Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
För de njutningslystna, de nöjesälskande, de sinnligt inriktade presenterar sig
spiritismen under en mindre förfinad förklädnad än den gör för de mer bildade och
intellektuella. I dess grövre former finner de det som stämmer överens med deras
benägenhet.
Smygande demoralisering.
Satan studerar varje negativt drag i människans natur. Han lägger märke till de synder
som den enskilde är benägen att begå, och ser sedan till att denne frestas just i detta
avseende. Han frestar också människor att gå för långt i det som i och för sig är tillåtet och
försvagar dem därigenom, både fysiskt, andligt och moraliskt. Han har fördärvat och
fördärvar alltjämt tusentals människor genom att förmå dem att ge efter för benägenheter
och passioner. Därigenom förråar han mer och mer människans natur. För att göra sitt verk
fullständigt förklarar han genom andarna, att ”sann kunskap ställer människan över alla
lagar”, att allt som finns är riktigt och att Gud inte fördömer och att ”alla synder som begås,
är oskyldiga.” När människor så förleds att tro att drifterna är den högsta lagen, att frihet är
detsamma som tygellöshet och att människan är ansvarig bara inför sig själv, kan man då
undra över att korruption och fördärv överallt frodas. Människor tar begärligt emot en
undervisning som hämningslöst ger dem frihet att följa det som tillfredsställer dem själva.
Självkontrollens tyglar läggs i lystnadens händer, andens och själens krafter läggs under
djuriska benägenheter. Triumferande leder Satan tusentals som bekänner sig följa Kristus, in
i sina garn.
Men ingen behöver låta sig bedras av spiritismens lögnaktiga påståenden. Gud har gett
världen tillräckligt med ljus för att den skall kunna upptäcka snarorna. Vi har redan visat att
den lära som bildar själva underlaget till spiritismen, strider mot Bibelns tydliga
undervisning. Bibeln förklarar att de döda inte vet något, att deras tankeverksamhet har
upphört och att de inte mer har någon del i det som sker under solen. De känner inte till
något av de glädjeämnen eller de sorger som möter dem som stod dem närmast på jorden.
Dessutom har Gud uttryckligt förbjudit all så kallad förbindelse med de dödas andar.
På hebréernas tid var det några som, i likhet med spiritisterna i vår tid, påstod att de hade
förbindelse med de döda. Men de andar som talade genom ”andebesvärjare” var besökare
från andra världar och förklaras av Bibeln att vara ”onda andar”. (Jfr 4 Mos. 25: 1-3; Ps.
106: 28; 1 Kor. 10: 20; Upp. 16: 14.) Att sätta sig i förbindelse med andevärlden var en
styggelse i Herrens ögon och förbjöds högtidligt under dödsstraff. (3 Mos. 19: 31; 20: 27.)
Vår tid betraktar uttrycket trolldom med förakt. Påståendet att människor kan få kontakt
med onda andar betraktas som fabler från en mörk tidsålder. Men spiritismen har
hundratusenden, ja, miljoner anhängare. Den har tagit sig in i vetenskapliga kretsar, trängt in
i kyrkosamfunden och fått ett välvilligt mottagande i lagstiftande församlingar, ja, till och
391