Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
honom med hopp och mod. I sitt sinne hade han redan sett en ljusare dag gry för kyrkan.
Men uppmuntran hade vänts i klander och fördömande. Många framstående personer både
inom kyrkan och i statsförvaltningen var övertygade om att han hade rätt i sina teser. Men
de insåg snart att det skulle ske stora förändringar, om dessa sanningar skulle bli godkända.
Att upplysa och reformera folket skulle faktiskt bli detsamma som att undergräva den
romerska kyrkans auktoritet. Det skulle stoppa tusentals av de strömmar av pengar som nu
flöt in i dess skattkammare. Det skulle i hög grad begränsa de påvliga ledarnas överdåd och
lyx. Om man lärde folket att tänka och handla som ansvariga människor som såg upp endast
till Kristus för att få frälsning, skulle detta dessutom störta påvens tron och eventuellt
frånhända dem deras egen auktoritet. Därför förkastade de den kunskap som Gud erbjöd
dem. De tog ståndpunkt emot Kristus och sanningen genom att sätta sig upp mot den man
som han hade sänt för att skänka dem ljus.
Ensam mot övermakten
Luther darrade då han såg på sig själv — en ensam man som hade jordens starkaste
makter emot sig. Ibland tvivlade han på att det verkligen var Gud som hade lett honom att
sätta sig upp mot kyrkans auktoritet. ”Vem är väl jag?”, skrev han, ”att jag skulle sätta mig
upp mot påven, inför vars majestät jordens och hela världens konungar har darrat?. . . Ingen
kan förstå vad mitt hjärta led under dessa första två år och vilket missmod, ja, jag kan säga
förtvivlan, som jag sjönk ned i.” — D’Aubigné, band 3, kap. 6. Men han blev inte lämnad
som ett byte för missmodet. När mänskligt stöd uteblev såg han upp till Gud och lärde sig
att han med fullkomlig tillförsikt kunde lita på den Allsmäktiges arm.
Till en av Reformationens vänner skrev Luther: ”Vi kan inte tillägna oss en förståelse
av Bibeln vare sig genom studier eller med hjälp av vårt intellekt. Din första plikt är att
börja bedja. Anropa Herren om att han i sin stora nåd skall ge dig sann förståelse av hans
ord. Det finns ingen annan som kan förklara Guds ord än detta ords författare. Detta säger
han själv: ’De skola alla hava fått lärdom av Gud!’ Hoppas ingenting av ditt eget arbete eller
av din egen möjlighet att förstå. Lita endast på Gud och på inflytandet av hans Ande. Tro
detta på en mans ord som har erfarenhet.” — Samma källa, band 3, kap. 7. Detta är en
undervisning av allra största betydelse för dem som menar, att Gud har kallat dem till att för
andra förkunna de allvarliga sanningarna för vår egen tid. Dessa sanningar kommer att
väcka såväl Satans fiendskap som de människors, som älskar de fabler han har lanserat. Det
krävs något mer än stor begåvning och mänsklig kunskap i striden mot ondskans makter.
När motståndarna åberopade seder och traditioner eller påvens auktoritet och
påståenden, mötte Luther dem med Bibeln, endast med Bibeln. Här stötte de på argument
som de inte kunde motbevisa. De var slavar under formväsen och vidskepelse. De krävde
därför hans blod på samma sätt som judarna hade krävt Jesu blod. ”Han är en kättare”,
87