Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
När undersökningen har avslutats, när alla de som ned genom tiderna genom sitt liv
har bekänt sig vara Kristi lärjungar, har blivit undersökta och bedömda, först då men inte
tidigare, kommer nådens tid att avslutas och nådens dörr att stängas. Detta uttrycks i en enda
kort mening: ”De som voro redo gingo in med honom till bröllopet, och dörren stängdes
igen.” Detta för oss ned till Frälsarens sista tjänst och till den tid, då det stora
frälsningsverket för människorna har fullständigt genomförts.
Tjänsten i den jordiska helgedomen var, såsom vi redan visat, en avbild på tjänsten i
den himmelska. När översteprästen i sin jordiska tjänst på försoningsdagen gick in i det
allraheligaste, hade tjänsten i den första avdelningen avslutats. Guds befallning var: ”Ingen
människa får vara i uppenbarelsetältet från den stund, då han går in för att bringa försoning i
helgedomen, ända till dess han har gått ut.” — 3 Mos. 16: 17. Då Kristus gick in i det
allraheligaste för att utföra den sista delen av sin tjänst, upphörde därför tjänsten i den första
avdelningen. Men när tjänsten i den första avdelningen avslutades, började tjänsten i den
andra avdelningen. Då översteprästen i den avbildliga tjänsten lämnade det heliga på
försoningsdagen, gick han in inför Guds ansikte för att frambära syndoffrets blod på alla
deras vägnar i Israel, som verkligen hade ångrat sina synder. Kristus hade därför bara
fullbordat ett avsnitt av sin tjänst som vår medlare för att börja på ett nytt. Med sitt blod
talar han ännu för syndaren hos Fadern.
En viktig tidpunkt
Detta förstod inte de som väntade på Herren år 1844. Efter det att tidpunkten var förbi,
då de väntade Frälsaren, trodde de alltjämt att hans ankomst var nära. De ansåg att de hade
nått fram till en betydelsefull kris och att Kristi verk som människans medlare inför Gud
hade upphört. De trodde att Bibelns undervisning var, att människornas prövningstid skulle
upphöra en kort tid före Herrens ankomst på himmelens skyar. Detta tycktes dem uppenbart
av bibeltexter som talade om en tid, då människorna skulle söka, ropa och klappa på nådens
dörr utan att den öppnas. De hade väntat Kristi återkomst. Nu frågade de sig själva: Är detta
början till tidsperioden strax före hans ankomst? Efter det att de hade förkunnat varningen
om domen som väntade, ansåg de att deras arbete för världen var avslutat. De kände inte
längre något ansvar för syndares frälsning. De ogudaktigas fräckhet och hädiska hån tycktes
dem vara ytterligare en bevis på, att Guds Ande hade lämnat dem som förkastat hans nåd.
Allt detta styrkte dem i tron på att nådens tid var slut eller, som de då uttryckte det, att
”nådens dörr var stängd”.
Men klarare ljus kom i och med forskningen angående helgedomen. Nu förstod de, att
det var riktigt att de 2.300 dagarna, som utlöpte år 1844, utmärkte en viktig kris. Men även
om det var sant, att den hoppets och nådens dörr genom vilken människorna under 1.800 år
hade haft tillgång till Gud, nu hade stängts, så hade en annan dörr öppnats. Förlåtelse för
302