Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
dem som de har vunnit för Kristus genom sina böner, sitt arbete och sina uppoffringar. De
upplever en obeskrivlig glädje när de samlas kring den stora, vita tronen och där får se
dem som de har fört till Kristus. De har vunnit andra och dessa återigen andra. Alla har gått
in i vilans hamn, där de lägger sina kronor ned för Jesu fötter och skall prisa honom genom
ändlösa evigheter.
När de frälsta har välkomnats till Guds stad fylls luften av glädjerop. Den förste och
andre Adam skall nu mötas. Guds Son står med utsträckta armar för att ta emot
människosläkters stamfader — han som skapades och som syndade mot sin Skapare.
Synden var orsaken till att Frälsaren måste bära korsets märken på sin kropp. När Adam ser
de fruktansvärda märkena efter spikarna slår han inre armarna om sin Herre utan kastar sig i
ödmjukhet ned för hans fötter och ropar: ”Värdigt, värdigt är Lammet som blev slaktat!”
Milt reser Frälsaren honom upp och inbjuder honom att ännu en gång betrakta Edenhemmet,
från vilket han så länge varit skild.
Efter det att Adam hade drivits ut ur Eden, var hans liv på jorden fyllt av sorg. Varje
vissnande blad, varje djur som offrades, varje förstörande av naturens fagra ansikte, varje
fläck på människans renhet blev en ny påminnelse om hans synd. Han led fruktansvärt, då
han såg hur orättfärdigheten ökade och då han, som svar på sina rillrättavisningar, hörde
anklagelsen att det var han själv som var orsak till synden.
I närmare tusen år led Adam med tålig ödmjukhet syndens straff. Han ångrade
uppriktigt sin synd. Han litade på den utlovade Frälsarens förtjänst. Han dog i hoppet om
uppståndelse. Guds Son återlöste människorna från deras nederlag och fall och nu blir Adam
genom försoningsverket åter insatt i sitt första herradöme.
I gränslös lycka betraktar han träden som en gång gladde honom, samma träd som han
plockade frukt ifrån under sin oskulds och glädjes dagar. Han ser vinrankorna som han med
egna händer har odlat, samma blommor som han en gång gladde sig åt att vårda. Han förstår
nu att detta är verklighet. Han förstår att detta i sanning är det återupprättade paradiset och
att det är vackrare än då han drevs ut ifrån det. Frälsaren för honom fram till Livets Träd,
plockar den härliga frukten och bjuder honom att äta. Han ser sig omkring och upptäcker att
en stor skara av hans familj är återlöst och står i Guds paradis. Då kastar han sin lysande
krona för Jesu fötter och omfamnar Återlösaren. Han spelar på den gyllene harpan.
Himmelens valv ekar av den triumferande sången: ”Värdigt, värdigt, värdigt är Lammet som
blev slaktat, men som lever igen!” Adams familj upprepar sången och kastar sina kronor för
Frälsarens fötter i det att de böjer sig inför honom i tillbedjan.
455