsen med röda skinnflikar<br />
är rent förhistorisk, hjälmen kunde<br />
tillhöra en dinosaurie, och den decimeterlånga<br />
sylvassa dolken på ena tån säger att<br />
största försiktighet är på plats.<br />
Andfådd och med maxad puls står jag<br />
kvar tills hjälmkasuaren ger sig av; den tar<br />
några steg och sedan – vips! – är den åter<br />
uppslukad av skogen. Att beskriva den<br />
med ord kan inte återskapa det känslomässiga<br />
intrycket som etsade sig fast, vilket<br />
redan filosofen John Locke vittnar om i<br />
sin An Essay Concerning Human Understanding<br />
från 1690. De första kasuarerna<br />
hade nått Europa under slutet av femtonhundratalet<br />
och det var när Locke fick se<br />
ett levande exemplar i Londons djurpark<br />
som han blev fullständigt tagen och vävde<br />
in kasuaren i sin kunskapsteori. För den<br />
gav upphov till ett djupt sinnesintryck som<br />
verkligen förmådde etsa sig fast i själens<br />
oskrivna blad, vilket är något ord aldrig<br />
förmår, enligt John Locke.<br />
Hjälmkasuaren, som är något mindre<br />
fast grövre och betydligt tyngre än emun,<br />
är idag hotad och det gäller även de två<br />
andra kasuararterna C. bennetti och C.<br />
unappendiculatus vilka endast förekommer<br />
på Nya Guinea. Viktiga miljöer försvinner<br />
och skogarna huggs ner. Ja, trädgårdsmästaren<br />
är riktigt illa ute. Och det är inte<br />
bara skogsskövling, turistindustrin och<br />
allestädes närvarande sällskapshundar<br />
vilka biter ihjäl ungarna som är problemet,<br />
i någon mån bidrar kasuarerna själva. För<br />
deras effektiva fröspridande, vilket gjort<br />
att kasuaren lever i symbios med flera<br />
regnsskogsträd, har tagit en ny vändning<br />
med invasiva arter som Annona glabra,<br />
ett tropiskt fruktträd i kirimojasläktet,<br />
vars saftiga äpplen lockar kasuarerna som<br />
omedvetet hjälper trädet expandera med<br />
ödesdigra konsekvenser eftersom trädet<br />
fullständigt tar över de områden de växer<br />
i.<br />
HJÄLMKASUAREN KAN VARA en farlig fågel,<br />
men dödsfall är sällsynta även om mörkertalet<br />
är stort på Nya Guinea där många<br />
människor lever inne i regnskogarna.<br />
Ratiterna är hur som helst den märkligaste<br />
och mest mystiska gruppen av alla fåglar,<br />
och det gäller inte minst de ovanligaste<br />
och mest svårsedda: kivierna.<br />
Hjälmkasuaren Casuarius casuarius är regnskogens verklige tungviktare, en väldig urtidsfågel utan motstycke<br />
i vår fågelvärld. Queensland, Australien.<br />
Kivi eller kiwi kommer av ett polynesiskt<br />
ord för långnäbbad fågel, vilket också<br />
brukats av maorierna i deras benämning<br />
av spovar, särskilt orientspoven Numenius<br />
madagascariensis. I alla avseenden hör kivierna<br />
till de gåtfullaste av ratiterna; deras<br />
evolutionära historia är i väsentliga delar<br />
höljd i dunkel, hur de kom till Nya Zeeland<br />
är föremål för flera motstridiga teorier,<br />
och osäkerhet råder om hur många arter<br />
det finns. Att gå längre än att bara antyda<br />
familjen Apteryx förehavanden kräver<br />
därför betydligt mer utrymme, varför det<br />
får anstå till senare.<br />
Till besynnerligheterna med kivin hör<br />
att det är en ratit som namngivit en kultur<br />
och ett helt folk. Nyzeeländarna kallar sig<br />
stolt för kiwis och på det mesta från skokrämsburkar<br />
till ölflaskor syns siluetten av<br />
den besynnerliga varelsen som utnyttjar<br />
sin långa näbb som ett slags underjordiskt<br />
periskop och med sina kattlika morrhår<br />
nattetid strövar runt i bushen, nysande<br />
som en grävling. Att grunda sin identitet<br />
på ett sådant däggdjurslikt väsen är djärvt.<br />
Och till råga på allt är det ytterst få kiwis<br />
som sett en kivi i det vilda.<br />
Så sent som år 2003 fick okaritokivin<br />
Apteryx rowi sin vetenskapliga beskrivning.<br />
Det är den ovanligaste av de minst<br />
fem kryptiska kiviarterna och sällsyntast<br />
av alla ratiter, knappt fyrahundra individer<br />
lever idag i ett skogsområde vid Sydöns<br />
västkust. Eftersom flera är märkta med<br />
vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong> 51
GRÄNSLÖST<br />
Ratiter<br />
Kasuaren är livsfarlig om den störs. Queensland,<br />
Australien.<br />
Sydkivi Apteryx australis. Tre separerade populationer existerar och osäkerhet råder om deras systematiska<br />
status. Alla kivier är hotade och vanligtvis svåra att observera, oftast hörs deras skärande rop<br />
under nätterna. Stewart Island, Nya Zeeland.<br />
sändare är det möjligt att följa med när<br />
de pejlas nattetid – de rör sig för övrigt<br />
