Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
Kapitel 7—Ensam mot de Maktägande
Martin Luther var en trogen anhängare av påvekyrkan. Men när Guds Ord lyste upp
hans förmörkade tänkande, blev han Guds mäktiga redskap att ge Bibeln till folket.
Främst bland dem som kallades att leda den kristna kyrkan ut ur påvedömets mörker och in i
ljuset av en renare lära, stod Martin Luther. Han var ivrig, nitisk och gudhängiven. Han stod
främmande för all fruktan, hade en fast tro på Gud och erkände ingen annan grund för tron
än Bibeln. Detta gjorde honom till en man för sin tid. Genom honom utförde Gud ett stort
verk för att reformera kyrkan och upplysa världen.
I likhet med de första förkunnarna av evangelium kom Luther från de fattigas led. Sin
barndom tillbringade han i en oansenlig, tysk bondgård. Hans far arbetade dagligen som
gruvarbetare för att skaffa de nödvändiga medlen för sonens utbildning. Det var hans
mening att sonen skulle bli jurist, men Gud ville göra honom till en byggmästare i det stora
tempel som sakta byggdes upp under århundradenas lopp. Försakelser, umbäranden och
hård disciplin var den skola i vilken Gud förberedde Luther för hans stora livsuppgift.
Luthers far var en man med stark och aktiv läggning. Han hade stor karaktärsstyrka,
var ärlig, handlingskraftig och rättfram. Han var trogen mot det som han betraktade som sin
plikt, vilka följderna än skulle komma att bli. Hans klara, sunda förnuft kom honom att
betrakta munkväsendet med misstro. Han blev därför mycket missnöjd då Luther utan hans
medgivande gick i kloster. Det dröjde två år innan fadern försonade sig med sin son. Men
hans åsikter var alltjämt oförändrade.
Luthers föräldrar ägnade stor omsorg åt sina barns uppfostran och utbildning. De
försökte undervisa dem i kunskapen om Gud och i utövandet av kristliga dygder. Fadern bad
ofta, medan sonen hörde på, om att barnet skulle komma att tänka på Herrens namn och en
gång vara med om att befrämja hans sanning. Varje tillfälle till moralisk och andlig
utveckling som deras arbetsamma liv bjöd på, blev påpassligt utnyttjat av dessa föräldrar.
De försökte att allvarligt och uthålligt fostra sina barn till att leva ett fromt och nyttigt liv. På
grund av sin fasthet och viljestyrka kanske de ibland var litet väl stränga. Men även om
reformatorn insåg att de i vissa avseenden hade gått felaktigt fram, berömde han mer än han
klandrade deras stränghet.
Luther sändes tidigt till skolan. Där mötte han både hårdhet och även våld. Hans
föräldrar var fattiga. Då han reste hemifrån för att gå i skola i en annan stad, måste han till
att börja med skaffa sig levebröd genom att gå från hus till hus och sjunga. Han fick ofta
svälta. De dystra, vidskepliga föreställningar som människor på den tiden hade om
religionen, fyllde honom med fruktan. Han kunde lägga sig på kvällen med betryckt sinne.
79