Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
som gavs i obeskrivlig kärlek och medkänsla, väckte endast en anda av motstånd. Lucifer
tillät avundsjuka mot Kristus att ta överhand och han blev alltmer omedgörlig.
Stoltheten över hans egen härlighet gav näring åt hans önskan att bli den störste. De
stora hedersbevisningar som hade visats Lucifer uppskattades inte som en gåva från Gud
och framkallade ingen känsla av tacksamhet till Skaparen. Han berömde sig av sin egen
skönhet och upphöjelse och sökte bli lik Gud. Han var älskad och uppskattad av de
himmelska härskarorna. Med glädje utförde änglarna hans befallningar. I visdom och
härlighet överglänste han dem alla. Guds Son var himmelens erkände härskare, likställd med
Fadern i auktoritet och makt. I alla Guds planer fick Kristus ta del. Lucifer däremot fick inte
en sådan inblick i de gudomliga planerna. ”Varför”, frågade denne mäktige ängel, ”skall
Kristus vara den störste? Varför skall han på detta sätt hedras mer än Lucifer?”
Då Lucifer lämnade sin plats i Faderns omedelbara närhet gick han ut för att sprida
missnöje bland änglarna. Han arbetade i hemlighet och dolde en tid sin egentliga avsikt
under sken av aktning för Gud. Så sökte han väcka missnöje med de lagar som de
himmelska väsendena lydde och antydde att de var onödiga restriktioner. Han menade att
änglarna skulle följa sin egen vilja, eftersom deras natur var helig. Han försökte väcka
sympati för sig själv och sade, att Gud handlade oriktigt mot honom, då han gav Kristus den
högsta äran. Han påstod att när han sökte större makt och ära, så var det inte för att upphöja
sig själv utan för att han sökte skaffa himmelens inbyggare frihet, så att de skulle kunna
tillägna sig en högre existensnivå.
I sin stora barmhärtighet hade Gud länge tålamod med Lucifer. Han blev inte
omedelbart avlägsnad från sin höga ställning, när han först gav efter för missnöjets anda
eller ens när han började framställa sina falska anspråk för de lojala änglarna. Han fick länge
tillåtelse att bli kvar i himmelen. Gång på gång erbjöds han förlåtelse på villkor att han
ångrade sig och blev lydig. Sådana ansträngningar som bara en oändlig kärlek och visdom
kan uttänka, gjordes för att övertyga honom om hans misstag.
En anda av missnöje hade aldrig tidigare förekommit i himmelen. Till en början insåg
inte Lucifer själv vart han var på väg. Han förstod inte sina känslors verkliga natur. Men då
det blev klart att hans missnöje var helt utan grund, blev han överbevisad om att han hade
tagit fel och att de gudomliga kraven var rättfärdiga och att han inför alla i himmelen borde
erkänna dem som sådana.
Hade han gjort detta, kunde han ha räddat sig själv och många änglar. Vid denna
tidpunkt hade han ännu inte helt förkastat sin trohet mot Gud. Visserligen hade han svikit
sin uppgift som överskuggande kerub. Om han emellertid hade varit villig att omvända sig
till Gud och hade erkänt Skaparens visdom och nöjt sig med att fylla den plats som hade
bestämts för honom i Guds stora plan, skulle han ha blivit återinsatt i sitt ämbete. Men
349