sällan mer än någon mil under sin bortåt<br />
femtioåriga livstid. Efter att på det viset ha<br />
mött okaritokivin fortsätter jag till Stewart<br />
Island som ligger söder om Sydön och där<br />
den något större sydkivin A. australis har<br />
ett säkert tillhåll. Från tältet inne i urskogen<br />
hör jag deras skärande skrin under<br />
nätterna och det är en sublim upplevelse<br />
– John Locke hade hållit med om att även<br />
sådana ljud sätter outplånliga spår i själen.<br />
TILLBAKA TILL SYDAMERIKA och femte<br />
familjen i Struthioniformes: Tinamidae,<br />
tinamoerna, vilka är artrikast med sina<br />
fyrtioåtta arter. Hos dem existerar ingen<br />
gigantism, istället är de i likhet med<br />
kivierna rätt små, som rapphöns ungefär,<br />
men de kan flyga om det kniper. De följer<br />
samma riktlinjer inom familjelivet som<br />
nanduerna där hannarna har flera honor<br />
och vice versa; ruvning och skötsel av<br />
ungarna är dock hannarnas uppgift. En<br />
märkvärdig detalj i sammanhanget är att<br />
äggen är vackert porslinsskimrade i olika<br />
färger – varje art har sin speciella variant –<br />
och man undrar varför; någon darwinistisk<br />
nyttokalkyl borde väl ha räknats fram av<br />
en hängiven doktorand i Sydamerika, men<br />
det har i så fall undgått mig.<br />
Även tinamoerna har en tendens att<br />
undgå ornitologen. Jag har slagit läger ute<br />
på en osedvanligt blåsig slätt i Patagonien,<br />
men även om jag då och då hör ropen från<br />
prakttinamoer Eudromia elegans dröjer<br />
det en god stund innan en behagar visa sig.<br />
Vad håller de på med? Jag försöker begripa<br />
vad det är jag ser och hör, men blir inte<br />
mycket klokare trots att timmarna går. Att<br />
tinamoerna kan hålla sig med harem är<br />
känt, men till skillnad från nanduer och<br />
strutsar är ungarna i princip borymmare<br />
varför hannarna kan hålla en helt annan<br />
ruljangs på reproduktionen.<br />
Mitt sökande efter ratiterna har gått<br />
varvet runt och jag återkommer ständigt<br />
till viljan att veta mer samt förnimmelsen<br />
av att stå inför fågelvärldens verkliga<br />
bråddjup. Tinamoernas rop hörs långt<br />
in på kvällen, nära och samtidigt väldigt<br />
avlägset. Jag kryper in i tältet med<br />
ornitologen W. H. Hudsons klassiker Idle<br />
Days in Patagonia från 1893 och läser om<br />
hur han en dag försökte undersöka vad<br />
prakttinamoerna höll på med. Han hörde<br />
deras läten, flera stycken samtidigt, men<br />
när han smög sig dit tystnade de och han<br />
såg ingenting; de var som försvunna i det<br />
decimeterhöga gräset. Tillbaka till lägret<br />
satte de igång igen och Hudson försöker<br />
artikulera sina tankar om att ornitologi<br />
inte bara handlar om sökande efter<br />
reducerande förklaringar, utan även om<br />
Prakttinamo Eudromia elegans. Patagonien,<br />
Argentina.<br />
att kunna se fåglarna bortom vedertagna<br />
kategorier. Han skriver:<br />
Twilight comes and brings an end to<br />
these useless researches; useless, I say, and<br />
take great delight in saying it, for if there<br />
is anything one feels inclined to abhor in<br />
this placid land, it is the doctrine that all<br />
our investigations into nature are for some<br />
benefit, present or future, to the human<br />
race.<br />
52 vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong>
UPPLEV FÅGEL OCH NATURRESOR ÖVER HELA VÄRLDEN<br />
MED ERFARNA RESELEDARE—BRA BOENDE—BEHAGLIGT TEMPO<br />
Ett axplock av resor 20<strong>23</strong>2024<br />
• Kerkinisjön 1721 november Fågelrikt grekisk mat korta avstånd <br />
• Kuba 10<strong>23</strong> februari Världens minsta fågel rundtur i Havanna skönt klimat <br />
• Norra Indien 15 februari2 mars Tiger Taj Mahal Himalaya<br />
• Trinidad och Tobago 1222 mars Röd ibis kolibrier havslädersköldpadda<br />
• Sicilien 2027 mars Etna gelato Njuta!<br />
• Borneo 28 mars16 april Regnskog näsapor fågelendemer <br />
• Ugglor, spettar och skogshöns i Dalarna 1720 april Limsjön<br />
• Rumänien <strong>23</strong> april2 maj Flodbåt på Donau Karpaterna björnar<br />
• Centrala Spanien PLUS 1–7 maj Extremadura trappar paradores<br />
• Azerbajdzjan 613 maj Nationalparker Kaukasusbergen rikt fågelliv <br />
RESOR—GUIDNINGAR—KURSER—EVENEMANG OCH MYCKET MER SOM PASSAR ALLA OAVSETT KUNSKAPSNIVÅ.<br />
VÄLKOMMEN ATT MÖTA GIGI SAHLSTRAND, GÖRAN PETTERSSON OCH ÖVRIGA RESELEDARE PÅ VÅRA RESOR!<br />
För fullständigt program besök:<br />
www.fagelguidning.se<br />
Företags– eller privatguidning?<br />
Hör av dig, vi löser det!<br />
Mer info finns på vår hemsida.
