Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
6. Förhänget, mellan det heliga och det allraheligaste, nådde inte ända upp till taket, för att
rökelsen skulle nå innanför det.
7. Förbundsarken, med de tio buden. Över den stod två keruber böjda i vördnad.
Helgedomen, med sin försoningstjänst, uppfylls profetiskt och historiskt i Kristus. Han
är ”Guds Lamm” (Joh. 1: 36), som offrats, ”livets bröd” (Joh. 6: 35), ”världens ljus” (Joh. 8:
12) och rättfärdighetens väldoftande rökelse. Rökelsen är blandad med de heligas böner,
vilka stiger upp inför Gud (Upp. 8: 3-4; 5: 8). Askan är det ondas förintelse (Upp. 20: 14).
Vår store Överstepräst, Kristus, hänvisar till sitt fullständiga försoningsoffer från Golgata,
genom att visa fram sina genomstungna händer för vår frälsning i sin beständiga
medlingstjänst inför den allsmäktige Fadern (Jes. 49: 16), ”ty han lever alltid för att mana
gott för oss” (Hebr. 7: 25; 1 Joh. 2: 1).
Försvar på hög nivå
Förståelsen av den jordiska helgedomen är en nyckel som ger oss insikt i många av
Bibelns sanningar. Den uppenbarar vilket betydelsefullt verk för vår frälsning Jesus utför
just nu i den himmelska helgedomen.Den nya kunskapen om helgedomen var den nyckel
som avslöjade mystiken kring besvikelsen år 1844. Den avslöjade ett fullständigt,
sammanhängande och följdriktigt sanningssystem. Det visade att Guds hand hade lett i den
stora milleritiska rörelsen. De närmast föreliggande plikterna uppenbarades genom att Guds
folk fick ljus över situationen och sin egen uppgift. Liksom Jesu lärjungar efter den svåra
natten i ångest och besvikelse blev ”glada när de sågo Herren”, så blev nu de som i tro hade
väntat på hans andra ankomst, också glada. De hade väntat på att få se honom komma i
härlighet för att ge sina tjänare deras lön. Då deras hopp vändes i besvikelse, hade de
förlorat Jesus ur sikte. Liksom Maria vid graven ropade de: ”De hava tagit Herren bort ur
graven, och vi veta icke var de hava lagt honom.” I det allraheligaste såg de honom nu på
nytt som deras medkännande överstepräst som snart skulle uppenbara sig som deras konung
och befriare. Strålar från helgedomen lyste upp den gångna tiden, nutiden och framtiden. De
visste att Gud hade lett dem genom sin försyn, som aldrig tar miste. Fastän de, såsom fallet
också var med hans första lärjungar, inte själva hade förstått det budskap de förkunnade,
hade det ändå i alla avseenden varit det riktiga. Genom förkunnelsen av budskapet hade de
fullbordat Guds avsikt. Deras arbete hade inte varit förgäves. De hade blivit födda ”på nytt
till ett levande hopp” och de gladde sig nu ”med outsäglig och härlig glädje”.
Både profetian i Daniel 8:14 ”Två tusen tre hundra aftnar och morgnar; därefter skall
helgedomen renas” (KJV), och den första ängelns budskap: ”Frukten Gud, och given honom
ära; ty stunden är kommen, då han skall hålla dom”, pekade fram emot Kristi tjänst i det
allraheligaste. Det gällde den rättsliga undersökningen där, inte Frälsarens återkomst för att
återlösa sitt folk och utplåna de ogudaktiga. Felet låg inte i uträkningen av de profetiska
298