Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
menighetens missgärning”. (3 Mos. 10: 17.) Båda ceremonierna symboliserar på samma sätt
överförandet av synden från den ångerfulle och till helgedomen.
Betydelsefullt sammanhang
Så fortgick tjänsten dag efter dag under hela året. Israels synder blev på det sättet
symboliskt överförda till helgedomen. Något särskilt måste därför göras för att få dem
avlägsnade. Gud gav befallning om att det skulle göras försoning för båda de heliga
avdelningarna. ”Så skall han bringa försoning för helgedomen och rena den från Israels
barns orenheter och överträdelser, vad de än må hava syndat. Och på samma sätt skall han
göra med uppenbarelsetältet som har sin plats hos dem mitt ibland deras orenheter.” Han
skulle också utföra försoning för altaret för att ”rena och helga det från Israels barns
orenheter”. (3 Mos. 16: 16, 19.)
En gång om året, på den stora försoningsdagen, gick översteprästen in i det
allraheligaste för att rena helgedomen. Det verk som utfördes där var avslutningen av den
årliga tjänsten i tabernaklet. På försoningsdagen blev två bockar förda fram till tabernaklets
dörr och man kastade lott om dem — ”en lott för Herren och en för Asasel”. (3 Mos. 16: 8.)
Den bock på vilken lotten för Herren föll skulle slaktas som ett syndoffer för folket. Prästen
skulle bära blodet av den innanför draperiet och stänka det på nådastolen och framför
nådastolen. Blodet skulle också stänkas på rökoffersaltaret som stod framför förhänget.
”Aron skall lägga båda sina händer på den levande bockens huvud och bekänna över
honom Israels barns alla missgärningar och alla deras överträdelser, vad de än må hava
syndat; han skall lägga dem på bockens huvud och genom en man som hålles redo därtill
släppa honom ut i öknen. Så skall bocken bära alla deras missgärningar på sig ut i
vildmarken.” — 3 Mos. 16: 21, 22. Denna bock kom aldrig mera in i Israels läger. Mannen
som förde bort den måste tvätta sig och sina kläder med vatten, innan han fick gå in i lägret
igen.
Hela denna ceremoni skulle visa Israel Guds helighet och hans avsky för synd. Det
skulle också visa att de inte kunde komma i beröring med synd utan att bli besmittade. Det
krävdes av var och en att han skulle ödmjuka sig, under det att detta försoningsverk pågick.
Allt arbete lades åt sidan. Hela Israel skulle tillbringa dagen i bön, fasta och djup
självrannsakan.
Betydelsefulla sanningar om försoningen framställs i den symboliska tempeltjänsten.
En ställföreträdare godkändes i syndarens ställe. Synden utplånades emellertid inte genom
blodet från offerdjuret. Det blev ett medel genom vilket den överfördes till helgedomen. När
syndaren offrade blod erkände han lagens auktoritet. Han kände sig också skyldig till
överträdelse och gav uttryck för sin önskan om att få förlåtelse genom tro på den kommande
295