Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
Vid denna tidpunkt, då Luther i så hög grad behövde råd och sympati av en trogen vän,
sände Gud i sin försyn Melanchthon till Wittenberg. Han var blygsam och försynt, hade sunt
omdöme, omfattande kunskaper och en vinnande vältalighet i förening med en ren och
redbar karaktär. Därför vann den unge Melanchthon allmän beundran och aktning. Hans
milda sinnelag var lika utpräglat som hans lysande begåvning.
Han blev snart en uppriktig evangelii lärjunge och Luthers mest förtrogne vän och
värdefulla stöd. Hans mildhet, försiktighet och noggrannhet blev ett komplement till Luthers
mod och energi. Deras samarbete i verksamheten gav Reformationen ökad styrka och blev
en källa till stor uppmuntran för Luther.
En kampens och stridens man
Förhöret skulle äga rum i Augsburg. Luther färdades dit till fots. Man var allvarligt
bekymrad för hans öde. Det hade kommit öppna hotelser om att han skulle gripas och
mördas under vägen. Hans vänner bad honom att inte ta den risken. De bad honom till och
med enträget att lämna Wittenberg för en tid och söka trygga förhållanden hos dem som
med glädje skulle beskydda honom. Men han ville inte lämna den post Gud hade utsett åt
honom. Han måste trofast fortsätta att försvara sanningen, oavsett vilka stormar som skulle
komma att rasa mot honom. Hans ord var: ”Jag är liksom Jeremia en kampens och stridens
man. Ju mer deras hotelser ökar dess mer växer min glädje. . . De har redan tagit ifrån mig
min ära och mitt rykte. Bara ett återstår, nämligen min usla kropp. Låt dem ta också den. På
det sättet kommer de att förkorta mitt liv några få timmar. Men vad min själ angår, så kan de
inte ta den. Den som vill förkunna Kristi ord för världen måste vänta döden vilket ögonblick
som helst.” — D’Aubigné, band 4, kap. 4.
Den påvlige legaten blev mycket tillfredsställd, då han hörde att Luther hade kommit
till Augsburg. Den besvärlige kättaren som tilldrog sig hela världens uppmärksamhet,
tycktes nu vara i Roms våld. Legaten föresatte sig att han inte skulle undkomma.
Reformatorn hade underlåtit att skaffa sig lejd. Hans vänner rådde honom att inte
sammanträffa med legaten utan att vara försedd med lejdbrev. De åtog sig att skaffa honom
ett sådant från kejsaren. Legatens avsikt var att om möjligt tvinga Luther att ta tillbaka sina
kätterska läror. Om detta inte lät sig göras skulle han föra honom till Rom för att där dela
Hus’ och Hieronymus’ öde. Genom sina medhjälpare sökte legaten därför förmå Luther att
framträda inför honom utan lejd och med tillit till hans nåd. Detta vägrade emellertid
reformatorn bestämt att gå med på. Inte förrän han hade fått det dokument som lovade
honom kejsarens skydd, skulle han framträda inför den påvlige ambassadören.
Av taktiska skäl hade katolikerna beslutat sig får att försöka vinna Luther genom en
skenbar vänlighet. I sina samtal med Luther hade ambassadören gett sken av att han var
mycket vänligt sinnad. Men han krävde att Luther utan förbehåll skulle böja sig för kyrkans
89