Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
Förväntningar utan stöd
Då församlingen i Tessalonika godtog vilseledande uppfattningar om Kristi återkomst
rådde aposteln Paulus dem att omsorgsfullt pröva sitt hopp, och sina förväntningar med
Guds ord. Han hänvisade dem till profetior som avslöjade händelser som skulle äga rum,
innan Kristus skulle komma tillbaka. Han visade att de inte hade något skäl att vänta honom
på sin tid. ”Låten ingen bedraga eder, på vad sätt det vara må”, var hans varnande ord. (2
Tess. 2: 3.) Om de skulle hänge sig åt förväntningar som inte hade något stöd i Bibeln,
skulle de förledas till att handla felaktigt. Missräkningen skulle utsätta dem för de ickekristnas
hån. De skulle vara i fara att ge efter för missmod. De skulle frestas att börja tvivla
på de sanningar som var betydelsefulla för deras frälsning. Apostelns förmaning till de
troende i Tessalonika innehåller en betydelsefull lärdom för dem som lever på den sista
tiden. Många av dem som väntade Kristus, hade känt att om de inte kunde förankra sin tro
vid en bestämd tidpunkt för Herrens återkomst, skulle de inte kunna vara lika ivriga och
nitiska då det gällde att bereda sig. Men när förhoppningarna väcks gång på gång, bara för
att gå om intet, får tron en sådan chock att det blir nära nog omöjligt att påverkas av
profetians stora sanningar.
Att en bestämd tidpunkt för domen skulle förkunnas i det första budskapet hade
bestämts av Gud. Den beräkning av de profetiska tidsperioder som budskapet byggde på och
som visade att de 2.300 dagarna skulle utgå på hösten 1844 kunde inte ifrågasättas. De
upprepade försöken att finna nya tidpunkter för början eller avslutningen av de profetiska
perioderna, tillsammans med de ohållbara påståenden som är nödvändiga för att stödja
sådana slutsatser, tjänar inte bara till att leda tankarna bort från sanningen för vår tid. De är
också ett hån mot varje försök att förklara profetiorna. Ju oftare någon bestämmer en exakt
tidpunkt för Jesu andra ankomst och ju större utbredning en sådan uppfattning får, dess
bättre motsvarar det den ondes avsikt. När tidpunkten har passerat inspirerar han till
förlöjligande och förakt mot dem som hävdat den. Därigenom uppnådde han att
väckelserörelsen som förkunnade Kristi ankomst 1843 och 1844 blev vanärad. De som
håller fast vid denna villfarelse kommer till slut att förlägga Kristi återkomst till en tidpunkt
som ligger alltför långt in i framtiden. Därigenom blir de invaggade i en falsk
säkerhetskänsla. Många kommer inte att inse bedrägeriet förrän det är för sent.
Det gamla Israels historia illustrerar på ett slående sätt det som de som väntade
Kristus, fick uppleva. Gud ledde sitt folk i den milleritiska rörelsen på samma sätt som han
ledde Israels barn ut ur Egypten. I den stora missräkningen, blev deras tro prövad, på samma
sätt som hebréernas vid Röda Havet. Om de alltjämt hade förtröstat på den ledande hand
som hade varit med dem i deras tidigare upplevelser, skulle de ha fått se Guds frälsning. Om
alla de som arbetade tillsammans under verksamheten år 1844, hade tagit emot den tredje
ängelns budskap och förkunnat det i den helige Andes kraft, skulle Herren ha utfört mäktiga
322