Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
fann att detta inte var innebörden i den gudomliga förkastelsedomen. Gud förklarade att
människan, som straff för sin synd, skulle få återvända till den jord från vilken hon hade
tagits: ”Ty du är stoft, och till stoft skall du åter varda.” — 1 Mos. 3: 19. Satans ord att då
”skola edra ögon öppnas”, visade sig vara sanna bara i den bemärkelsen, att då Adam och
Eva hade visat olydnad, blev deras ögon öppnade, så att de kunde inse sin dårskap. Nu
kände de verkligen till det onda. De fick smaka överträdelsens bittra frukt.
Mitt i Edens lustgård växte livets träd. Frukten på det kunde föreviga livet. Hade
Adam fortsatt att vara lydig skulle han alltjämt ha haft fri tillgång till detta träd och levt för
evigt. Men eftersom han hade syndat hindrades han nu från att äta av livets träd och
underkastades döden. Den gudomliga domen ”du är stoft, och till stoft skall du åter varda”
syftar på livers totala utplånande.
Odödligheten, som hade lovats människorna under förutsättning att de visade lydnad,
förlorade de på grund av överträdelse. Adam kunde inte till sina efterkommande överföra
det som han inte själv ägde. Det skulle inte ha funnits något hopp för det fallna
människosläktet, om Gud inte genom att offra sin Son hade gjort det möjligt för dem att
återvinna odödligheten. Samtidigt som ”döden kommit över alla människor, eftersom de alla
hava syndat”, hade Kristus ”fört liv och oförgänglighet fram i ljuset genom evangelium”.
(Rom. 5: 12; 2 Tim. 1: 10.) Och endast genom Kristus kan odödlighet vinnas. Jesus sade:
”Den som tror på Sonen, han har evigt liv, men den som icke hörsammar Sonen, han skall
icke få se livet.” — Joh. 3: 36. Alla kan få del av denna oskattbara välsignelse om de
uppfyller villkoren. Alla de ”som med uthållighet i att göra det goda söka härlighet och ära
och oförgänglighet”, skall få ”evigt liv”. (Rom. 2: 7.)
Liv endast genom lydnad
Den ende som lovade Adam liv genom olydnad var den store förföraren. Ormens
förklaring till Eva i Eden: ”Ingalunda skolen I dö”, var den första predikan som någonsin
hållits om själens odödlighet. Men uttalandet, som uteslutande bygger på Satans auktoritet,
ljuder från talarstolarna inom hela kristenheten och godtas av de flesta människor lika
villigt, som det första gången togs emot av våra första föräldrar. Guds dom som löd: ”Den
som syndar, han skall dö” (Hes. 18: 20), har man gett innebörden: Den själ som syndar skall
inte dö, utan leva för evigt. Man kan inte annat än förundra sig över den egendomliga
förblindelse som kommer människorna att så kritiklöst ta emot Satans ord medan de
förkastar Guds ord.
Hade människorna efter sitt fall hade fått fritt tillträde till livets träd skulle de ha levat
för evigt och synden skulle ha blivit odödlig. Men keruber med det ljungande svärdets lågor
bevakade vägen till livets träd (1 Mos. 3: 24). Inte en enda av Adams familj tilläts passera
375