Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
Grundförutsättningarna saknas
Den helgelse som nu träder i förgrunden inom den religiösa världen för med sig en
anda av självupphöjelse och en ringaktning för Guds lag. Den står helt främmande för
Bibelns kristendom. De som försvarar den säger, att helgelsen är ett ögonblicks verk och att
de bara genom tro uppnår fullkomlig helgelse. ”Tro endast”, säger de, ”så har du
välsignelsen.” Inga ytterligare strävanden från den troendes sida anses vara nödvändiga.
Samtidigt förnekar de Guds lags auktoritet och påstår att de är befriade från förpliktelsen att
lyda buden. Men är det möjligt för en människa att vara helgad, att stå i överensstämmelse
med Guds vilja och väsen utan att leva i överensstämmelse med de principer som är ett
uttryck för hans väsen och vilja och som visar oss vad som är välbehagligt för honom?
Önskan om en lätt kristendom som inte kräver ansträngning, självförnekelse och
avståndstagande från världens brist på klokhet, har gjort läran om ”tro, endast tro” till en
populär lära. Men vad säger Bibeln? Aposteln Jakob säger: ”Mina bröder, vartill gagnar det,
om någon säger sig hava tro, men icke har gärningar? Icke kan väl tron frälsa honom?. . .
vill du då förstå, du fåkunniga människa, att tron utan gärningar är till intet gagn! Blev icke
Abraham, vår fader, rättfärdig av gärningar, när han frambar sin son Isak på altaret? Du ser
alltså, att tron samverkade med hans gärningar, och av gärningar, blev tron fullkomnad. . . I
sen alltså, att det är av gärningar, som en människa bliver rättfärdig, och icke av tron
allenast.” — Jak. 2: 14-24.
Bibelns undervisning talar emot denna förledande lära om tro utan gärningar. Att göra
anspråk på Guds välbehag utan att uppfylla de förutsättningar på vilka den vilar, är inte tro
utan förmätenhet. Sann tro har sin grund i de löften och förutsättningar som Bibeln anger.
Ingen bör bedra sig själv med tanken att han kan bli helgad under det att han samtidigt
överträder ett av Guds bud. Att medvetet begå synd kommer Andens röst att tystna och
skiljer människan ifrån Gud. ”Synd är överträdelse av lagen” och ”var och en som syndar,
han har icke sett honom och icke lärt känna honom.” (1 Joh. 3: 4, 6.) Fastän Johannes i sina
brev utförligt beskriver kärleken, tvekar han inte att avslöja den sanna andan hos den grupp
av människor som utger sig för att vara helgade men som lever i överträdelse av Guds lag.
”Den som säger sig ha lärt känna honom och icke håller hans bud, han är en lögnare, och i
honom är icke sanningen. Men den som håller hans ord, i honom är förvisso Guds kärlek
fullkomnad.” — 1 Joh. 2: 4, 5.
Här är bedömningsnormen för varje människas bekännelse. Vi kan inte betrakta någon
som helgad, om vi inte bedömer honom efter den norm för helgelse som Gud har fastställt i
himmelen och på jorden. Om människor inte inser att morallagen har någon betydelse, om
de förkastar och hånar Guds befallningar, om de bryter mot ett av de minsta av dessa bud
332