Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
mänskliga spekulationer — ”den falskeligen så kallade kunskapen”. De ser inte snarorna
och går direkt i dem, lika lätt som om de hade ögonen förbundna. Guds avsikt var att
människans intellektuella gåvor skulle betraktas som en gåva från hennes Skapare. Den
skulle användas i sanningens och rättfärdighetens tjänst. Men när stolthet och äregirighet
blir dominerande och människor upphöjer sina egna teorier över Bibeln, kan upplysningen
åstadkomma större skada än okunnigheten. Vår tids falska vetenskap, som undergräver tron
på Bibeln, kommer därför att visa sig lika väl ägnad att bana väg för katolicismen med dess
tilltalande ceremonier, som bristen på kunskap var för att bereda väg för dess utbredande
under den mörka tidsåldern.
I de rörelser som nu är under utveckling i Förenta staterna för att tillförsäkra kyrkans
institutioner och doktriner stöd från statens sida, följer protestanterna i katolikernas spår.
Eller, kanske mer än så, de öppnar dörrarna för katolska kyrkan, så att den i det
protestantiska Amerika kan återvinna den överhöghet som den har förlorat i den gamla
världen. Det som ger denna rörelse ökad betydelse, är förhållandet att huvudavsikten är att
tvinga fram helighållandet av söndagen, en sed som har sin upprinnelse i den romerska
kyrkan och som den åberopar sig av som ett tecken på sin auktoritet. Denna anda av
likformighet med världsliga seder och större aktning för mänskliga traditioner än för Guds
bud är påvedömets anda. Det är den som genomsyrar de protestantiska kyrkosamfunden och
kommer dem att upphöja söndagen på samma sätt som påvekyrkan tidigare har gjort.
Om läsaren vill ha inblick i vilka medel som kommer att användas i den kamp som
förestår, behöver han bara studera redogörelserna för hur den romerska kyrkan gick fram för
att nå samma mål under gångna tider. Om han vill veta hur katoliker och protestanter
tillsammans kommer att behandla dem som förkastar deras dogmer, behöver han bara
betrakta den anda som den romerska kyrkan lade i dagen ifråga om den bibliska vilodagen
och dess förkämpar.
Kungliga edikt, allmänna kyrkomöten och kyrkliga förordningar som genomdrevs med
hjälp av borgerlig makt, var den väg som förde den hedniska festdagen till dess hedrade
position inom den kristna världen. Den första offentliga åtgärd som med maktmedel
genomdrev söndagens firande var den lag som stiftades av Konstantin. (År 321, se
”Tillägg”, sid. 53.) Denna lag föreskrev att städernas befolkning skulle vila på ”solens
hedervärda dag” men tillät folket på landsbygden att utföra sitt jordbruksarbete.
Bestämmelsen var i själva verket ett hedniskt påbud. Det genomdrevs emellertid av
kejsaren, efter det att han till namnet hade tagit emot kristendomen.
Det visade sig emellertid att den kejserliga befallningen inte blev en tillräcklig
ersättning för den gudomliga auktoriteten. Eusebius, en biskop som sökte vinna furstarnas
gunst och som var Konstantins särskilda vän och smickrare, påstod då att Kristus hade
403