Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
kyrkomötet självt och han blev till sist fråntagen sin påvekrona och satt i fängelse. De två
motpåvarna blev också avsatta och en ny påve blev vald.
Fastän påven hade gjort sig skyldig till större förbrytelser än Hus någon gång hade
beskyllt prästerna för och som han krävde en reform emot, gick samma kyrkomöte, som
hade degraderat påven, nu till verket för att krossa reformatorn. Fängslandet av Hus väckte
stor vrede i Böhmen. Mäktiga adelsmän inlämnade allvarliga protester till kyrkomötet mot
denna våldshandling. Kejsaren som inte gärna ville tillåta brott mot en lejd, satte sig emot
att kyrkomötet skulle behandla Hus’ sak. Men reformatorns fiender var både illasinnade och
ihärdiga. De sökte påverka kejsaren genom hans fördomar, hans fruktan och hans iver för
kyrkan. De kom med långdragna argument för att bevisa att ”man inte bör hålla löften som
har getts till kättare eller till personer som är misstänkta för kätteri, även om de har lejdbrev
från kejsare eller från konungar”. — Jacques Lenfant: History of the Council of Constance,
band 1, sid. 516. Till slut lyckades de.
Då Hus inställdes inför kyrkomötet var han försvagad av sjukdom och den långa
fängelsevistelsen. Den fuktiga, dåliga luften i cellen hade orsakat en feber som nästan hade
tagit hans liv. I tunga kedjor stod han framför kejsaren som hade gett sin hedersord på att
skydda honom. Under de långvariga förhandlingarna höll han oryggligt fast vid sanningen.
Medan de församlade myndigheterna från kyrka och stat lyssnade, framförde han en
högtidlig protest mot korruptionen inom prästståndet. Då han ställdes inför valet mellan att
avsvärja sig sin lära eller lida döden valde han martyrens öde.
Guds nåd höll honom uppe. Under de veckor han måste lida, innan den slutliga domen
föll, var hans själ full av himmelens frid. ”Detta skriver jag i fängelset och med min kedjade
hand, medan jag väntar min dödsdom i morgon”, skrev han till en vän. . . . ”När vi med Jesu
Kristi hjälp möts igen i det kommande livet med dess härliga frid, kommer du att få veta hur
barmhättig Gud har varit mot mig och hur kraftfullt han har hjälpt mig i mina frestelser och
prövningar.” — Bonnechose, band 2, sid. 67.
Från sin mörka fängelsecell förutsåg Hus hur den sanna tron skulle segra. I sina
drömmar vände han tillbaka till kapellet i Prag, där han hade förkunnat evangelium. Han såg
att påven och hans biskopar höll på att utplåna de bilder av Kristus som han hade målat på
väggen. Denna syn plågade honom, men nästa dag såg han många målare ivrigt upptagna
med att framställa dessa bilder i större antal och klarare färger. Så snart arbetet var färdigt
sade målarna som omgavs av en väldig människoskara: ”Låt nu påven och biskoparna
komma. De kommer aldrig att kunna utplåna dem mer.” Då reformatorn omtalade denna
dröm sade han: ”Jag är säker på att Kristi bild aldrig skall bli utplånad. De har önskat
ödelägga den, men den kommer att målas igen i allas hjärtan av predikanter som är mycket
bättre än jag.” — D’Aubigné, band 1, kap. 611
69