Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
är sanning”, ”alla dina bud äro rättfärdiga.” — Ps. 119: 142, 172. Och aposteln Paulus
förklarar: ”Alltså är visserligen lagen helig och budordet heligt och rättfärdigt och gott.” —
Rom. 7:12. En sådan lag, som är ett uttryck för Guds sinne och vilja, måste bestå lika länge
som laggivaren.
Första steget mot förlikning
Omvändelsen och helgelsen avser att förlika människorna med Gud genom att föra
dem i överensstämmelse med grundprinciperna i hans lag. Människan blev i begynnelsen
skapad till Guds avbild. Adam var fullkomligt i harmoni med Guds lags väsen.
Rättfärdighetens principer fanns skrivna i hans sinne. Men synden skilde honom från hans
Skapare. Han återspeglade inte längre Guds avbild. Hans sinne stod i strid med Guds lags
principer. ”Köttets sinne är nämligen fiendskap mot Gud, eftersom det icke är Guds lag
underdånigt, ej heller kan vara det.” — Rom. 8: 7. Men ”så älskade Gud världen att han
utgav sin enfödde Son”, för att människorna skulle förlikas med Gud. Genom Kristi
förtjänst kan människan åter komma i harmoni med sin Skapare. Sinnet måste bli förnyat
genom gudomlig nåd. Det måste få ett nytt liv ifrån höjden. Denna förändring är den nya
födelsen. Utan den säger Jesus ”kan hon icke få se Guds rike”. Det första steget i
förlikningen med Gud är överbevisning om synd. ”Synd är överträdelse av lagen.” ” Vad
som kommer genom lagen är kännedom om synden.” — 1 Joh. 3: 4; Rom. 3: 20. För att
kunna inse sin skuld måste syndaren pröva sin karaktär med Guds stora rättsnorm för
rättfärdighet. Den är en spegel som uppenbarar den fullkomliga karaktärens rättfärdighet
och gör det möjligt för honom att se bristerna i sin egen.
Lagen visar en person hans synder, men den ger ingen hjälp. Samtidigt som den lovar
den lydige liv, förklarar den att död kommer att bli överträdarens lott. Endast Kristi
evangelium kan befria honom från syndens fördömelse och straff. Han måste omvända sig
till Gud, eftersom det är hans lag som han har överträtt och han måste tro på Kristus som är
hans försoningsoffer. Därigenom får han förlåtelse för sina synder i det förgångna och får
del av den gudomliga naturen. Han är ett Guds barn och han har fått barnaskapets ande. I
denna ropar han: ”Abba! Fader!”
Har han nu frihet att överträda Guds lag? Paulus säger: ”Göra vi då vad lag är om intet
genom tron? Bort det! Vi göra tvärtom lag gällande.” ”Vi som hava dött från synden, huru
skulle vi ännu kunna leva i den?” Och Johannes förklarar: ”Däri består kärleken till Gud, att
vi hålla hans bud; och hans bud äro icke tunga.” — Rom. 3: 31; 6: 2; 1 Joh. 5: 3. I den nya
födelsen kommer sinnet i överensstämmelse med Gud därför att det förs i överensstämmelse
med hans lag. När denna anmärkningsvärda förändring har ägt rum hos syndaren, har han
övergått ifrån döden till livet, från synd till ett helgat liv, från överträdelse och trots till
lydnad och trohet. Det gamla livet i opposition mot Gud är förbi, det nya livet i förlikning,
329