Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
herraväldet över världen, för att återupprätta förföljelsen och för att tillintetgöra allt det som
protestantismen har uträttat. Katolicismen har framgång på alla fronter. Se de många kyrkor
och kapell som ständigt växer i antal i de protestantiska länderna. Lägg märke till dess
populära universitet och seminarier i Amerika, som i så stor utsträckning besöks av
protestanter. Lägg märke till ritualismens utveckling i England och de många som går över
till de katolska leden. Dessa förhållanden borde väcka bekymmer hos alla som sätter värde
på evangeliets rena grundsatser.
Många protestanter har stått i maskopi med påvekyrkan och gynnat den. De har gjort
kompromisser och eftergifter som förvånat till och med katolikerna och som dessa inte
förstår. Människor blundar för katolicismens sanna karaktär och de faror som dess
herravälde för med sig. Människor behöver väckas för att kunna motstå denna fiendes
framgång, som hotar både den borgerliga och den religiösa friheten. Många protestanter tror
att den katolska religionen är föga tilldragande och att dess gudsdyrkan består av tråkiga,
meningslösa ceremonier. Men de har fel. Även om katolicismen är en villfarelse, är den inte
ett grovt, klumpigt bedrägeri. Den romerska kyrkans religiösa gudstjänst är en mycket
intrycksfull ceremoni. Dess lysande prakt och högtidliga riter fascinerar människors sinnen
och kommer förnuftets och samvetets röst att tystna. Det yttre är mycket vackert. Praktfulla
kyrkor, imponerande processioner, gyllene altaren, juvelbesatta helgonskrin, utsökta
konstverk och skulpturer påverkar skönhetssinnet. Örat tjusas. Musiken är oöverträffad. Den
rikt nyanserade musiken från välljudande orglar, blandad med sången från många röster som
stiger upp mot de höga valven och pelarkolonnerna i dess storslagna katedraler, allt detta
kan inte annat än göra intryck på sinnet och väcka aktning och vördnad.
Yttre prakt otillfredsställande
Den yttre glansen, prakten och ceremonierna, som endast är ett hån mot den av synden
sjuka människans längtan, är ett bevis för inre fördärv. Kristi religion behöver inte dessa
attraktioner. I det ljus som lyser från korset framträder kristendomen så ren och tilltalande,
att ingen yttre utsmyckning kan förhöja dess sanna värde. Det som är värdefullt i Guds ögon
är ett helgat liv och en stilla, ödmjuk anda.
Yttre prakt är inte nödvändigtvis ett bevis på rena och upphöjda tankar. Även
människor som är materialistiska och njutningslystna visar sig ofta ha förfinad smak och
stor insikt och förståelse för konst. Satan använder dem ofta som redskap för att få
människor att försumma sitt andliga liv, förlora det eviga livet ur synhåll, vända sig bort
från sin gudomlige hjälpare och att leva endast för världen.
En yttre religion tilltalar den inte omvända människan. Prakten och ceremonierna i den
katolska gudstjänsten har en förförande, förtrollande makt, som gör att många blir bedragna.
De betraktar den romerska kyrkan som själva porten till himmelen. Inga andra än de som
398