Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
som sitter på tronen. Kan de som hatar både Gud, sanningen och heligheten, vara med i den
himmelska skaran och ta del i deras lovsånger? Kunde de stå ut med att se Guds och
Lammets härlighet? Nej, nej! De fick många år till sitt förfogande för att utveckla en
karaktär som var lämplig för livet i himmelen. Men de frågade inte efter renhet, de lärde sig
aldrig himmelens språk. Nu är det för sent! Ett liv i uppror mot Gud har gjort dem olämpliga
att vistas i himmelen. Dess renhet, helighet och frid skulle bara plåga dem. Guds härlighet
skulle bli en förtärande eld för dem. De skulle längta efter att kunna fly bort ifrån denna
heliga plats. De skulle välkomna tillintetgörelsen, så att de skulle kunna gömma sig för hans
ansikte som dog för att frälsa dem. Genom eget val har de ogudaktiga bestämt sitt eget öde.
De valde själva att avstå ifrån himmelen. Eftersom Gud är rättfärdig och barmhärtig, blir
deras önskan uppfylld.
Liksom flodens vatten på Noas tid kommer elden på den stora dagen att förkunna
Guds dom, att de ogudaktiga är oförbätterliga. De kommer inte att underkasta sig gudomlig
auktoritet. Deras vilja är inriktad på att göra uppror. När livet tar slut är det för sent att ändra
tankarnas ström i motsatt riktning. Det är för sent att vända om från överträdelse till lydnad,
från hat till kärlek.
Då Gud skonade mördaren Kains liv, gav han världen ett exempel på vilken följden
blir, när syndare får tillfälle att leva och obehindrat fortsätta sin ogudaktiga livsväg. Kains
lära och exempel ledde många av hans efterföljare till synd, ända till dess att ”människornas
ondska” blev ”stor på jorden” och ”deras hjärtans alla uppsåt och tankar beständigt voro
allenast onda”. ”Jorden blev alltmer fördärvad för Guds åsyn, och jorden uppfylldes av
våld.” (1 Mos. 6: 5, 11.)
Av medlidande med världen utplånade Gud dess onda bebyggare på Noas tid. Av
barmhärtighet förgjorde han de moraliskt fördärvade inbyggarna i Sodom. Genom Satans
förförande makt vinner de orättfärdiga sympati och beundran. Därigenom drivs hela tiden
andra till uppror. Så var fallet på Kains och Noas tid och på Abrahams och Lots tid.
Förhållandena är desamma idag. När Gud till sist förgör dem som förkastar hans nåd gör
han det av barmhärtighet mot världsalltet.
”Den lön som synden giver är döden, men den gåva som Gud av nåd giver är evigt liv,
i Kristus Jesus, vår Herre.” — Rom. 6: 23. Livet är de rättfärdigas arv och döden är de
ogudaktigas lott. Moses sade till Israel: ”Se, jag förelägger dig i dag livet och vad gott är,
döden och vad ont är.” — 5 Mos. 30: 15. Den död som omtalas i dessa bibeltexter är inte
den dödsdom som uttalades över Adam, eftersom alla människor får lida straffet beroende
på hans överträdelse. Det är den ”andra döden”, motsatsen till det eviga livet.
382