Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
inte heller älskar evangelium. Både lagen och evangelium är en spegel som återger Guds
sanna väsen. Denna underskattning leder till en undervärdering av syndens ondska, dess
omfattning och dess straffvärdhet. Överträdelsens orättfärdighet står i proportion till budens
rättfärdighet. . .
Förbunden med den fara som redan nämnts är också faran av att undervärdera Guds
rättfärdighet. Tendensen i den moderna förkunnelsen går ut på att skilja den gudomliga
rättvisan från Guds kärlek. Kärleken förringas till sentimentalitet i stället för att upphöjas till
en princip. Den nya teologins prisma spaltar upp det som Gud har fogat samman. Är den
gudomliga lagen god eller är den ond? Den är god! Alltså är rättfärdigheten god, eftersom
den skapar en lust att förverkliga lagen. Genom vanan att underskatta den gudomliga lagen
och rättvisan samtidigt som man underskattar omfattningen och straffvärdheten av mänsklig
olydnad, kommer människor lätt att glida in i en vana att underskatta den nåd som har
åstadkommit en försoning för synd.” Därigenom förlorar evangelium sitt värde och sin
betydelse i människors sinnen och de är snart färdiga att praktiskt taget förkasta Bibeln.
Många kristna lärare påstår att Kristus genom sin död avskaffade lagen och att
människorna därefter är befriade från dess krav. Några framställer lagen som ett tungt ok.
Som en motsats till träldom under lagen framhåller de den frihet som de har i evangelium.
Men det var inte så som profeterna och apostlarna såg på Guds heliga lag. David sade:
”Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.” — Ps. 119: 45.
Aposteln Jakob, som skrev efter det att Kristus hade lidit döden hänvisar till de tio budens
lag som ”den konungsliga lagen” och som ”den fullkomliga lagen, frihetens lag”. Ett halvt
århundrade efter korsfästelsen uttalade Johannes en välsignelse över dem ”som tvår sina
kläder för att få rätt att äta av livets träd och att gå in i staden genom dess portar”. (Jak. 2: 8;
1: 25; Upp. 22: 14.)
Påståendet att Kristus avskaffat sin Faders lag genom sin död saknar grund. Om det
hade varit möjligt att förändra eller åsidosätta lagen, skulle det inte ha varit nödvändigt för
Kristus att dö för att frälsa människorna från syndens straff. Kristi död upphävde inte lagen
utan visar tvärtom att den är oföränderlig. Guds Son kom för att ”låta sin lag komma till
makt och ära”. (Jes. 42:21.) Han sade: ”I skolen icke mena, att jag har kommit för att
upphäva lagen.” ”Intill dess himmel och jord förgås, skall icke den minsta bokstav, icke en
enda prick av lagen förgås.” — Matt. 5: 17, 18. Och om sig själv förklarar han: ”Att göra
din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.” — Ps. 40: 9.
Guds lag är till själva sin natur oföränderlig. Den är en uppenbarelse av laggivarens
vilja och väsen. Gud är kärlek och hans lag är kärlek. De två stora principerna i lagen är
kärlek till Gud och kärlek till människorna. Kärleken är ”lagens uppfyllelse”. Guds
egenskaper är rättfärdighet och sanning. Sådan är också hans lag. Psalmisten säger: ”Din lag
328