Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
betraktade alltjämt den bibliska sabbaten som Herrens heliga dag och iakttog den i lydnad
för det fjärde budet.
Ärkebedragaren hade emellertid inre fullbordat sitt verk. Hans målsättning var att
samla kristenheten under sitt baner. Han ville utöva sin makt genom sin ställföreträdare, den
stolta överstepräst som gjorde anspråk på att vara Kristi representant. Med hjälp av
halvomvända hedningar, äregiriga prelater och världsligt sinnade människor inom kyrkan
nådde han sitt mål. Då och då hölls stora kyrkomöten till vilka höga ämbetsmän inom
kyrkan från alla delar av världen samlades. I nästan varje sådant kyrkomöte blev sabbaten,
som Gud hade instiftat, nedvärderad, medan söndagen i motsvarande grad upphöjdes. Så
blev den hedniska festdagen till slut hedrad som en gudomlig institution. Bibelns sabbat
blev däremot förklarad vara en kvarleva från judendomen. Förbannelse uttalades över den
som firade den.
Förmätna maktanspråk
Den stora avfällingen hade lyckats upphöja sig själv ”över allt vad gud heter och allt
som kallas heligt”. (2 Tess. 2: 4.) Han hade vågat förändra det enda bud i den gudomliga
lagen som otvetydigt visar hela människosläktet till den sanne och levande Guden. I det
fjärde budet framställs Gud som himmelens och jordens Skapare och därigenom upphöjd
framför alla falska gudar. Som ett minne av skaparverket blev den sjunde dagen helgad som
vilodag för människorna. Den skulle alltid påminna dem om den levande Guden som källan
till allt liv och som den som de skulle ära och tillbedja. Satan anstränger sig för att dra
människorna bort från deras trohet mot Gud och från att visa lydnad mot hans lag. Därför
riktar han sina angrepp framförallt mot det bud som betecknar Gud som Skaparen.
Protestanterna hävdar nu att Kristi uppståndelse på en söndag gjorde den till de
kristnas vilodag. Men det finns inte något bibliskt underlag för detta påstående. Varken
Kristus eller hans apostlar tillskrev dagen en sådan ära. Firandet av söndagen som en kristen
institution hade sitt upphov i ”laglöshetens hemlighet” (2 Tess. 2: 7) som redan hade börjat
sitt verk på Paulus’ tid. Var och när adopterade Herren denna påvedömets avkomma? Vilket
giltigt skäl kan man ge för att göra en sådan förändring som Bibeln inte godkänner?
Genomfört tronskifte
Under femhundratalet blev påvedömet fullt etablerat. Dess huvudsäte blev
kejsarstaden. Den romerska biskopen förklarades vara hela kyrkans överhuvud.
Hedendomen hade gett plats för påvedömet. ”Draken” hade gett vilddjuret ”sin makt och sin
tron och gav det stor myndighen. (Upp: 13: 2.) (Se ”Tillägg”.) Och nu började de 1260 åren
av påvligt förtryck som hade förutsagts i Daniels boks och Uppenbarelsebokens profetior.
(Dan. 7: 25; Upp. 13: 5-7.) De kristna blev tvungna att välja. Antingen måste de göra avkall
31