BÖCKER<br />
RINGMÄRKNING<br />
Efterlängtad uppdatering är här<br />
Titel: Identification Guide to European Passerines<br />
Författare: Lars Svensson Förlag:<br />
Avium Pris: 315 kronor<br />
ÄNTLIGEN! MÅNGA I ringmärkningsvärlden<br />
brast nog spontant ut i detta utrop då det<br />
annonserades att det skulle komma en<br />
nyutgåva av denna klassiska ringmärkarguide,<br />
ofta bara kallad ”Svensson”. Mer än<br />
trettio år har förflutit sedan den förra, fjärde,<br />
upplagan, och nu är alltså den femte<br />
här. Det ska sägas med en gång, det är inte<br />
en fullkomlig omarbetning utan just en<br />
uppdatering, och den som är bekant med<br />
den gamla gröna boken kommer att känna<br />
igen sig i den nya utgåvan.<br />
Omslaget är närmast identiskt förutom<br />
att det (liksom alla tidigare utgåvor) bytt<br />
färg, denna gång till sobert vinrött. De inledande<br />
kapitlen har inte ändrats mycket,<br />
utan det som framför allt gjort att boken<br />
ökat i omfång med närmare åttio sidor är<br />
arttexterna.<br />
Sedan den förra utgåvan har ett flertal<br />
arter splittats, det vill säga delats upp i nya<br />
arter, och dessa behandlas här utförligt.<br />
Svåra artkomplex som de rödstrupiga<br />
sångarna har fått mer plats när de nu anses<br />
vara olika arter, vilket säkert kommer att<br />
hjälpa dem som har turen att fånga dessa, i<br />
vårt land, sällsynta fåglar.<br />
Många mått är också nu uppdaterade<br />
och enligt författaren mer korrekta. Ytterligare<br />
något jag uppskattar är den korta<br />
sammanfattningen av de olika arternas<br />
postjuvenila ruggning, något som saknades<br />
i den förra versionen och som är till stor<br />
hjälp när man snabbt vill kolla ungefär var<br />
man förväntar sig ruggränser hos vissa<br />
arter.<br />
DEN NYA ”SVENSSON” är en mycket välkommen<br />
uppdatering av en klassisk bok,<br />
och jag tror mig kunna garantera att den<br />
kommer bli precis lika sönderbläddrad i<br />
många ringmärkarhänder som de tidigare<br />
utgåvorna.<br />
Nina Janelm<br />
RELATIONER<br />
Odyssé genom historien<br />
Titel: Birds and Us Författare: Tim Birkhead<br />
Förlag: Viking Pris: 276 kronor<br />
Relationen mellan fåglar<br />
och människor går långt<br />
tillbaka i historien. Författaren<br />
och ornitologen<br />
Tim Birkhead har grävt<br />
sig längst ned i världens<br />
kökkenmöddingar och i de<br />
djupaste grottorna efter<br />
spår av avbildningar av<br />
fåglar. Hans odyssé tar sin<br />
början under neolitisk tid,<br />
flera tusen år tillbaka. Han<br />
tar sedan läsaren med till alla de stora kulturerna:<br />
den egyptiska, grekiska, romerska och visar på<br />
hur fåglar på olika sätt påverkade människornas<br />
vardag. Därefter ett hopp i historien till renässansen<br />
och därefter till vetenskapens födelse som<br />
också påverkade bilden och synen på fåglar hos<br />
både akademiker och så småningom människor<br />
i stort. Charles Darwins enorma betydelse för<br />
ornitologin ägnas ett kapitel. Under 1900-talet<br />
utvecklas fågelskydd, och fågelskådning som<br />
aktivitet tar form. Författaren har en unik förmåga<br />
att fånga läsarens intresse. Det här är en bok som<br />
förtjänar att läsas av många. Niklas Aronsson<br />
BESTÄMNINGSGUIDE<br />
Bästa fotoguiden av alla<br />
Titel: Europe’s Birds – An identification guide<br />
Författare: Rob Hume m. fl. Förlag: Princeton<br />
Nature Pris: 349 kronor<br />
Den här bestämningsguiden<br />
gavs ut redan för två<br />
år sedan. Dessvärre då<br />
inte uppmärksammad av<br />
Vår Fågelvärld, kanske för<br />
att den (ännu) inte finns<br />
på svenska. Den är emellertid<br />
värd att lyfta då den<br />
är i särsklass den bästa<br />
bestämningsguiden med<br />
fotografier över Europas<br />
fåglar. Samtliga 928 arter<br />
som har påträffats i Europa<br />
är illustrerade med foton och beskrivningar,<br />
vilket inkluderar introducerade arter. Det handlar<br />
om totalt 4 700 bilder, ett imponerande antal. Författarna<br />
har lagt mycket möda på urvalet av bilder<br />
för att dessa ska vara så pedagogiska som möjligt.<br />
Den enda invändning jag har är att formatet är väl<br />
stort för att fungera helt tillfredsställande i fält.<br />
Någon app är inte aktuell, men däremot finns den<br />
som e-bok, så att man kan öppna den i en läsplatta.<br />
En fotoguide som fungerar som ett perfekt<br />
