Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
Rom erbjöds avlat offentligt till försäljning med bemyndigande av påven. För de pengar
detta brott inbringade skulle ett tempel byggas för tillbedjan av Gud. Hörnstenen skulle
läggas med inkomsten från ogudaktighet. Men just det medel man valt för att förhärliga
Rom gav anledning till det dödligaste slaget mot dess makt och storhet. Det var detta som
väckte påvedömets mest avgjorda och framgångsrika fiender. Det ledde till den strid som
skakade påvens tron och riktade ett slag mot den tredubbla kronan på hans huvud.
Den ämbetsman, Tetzel, som hade utnämnts att leda avlatshandeln i Tyskland, blev
känd för att ha gjort sig skyldig till de grövsta förbrytelser mot samhället och mot Guds lag.
Men han undgick det straff som han hade förtjänat för sina förbrytelser. Han sattes i stället
att befrämja påvens samvetslösa handelsprojekt. Med stor fräckhet återgav han de mest
skriande lögner. Han berättade de mest fantastiska historier för att vilseleda ett okunnigt,
lättroget och vidskepligt folk. Hade de haft Guds ord skulle de inte så lätt ha låtit sig bedras.
Men Bibeln undanhölls dem för att de skulle hållas kvar i påvedömets våld och bidra till att
öka dess äregiriga ledares makt och rikedom. (Se C. John C. L. Gieseler, A Compendium of
Eccesiastical History, punkt 4, sektion 1, paragraf 5.)
När myntets klang...
När Tetzel gjorde sitt intåg i en stad gick en härold framför honom och ropade: ”Guds
och den helige Faderns nåd är vid era portar.” — D’Aubigné, band 3, kap. 1. Folket bjöd
denna hycklande bedragare välkommen, som om han var Gud själv och hade kommit ned
från himmelen till dem. Denna skamliga trafik förlades till kyrkan. Här steg Tetzel upp på
predikstolen och lovordade avlaten som Guds dyrbara gåva. Han förklarade att i kraft av
hans avlatsbrev skulle alla de synder som köparen senare skulle komma att begå, bli honom
förlåtna. Det var ”inte ens nödvändigt att ångra sin synd”. — D’Aubigné, band 3, kap. 1.
Han försäkrade även sina lyssnare att avlaten kunde frälsa, inte bara de levande utan
också de döda. I det ögonblick pengarna klirrade mot botten i hans kista skulle den själ man
betalade för, släppas ut ur skärselden och flyga till himmelen. (Se K. R.
Hagenbach, Reformationens historia, band 1, sid. 96.)
När trollkarlen Simon erbjöd apostlarna pengar för att få gåvan att utföra underverk,
svarade Petrus honom: ”Må dina pengar med dig själv gå i fördärvet, eftersom du menar att
Guds gåva kan köpas för penningar.” — Apg. 8: 20. Men tusentals människor tog begärligt
emot Tetzels erbjudande. Hans penningskrin fylldes med guld och silver. En frälsning som
kunde köpas för pengar, var lättare att uppnå än den som kräver omvändelse, tro och flitig
strävan för att motstå och övervinna synden. (Se ”Tillägg”, om sid. 59.)
Lärda och fromma män inom den katolska kyrkan hade motarbetat läran om avlaten.
Det fanns många som inte trodde på dessa anspråk som i så hög grad stred mot både
84