Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
genomdrevs av de borgerliga myndigheterna över nästan hela kristenheten. (Se
Heylyn, History of the Sabbath, del 2, kap. 5, sekt. 7.)
Frånvaron av bibliskt stöd för söndagsfirandet väckte ändå en inte obetydlig förvirring.
Människor ifrågasatte om deras lärare hade rätt att förkasta Guds uttryckliga bud: ”Den
sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat” för att få dem att iaktta solens dag. För att
ersätta bristen på bibliska bevis måste de söka finna något annat. En ivrig förkämpe för
söndagen som besökte församlingarna i England vid slutet av 1100-talet, mötte motstånd
hos trofasta sanningsvittnen. Hans bemödanden blev så resultatlösa att han till en tid
lämnade landet. Hela tiden funderade han över hur han skulle genomdriva sin lära. Då han
kom tillbaka var bristen avhjälpt och hans senare verksamhet bar mer frukt. Han hade med
sig ett dokument som han påstod kom från Gud själv. Det innehöll den nödvändiga
befallningen angående helighållandet av söndagen och dessutom fruktansvärda hotelser för
att skrämma de olydiga. Man sade att detta dyrbara dokument — ett falsarium, lika tarvligt
som den institution som det skulle stödja — hade fallit ned från himmelen och hade
upptäckts i Jerusalem på Simons altare på Golgata. Men det kom från det påvliga palatset i
Rom. Svek och förfalskningar för att öka kyrkans makt och framgång har under alla tider
betraktats som lagliga medel inom den påvliga hierarkin.
Dokumentet förbjöd arbete från den nionde timmen, klockan tre lördag eftermiddag,
till soluppgången måndag morgon. Dess auktoritet stärktes av berättelser om många
underverk. Det berättades att människor som arbetat över den bestämda tiden hade drabbats
av förlamning. En mjölnare som försökte mala sitt korn såg, att i stället för mjöl kom det ut
en ström av blod. Kvarnhjulet stod stilla, trots den starka vattenströmmen. En kvinna som
bakade, fann att brödet inte hade gräddats då hon tog ut det, trots att ugnen hade varit
glödande het. En annan person som hade deg färdig för bakning vid den nionde timmen,
men bestämde sig för att sätta undan den till måndag, fann följande dag att den hade formats
till bröd och bakats genom gudomlig kraft. En man som hade bakat bröd efter den nionde
timmen på en lördag fann då han skar upp det följande morgon att det kom blod ut från det.
Med hjälp av sådana absurda och vidskepliga fantasiprodukter försökte söndagsfirandets
försvarare att grundlägga dess helighet. (Se Roger de Hoveden, Annals, band 2, sid. 528-
530.)
Både i Skottland och England skapade man större respekt för söndagen genom att
delvis knyta den till den forntida sabbaten. Men tiden för dess helighållande var varierande.
Ett edikt från konungen av Skottland krävde att ”lördagen från kl. 12 middag bör betraktas
som helig”, och att ingen från denna tidpunkt till måndag morgon fick utföra någon
världslig angelägenhet. — Morer, sid. 290, 291.
405