Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
påven gjorde anspråk på över världsliga regenter, stred mot både förnuftet och Bibeln. De
påvliga kraven hade väckt stark indignation och Wycliffes undervisning utövade ett starkt
inflytande på nationens ledande män. Konungen och adeln enades om att motsätta sig
påvemaktens krav på världslig myndighet, och vägrade att betala skatten. Så riktades ett
effektivt slag mot den påvliga övermakten i England. Ett annat missförhållande som denne
reformator förde en lång och häftig kamp emot, var tiggarmunkarnas orden. Dessa
tiggarmunkar översvämmade England och de utövade ett olyckligt inflytande på nationens
storhet och välstånd. Företagsamhet, utbildning, moral, allt påverkades av tiggarmunkarnas
ödeläggande inflytande. Munkarnas lättjefulla liv och tiggeri tärde inte bara starkt på folkets
inkomster, utan lärde också folket att betrakta allt arbete med förakt. Ungdomen blev
fördärvad och förlorade all känsla för moral.
Tiggarmunkarna övertalade många att gå i kloster och viga sig åt klosterlivets sysslor.
Ofta skedde detta utan föräldrarnas samtycke och mot deras bestämda vägran och till och
med utan att de visste om det. En av de första kyrkofäderna påstod att munklöftet stod över
barnens plikt att älska och lyda sina föräldrar. Han sade: ”Även om din far skulle ligga och
gråta vid din dörr och din mor skulle visa dig den kropp som burit dig och de bröst som gett
dig di, så skall du endast trampa på dem och gå vidare raka vägen till Kristus.” Genom
denna ”monstruösa omänsklighet”, som Luther senare uttryckte det, som ”bättre passar en
varg eller en tyrann än en kristen och en människa” blev barnens hjärtan förhärdade mot
deras föräldrar. — Barnas Sears, The Life of Luther, sid. 70, 69. Så gjorde de påvliga ledarna
Guds bud om intet för sina traditioners skull, på samma sätt som fariséerna tidigare.
Hemmen övergavs och föräldrarna berövades sina söners och döttrars sällskap.
Också studenterna vid universiteten blev vilseledda av munkarnas falska
föreställningar och lät sig övertalas att gå in i deras ordnar. Många ångrade efteråt detta steg,
då de såg att de hade förstört sitt liv och bringat sorg över sina föräldrar. Men när de nu en
gång var fångade i snaran, var det omöjlig för dem att bli fria. Många föräldrar som var
rädda för munkarnas inflytande, vägrade att sända sina söner till universiteten. Antalet
studenter vid de stora universiteten minskade kraftigt. Skolorna tynade bort och
okunnigheten tog överhand.
Påven hade gett dessa tiggarmunkar rätt att meddela folket förlåtelse för synd, om de
bekände sina synder för dem. Detta blev en källa till mycket ont. Tiggarmunkarnas
benägenhet att öka sina inkomster gjorde att de blev så ivriga att skänka absolution att
brottslingar av alla slag samlades kring dem. Som ett resultat därav ökade den grova
brottsligheten snabbt. De sjuka och fattiga lämnades åt sitt öde. De gåvor som skulle ha
lindrat deras nöd gick till munkarna som med hotelser tilltvingat sig folkets gåvor, i det att
de fördömde folkets bristande fromhet som undanhöll gåvorna från deras ordnar. Trots att
fattigdomen ingick i den livsstil fattigmunkarna bekände sig till, ökades deras välstånd
52