Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
Bortglömd kyrka betydelsefull
Men trots alla dessa försök att befästa söndagens helighet erkände katolikerna själva
att sabbaten hade gudomlig auktoritet, medan dess ersättning endast hade mänskligt
ursprung. På 1500-talet förklarade ett påvligt kyrkomöte klart: ”Alla kristna bör ha klart för
sig, att den sjunde dagen har helgats av Gud och har tagits emot och iakttagits, inte bara av
judarna utan av alla andra som gett sig ut för att tillbedja Gud. Ändå har vi kristna förändrat
deras sabbat till Herrens dag.” — Samma källa, sid. 281, 282. De som sökte förändra Guds
lag var inte okunniga om vad de gjorde. Medvetet upphöjde de sig över Gud.
Ett slående exempel på hur Rom behandlade dem som inte var överens med kyrkan,
visade sig i den långa blodiga förföljelsen av valdenserna. Bland dem fanns det några som
helighöll den bibliska sabbaten. Andra led på liknande sätt för sin trohet mot sabbatsbudet.
Särskilt betydelsefull är församlingens historia i Etiopien. Under den mörka tidsåldern
glömde världen de kristna i Centralafrika. Under många århundraden åtnjöt de frihet att
utöva sin tro. Men till slut fick den romerska kyrkan kännedom om deras existens. Kejsaren
lockades snart till att erkänna påven som Kristi ställföreträdare. Andra medgivanden följde.
En förordning utfärdades som under det strängaste straff förbjöd någon att helighålla den
bibliska sabbaten. Se Michael Geddes, Church History of Ethiopia, sid. 311, 312. Men det
påvliga tyranniet blev snart ett så tryckande ok att etiopierna bestämde sig för att kasta av
det. Efter en fruktansvärd kamp blev katolikerna fråntagna sin makt och den gamla tron
återinfördes. Församlingarna gladde sig åt sin frihet och glömde aldrig vad de hade lärt sig
ifråga om den romerska kyrkans svek, fanatism och despotiska makt. De var nöjda med att
leva för sig själva i sitt land, okända av den övriga kristenheten.
Fientlig mot sanningens försvarare
Församlingarna i Afrika helighöll sabbaten på samma sätt som påvekyrkan före dess
fullständiga avfall. Samtidigt som de helighöll den sjunde dagen i lydnad för Guds bud
underlät de att arbeta på söndagen i överensstämmelse med kyrkans sed. Då den romerska
kyrkan fick makten, vanhedrade den Guds vilodag för att upphöja sin egen vilodag. Men de
afrikanska församlingarna, som var bortglömda under nästan tusen år, tog inte del i detta
avfall. Då de kom under katolskt herravälde, blev de tvungna att åsidosätta den sanna
vilodagen och godkänna den falska. Men så snart de hade återvunnit sin självständighet
började de åter iaktta sabbatsbudet.
Dessa redogörelser från gångna tider avslöjar tydligt den romerska kyrkans fientlighet
mot den sanna vilodagen och mot dem som försvarade den. Historien visar också vilka
medel man använde för att upphöja den institution som man själv hade skapat. Bibeln säger
att detta skall återupprepas när protestanter och katoliker förenar sig för att upphöja
söndagen.
406