Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
scenen med skräck och undran, medan de rättfärdiga med högtidlig glädje ser tecknen på sin
befrielse. Allt ute i naturen tycks ha kommit ur funktion. Floderna står stilla. Mörka, tunga
skyar kommer fram och kolliderar med varandra. Mitt på den mörka himlen finns en klar
plats som lyser av obeskrivlig härlighet. Härifrån ljuder Guds röst i ett ljud som av många
vatten: ”Det är gjort!” — Upp. 16: 17.
Den rösten skakar himlarna och jorden. Det uppstår en jordbävning ”så våldsam och så
stor, att dess like icke hade förekommit, alltsedan människor blevo till på jorden”. Vers 17,
18. Firmamentet tycks öppna sig och slutas igen. Härligheten från Guds tron tycks flamma
igenom. Bergen skakar som rö för vinden. Stora stenblock kastas åt alla håll. Det hörs ett
dån som av en kommande storm. Havet piskas upp i raseri. Orkanens vrål ljuder som en röst
från onda andar som är ute för att ödelägga. Hela jorden häver sig. Den rullar som havets
vågor. Dess yta bryts sönder. Det ser ut som om själva grundvalarna sviktar. Bergskedjor
sjunker. Bebodda öar försvinner. Hamnstäder som kommit att likna Sodom i ogudaktighet,
uppslukas av de upprörda vattenmassorna. Gud kommer nu ihåg det stora Babylon och ger
henne ”kalken med sin stränga vredes vin”. (Upp 16:19.) Stora hagel, vart och ett av dem
”centnertunga”, utför sitt ödeläggande verk. (Upp 16:21.) Jordens stoltaste städer ödeläggs.
Dyrbara palats på vilka världens stormän har slösat sina rikedomar för att förhärliga sig
själva, sjunker ihop i ruiner inför deras ögon. Fängelsemurarna rämnar. Guds folk som har
hållits inspärrade för sin tro, blir befriade.
De uppstår till evigt liv
Gravarna öppnas och ”många av dem som sova i mullen. . . uppvakna, somliga till
evigt liv och somliga till smälek och evig blygd”. (Dan 12:2.) Alla som har dött i tron på de
tre änglarnas budskap uppstår ur graven, förhärligade, för att höra Guds fridsförbund med
dem som har iakttagit hans lag. Också de ”som hava stungit honom”, de som hånade och
förlöjligade honom i hans dödskamp och de värsta motståndarna till hans sanning och hans
folk uppstår, för att få se honom i härlighet och bevittna den ära som han bevisar dem som
varit lojala och lydiga mot honom. (Upp 1:7.)
Tunga skyar täcker himlen, men solen bryter igenom här och där och ser ut som Guds
hämnande öga. Fruktansvärda blixtar flammar över hela himlen och omger jorden med ett
eldhav. Över åskans fruktansvärda dunder hörs mystiska, skräckinjagande röster, som
förkunnar de ogudaktigas öde. Inte alla förstår orden, men de falska lärarna gör det. De som
nyss var så hänsynslösa, så skrytsamma och utmanande, så triumferande i sin grymhet mot
Guds laglydiga folk, är nu överväldigade av bestörtning och skälver av fruktan. Deras
jämmerrop hörs över elementens dån. Onda andar erkänner Kristi gudom och skälver för
hans makt, under det att människor ber om nåd och fegt kryper omkring i föraktlig skräck.
448