Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
auktoritet och utan vidare foga sig på varje punkt. Han hade emellertid tagit fel i sin
bedömning av den mans karaktär, som han hade att göra med. Luther svarade med att
uttrycka sin aktning för kyrkan, sin önskan om att hålla sig till sanningen, sin villighet att
svara på alla invändningar mot vad han hade lärt och att låta sina dogmer bli underkastade
en dom från de ledande universiteten. Samtidigt protesterade han mot kardinalens
tillvägagångssätt när denne krävde av honom att han skulle ta tillbaka sina läror utan att
först ha bevisat att det förelåg någon villfarelse.
Legatens dilemma
Det enda svar han fick var: ”Ta tillbaka, ta tillbaka!”. Reformatom visade att hans
ställningstagande hade stöd i Bibeln och förklarade bestämt att han inte kunde förneka
sanningen. Den påvliga legaten kunde inte svara på Luthers argument. Han överöste honom
med en storm av förebråelser, smädelser och smicker blandat med citat från traditioner och
kyrkofädernas uttalanden, så att reformatorn inte fick något tillfälle att tala. Då Luther
förstod att konferensen, om den fortsatte på detta sätt, skulle bli fullkomligt meningslös,
lyckades han slutligen få en motvillig tillåtelse att lämna in ett skriftligt svar.
”När man gör så”, skrev han till en vän, ”vinner den förtryckte två fördelar. För det
första kan det som man har skrivit bedömas av andra. För det andra har man större möjlighet
att utnyttja en övermodig, pratsjuk despots fruktan, om inte hans samvete. I annat fall skulle
man ha blivit utmanövrerad genom hans myndiga tal.” — Martyn, The Life and Times of
Luther, sid. 271, 272.
Vid nästa sammankomst presenterade Luther en klar, exakt och kraftfull framställning
av sina synpunkter, väl underbyggd med många citat ifrån Bibeln. Efter att ha läst sin
redogörelse högt, överlämnade han den till kardinalen. Den kastade den emellertid
föraktfullt åt sidan. Han förklarade att den var en massa tomma ord och till saken icke
hörande citat. Luther var nu fullt upptänd. Han bemötte den högmodige prelaten på hans
eget område — kyrkans traditioner och dogmer — och kullkastade fullständigt hans
påståenden.
Hot om bannlysning
Då prelaten insåg att Luthers argumentering var oemotsäglig förlorade han fullständigt
besinningen och ropade rasande: ”Ta tillbaka! I annat fall sänder jag dig till Rom, så att du
där kan ställas inför domare som kan ta itu med din sak. Jag kommer att bannlysa dig och
alla dina partikamrater, ja, alla som på något sätt sympatiserar med dig. Jag kommer att
utesluta dem ur kyrkan.” Till sist sade han med förakt och vrede i rösten: ”Ta tillbaka eller
visa dig aldrig mer!” — D’Aubigné, Londonutgåvan, band 4, kap. 8.
90