Den Stora Kontroversen
“Låt oss förkasta detta dekret”, sade furstarna. “I angelägenheter som berör samvetet har majoriteten ingen makt.”... Det är statens skyldighet att skydda samvetsfriheten. Dess befogenheter i religiösa angelägenheter är begränsade till detta. Varje världslig regering som försöker reglera eller genomdriva religiösa ceremonier med hjälp av borgerliga myndigheters lagstiftning offrar själva den princip som de evangeliska kristna ädelt har kämpat för. “De principer som denna berömda protest innehåller. . . bildar själva grunden i protestantismen. Denna protest opponerar sig mot två missbruk som människor gör sig skyldiga till i trosangelägenheter, nämligen för det första, det olovliga ingreppet från myndigheternas sida och för det andra, kyrkans godtyckliga auktoritet. Protestanterna sätter samvetets makt över de världsliga myndigheternas, och Guds ords auktoritet över den synliga kyrkan. Den avvisar den borgerliga makten i det som angår gudomliga angelägenheter och säger med profeten och apostlarna: ‘Man måste lyda Gud mer är människor. ’ ... Protestanterna hävdade dessutom rätten till att fritt uttrycka sin övertygelse om sanningen. De skulle inte bara tro och lyda Guds ord utan också förkunna vad det lär. De förnekade prästerskapets och de världsliga myndigheternas rätt att ingripa. Protesten i Speier var ett starkt vittnesmål mot religiös intolerans. Den hävdade att alla människor har rätt att tillbedja Gud i överensstämmelse med sitt eget samvete.
“Låt oss förkasta detta dekret”, sade furstarna. “I angelägenheter som berör samvetet har majoriteten ingen makt.”... Det är statens skyldighet att skydda samvetsfriheten. Dess befogenheter i religiösa angelägenheter är begränsade till detta. Varje världslig regering som försöker reglera eller genomdriva religiösa ceremonier med hjälp av borgerliga myndigheters lagstiftning offrar själva den princip som de evangeliska kristna ädelt har kämpat för.
“De principer som denna berömda protest innehåller. . . bildar själva grunden i protestantismen. Denna protest opponerar sig mot två missbruk som människor gör sig skyldiga till i trosangelägenheter, nämligen för det första, det olovliga ingreppet från myndigheternas sida och för det andra, kyrkans godtyckliga auktoritet. Protestanterna sätter samvetets makt över de världsliga myndigheternas, och Guds ords auktoritet över den synliga kyrkan. Den avvisar den borgerliga makten i det som angår gudomliga angelägenheter och säger med profeten och apostlarna: ‘Man måste lyda Gud mer är människor. ’ ... Protestanterna hävdade dessutom rätten till att fritt uttrycka sin övertygelse om sanningen. De skulle inte bara tro och lyda Guds ord utan också förkunna vad det lär. De förnekade prästerskapets och de världsliga myndigheternas rätt att ingripa. Protesten i Speier var ett starkt vittnesmål mot religiös intolerans. Den hävdade att alla människor har rätt att tillbedja Gud i överensstämmelse med sitt eget samvete.
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Den</strong> <strong>Stora</strong> <strong>Kontroversen</strong><br />
Men Gud är min Fader. Han har gett mig och vill alltid ge mig all den kraft jag behöver.” —<br />
D’Aubigné, History of the Reformation in Europe in the Time of Calvin, band 12, kap. 9.<br />
På apostlarnas tid hade förföljelsen ”länt till evangeliets framgång”. (Fil. 1: 12.) Efter<br />
förvisningen från Paris och Meaux gick ”de som hade blivit kringspridda omkring och<br />
förkunnade evangelii ord”. (Apg. 8: 4.) Så trängde ljuset in i många avlägset liggande<br />
provinser i Frankrike.<br />
Nya kämpar efter dem som fallit<br />
Gud beredde alltjämt arbetare för att föra saken vidare. I en skola i Paris fanns det en<br />
stilla, eftertänksam, ung man som redan visade att han ägde stor begåvning och<br />
skarpsinnighet. Han utmärkte sig inte mindre genom sitt rena liv än för sin intellektuella<br />
vakenhet och religiösa hängivenhet. Hans begåvning och flit gjorde honom snart till skolans<br />
stolthet. Man hyste stora förhoppningar om att John Kalvin skulle bli en av kyrkans<br />
skickligaste och mest aktade försvarare. Men en gudomlig ljusstråle trängde in genom de<br />
filosofins och vidskepelsens murar som omgav Kalvin. Han hörde med avsmak om den nya<br />
läran och tvivlade inte ett ögonblick på att kättarna fullt ut förtjänade att brännas i den eld de<br />
fördes till. Men ganska oväntat kom han i kontakt med detta kätteri och tvingades pröva den<br />
katolska teologins kraft att stå emot den protestantiska läran.<br />
En kusin till Kalvin, Olivetan, hade slagit sig samman med reformatorerna och<br />
uppehöll sig nu i Paris. De två släktingarna diskuterade ofta de ämnen som störde<br />
kristenheten. ”Det finns bara två religionssystem i världen”, sade Olivetan, som var<br />
protestant. ”Det ena omfattar de religioner som människorna har uppfunnit, vilka alla lär att<br />
människorna kan frälsas genom ceremonier och goda gärningar. Det andra är den religion<br />
som är uppenbarad i Bibeln. <strong>Den</strong> lär människorna att söka frälsning endast genom Guds fria<br />
nåd.”<br />
”Jag vill inte ha någonting att göra med din nya lära”, sade Kalvin. ”Tror du att jag har<br />
levat i villfarelse alla mina dagar?” — Wylie, band 13, kap. 7. Tankar hade emellertid<br />
väckts i hans sinne som han inte kunde frigöra sig ifrån. Då han blev ensam tänkte han på<br />
vad hans kusin hade sagt. Han såg sig själv som en syndare utan medlare som talade för<br />
hans sak inför en helig och rättfärdig domare. Helgonens böner, goda gärningar och kyrkans<br />
ceremonier hade absolut ingen kraft att försona för synd. Han kunde inte se något annat<br />
framför sig för framtiden än den eviga förtvivlans mörker. Förgäves sökte kyrkans doktorer<br />
att lindra hans själsnöd. Förgäves grep de till både bikt och botgöring. Men han kunde inte<br />
genom sådana medel förlikas med Gud.<br />
Under det att Kalvin kämpade denna fruktlösa kamp, besökte han en dag ett av torgen i<br />
staden där en skara människor just hade samlats för att bevittna ett kättarbål. Kalvin blev<br />
153
Change language