Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
Profetian i Upp. 13:e kapitel berättar att den makt som framställs genom djuret med
horn liknande ett lamms, skall förmå jordens inbyggare att tillbedja påvemakten —
symboliserad av djuret som liknade en panter. Djuret med de tv hornen skall också förmå
”jordens inbyggare att göra en bild åt vilddjuret” och dessutom befalla alla ”både små och
stora, både rika och fattiga, både fria och trälar”, att ta emot vilddjurets märke. (Upp. 13: 11-
16.) Som tidigare visats är Förenta Staterna den makt som framställs genom djuret med
lammhornen. Denna förutsägelse kommer, som tidigare sagts, att uppfyllas när Förenta
Staterna genomdriver firandet av söndagen, som den romerska kyrkan påstår vara ett särskilt
erkännande av dess överhöghet.
Men Förenta staterna blir inte ensamma om denna hyllning till påvedömet. Den
romerska kyrkans inflytande i de länder som en gång erkände dess herravälde, är långt ifrån
tillintetgjort. Profetian förutsäger att denna makt skall återupprättas. ”Jag såg ett av dess
huvuden vara likasom sårat till döds, men dess dödssår blev läkt. Och hela jorden såg med
förundran efter vilddjuret.” — Vers 3. Detta dödliga sår åsyftar påvedömets fall år 1798.
Men profetian säger att ”dess dödssår blev läkt och hela världen såg med förundran efter
vilddjuret”. Paulus förklarar tydligt att ”syndens människa” skall fortsätta ända fram till
Kristi andra ankomst. (2 Tess. 2: 3-8.) Ända fram till tidens slut skall han fortsätta att utföra
sitt förförelseverk. Johannes avser också påvedömet då han säger: ”Alla jordens inbyggare
skola tillbedja det, ja, envar som icke har sitt namn från världens begynnelse skrivet i livets
bok.” - Upp. 13: 8. I både den gamla och den nya världen kommer påvedömet att hyllas
genom den ära som människor visar söndagen, den vilodag som uteslutande vilar på den
romerska kyrkans auktoritet.
Sedan mitten av 1800-talet har de som studerat Bibelns förutsägelser, förkunnat detta
för världen. Det som nu sker vittnar om att vi snabbt närmar oss uppfyllelsen av det som
förutsagts. Protestantiska förkunnare hävdar att de har gudomlig auktoritet att hålla
söndagen hellig, men de kan inte framlägga några bibliska bevis för detta. I själva verket
befinner de sig i samma situation som de katolska ledare, som berättade om uppdiktade
underverk som ersättning för en befallning från Gud. Påståenden om att Guds straff skall
hemsöka människorna för att de överträder söndagen som vilodag kommer att återupprepas.
Vi märker det redan. En rörelse för att genomdriva helighållandet av söndagen vinner snabbt
framgång.
Den romerska kyrkans list och förslagenhet är säregen. Den ser vad som kommer.
Tåligt väntar den på sitt tillfälle. Den ser att de protestantiska kyrkosamfunden hyllar den
katolska kyrkan genom att erkänna den falska vilodagen. De förbereder sig för att
genomdriva firandet av den med hjälp av samma medel som de själva använde i gångna
tider. De som förkastar sanningens ljus, kommer ännu en gång att söka hjälp hos den makt
som kallar sig ofelbar, för att upphöja den vilodag som de själva har infört. Det är lätt att
407