Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
stoltheten förbjöd honom att underordna sig. Han försvarade ihärdigt den kurs han valt och
hävdade, att han inte behövde någon omvändelse och kastade sig helt in i den stora
konfrontationen med sin Skapare.
Intriger och bedrägeri
Alla de krafter hans mästerliga intelligens kunde mobilisera sattes nu in på att bedra
och vinna sympati hos de änglar som hade stått under hans kommando. Till och med
förhållandet att Kristus hade varnat och rått honom förvrängdes för att tjäna hans förrädiska
syften. Inför dem som genom sin kärleksfulla tillit hade knutits starkare till honom, hade
Satan framhållit att han hade blivit orättfärdigt bedömd, att hans ställning inte respekterats
och att hans frihet skulle komma att inskränkas. Efter det att han hade förvrängt Kristi ord,
övergick han till direkta lögner och beskyllde Guds Son för att ha planerat att förödmjuka
honom inför himmelens inbyggare. Han sökte också misstänkliggöra de lojala änglarna.
Alla som han inte kunde få helt över på sin sida anklagade han för att vara likgiltiga för de
himmelska väsendenas intressen. De som var trogna mot Gud beskylldes för att utföra just
det som han själv gjorde. För att bekräfta sitt påstående om Guds orättfärdighet mot honom
förvrängde han Skaparens ord och handlingar. Han försökte förvirra änglarna med hjälp av
spetsfundiga argument om Guds avsikter. Allt som var enkelt gjorde han mystiskt. Genom
sinnrika förfalskningar kom han dem att ifrågasätta betydelsen av Herrens tydligaste
uttalanden Hans höga ställning och nära anknytning till den gudomliga regeringen gav större
kraft åt hans framställning. Många lockades till att ansluta sig till honom i uppror mot
himmelens auktoritet.
I sin vishet tillät Gud Satan att fortsätta, till dess att missnöjet utvecklade sig till öppet
uppror. Hans planer måste få utvecklas helt, så att alla skulle kunna förstå deras sanna natur
och vart de skulle komma att leda. Som den smorde keruben hade Lucifer varit högt ärad.
Himmelens änglar älskade honom. Hans inflytande över dem var stort. Guds regering
omfattade inte bara himmelens inbyggare utan också alla de världar som han hade skapat.
Satan trodde att om han fick himmelens änglar med i upproret, skulle han kunna dra också
de andra världarna med sig. Han framställde skickligt sin uppfattning i frågan och använde
sig av lögn och bedrägeri för att nå sitt mål. Hans förmåga att förföra var mycket stor. Inte
ens de trogna änglarna upptäckte helt hans avsikter eller förstod vart hans arbete skulle
leda.
Satan hade varit så högt ärad och alla hans handlingar så inhöljda i mystik, att det var
svårt att för änglarna avslöja den sanna naturen i hans gärningar. Inte förrän synden fullt
hade utvecklats, skulle den framträda som det onda den verkligen var. Hittills hade den inte
existerat i Guds universum. Heliga väsenden hade ingen aning om dess natur eller hur
elakartad den var. De kunde inte se de förskräckliga följderna av att sidosätta Guds lag. I
350