Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
ting genom deras ansträngningar. En flod av ljus skulle ha strömmat ut över världen.
Jordens invånare skulle för länge sedan ha varit varnade. Det avslutande verket skulle ha
slutförts. Kristus skulle ha kommit för att återlösa sitt folk.
Det var inte Guds vilja att Israel skulle vandra 40 år i öknen. Han ville föra dem direkt
in i Kanaans land och låta dem bosätta sig där som ett heligt och lyckligt folk. Men ”det var
för otros skull, som de icke kunde komma ditin.” — Hebr. 3: 19. På grund av synd och
avfällighet dukade de under i öknen medan andra växte upp för att gå in i löftets land. Det
var inte heller Guds vilja att Kristi återkomst skulle dröja så länge eller att hans folk skulle
tillbringa så många år i denna värld av synd och sorg. Men otro skilde dem från Gud. Därför
att de inte ville utföra det verk som han hade ålagt dem, utsågs andra till att förkunna
budskapet. I sin barmhärtighet med världen uppskjuter Jesus sin ankomst för att syndare
skall få tillfälle att höra varningen och söka skydd hos honom, innan Guds vrede utgjuts.
Sanningen väcker motstånd
Nu, liksom i gångna tider, kommer förkunnelsen av en sanning som tillrättavisar tidens
synder och villfarelser, att väcka motstånd. ”Ty var och en som gör, vad ont är, han hatar
ljuset och kommer icke till ljuset, på det att hans gärningar icke skola bliva blottade.” —
Joh. 3: 20. När människor inser att de inte kan finna stöd för sin ståndpunkt i Bibeln,
beslutar sig många för att hålla fast vid sin villfarelse till varje pris. I sin ondska angriper de
dem som står fasta i sitt försvar för en sanning som inte är populär, och angriper deras
karaktär och deras bevekelsegrunder. Samma taktik har använts i varje tidsålder. Elia blev
beskylld för att dra fördärv över Israel. Jeremia ansågs vara en förrädare. Paulus beskylldes
för att vanhelga templet. Ända ifrån den tiden och in i nutiden har de som velat vara trogna
mot sanningen, blivit stämplade som upprorsmakare, villolärare eller splittrare. Skaror av
människor som saknar tro för att kunna godta profetians tillförlitliga ord, kommer att i blind
godtrogenhet godta varje anklagelse mot dem som vågar tillrättavisa tidens fördärv. Denna
anda kommer att bli allt vanligare och vanligare. Bibeln säger klart, att vi närmar oss en tid
då de borgerliga lagarna i sådan grad kommer att stå i strid mot Guds lag, att var och en som
vill lyda de gudomliga buden, utsätter sig för att anklagas och straffas som en brottsling.
Vilka förpliktelser har då sanningens budbärare under sådana förhållanden? Skall han
dra slutsatsen att sanningen inte bör framhållas, eftersom det enda den åstadkommer är att
väcka människor till att motsätta sig dess krav? Nej, han har lika liten orsak att hålla Guds
ords vittnesbörd tillbaka som reformatorerna hade i gångna tider. Den trons bekännelse som
martyrer och heliga män har avlagt, har skrivits ned för efterkommande släktens bästa.
Dessa levande exempel på helighet och orubblig integritet har förmedlats ned genom tiderna
för att väcka mod hos dem som nu kallas att framstå som Guds vittnen. De tog emot nåd och
sanning, inte för sig själva enbart utan för att genom dem Guds kunskap skulle upplysa
323