Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
Fruktansvärda hemsökelser
När Kristus har avslutat sitt verk som människornas medlare i helgedomen, kommer
den oblandade vrede, varmed de hotats som tillbeder vilddjuret och dess avbild och tar emot
dess märke, att utgjutas. (Upp. 14: 9, 10.) Egyptens plågor, som föll då Gud ville befria
Israel, liknar den fruktansvärda och mer vidsträckta vedergällning som drabbar världen strax
innan Guds folk blir befriat. Johannes beskriver i Uppenbarelseboken dessa fruktansvärda
hemsökelser: ”Då kommo onda och svåra sårnader på de människor som buro vilddjurets
märke och tillbådo dess bild.” Havet ”förvandlades. . . till blod, likt blodet av en död
människa, och alla levande varelser i havet dogo.” Och ”strömmarna och vattenkällorna. . .
förvandlades. . . till blod.” Hur fruktansvärda dessa hemsökelser än är, är de dock inte mer
än Guds rättfärdighet kräver. Guds änglar vittnar: ”Rättfärdig är du, . . . som har dömt så. De
hava utgjutit heliga mäns och profeters blod. Därför har ock du givit dem blod att dricka, de
äro det värda.” — Upp. 16: 2-6. Genom att döma Guds folk till döden har de gjort sig
skyldiga till deras blod, som om de hade utgjutit det med sina egna händer. På samma sätt
vittnade också Kristus om judarna på hans tid. De var medskyldiga till alla deras blod som
hade utgjutits sedan Abels tid, eftersom de var besjälade av samma anda och sökte utföra
samma gärningar som de, som hade mördat profeterna.
I den plåga som följde, får solen makt att ”bränna människorna såsom med eld. Och. . .
människorna blevo brända av stark hetta”. (Verserna 8, 9.) Profeten beskriver tillståndet på
jorden under denna fruktansvärda tid så här: ”Marken ligger sörjande, . . . ty skörden på
marken är förstörd. . . . Alla andra träd på marken hava torkat bort. Ja, all fröjd har vissnat
och flytt ifrån människors barn.” ”Utsädet ligger förtorkat under mullen, förrådshusen stå
öde, . . . Huru stönar icke boskapen! Huru ängslas ej fäkreaturens hjordar! De finna ju intet
bete. . . , eftersom vattenbäckarna äro uttorkade och betesmarkerna i öknen äro förtärda av
eld.” ”Och sångerna i palatset skola på den dagen förbytas i jämmer, säger Herren, Herren,
man skall få se lik i mängd, överallt skola de ligga kastade, ja, stillhet må råda.” — Joel 1:
10-12, 17-20; Amos 8: 3.
Plågornas tid
Dessa plågor kommer inte att drabba hela jorden, eftersom alla människor då skulle
omkomma. Men de blir de mest fruktansvärda hemsökelser av Guds vrede som människor
någonsin har upplevt. Alla tidigare straff före prövningstidens slut har varit blandade med
nåd. Kristi blod, som vädjar för människorna, har bevarat syndare från det fulla straffet för
deras överträdelser, men i denna sista dom blir Guds vrede utgjuten oblandad med nåd.
På den dagen kommer många att önska att bli beskyddade av den Guds nåd som de så
länge har avvisat. ”Se, dagar skola komma, säger Herren, Herren, då jag skall sända hunger i
landet: icke en hunger efter bröd, icke en törst efter vatten, utan efter att höra Herrens ord.
442