komplement till Fågelguiden. Niklas Aronsson<br />
FÅGELFOTOGRAFI<br />
En hyllning till skärfläckan<br />
Titel: Skärfläckan – den gracila vadaren Text<br />
och bild: Niclas Ahlberg Förlag: Eget Pris: 495<br />
kronor<br />
Kan man bli kär i en fågel,<br />
frågar sig fågelfotografen<br />
Niclas Ahlberg från<br />
Gotland. För honom är<br />
svaret ett rungande Ja!<br />
Och föremålet för hans<br />
förälskelse är skärfläckan,<br />
den svartvita vadaren,<br />
som också har förtrollat<br />
såväl Carl von Linné som konstnären Lars Jonsson.<br />
Författaren och fotografen Niclas Ahlberg<br />
beskriver skärfläckan: ”... som en personifiering<br />
av begrepp som skir, sirlig, estetisk, gracil och<br />
graciös.” Efter att ha tagit del av bokens 160<br />
bilder är man beredd att hålla med. Många<br />
makalöst vackert komponerade bilder fyller<br />
bokens pärmar. Resultatet av ett slit i fält under<br />
många år, eller som han själv skriver: ”Det har<br />
blivit många tidiga morgnar, krälandes i lera,<br />
genom vassar, ibland jagad av kossor och tjurar<br />
med risk för livet för att få ihop det bildmaterial<br />
som illustrerar boken.”<br />
Niklas Aronsson<br />
54 vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong>
More discoveries<br />
at night.<br />
With ZEISS thermal<br />
imaging cameras.<br />
ZEISS DTI värmekameror. NYHET!<br />
Med ZEISS DTI värmekameror kan du enkelt lokalisera och identifiera fåglar<br />
och andra djur både dagen och på natten utan användning av störande ljuskällor.<br />
På detta sätt är längre observationer möjliga och lyfts till en helt ny nivå för<br />
nattfåglar som ugglor och nattskärror.<br />
ZEISS DTI kombinerar intuitiv ergonomi och användarvänlighet med en exceptionell<br />
visuell upplevelse med möjlighet till att ta bilder, video och live-streama till<br />
annan mobil enhet.<br />
De finns i åtta modeller och erbjuder rätt följeslagare för varje krav och situation.<br />
zeiss.com/nature/dti<br />
zeiss-anz_thermal-usecase-night_SE_220x285mm.indd 1 27-09-20<strong>23</strong> 10:27:58
KORSORD<br />
BEVINGADE ORD<br />
stor tung<br />
fågel<br />
framför<br />
ingången?<br />
skådarnöje<br />
1:a januari<br />
snygga i<br />
halsring<br />
under<br />
arktisk<br />
sommar<br />
kryddar<br />
brännvin<br />
ny<br />
sylvia<br />
med röd<br />
hals<br />
kora<br />
dans från<br />
finland<br />
0,6 miles = 1<br />
går man<br />
i detta,<br />
fastnar<br />
man<br />
för betalning<br />
i det äpplet<br />
biter ingen<br />
gärna<br />
fåglarna<br />
som<br />
inte får<br />
dansa<br />
ses lövsalsfågelhannar<br />
äggplats<br />
för<br />
de flesta<br />
vadare<br />
är<br />
baloos<br />
livsstil<br />
kortspel<br />
inte<br />
raskt<br />
har koll på<br />
nyheter<br />
inte följa<br />
regler<br />
lasso<br />
i danmark,<br />
sverige<br />
och norge<br />
munrelaterad<br />
är gift<br />
på påknapp<br />
kan<br />
markeras<br />
med<br />
sång<br />
rödbrun,<br />
vit och<br />
svart i<br />
fjällbuske<br />
andrées<br />
slutstation<br />
dödar<br />
insekter<br />
och mäter<br />
flyghöjd<br />
är vandringsduvan<br />
också<br />
en mes<br />
därifrån<br />
kan du lyfta<br />
fäster<br />
muskel<br />
de flesta<br />
fåglar<br />
har fyra<br />
dansk ö<br />
brukar<br />
kryssare<br />
sina<br />
drag<br />
präst<br />
med egen<br />
gt-bok<br />
vanlig<br />
statyfärg<br />
utomhus<br />
röd hos<br />
sothöna<br />
sås<br />
dimmiga<br />
väsen<br />
gud<br />
som<br />
båt<br />
anka i<br />
hollywood<br />
på<br />
nunna<br />
fånga<br />
för disk<br />
i hönshuset<br />
vill<br />
krama<br />
mowgli<br />
konstruktör & illustratör: anne thorsell 20<strong>23</strong>-09-10<br />
BEVINGADE ORD<br />
arktisk<br />
dykare med<br />
svart eller<br />
vit näbb<br />
drillare<br />
med mittbena<br />
på<br />
fjällmyr<br />
är sulans<br />
fot<br />
p<br />
regissören<br />
och<br />
pålägget<br />
tycker<br />
synd om<br />
ö<br />
i<br />
s<br />
l<br />
o<br />
m<br />
fågelgott<br />
som<br />
förklädnad<br />
m<br />
a<br />
s<br />
k<br />
är<br />
straffbar<br />
handling<br />
antal<br />
kråkfågelarter<br />
som<br />
häckar i<br />
sverige<br />
svinfett<br />
fjäderbyte<br />
avvecklades<br />
å s p<br />
t<br />
t<br />
a<br />
i<br />
t<br />
e<br />
r<br />
tippar<br />
framåt för<br />
måltid<br />
i grunt<br />
vatten<br />
n<br />
pynta<br />
en norsk<br />
fågel- &<br />
väderö<br />
på dess<br />
