Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
Det domsverk som hade börjat 1844 måste fortsätta, till dess att allas öde har avgjorts,
både de levandes och de dödas. Därför fortsätter det, intill dess att människosläktets nådetid
är slut. För att människor skall kunna bereda sig för att bestå i domen, ljuder budskapet till
dem: ”Frukten Gud och given honom ära!” ”Ja, tillbedjen honom som har skapat himmel
och jord och hav och vattenkällor.” Resultatet av att ta emot detta budskap ligger i orden:
”Här gäller det. . . dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus.” För att bereda sig för
domen är det nödvändigt för människor att lyda Guds lag. Denna lag skall i domen vara
måttstocken för människans liv. Aposteln Paulus förklarar: ”Alla de som med lag hava
syndat skola genom lag bliva dömda. . . på den dag då Gud. . . genom Kristus Jesus dömer
över vad som är fördolt hos människorna.” Och han säger att ”lagens görare skola förklaras
rättfärdiga”. — Rom. 2: 12-16. Tron är av väsentlig betydelse när det gäller att leva efter
Guds lag, ty ”utan tro är det omöjligt att täckas Gud”. Och ”allt som icke sker av tro, det är
synd”. — Hebr.11: 6; Rom.14: 23.
Genom den första ängeln uppmanas människorna: ”Frukten Gud och given honom
ära” och tillbed honom som himmelens och jordens Skapare. För att kunna göra detta måste
de lyda hans lag. Den vise mannen säger: ”Frukta Gud och håll hans bud, ty det hör alla
människor till.” Om man inte lyder hans bud kan ingen tillbedjan vara välbehaglig inför
Gud. ”Däri består kärleken till Gud, att vi hålla hans hud.” ”Om någon vänder bort sitt öra
och icke vill höra lagen, så är till och med bans bön en styggelse.” — Pred. 12: 13; 1 Joh. 5:
3; Ords. 28: 9.
Förpliktelsen att tillbedja Gud bygger på förhållandet att han är Skaparen och att alla
andra varelser har honom att tacka för sin existens. Överallt i Bibeln, där hans krav på ära
och tillbedjan framför hedningarnas gudar framhålls, hänvisas det till hans skaparmakt. ”Ty
folkens alla gudar äro avgudar, men Herren är den som har gjort himmelen.” — Ps. 96: 5.
”Vid vem viljen I då likna mig, så att jag skulle vara såsom han? säger den Helige. Lyften
upp edra ögon mot höjden och sen: vem har skapat allt detta?” ”Ty så säger Herren, han som
har skapat himmelen, han som är Gud, han som har danat jorden och gjort den. . . : Jag är
Herren och eljest ingen.” — Jes. 40: 25, 26; 45: 18. Psalmisten säger: ”Förnimmen, att
Herren är Gud. Han har gjort oss, och icke vi själva.” ”Kommen, låtom oss tillbedja och
nedfalla, låtom oss knäböja för Herren, vår Skapare.” — Ps. 100: 3; 95: 6. Och de heliga
väsen som tillbeder Gud i himmelen ger som skäl för den hyllning de ägnar honom: ”Du,
vår Herre och Gud, är värdig att mottaga pris och ära och makt, ty du har skapat allting.” —
Upp. 4: 11.
I Uppenbarelsebokens 14:e kapitel uppmanas människorna att tillbedja Skaparen. Som
ett resultat av detta trefaldiga budskap visar profetian oss en grupp människor som håller
Guds bud. Ett av dessa bud visar direkt på Gud som Skaparen. Det fjärde budet förklarar:
”Den sjunde dagen är Herrens, din Guds sabbat; . . . Ty på sex dagar gjorde Herren
307