Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
synd erbjöds människorna på grund av Kristi medlartjänst i det allraheligaste. Ett avsnitt av
hans tjänst hade avslutats endast för att avlösas av ett nytt. Alltjämt fanns det ”en öppen
dörr” till den himmelska helgedomen, där Kristus utförde tjänst för syndares bästa.
Han som öppnar och tillsluter
Nu insåg de, hur de skulle förstå de ord som Kristus i Uppenbarelseboken talar till
församlingen just vid denna tidpunkt: ”Så säger den Helige, den Sannfärdige, han som har
’Davids nyckel’, han som ’upplåter och ingen kan tillsluta’, han som ’tillsluter och ingen
upplåter’: Jag känner dina gärningar. Se, jag har låtit dig finna en öppen dörr, som ingen kan
tillsluta.” — Upp. 3: 7, 8.
Det är de som i tro följer Jesus i det stora försoningsverket som blir frälsta genom hans
medling för deras skull. De däremot som förkastar det ljus som belyser Jesu medlargärning,
kan inte tillgodogöra sig den. Judarna, som förkastade det ljus som gavs vid Kristi första
ankomst och vägrade att tro på honom som världens Frälsare, kunde inte få förlåtelse för
synd genom honom. Då Jesus vid sin himmelsfärd med sitt eget blod gick in i den
himmelska helgedomen för att låta denna medlartjänsts välsignelser strömma över sina
lärjungar, blev judarna lämnade i fullständigt mörker. De fortsatte med sina meningslösa
offer. Den tjänst som bestod av avbilder och skuggor hade avslutats. Den dörr som
människorna tidigare hade gått in igenom för att få tillträde till Gud, var inte längre öppen.
Judarna vägrade att söka honom där han fanns i helgedomen i himmelen. Därför fann de inte
någon gemenskap med Gud. För dem var dörren stängd. De hade inte någon kunskap om
Kristus som det sanna offret och som den ende medlaren hos Gud. Därför kunde de heller
inte dra någon nytta av hans medlartjänst.
Den situation i vilken de icke-troende judarna befann sig, kastar ljus över de vårdslösa
och icke-troendes situation bland bekännande kristna som medvetet underlåter att skaffa sig
kunskap om vår nådefulle översteprästs verk. När översteprästen i den förebildliga tjänsten
gick in i det allraheligaste måste hela Israel samlas omkring helgedomen. De måste
allvarligt och uppriktigt ödmjuka sig inför Gud för att få förlåtelse för sina synder och undgå
att utrotas ur folket. Hur mycket viktigare är det då inte att vi nu på den verkliga
försoningsdagen förstår det arbete som vår överstepräst utför och känner de plikter som vilar
på oss.
Människor kan inte ostraffat förkasta de varningar som Gud i nåd sänder dem. På Noas
tid sände himmelen ett budskap till världen. Dessa människors räddning var beroende av att
de tog emot budskapet. Eftersom de förkastade varningen, togs Guds Ande bort ifrån detta
syndiga släkte, och de omkom i vattenfloden. På Abrahams tid upphörde Guds
barmhärtighet att tala till de ogudaktiga invånarna i Sodom, och alla med undantag av Lot
och hans hustru och två döttrar förtärdes av elden, som föll ned från himmelen.
303