sydsvenska<br />
sandrevel<br />
rastar<br />
vadare<br />
och föds<br />
sälar<br />
sockrat<br />
och<br />
saltat<br />
laxen<br />
mången på<br />
doppingunge<br />
gör<br />
örnunge<br />
inför<br />
flygtur<br />
del av<br />
bordssalt<br />
hjälp!<br />
grön<br />
eller gul<br />
och hal<br />
ärftliga<br />
utslag<br />
p<br />
när<br />
rovfåglar<br />
utnyttjar<br />
termikvind<br />
kryckja<br />
vadaren<br />
med tofs<br />
mickelbo<br />
är svårforcerat<br />
för kamelen<br />
kan staga<br />
dörr<br />
är silver<br />
förmiddag<br />
för britt<br />
kan<br />
retas av<br />
snittar<br />
flygare som<br />
kan smälta<br />
det mesta<br />
eftersom<br />
har<br />
mjuk<br />
stam<br />
svalkande<br />
sommarnjutning<br />
m å k l ä p p e n<br />
s<br />
o<br />
s<br />
u<br />
g<br />
ö<br />
n<br />
k<br />
v<br />
i<br />
s<br />
t<br />
s<br />
r<br />
v<br />
r<br />
m<br />
s<br />
o<br />
k<br />
p<br />
r<br />
r<br />
y<br />
n<br />
r<br />
n<br />
d<br />
å<br />
obsa<br />
flyktig<br />
stund<br />
vårblomma<br />
med klös?<br />
r u g g n i n g<br />
a<br />
a<br />
a<br />
o<br />
v<br />
a<br />
v<br />
i<br />
a<br />
a<br />
a<br />
a<br />
g<br />
l<br />
ö<br />
r<br />
p<br />
n<br />
söker nog<br />
tätting<br />
vid styv<br />
kuling<br />
i r a t ä<br />
l<br />
samlar<br />
yngre personer<br />
med<br />
rödrosiga<br />
kinder?<br />
s i s<br />
u<br />
kan starflock<br />
vara<br />
då startar<br />
morgonens<br />
fågelkör<br />
a l a<br />
a<br />
d e s<br />
HÄR ÄR FÖRRA NUMRETS VINNARE:<br />
1:a pris: Torsten Larsson, Täby.<br />
2:a pris: Uno Storm, Göteborg.<br />
3:e–5:e pris: Lena Oveby, Svedala, Håkan<br />
Carlson, Malmö och Leif Lövström, Karlstad.<br />
Grattis!<br />
å<br />
a<br />
t<br />
t<br />
t<br />
s<br />
s<br />
m<br />
blir sidensvans<br />
av<br />
jästa bär<br />
giraffsläkting<br />
fågelskådares<br />
käraste<br />
organ<br />
ö<br />
g<br />
a<br />
t<br />
konstruktör & illustratör: anne thorsell 20<strong>23</strong>-07-10<br />
Bevingade ord – ett fullfjädrat kryss<br />
VINSTER<br />
1:a pris 500 kr: Presentkort på Naturbutiken<br />
2:a pris 300 kr: Presentkort på Naturbutiken<br />
3:e–5:e pris 100 kr: Presentkort på Naturbutiken<br />
Skriv ned orden som du får fram i de färgade<br />
rutorna på ett vykort och skicka detta till Vår Fågelvärld,<br />
Niklas Aronsson, Flygfältsgatan 16A, 4<strong>23</strong> 37<br />
Torslanda, eller skriv den rätta lösningen i ett mejl<br />
och skicka till niklas.aronsson@birdlife.se. Glöm inte<br />
att skriva din adress. Senast den 10 november vill vi<br />
ha ditt svar för att du ska kunna delta i utlottningen<br />
av de fina priserna.<br />
Naturbutiken ägs av BirdLife Sverige. Överskottet<br />
går till fågelskydd.<br />
Hoppspindlar i Sverige – Förnämlig<br />
guide till landets hoppspindlar. Pris<br />
85 kronor. (www.naturbutiken.se)<br />
56 vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong>
60-65%<br />
FETT<br />
TALGFRÖBAR FÖR VILDFÅGLAR<br />
MED HÖG FETTHALT OCH GOTT<br />
OM KOLHYDRATER FÖR ATT<br />
KLARA DEN KALLA SÄSONGEN<br />
Nät<strong>fri</strong><br />
Anpassad för vilda fåglar<br />
i den nordiska regionen<br />
Ingen palmolja<br />
Hög energihalt<br />
Värmebehandlad, säker<br />
Ren matplats<br />
Lätt att hänga upp<br />
Fåglarnas val<br />
Tillverkade i Finland<br />
FOTO: RONY BÄCKSTRÖM<br />
LEO&WOLF VILDFÅGELPRODUKTER KAN MAN<br />
KÖPA FRÅN FLERA DAGLIGVARUHANDEL BUTIKER.<br />
FÖLJ OSS PÅ<br />
leoandwolfsverige leoandwolf.se/<br />
vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong> 57
FRÅGA EXPERTEN<br />
Har du en fråga till våra experter?<br />
Mejla till Niklas.Aronsson@birdlife.se<br />
EKOLOGI<br />
Varför är det nästan alltid<br />
unga duvhökar hos hönsen?<br />
Varför är det nästan alltid unga duvhökar<br />
som försöker sno åt sig en höna från<br />
hönsgårdar?<br />
CECILIA BENJAMINSSON, ÖSTERSUND<br />
FOTO: CALLE JOHANSSON<br />
ANDERS WIRDHEIM SVARAR: Jag tror att<br />
din fråga skulle kunna dras ett steg till och<br />
lyda: Varför är det oftast unga duvhökshannar<br />
som försöker ta höns i hönsgårdar?<br />
Till för inte särskilt länge sedan gavs<br />
det tillstånd att fånga duvhökar i samband<br />
med uppfödning av fasaner. Oftast var<br />
dessa tillstånd förenade med ett villkor<br />
– att höken togs om hand av ornitologer,<br />
ringmärktes och släpptes ett par mil söder<br />
