Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
”Tillägg”.) De anklagades inte för att vara lättjefulla eller ohederliga eller ordningsstörande,
men man hävdade att de hade ett sken av gudsfruktan och fromhet som förde ”fåren i den
sanna hjorden” på villospår. Därför bestämde påven att ”denna onda och avskyvärda sekt av
illasinnade människor” skulle ”krossas som giftiga ormar” om de vägrade att avstå från sin
tro”. — Wylie, band 16, kap. 1. Väntade sig denne övermodige härskare att en gång få höra
dessa ord på nytt. Visste han att de blev nedskrivna i himmelens böcker och att han skulle
komma att konfronteras med dem på domens dag? ”Vadhelst I haven gjort mot en av dessa
mina minsta bröder, det haven I gjort mot mig.” — Matt. 25: 40.
Denna bannbulla krävde av alla kyrkans medlemmar att de skulle ta del i kampen mot
kättarna. Som en sporre för att ta del i denna grymma aktion, lovades deltagarna att bli
fritagna ”från alla kyrkliga böter och straff, både allmänneliga och särskilda. Den löste alla
som slöt sig till korståget från varje ed som de kunde ha avlagt. Den gav deltagarna laglig
rätt till all egendom som de kunde ha tillägnat sig på olovligt sätt. Man lovade förlåtelse för
synd åt var och en som dödade en kättare. Den gjorde alla kontrakt som ingåtts till
valdensernas förmån, ogiltiga, gav deras tjänstefolk order att lämna dem, förbjöd alla
människor att ge dem hjälp av något som helst slag och gav alla myndigheter order att ta
deras egendom i beslag.” — Wylie, band 16, kap. 1. Detta dokument avslöjar fullständigt
den mästarhand som arbetade bakom kulisserna. Det är drakens rytande och inte Kristi röst
som hörs i den.
De påvliga ledarna ville inte rätta sig efter den stora, gudomliga normen, Guds lag. De
upprättade en norm som passade dem och bestämde sig för att tvinga alla att rätta sig efter
den, eftersom Rom ville ha det så. De mest fruktansvärda tragedier inträffade. Fördärvade,
hädiska präster och påvar utförde allt som onda makter ingav dem. I deras natur fanns ingen
plats för barmhärtighet. Samma anda som drev judarna att korsfästa Kristus och mörda
apostlarna, samma anda som drev den blodtörstige Nero att förfölja och döda de trofasta på
hans tid, var nu i verksamhet för att utplåna dem som älskades av Gud.
De förföljelser som under många århundraden riktades mot dessa gudfruktiga
människor bar de med ett tålamod och en uthållighet, som ständigt förhärligade deras
Frälsare. Trots det korståg som fördes mot dem och de omänskliga mordgärningar som de
utsattes för, fortsatte de att sända ut små missionärer och utbreda den dyrbara sanningen. De
jagades i döden. Deras blod vattnade emellertid det utsäde som såtts. Och frukten uteblev
inte. Så vittnade valdenserna för Gud århundraden innan Luther föddes. Överallt i de många
länder där de var spridda sådde de den säd som förde till den reformation som började på
Wycliffes tid. Den växte sig djupare och starkare på Luthers tid. Och den skall fortsätta att
gå framåt till tidens avslutning genom deras händer, som är villiga att lida allt för ”Guds
ords och Jesu vittnesbörds skull”. (Upp. 1: 9.)
48