Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
Eftersom kärlekens lag bildar underlaget för Guds välde, var alla skapades lycka
beroende av att de helt följde dess stora, rättfärdiga principer. Gud vill att alla hans skapade
varelser skall tjäna honom av kärlek. Han vill ha en tillbedjan som grundar sig på en
intelligent uppskattning av hans egenskaper. Han har inte någon glädje av en påtvingad
lydnad. Han ger alla fri vilja så att de kan tjäna honom av eget val.
Men det fanns en som valde att missbruka sin frihet. Synden började hos den som näst
efter Kristus hade blivit mest ärad av Gud och som stod högst i makt och ära bland
himmelens invånare. Före sitt fall var Lucifer den främste av de överskuggande keruberna,
helig och obesmittad. ”Så säger Herren, Herren: Du var ypperst bland härliga skapelser, full
med vishet och fullkomlig i skönhet. I Eden, Guds lustgård, bodde du, höljd i alla slags ädla
stenar. . . Du var en kerub, som skuggade vida, och jag hade satt dig att vara på det heliga
gudaberget, där fick du gå omkring bland gnistrande stenar. Lyckosam var du på dina vägar
från den dag, då du skapades, till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig.” — Hes. 28:
12-15.
Förebud om hotande olycka
Lucifer kunde ha fortsatt att åtnjuta Guds ynnest och varit älskad och hedrad av hela
änglaskaran och kunnat använda sina ädla krafter till välsignelse för andra och för att
förhärliga sin Skapare. Men, säger profeten: ”Ditt hjärta högmodades över din skönhet och
du förspillde din vishet för din pråls skull.” — Vers 17. Så småningom började han hysa en
önskan att upphöja sig själv. ”Eftersom du i ditt hjärta tycker dig vara en gud.” ”Du som
sade i ditt hjärta: ’Jag vill stiga upp till himmelen; högt ovanför Guds stjärnor vill jag ställa
min tron; jag vill sätta mig på gudaförsamlingens berg längst uppe i norr. Jag vill stiga upp
över molnens höjder, göra mig lik den Högste’.” — Hes. 28: 6; Jes. 14: 13, 14. I stället för
att söka göra Gud till den Högste i kärlek och lydnad inför hans skapade väsen, försökte
Lucifer vinna deras tjänst och hyllning för sig själv. Denne änglarnas furste gjorde anspråk
på den ära som den evige Fadern hade gett sin Son. Han sökte tillägna sig den makt som
Kristus ensam hade rätt att utöva.
Hela himmelen hade glatt sig över att få återspegla Skaparens härlighet och att
lovprisa honom. Medan Gud på det sättet ärades, hade allt varit frid och glädje. Nu störde ett
missljud den himmelska harmonin. Självupphöjelse och självtillbedjan, som stod i strid med
Skaparens planer, väckte aningar om någonting ont hos dem som betraktade Guds ära som
det högsta. De himmelska rådgivarna vädjade till Lucifer. Guds Son framhöll för honom
Skaparens storhet, kärlek och rättfärdighet och hans lags helighet och oföränderliga natur.
Den ordning som rådde i himmelen hade Gud själv infört. Genom att vika av ifrån den
skulle Lucifer komma att vanära sin Skapare och dra fördärv över sig själv. Men varningen,
348