Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
Kapitel 6—Två Frihetshjältar
Hus och Hieronymus var två modiga gudsmän som trotsade hotet om både fängelse
och död. Deras verksamhet lade grunden till Reformationen.
Så tidigt som under det nionde århundradet hade evangelium kommit till Böhmen. Bibeln
hade översatts. Offentliga gudstjänster hölls på folkets språk. Men efterhand som påvens
makt ökade ställdes Bibeln i skuggan. Påven Gregorius VII, som hade gjort det till sin
uppgift att förödmjuka högmodiga konungar, var inte mindre angelägen om att förslava
folket. För att göra detta utsändes en bannbulla som förbjöd offentlig gudstjänst på
böhmiska språket. Påven förklarade att ”det behagade den Allsmäktige att tillbedjan av
honom skulle ske på ett okänt språk och att många onda ting och villfarelser hade sin orsak i
att denna regel inte hade iakttagits”. — Wylie, History of the Reformation, band 3, kap.1.
Detta romarkyrkans dekret innebar att Bibelns ljus skulle utsläckas och folket insvepas i
mörker. Men Gud hade sörjt för att andra redskap skulle bevara församlingen. Valdenser
och albigenser, som hade jagats från sina hem i Frankrike och Italien på grund av
förföljelser, kom till Böhmen. Även om de inte vågade undervisa öppet, arbetade de ivrigt i
hemlighet. På detta sätt bevarades den sanna tron århundrade efter århundrade.
Före Hus’ tid fanns det i Böhmen människor som öppet påtalade sedefördärvet inom
kyrkan och folkets lastbarhet. Deras verksamhet väckte intresse vida omkring. Prästerna
blev uppskrämda. Förföljelse bröt lös över anhängarna av evangelium. De fick tillbedja Gud
i skogarna och bland bergen. Där uppsöktes de av soldater. Många blev dödade. Senare
bestämdes det att alla som avvek från romarkyrkans gudsdyrkan skulle brännas på bål. De
kristna måste offra sina liv, men de såg fram mot den tid då deras sak skulle segra. En av
dem som lärde att ”frälsning endast finns genom tron på den korsfäste Frälsaren” förklarade
i sin dödsstund: ”Raseriet från sanningens fiender går nu ut över oss, men det skall inte
alltid vara så. Ur folkets djupa led kommer det att uppstå en utan svärd och utan myndighet
och över honom skall de inte kunna få överhand.” — Samma källa, band 3, kap. Luthers tid
låg alltjämt långt i framtiden. Men även vid denna tidpunkt framträdde en man som genom
sitt vittnesbörd mot Rom skulle skaka om nationerna.
Johan Hus var av låg härkomst och miste tidigt sin far. Hans gudfruktiga mor som
betraktade gudsfruktan som det mest värdefulla en människa kan äga, försökte ge sin son
detta arv. Hus läste i en provinsskola och började därefter sina studier vid universitetet i
Prag, där han fick en friplats. På resan till Prag följde hans mor med. Hon var en fattig änka
och kunde inte ge sonen jordisk rikedom. Men då de närmade sig den stora staden, knäböjde
hon vid sidan om sin unge son och bad sin himmelske Fader om att välsigna honom. Föga
anade denna mor hur hennes bön skulle bli hörd och besvarad.
62