Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
Att avslöja avsikten med sin mission skulle ha varit det samma som misslyckande.
Därför dolde de omsorgsfullt dess verkliga karaktär. Predikanterna hade en viss utbildning
inom ett eller annat hantverk eller yrke och missionärerna utförde sin uppgift under
förklädnad av ett sådant hantverk. I allmänhet valde de att uppträda som köpmän eller
resande handelsmän. ”De förde med sig sidenvaror, juveler och andra artiklar som på den
tiden var svåra att få tillgång till ute på isolerade platser. De bjöds välkomna som
handelsmän på platser där de skulle ha blivit avvisade som missionärer.” — Wylie, band,
kap. 7. Hela tiden bad de i sina hjärtan till Gud om visdom att kunna presentera den skatt
som var mer dyrbar än guld och ädelstenar. De hade med sig gömda exemplar av Bibeln
eller delar av den. Så snart de fick tillfälle till det talade de med sina kunder om dessa
manuskript. På det sättet kunde de ofta väcka intresse för läsning av Guds ord, och ett eller
annat stycke av Bibeln överlämnades med glädje till dem som villa ta emot det.
Dessa missionärer började sitt arbete på slätterna och i dalama vid foten av de
bergstrakter där de uppehöll sig, men de vandrade också långt utanför dessa gränser. Barfota
och klädada i enkla kläder, på samma sätt som deras Herre, gick de igenom de stora städerna
och trängde fram till avlägsna länder. Överallt sådde de den dyrbara säden. Församlingar
växte upp och martyrers blod vittnade för sanningen. Herrens dag kommer att avslöja en rik
skörd av människor som vunnits genom dessa trofasta människors arbete. Beslöjat och tyst
banade Guds ord sig väg genom kristenheten och togs emot med glädje i människors hem
och sinnen.
För valdenserna var Bibeln inte bara en berättelse om Guds handlingssätt med
människor i gångna tider och en uppenbarelse av nutidens ansvar och plikter, utan också en
uppenbarelse av faror och härlighet i framtiden. De trodde att alltings slut inte var långt
borta. När de under bön och tårar läste Bibeln, fick de ett starkt intryck av dess dyrbara ord
att det var deras plikt att undervisa andra om dess frälsande sanningar. De såg
frälsningsplanen klart uppenbarad i den heliga boken och fann tröst, hopp och frid i tron på
Jesus. När sanningen upplyste deras förstånd och gladde deras sinne, längtade de efter att
låta dess strålar lysa över dem som vandrade i de påvliga villfarelsernas mörker.
Förödmjukande självplågeri
De såg att många under påvens och hans prästers vägledning förgäves sökte uppnå
förlåtelse för synd genom att plåga sina kroppar. Eftersom dessa människor hade blivit
undervisade att lita på, att deras goda gärningar skulle frälsa dem såg de hela tiden på sig
själva. De lät tankarna dröja kvar vid sitt syndiga tillstånd. De menade att de var föremål för
Guds vrede, och plågade därför själ och kropp utan att finna någon lindring. Samvetsgranna
människor var bundna av Roms läror. Tusentals lämnade släkt och vänner och tillbringade
sitt liv i klostercellerna. De fastade ofta, piskade sig grymt, höll midnattsandakter och låg
44