om fångstplatsen. I södra Sverige skedde<br />
detta på flera större gårdar, men det hände<br />
också att de ornitologer som skötte hanteringen<br />
även fick rycka ut och ta hand om<br />
duvhökar i hönsgårdar.<br />
Det visade sig då att en kategori duvhökar<br />
var klart vanligast, både i fällorna vid<br />
fasanuppfödningarna och i hönsgårdarna,<br />
nämligen unga hannar.<br />
ANLEDNINGARNA TILL DETTA är nog främst<br />
två. Först och främst stannar etablerade<br />
duvhökspar oftast i eller nära sitt revir<br />
under vintern. De rör sig i allmänhet inte<br />
över några större sträckor. Det gör däremot<br />
ungfåglarna. När de är självständiga<br />
måste de inte bara klara sig själva – de<br />
En ung duvhök i människans närhet hämtad från Facebook-gruppen Fåglar inpå knuten.<br />
tolereras inte längre av föräldrarna utan<br />
blir i stället bortjagade. Eftersom duvhökshonan<br />
är betydligt större än hannen, kan<br />
nog unga honor etablera sig så nära uppväxtplatsen<br />
som revirinnehavarna tillåter.<br />
De unga hannarna är minst och svagast om<br />
FÅGELSJUKDOMAR<br />
LOTTA BERG<br />
Veterinär och professor i<br />
husdjurens miljö och hälsa<br />
på Sveriges lantbruksuniversitet<br />
(SLU) i Skara. Svarar<br />
på frågor om sjukdomar<br />
och om hur fåglars kroppar<br />
fungerar.<br />
VÅRA EXPERTER<br />
ALLMÄNEXPERT<br />
ANDERS WIRDHEIM<br />
Erfaren fältornitolog<br />
som kan det mesta om<br />
fåglar. Driver podcasten<br />
”Pippipodden”. Var tidigare<br />
informationsansvarig för<br />
BirdLife Sverige och redaktör<br />
på Vår Fågelvärld.<br />
FÅGELSKYDD<br />
DANIEL BENGTSSON<br />
Arbetar med fågelskyddsfrågor<br />
i BirdLife Sverige. Fågelskådare<br />
sedan barnsben.<br />
Är erfaren ringmärkare och<br />
reseledare. Kan mycket om<br />
fåglar generellt, och i synnerhet<br />
om fågelskydd.<br />
58 vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong>
det blir konkurrens. Det innebär sannolikt<br />
att de unga hannarna måste ge sig i väg på<br />
längre strövtåg när hösten kommer.<br />
Till skillnad från föräldrarna är ungfåglarna<br />
också oerfarna. Föräldrafåglarna<br />
kan säkert ha skaffat sig erfarenheter som<br />
innebär att de håller ett visst avstånd till<br />
platser där det vistas människor. Några<br />
sådana erfarenheter har inte ungfåglarna,<br />
och därför kan de nog lockas till byten som<br />
kan verka lättfångade, till exempel höns i<br />
hönsgårdar.<br />
FÅGELSKYDD<br />
Varför rödlistas<br />
arter som ökar?<br />
Det pratas ofta om rödlistade arter och<br />
att antalet sådana ökar, men det är ju<br />
ofta sentida invandrare som är fåtaliga<br />
just därför, och inte för att de minskar.<br />
Vad är det då för poäng med rödlistningen?<br />
SVEN NILSSON, ARVIKA<br />
på kort tid, B) En population med litet<br />
utbredningsområde, som minskar, C)<br />
Populationen är redan liten och minskar,<br />
D) Populationen är mycket liten eller har<br />
en mycket begränsad spridning, eller E)<br />
En särskild typ av kvantitativ analys av<br />
utdöenderisk. Detta är internationellt<br />
vedertagna kriterier.<br />
NOTERA ATT DEN svenska rödlistan gäller<br />
risken för utdöende i just Sverige, medan<br />
den internationella naturvårdsunionen<br />
IUCN:s rödlista bedömer risken för<br />
utdöende globalt, vilket givetvis är något<br />
helt annat. En fågelart som är vanlig i ett<br />
Annons<br />
grannland och håller på att sprida sig till<br />
Sverige kan alltså vara rödlistad här, så<br />
länge antalet häckande individer i landet<br />
är lågt och spridningen liten, vilket gör<br />
den sårbar, men så småningom plockas<br />
bort från listan ifall antalet individer har<br />
blivit tillräckligt stort och den geografiska<br />
spridningen större.<br />
Av samma skäl kan en relativt vanlig<br />
fågelart bli rödlistad om den minskar kraftigt.<br />
Orsaken till rödlistningen avgör sedan<br />
om myndigheter och andra organisationer<br />
bedömer om det behöver göras några<br />
särskilda insatser för arten ifråga, eller om<br />
det inte alls är aktuellt.<br />
FOTO: HASSE ANDERSSON<br />
LOTTA BERG SVARAR: Det är korrekt att<br />
rödlistning inte direkt kan tolkas som ”utrotningshotad<br />
på grund av yttre hot”, även<br />
om den missuppfattningen är vanlig. Syftet<br />
med rödlistan är inte att kräva naturvårdsinsatser<br />
eller formellt skydd för alla arter<br />
på listan, utan den utgör bara en bedömning<br />
