Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
Christian Doctrine, sid. 58. Vad är då förändringen av sabbaren annat än ett tecken eller ett
märke på den romerska kyrkans auktoritet — ”vilddjurets märke”.
Den romerska kyrkan har inte frångått sitt krav på överhöghet, och världen och de
protestantiska kyrkosamfunden godtar en vilodag som är den romerska kyrkans verk.
Samtidigt som de förkastar den bibliska vilodagen medger de i själva verket att dess krav är
berättigat. De kan åberopa sig av traditioner och kyrkofädernas auktoritet för denna
förändring. Men när de gör det åsidosätter de just den grundsats som skiljer dem från
romarkyrkan — att Bibeln och inte någonting annat än Bibeln är trosgrunden för
protestanternas religion. Katolikerna kan se att de bedrar sig själva och att de medvetet
sluter ögonen för de faktiska förhållandena i denna sak. Efterhand som rörelsen för att
framtvinga helighållandet av söndagen vinner anslutning, gläder de sig och känner sig
överbevisade om, att det till slut skall medföra att hela den protestantiska världen förs in
under romerska kyrkans fanor.
Den romerska kyrkans anhängare förklarar att ”när protestanterna helighåller
söndagen, är detta en hyllning som de, trots sin inställning, ger åt (den katolska) kyrkans
auktoritet”. — Mgr. Segur, Plain Talk About the Protestantism of Today, sid. 213. När de
protestantiska samfunden genomdriver helighållandet av söndagen genomdriver de därmed
tillbedjan av påvemakten eller vilddjuret. De som förstår vad det fjärde budet kräver och
väljer att helighålla den falska sabbaten i stället för den sanna, ärar därmed den makt som
ensam har påbjudit det. Men just genom en sådan handling som genomdriver en religiös
plikt med världslig makt, kommer församlingen själv att bli en bild av vilddjuret. När
helighållandet av söndagen genomförs med makt i Förenta Staterna, innebär det i själva
verket att man tvingar människor att tillbedja vilddjuret och dess bild.
Gångna generationers kristna helighöll söndagen i tro att de höll den bibliska
vilodagen. Det finns ännu sanna kristna i alla kyrkosamfund, den romersk-katolska kyrkan
inte undantagen, som tror att söndagen är den vilodag som Gud har bestämt. Gud godtar
deras uppriktiga avsikt och deras ärlighet inför honom. Men när helighållandet av söndagen
genomförs genom lagstiftning och när världen blir upplyst om att den sanna sabbaten skall
helighållas, kommer var och en, som överträder Guds befallning för att lyda ett bud som inte
har någon högre auktoritet än den romerska kyrkans, att sätta påvemakten över Gud. Han
hyllar därigenom den romerska kyrkan och den makt som genomdriver den ordning som
den romerska kyrkan har infört. Han tillbeder vilddjuret och dess avbild. När människor
förkastar den dag som Gud har förklarat vara tecknet på hans auktoritet och i dess ställe ärar
det som Rom har valt som tecken på sin överhöghet, godtar de tecknet på lydnad för den
romerska kyrkan — ”vilddjurets märke”. Och inte förrän denna sak har tydligt framhållits
för människorna och de ställs inför valet mellan Guds bud, och människors bud, kommer de
som fortsätter i överträdelse, att ta emot ”vilddjurets märke”.
316