07.04.2023 Views

Kyrka och Statligt Militant_

Krigskonsten är av vital betydelse för staten. Krigskonsten är en fråga om liv eller död. Om en väg antingen till säkerhet eller till undergång. Därfor är Krigskonsten ett ämne för tanke och utveckling som inte på några villkor får forsummas. Krigskonsten styrs av fem konstanta faktorer, som det måste tas hänsyn till då man försöker bestämma de förhållanden som gäller på fältet. De fem faktorerna är (1) den moraliska lagen (2) Himmeln (3) Jorden (4) Befälhavaren (5) Metoden och ordningen. Den moraliska lagen innebär att människorna är I fullständig överensstämmelse med överbefälhavaren. All krigföring bygger på vilseledning.

Krigskonsten är av vital betydelse för staten. Krigskonsten är en fråga om liv eller död. Om en väg antingen till säkerhet eller till undergång. Därfor är Krigskonsten ett ämne för tanke och utveckling som inte på några villkor får forsummas. Krigskonsten styrs av fem konstanta faktorer, som det måste tas hänsyn till då man försöker bestämma de förhållanden som gäller på fältet. De fem faktorerna är (1) den moraliska lagen (2) Himmeln (3) Jorden (4) Befälhavaren (5) Metoden och ordningen. Den moraliska lagen innebär att människorna är I fullständig överensstämmelse med överbefälhavaren. All krigföring bygger på vilseledning.

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

<strong>Kyrka</strong> <strong>och</strong> <strong>Statligt</strong> <strong>Militant</strong><br />

ständigt. Deras storslagna byggnader <strong>och</strong> rikt dukade bord, stod i stark kontrast till<br />

nationens växande fattigdom. Medan de levde sitt liv i lyx <strong>och</strong> nöjeslystnad sände de i sitt<br />

ställe ut okunniga människor, som bara kunde berätta sällsamma berättelser, legender <strong>och</strong><br />

anekdoter för att roa folket, så att de ännu lättare skulle låta sig duperas av munkarna. Trots<br />

detta kunde tiggarmunkarna fortsätta att behålla greppet över de vidskepliga massorna. De<br />

fick dem att tro, att om de bara erkände påvens herravälde, tillbad helgonen <strong>och</strong> gav<br />

munkarna gåvor, uppfyllde de alla sina religiösa plikter <strong>och</strong> kunde vara säkra på att få en<br />

plats i himmelen.<br />

Lärda <strong>och</strong> fromma män hade förgäves arbetat på att åstadkomma en reform inom<br />

munkarnas ordensväsen. Men Wycliffe hade en klarare uppfattning om problemet. Han<br />

angrep det onda vid roten. Han framhöll att själva systemet var falskt <strong>och</strong> att det borde<br />

avskaffas. Diskussioner uppstod <strong>och</strong> frågor väcktes. Under det att munkarna reste genom<br />

landet <strong>och</strong> sålde påvens avlat, började många tvivla på att det verkligen var möjligt att köpa<br />

syndernas förlåtelse för pengar. De började undra om de inte hellre skulle söka förlåtelse<br />

hos Gud än hos påven i Rom. (Se ”Tillägg” om sid. 59.) Ganska många började bli oroliga<br />

över tiggarmunkarnas girighet. Deras begär var uppenbarligen omättligt. ”Roms munkar <strong>och</strong><br />

präster”, sade de, ”tär på oss som en kräftsvulst. Gud måste befria oss, i annat fall kommer<br />

folket att gå under.” — D’Aubigné, band 17, kap. 7. För att dölja sin girighet påstod dessa<br />

munkar att de följde Frälsarens exempel när de tiggde. De förklarade att Kristus <strong>och</strong> hans<br />

apostlar levde på allmosor. Men detta påstående skadade deras sak, eftersom den fick många<br />

att börja läsa Bibeln för att de själva skulle få veta vad som var sanning — ett resultat som<br />

minst av allt var vad Rom önskade. Människornas sinnen riktades mot källan till all sanning,<br />

den källa som det var Roms avsikt att hålla dold.<br />

Wycliffe började skriva <strong>och</strong> ge ut småskrifter mot munkarna. I dessa försökte han inte<br />

så mycket att komma in i diskussioner med dem, utan han sökte leda människors tankar till<br />

Bibelns lära <strong>och</strong> dess författare. Han visade att påven inte hade större makt att ge människor<br />

förlåtelse för synd eller att bannlysa dem, än vilken som helst annan präst. Ingen<br />

bannlysning kan äga giltighet om inte personen ifråga själv har dragit över sig Guds<br />

fördömelse. Han kunde inte på något verksammare sätt ha försökt omstörta det omfattande<br />

andliga <strong>och</strong> världsliga herravälde som påven hade upprättat <strong>och</strong> som höll miljoner<br />

människor fångna både till kropp <strong>och</strong> själ.<br />

Inblick bakom kulisserna<br />

Åter fick Wycliffe tillfälle att försvara den engelska kronans rättigheter mot Roms<br />

övergrepp. Då han valdes till kunglig ambassadör, tillbringade han två år i Holland för att<br />

underhandla med påvens sändebud. Här blev han bekant med kyrkliga ämbetsmän från<br />

Italien, Frankrike <strong>och</strong> Spanien <strong>och</strong> fick tillfälle att se in bakom kulisserna <strong>och</strong> få kännedom<br />

53

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!