Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
Om dem har det skrivits: ”Dessa skola vandra med mig i vita kläder, ty de äro värdiga
därtill.” — Upp. 3: 4.
När detta är gjort kommer löftet i det nya förbundet att fullständigt uppfyllas: ”Jag
skall förlåta deras missgärning, och deras synd skall jag icke mer komma ihåg.” ”I de
dagarna och på den tiden, säger Herren, skall man söka efter Israels missgärning, och den
skall icke mer vara till, och efter Juda synder, och de skola icke mer bliva funna.” — Jer. 31:
34; 50: 20. ”På den tiden skall det som Herren låter växa, bliva till prydnad och härlighet
och vad landet alstrar bliva till berömmelse och ära för den räddade skaran i Israel. Och det
skall ske, att den som lämnas övrig i Sion och den som bliver kvar i Jerusalem, han skall då
kallas helig, var och en som är upptecknad till liv i Jerusalem.” — Jes. 4: 2, 3.
Den undersökande domen och utplånandet av synden skall äga rum före Herrens andra
ankomst. De döda skall dömas efter det som är skrivet i böckerna. Det är ju inte möjligt att
utplåna människornas synder förrän efter det att deras sak har blivit undersökt i den
himmelska domstolen. Men aposteln Petrus förklarade uttryckligt, att de troendes synder
kommer att utplånas ”på det att tider av vederkvickelse må komma från Herren, i det att han
sänder den Messias, som han har utsett åt eder, nämligen Jesus”. (Apg. 3: 19, 20.) När den
undersökande domen har avslutats skall Kristus komma och han skall ha med sig sin lön för
att vedergälla var och en efter som hans gärningar är.
Slutuppgörelsen börjar
Efter det att översteprästen i den avbildliga tabernakeltjänsten hade utfört försoning för
Israel kom han ut och välsignade församlingen. På samma sätt skall Kristus vid avslutningen
av sin medlartjänst uppenbaras ”utan synd till frälsning” (Hebr. 9: 28) för att välsigna sitt
väntande folk med evigt liv. På samma sätt som prästen, då han skulle avlägsna folkets
synder från helgedomen bekände dem över bockens huvud, så skall Kristus lägga alla dessa
synder på Satan, som är syndens upphovsman. Bocken som bar Israels synder sändes ”ut i
vildmarken” (3 Mos. 16: 22). Så kommer Satan, som bär skulden för de synder som han har
förlett Guds folk att begå, att under tusen år bli begränsad till denna jord. Då är jorden öde
och obebodd. Till sist skall han få lida syndens fulla straff i den eld som utrotar de
ogudaktiga. Så kommer återlösningens stora plan att vara förverkligad, när synden har
utrotats och alla de som har varit villiga att avstå från det onda har blivit befriade.
Vid den tidpunkt som hade fastställts för domen vid slutet av de 2.300 dagarna år
1844, började arbetet med undersökningen och utplånandet av synden. Alla som någon gång
har bekänt sig tro på Kristi namn måste gå igenom denna granskande undersökning. Både
levande och döda skall dömas ”efter sina gärningar, på grund av det som var upptecknat i
böckerna”.
342