Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
Den medling som Kristus utför i den himmelska helgedomen är lika nödvändig för
frälsningsplanen som hans död på korset. Genom sin död på korset började han det verk som
han efter sin uppståndelse uppfor till himmelen för att fullborda. I tron måste vi därför gå
innanför förlåten ”dit Jesus, som vår förelöpare, har gått in för oss.” (Hebr. 6:20.) Där lyser
ljuset från Golgata kors. Där kan vi få en klarare inblick i återlösningens hemlighet.
Människors frälsning har fullbordats till en oändlig kostnad från Guds sida. Detta offer
tillgodoser Guds överträdda lags högsta krav. Jesus har öppnat vägen till Faderns tron.
Genom hans medlartjänst kan alla som kommer till honom i tro frambära sina uppriktiga
önskemål för Gud.
”Den som fördöljer sina överträdelser, honom går det icke väl; men den som bekänner
och övergiver dem, han får barmhärtighet.” — Ords. 28: 13. Om de som döljer eller ursäktar
sina fel, kunde se hur Satan gläder sig över dem och hur han hånar Kristus och de heliga
änglarna och deras sätt att handla, skulle de skynda sig att bekänna sina synder och avstå
dem. Genom brister i karaktären arbetar Satan för att få fullt herravälde över människans
sinne. Han vet att det kommer att lyckas om dessa brister inte övervinns. Därför söker han
ständigt bedra Kristi lärjungar med den ödesdigra osanningen, att det är omöjligt för dem att
övervinna. Men Jesus hänvisar till sina sargade händer och sin sönderslagna kropp när han
vädjar för dem. Han säger till var och en som vill följa honom: ”Min nåd är dig nog.” — 2
Kor. 12: 9. ”Tagen på eder mitt ok och lären av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk i
hjärtat; så skolen I finna ro för edra själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.” —
Matt. 11: 29, 30. Ingen bör därför betrakta sina fel som obotliga. Gud vill ge tro och nåd för
att övervinna dem.
Personlig beredelse
Vi lever nu i den stora försoningsdagen. Under det att översteprästen i den avbildliga
offertjänsten gjorde försoning för Israel, väntade man att alla skulle ödmjuka sig genom att
omvända sig ifrån sina synder, för att de inte skulle bli utrotade ur folket. På liknande sätt
bör alla som vill att deras namn skall bli kvar i Livets bok nu, i de dagar som återstår av
deras prövningstid, ödmjuka sig inför Gud genom ånger och sann omvändelse från synd. En
djup, samvetsgrann självrannsakan är nödvändig. Den lättsinniga, ytliga anda som finns hos
många som kallar sig kristna, måste läggas bort. Alla som vill underkuva de onda böjelser
som söker få överhand, måste kämpa allvarligt. Förberedelsen är den enskildes
angelägenhet. Vi blir inte frälsta i grupp. Renhet och hängivenhet för Gud hos en, kan inte
uppväga bristen hos någon annan. Även om alla folk måste träda fram inför Guds domstol,
kommer han att undersöka den enskildes personliga sak lika noggrant och grundligt, som
om han var den enda människan på jorden. Var och en måste undersökas och visa sig vara
utan brist.
345