av nuvarande status för arterna, oavsett<br />
orsak. Rödlistan är primärt ett verktyg<br />
för naturvården och prioriteringar där.<br />
DEN SVENSKA RÖDLISTAN har sex kategorier,<br />
där de tre där man talar om hotade arter<br />
är Akut hotad, Starkt hotad och Sårbar.<br />
Därtill finns en ännu sämre bevarandekategori,<br />
för arter som redan är nationellt<br />
utdöda. Efter dessa hotkategorier finns en<br />
rödlistningskategori som benämns Nära<br />
hotad, som omfattar arter där det finns<br />
skäl att vara extra uppmärksam. Det finns<br />
också en rödlistekategori som benämns<br />
Kunskapsbrist, som omfattar arter där<br />
forsknings- eller inventeringsunderlaget<br />
helt enkelt är för dåligt för att man alls<br />
ska kunna göra en bedömning. Slutligen<br />
finns kategorin Livskraftig, för stabila eller<br />
ökande arter som finns i goda antal i landet,<br />
och som således inte är rödlistade.<br />
Rödlistningen bygger på fem kriterier:<br />
A) Populationen minskar kraftigt<br />
Fotografera örnar<br />
Fotografera örnar med mera från bekvämt gömsle i<br />
vildmarkmiljö vid Färnebofjärdens nationalpark!<br />
WWW.ORNFOTOGRAFERING.SE<br />
vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong> 59
KRÖNIKA<br />
”När det är galet många<br />
passerar en skrikörn i sekunden.”<br />
Björn Olsen har återigen besökt Istanbul för<br />
att njuta av rovfåglar. Få ställen i världen bjuder på<br />
sådan magi vad beträffar sträckande kroknäbbar.<br />
Iseptember besökte jag Istanbul. Sedan debuten<br />
1977 har det blivit ett av mina frekventa resmål.<br />
Istanbul levererar. Det kan i och för sig gå dagar<br />
då det på grund av ogynnsamma vindar inte<br />
händer mycket, om man bortser från ormörnar,<br />
dvärgörnar och några tusen balkanhökar. Men när<br />
vindarna är de rätta och planeterna är gynnsamt positionerade<br />
i zodiaken släpper det. Då inträffar det som<br />
får varje fågelskådare, oavsett erfarenhet och ålder,<br />
att bli drömmande glansig i ögonen av hänryckning.<br />
Mindre skrikörnar glider in<br />
på parad som ur en osynlig<br />
korridor och kondenseras<br />
likt rökpelare över Blå<br />
Moskén och Topkapi. När<br />
de nått tillräcklig höjd faller<br />
de ur rotationen, passerar<br />
Bosporen och seglar in över<br />
Asien där de stiger i nya termikbubblor.<br />
När det är galet<br />
många passerar en skrikörn i sekunden. I det sista<br />
skymningsljuset dör sträcket och man kan utmattad<br />
men lycklig summera tusentals skrikörnar, hundratals<br />
ormörnar och dvärgdito samt enstaka kejsarörnar och<br />
stäppörn som accenter. Det går inte att komma ifrån<br />
att Istanbul och rovfåglar hör ihop. Det är en massrörelse,<br />
det är Bosporen när det är som bäst och det är<br />
underbart.<br />
smittas de av den förhatliga fågelinfluensan. Vit stork<br />
ökar, men inte över Istanbul. I en nyligt publicerad<br />
artikel har författarna visat att storkar så långt som<br />
möjligt undviker att flyga över Istanbul. Istället söker<br />
de andra vägar, längre västerut över Marmarasjön.<br />
Det innebär ökade risker då de måste flyga aktivt över<br />
öppet hav och inte kan utnyttja termiken. Och visst<br />
har Istanbul expanderat, 1977 kunde vi se landsbygd<br />
bortom staden, det kan vi inte nu. Stadens bortre<br />
gräns förlorar sig numera i horisonten och i smogen.<br />
MEN DET FINNS glädjeämnen.<br />
Turkiska ornitologer<br />
Mindre skrikörnar<br />
glider in på parad som har med WWF tagit initiativ<br />
att återstarta rovfågelräkning<br />
i Bosporen. I första<br />
hand under ett år men om<br />
det går bra kan projektet bli<br />
mer långsiktigt. I en värld<br />
där människan expanderar i<br />
antal och utbredning är det än mer viktigt med sträckövervakning<br />
á la Falsterbo för att förstå vilka hot som<br />
finns mot fåglar i allmänhet och rovfåglar i synnerhet.<br />
Vi skådare fyller gärna på vårt upplevelsekonto med<br />
resor till Bosporen, Tarifa, Falsterbo och Eilat. Men<br />
räntan blir oändligt mycket högre om observationerna<br />
rapporteras och tjänar ett högre syfte till gagn för alla<br />
de rovfåglar som vi vill bli hänryckta av.<br />
ur en osynlig korridor och<br />
kondenseras likt rökpelare<br />
över Blå Moskén och Topkapi.<br />
ALLT ÄR INTE positivt. Mycket har hänt under de år jag<br />
besökt Bosporen. För att parafrasera Erik Rosenberg<br />
