Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
händelse för att lärjungarna skulle få ett exempel på Satans fruktansvärda makt över
människor och djur. Frälsaren ville att hans efterföljare skulle känna till den fiende som de
skulle komma att möta, för att de inte skulle låta sig bedras och bli övervunna. Det var också
hans avsikt att befolkningen i dessa områden skulle se att han hade makt att bryta Satans
bojor och försätta fångar i frihet. Och även om Jesus lämnade detta område blev de, som på
ett så sällsamt sätt hade fått hjälp, kvar för att förkunna sin välgörares nåd.
Makt att plåga och skada
Andra fall av liknande natur omtalas i Bibeln. En syrofenicisk kvinnas dotter ansattes
hårt av en ond ande. Denne drev Jesus ut med sitt ord. (Mark. 7: 26-30.) ”En besatt, som var
blind och dövstum” , en ung man som hade en stum ande som ofta ”kastat honom än i elden,
än i vattnet, för att förgöra honom”. (Matt 12: 22; Mark 9: 17-27.) Den besatte, som
behärskades ”av en oren ande” och som störde sabbatsfriden i synagogan i Kapernaum —
alla dessa botades av den medkännande Frälsaren. (Luk 4: 33-36.) Vid praktiskt taget alla
tillfällen talade Kristus till den onde anden som till ett väsen med förstånd. Han befallde
denne att lämna sitt offer och aldrig plåga honom mer. De som tillbad i Kapernaum såg hans
makt och greps av fruktan. ”Häpnad kom över dem alla, och de talade med varandra och
sade: ’Vad är det med dennes ord? Med myndighet och makt befaller han ju de orena
andarna, och de fara ut’.” — Luk. 4: 36.
De som var besatta av onda andar, omtalas ofta som utsatta för stort lidande. Men det
stämmer inte alltid. För att tillägna sig övernaturlig makt fanns det några som bjöd det
sataniska inflytandet välkommet. De kämpade givetvis inte med andarna. Bland dem fanns
de som hade en spådomsande — Simon Magnus, Elymas trollkarlen och den unga flickan
som följde efter Paulus och Silas i Filippi.
Ingen står i större fara att utsättas för inflytande från onda andar än de som, trots
Bibelns direkta och talrika vittnesmål, förnekar Djävulens och hans änglars existens och
verksamhet. Så länge vi är okunniga om deras list, har de en nästan ofattbar fördel. Många
känner dessa andars impulser men de tror, att de följer sin egen klokhet. Detta är
anledningen till att Satan, när vi närmar oss tidens slut, då han skall verka med den största
kraft, överallt sprider tron att han inte finns till. Det är hans metod att dölja sig själv och sitt
sätt att arbeta. Det finns ingenting som den store förföraren fruktar så mycket som att vi
skall få kännedom om hans planer.
Finns ett sådant väsen?
För att bättre dölja sin karaktär och sin avsikt har han kommit människorna att
framställa honom på ett sätt som bara väcker hån och förakt. Han är mycket nöjd när han
skildras som ett löjligt, avskyvärt och missbildat väsen, till hälften människa och till hälften
363