Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
prästerna och rådsherrarna och den rasande folkmassan som ropade: ”Hans blod komme
över oss och över våra barn!” Förgäves söker de gömma sig för hans ansiktes gudomliga
majestät som övergår solens glans, under det att de återlösta kastar sina kronor för
Frälsarens fötter och ropar: ”Han dog för mig!”
I den återlösta skatan finns Kristi apostlar, den modige Paulus, den ivrige Petrus, den
älskade och älskande Johannes och deras uppriktiga bröder. Tillsammans med dem står en
oräknelig skara av martyrer. Men de som förföljde, fängslade och dödade dem, står utanför
murarna i all sin uselhet och avskyvärdhet. Där finns Nero, grym och lastbar. Han ser dem
som han en gång kände djävulsk glädje över att plåga. De är nu upphöjda och lyckliga. Hans
mot finns också där för att bevittna frukten av sitt eget verk. Hon ser hur den onda karaktär
hon överförde till sin son och de lidelser hon uppmuntrade genom sitt inflytande och sitt
exempel, bar frukt i förbrytelser som fick världen att darra.
Där finns papistiska präster och prelater som påstod att de var Kristi sändebud men
som använde sträckbänk, fängelse och bål för att kunna härska över människors samveten.
Där finns de stolta påvar, som upphöjde sig över Gud och gjorde anspråk på rätt att förändra
den Högstes lagar. Dessa så kallade kyrkofäder har en räkning att göra upp med Gud som de
förgäves försöker att undkomma. För sent inser de att den allvetande Guden nitälskar för sin
lag och att han på intet sätt kommet att frikänna någon skyldig. De förstår nu att Kristus gör
sig till ett med dem som lider. De får klart för sig den djupa betydelsen av hans egna ord:
”Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det haven I gjort mot mig.” —
Matt. 25: 40.
Katastrofal blindhet
Hela den ogudaktiga världen står anklagad inför Guds domstol för högförräderi mot
himmelens regering. Ingen kan försvara deras sak. De är alla utan ursäkt. Den eviga
dödsdomen förkunnas över dem.
Det står nu klart för alla att den lön synden ger inte är ett ädelt oberoende och evigt liv
utan slaveri, ruin och död. De ogudaktiga ser vad de hat förverkat genom sitt liv i uppror.
Den ”härlighet som väger översvinnligen tungt och varar i evighet” avvisades då den
erbjöds dem, men hur åtråvärd förefallet den dem inte nu. ”Allt detta”, ropar de som gått
förlorade, ”kunde jag ha fått, men jag valde att stöta allt detta bort ifrån mig. Vilken
blindhet! Jag har bytt ut frid, lycka och ära mot elände, skam och förtvivlan!” Alla inser att
det är fullständigt rättvist att de utestängs från himmelen. Genom sitt liv förklarade de: ”Vi
vill inte ha denne Jesus till att härska över oss.”
Som i extas har de ogudaktiga betraktat kröningen av Guds Son. De ser Guds lagtavlor
i hans händer, de bud som de har föraktat och överträtt. De har bevittnat de återlöstas
470