när han retoriskt undrade ”vart tog gulsparven vägen?”<br />
i samband med kvicksilverkatastrofen så undrar<br />
jag ”vart tog smutsgamen och gåsgamen vägen?” Under<br />
förra seklet var de inte ovanliga i Bosporen, men nu<br />
är det långt mellan observationerna. Orsaken är svaga<br />
populationer främst i Östeuropa och som vanligt när<br />
det gäller kroknäbbar förföljs de, förgiftas och i närtid<br />
Björn Olsen är infektionsläkare<br />
och professor men också fågelskådare<br />
med rötterna i Närke och<br />
ett långt förflutet även i Umeå och<br />
på Stora Fjäderäggs Fågelstation.<br />
60 vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong>
RETROSPEKTIV<br />
av Niklas Aronsson<br />
Försurning av sjöar<br />
fortsätter att hota gjusen<br />
1983<br />
DET HAR GÅTT 40 år sedan omslaget till<br />
Vår Fågelvärld pryddes av fasantupp som<br />
sticker upp sitt huvud ur en stubbåker. Det<br />
hinner hända mycket på fyra decennier.<br />
Den tidens största miljöproblem var utan<br />
tvekan försurningen av sjöar och skogar.<br />
Klimatfrågan existerade inte överhuvudtaget.<br />
En åtta sidor lång artikel har rubriken<br />
Försurning – ett framtida hot mot fiskgjusen<br />
(Pandion haliaetus). Men flera andra<br />
hot lyfts också inledningsvis i artikeln:<br />
”Försurning av sjöar, störningar, miljögifter<br />
och avverkning av boträd är faktorer<br />
som anses hota det svenska beståndet av<br />
fiskgjuse. Bland åtta inventerade områden<br />
mins kade produktionen av ungar bara i ett,<br />
som samtidigt var det enda med en stor<br />
andel försurade sjöar. Resultatet manar till<br />
eftertanke: över 60% av Europas fiskgjusar<br />
( utanför Sovjetunionen) häckar i Sverige<br />
och en väsentlig del av dem finns vid vatten,<br />
som redan är försurningsskadade eller blir<br />
det om inga motåtgärder vidtas.” Tankegången<br />
var att det i försurningsskadade<br />
sjöar blev allt glesare mellan fiskarna, vilket<br />
påverkade gjusen negativt. I artikeln,<br />
som bygger på egen forskning och som<br />
idag närmast skulle ha publicerats i Ornis<br />
Svecica, har författarna jämfört ungfågelproduktionen<br />
i ett antal sjöar i landet och<br />
deras viktigaste slutsats var: ”Våra resultat<br />
pekar i stället på ett samband mellan häckning<br />
i ett område med försurade sjöar och<br />
låg produktion av ungar.” Vad författarna<br />
inte visste var att svavelnedfallen just då,<br />
i början av 1980-talet var som allra störst<br />
med över 50 miljoner ton per år i Europa.<br />
Bara någora år senare började utsläppen<br />
att minska kraftigt tack vare bättre<br />
Innanför omslaget till Vår Fågelvärld 5/1983 fanns en längre artikel om hur försurning hotar fiskgjusen.<br />
reningstekniker och från 1990-talets slut<br />
var utsläppen nere i under 10 miljoner ton<br />
årligen, vilket var samma nivå som under<br />
början av 1900-talet. Därefter har utsläppen<br />
fortsatt att minska. Men fortfarande<br />
är många små och medelstora sjöar i södra<br />
och mellersta Sverige försurade. Artdatabanken<br />
anger just försurning som ett<br />
fortsatt problem för just fiskgjusen, jämte<br />
avverkningar som förstör boträd. Men<br />
idag får försurningsfrågan ingen medial<br />
uppmärksamhet alls.<br />
vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong> 61
VI GÖR NATUREN LEVANDE.<br />
Naturbutiken är Nordens största återförsäljare av kikare och naturlitteratur.<br />
ED-GLAS!<br />
NSO LUNELID 8X42 HD<br />
En ljusstark och mycket trevlig<br />
kikare från NSO. Här bjuds<br />
man på hela 142 meter synfält!<br />
10 års garanti. 2 990 KR.<br />
NSO LUNELID 8X32 ED<br />
Med sina ED-linser levererar<br />
denna kikare en skarp och<br />
kontrastrik bild. 570 gram,<br />
stort synfält, vattentät och<br />
10 års garanti. 3 290 KR.<br />
WEOPTI ACTIVE 8X32 HD<br />
Äntligen en bra HD-kikare<br />
under 2000 kronor! Ett synfält<br />
på 136 meter och en närgräns<br />
på endast 1,6 meter.<br />
5 års garanti. 1 990 KR.<br />
142 METER<br />
SYNFÄLT!<br />
30 dagars öppet köp Frakt<strong>fri</strong>tt över 1 000 kr Snabba leveranser<br />
0485 – 444 40<br />
info@naturbutiken.se<br />
NATURBUTIKEN.SE<br />
Smaller I Lighter I Brighter I Sharper<br />
Aurora BGA VHD Imagic IS DBA VHD+ Traveller BGA MM4 60 GA ED<br />
www.opticron.co.uk<br />
Återförsäljare: opticron.net/svenska<br />
62 vår fågelvärld | 5.20<strong>23</strong>